Lotsplats Rödkallen

[MD650]

En MÖP-fråga:
Fanns det någon form av militärt på ön?

[varjag]

En MÖP-fråga:
Fanns det någon form av militärt på ön?

Jo - men mycket blygsamt. Det kommer en post om Kriget & Rödkallen, där detta berörs....haf thålamodh -

mvh, Varjag

[varjag]

Tack Stefan Lundgren.....

Jag förmodar att Varjag minns när man bytte ut tyfonen med ett nytt mistsignalmaskineri som bl a hade en nautofon 1949. Denna anordning (nautofonen) sattes upp i en ställning väster om fyren (Thunman 2000)

Aldrig hört ordet ''nautofon'' - men minns den grejen som satt på en tripod utanför maskinhuset - och som allt bölandet kom från....
- nyfiken som alltid, tog jag mig en titt på det hela en morgon med tjocka.....
Dieselmotorn gick - och det fanns ett par excentrar på en långsamt roterande axel - som lyfte en ventil - som framkallade bölandet.

Rödkallens signal - var ''två täta signaler - varje minut''. Kan inte minnas om sinpektionen av maskinhuset - var för eller efter
nautofonen - troligast före 1949.

Och tack J18 - för radioreportaget om lotshamnens sorgliga tillstånd idag. Vilket är mig välbekant.
Det var skoj - höra lite säävlit lulemål igen. Lotshamnen som nu förfaller byggdes 1949-50 (?) tillsammans med ''Fyrhotellet''.

Varjagen var med - En dag och fick sparken...... Jobbet var att veva dykarpumpen när byggförmannen, som också var hjälmdykare, gjorde
undervattensarbeten.....
Att veva dykarns luftpump - var tyngre än jag anat - efter en halvtimme var helt slut.

Kallin, så hette dykaren, sa i dyktelefonen - säj till pojken att pumpa fortare, jag behöver mera luft här.....

Och så och där - slutade min karriär med hjälmdykeri -
Här sektion av den -

- från 1922, som i stort sett klarat tidens tand bättre en det senare nybygget ....brotten i muren är gjorda av isskruvning - inte havet.

mvh, Varjag

[varjag]

@ Stefan Lundgren
Det är nyttigt få gubbaminnet omruskat ibland -

Rödkallens signal - var ''två täta signaler - varje minut''. Kan inte minnas om inpektionen av maskinhuset - var för eller efter
nautofonen - troligast före 1949.

Det var före! Det satt en lurtratt (som på tunga lastbilar idag) - på maskinhusets taknock som stod för oväsendet -

[varjag]

Med det sanitära----- ‘’var det klent beställt’’

Förutom ett litet fåtal privata utedass, fanns det fyra ‘’kommunala’’ sådana. Strategiskt utplacerade på maximalt avstånd från de fem brunnar – som stod för Rödkallens vatten- försörjning. Dassen inbjöd ju till den svenska sommarens oförglömliga minnen – av
varmt flugsurr, aromatiska dofter och prasslet av gammalt tidningspapper….
Läsaren bör här ihågkomma – att vattrat toalettpapper på rulle – ännu ej var uppfunnet!
Samt – att hygienfanatiker – tvingades avslöja sina bisarra böjelser på vägen till dasset…
det fanns ingen möjlighet att gömma ‘’en almanacka’’ av lösblad – i fickan

Det var strängt förbjudet – att pissa ‘’runt knuten’’ pga lukten – så nattetid var det
pisspottor som gällde! (För både No.1 och när trängande – även No.2!)

I varjagens fall naturligtvis en ‘’vitemaljerad med blå kant’’…….

Dessa tömdes på morgonen ‘’på anvisade platser’’ och det var dråpligt se tanter i nattsärk
i mycket arla morgonstunder – försiktigt balanserande sin pottor till tömning……
Någon dusch – fanns inte på ön, men hela Bottniska Viken stod till buds för att bada
i och efter bräckvattenbad (tvål löddrade – fast motvilligt….) behövde man inte duscha.

Tanterna, hade bara ett badställe, en kort promenad från byn – som kallades Sockertoppen
efter ett gigantiskt flyttblock som låg där man steg i böljorna. Kvinnfolken hade ju speciella
hygieniska behov som pojkarna bara gissade och fnissade om……..

Men när bastanta kärringar i allsköns baddräkter från förförra sekelskiftet – skulle i sjön –
ombads vi pojkar i stränga ordalag ‘’att dra till Hotahejti!’’

Alla stugorna hade vedspisar men en försvarlig del av matlagningen skedde på fotogenkök
som var enklare att använda om man aktade sig för att starta en rödspritsbrand på fotogentanken, då hela fanskapet kunde explodera…..
Att ingen stuga brann ned – var ett Herrans Underverk.

För förvaring av färskmat, hade alla stugorna en liten undergolvskällare med lucka –
egentligen en gjuten betongkasun om nån kuibikmeter – då sanden inte medgav grävda jordkällare.
Ön saknade butik, all mat, alla förnödenheter måste ‘’komma från stan’’ – och det fanns
ingen reguljär turbåt. Lotsarna provianterade i Luleå och tog med grejorna på lotsning
ut från stan till Rödkallen. Jag minns att universalbehållaren, var en spåntad flätad
träkont om 50-60 liters volym – som firades ned i lotsbåten.
Svårast var det med mjölken….som enbart såldes i lös vikt i mjölkhämtare

och höll sig dåligt i sommarvärmen….När den började smaka lite bittert – blev det pannkaka
till middag ☺ Intet skulle gå förlorat……!

Men vad vi hade och åt – var färsk fisk. I massor. Vid den tid jag talar om, fanns en yrkesfiskare på ön, en Piteåbo som hette Björklund. Han hade 2-3 storryssjor för lax, harr och börsting och fiskade dessutom strömming med skötar.
Det var bara att kolla in hans båt på ingång efter att han ‘’dragit’’ *) sköten, kila ned på hans ‘’skakasvala’’

gott fiskafaenge.jpg (148.85 KiB) Visad 1906 gånger

– och köpa sprattlande färsk fisk kontant!
Gissa om halstrad strömming var en vanlig middagsrätt? Med tunnbröd…och kokt
Mandelpotatis… jättegott!! (Oh ljufva minnen…)

[*) Man ‘’kastade’’ och ‘’drog’’ strömmingsskötar. Inte lade ut och vittjade – det, gällde
siknät på hösten. Fråga mig inte varför??? En ''skakasvala'' var en fiskebrygga med en vertikal plankvägg mot vilka
man dunsade skötarna för att få fisken ur näten...]

Kontant ja – minnesbild troligen 1948-49, strömmingspriset hade gått upp - och farsan:
Nu tar den där djävla girigbuken Femtio öre Kilot för strömmingen…..

Man anade att Världens Undergång var nära förestående…..

(forts)

Varjag

[Battler]

[*) Man ‘’kastade’’ och ‘’drog’’ strömmingsskötar. Inte lade ut och vittjade – det, gällde
siknät på hösten. Fråga mig inte varför???

Vittja = man ror längs nätet och lyfter upp det till ytan, tar loss fiskarna och låter nätet sjunka tillbaka till botten, där det fortsätter att fiska.

Drar strömmingsskötar = man plockar upp redskapen, tar in dem i båten och åker till annan plats för att lösgöra fångsten.

Varför det finns två alternativ när man skall lägga ut redskapen vet jag ej, men siknät är oftast 1,5 m djupa och 30 m långa (finns med andra mått), så de är lätta att hantera för en person. Enklast är att man är två personer vid utläggning - den andre ror.

Med skötar är det andra mått som gäller, de är större oftast 3 m djupa (finns 6 och 12 m) 30 eller 60 m långa, så dem lägger man i förväg i ordning och kopplar ihop i båten. Så när man kommer ut till fiskeplatsen, lägger man först ut förankringen och därefter backar man ut de ihopkopplade redskapen. Varför ordet "kastade" används vid utläggning av strömmingsskötar vet jag ej - någonting för språkforskare

Bilder från Strömmingsfiske
http://fiskejakt.blogspot.se/search/lab ... ske%202010

[Hans]

Stort tack varjag för underbar läsning och tack Battler för utmärkt understöd.

MVH

Hans

[varjag]

Tack Battler - och ja, du har ju alldeles rätt om att ''vittja'' nät som lämnas kvar - och strömmingsskötar - som tas med iland
för - man glömmer med åren -

Och @ Hans - efter liten utvikning om byfolket - kommer jag tillbaka till ''båtnörderi'' i den högre skolan -

mvh, Varjag

[Hans]

Sommaren, 45-50. Vintertid? Fast det kanske kommer?

MVH

Hans

[Stefan Lundgren]

@ Stefan Lundgren
Det är nyttigt få gubbaminnet omruskat ibland -

Rödkallens signal - var ''två täta signaler - varje minut''. Kan inte minnas om inpektionen av maskinhuset - var för eller efter
nautofonen - troligast före 1949.

Det var före! Det satt en lurtratt (som på tunga lastbilar idag) - på maskinhusets taknock som stod för oväsendet -

Jag gissade på att du fanns 1949 så det var därför jag valde detta årtal i Thunmans nämnda bok. Hade jag skrivit 1972 när fyren släcktes........Ja, vad skulle du skrivit då.

Har nog skrivit tidigare om att det fanns en järnväg för transporter på Östergarn strax utanför Gotland, fanns det något rälsbana på Rödkallen också???

Stefan

[varjag]

Sommaren, 45-50. Vintertid? Fast det kanske kommer?

MVH

Hans

Geduld mein lieber Hans - Geduld!

Båtnördars Grundutbildning tar tid -

@ Stefan Lundgren -
Nej - men en hade tammefanken behövts!

All denna mekanik måste också hållas i perfekt skick då inget fick klicka. Dieselbränslet och smörjoljan flög inte heller dit på sparvevingar - tunga 195-litersfat av varan - levererades via den s.k. 'Lotsångaren' och fördes iland med mindre båtar, ohygglig vedermöda, enkla vevkranar och många blåklämda fingrar.
Innan det var dags att rulla fanskapen flera hundra meter, över sand, spångar och stenar till fyrens maskinrum....(men där fanns en krona att tjäna för raska varjager...)

mvh, Varjag

[varjag]

Hur - Båtnördar blir till

Att lära sig ro – var obligatoriskt…inte bara kajka framåt och ‘’angöra en brygga’’ – utan vända på fläcken med omvända årslag, backa och hovra. Alltsammans övades vid kastning/dragning – av strömmingsskötar som ställde roddkonsten på hårda prov!

Att kunna segla – var ett absolut krav….vi hade enkla öppna klinkbyggda båtar med sprisegel som kryssade dåligt. Men – lärde att tålmodigt göra ‘’slag på slag’’ – för att komma dit vi ville.

sprisegelbaat med fock.jpg (20.05 KiB) Visad 1812 gånger

Båtar, blev ett naturligt inslag i livsstilen och när vi väl lärt seglingskonsten krävdes det
dagsturer till ‘’avlägsna’’ grannöar *)……där man kunde plocka fågelägg eller vildhallon – att uppvisa vid hemkomsten –
som insegel på ens manlighet -
(*) en dagssegling fram och tillbaka – men någorlunda vind..)

Vi skall ha klart för oss, att allt detta gjordes – utan livvästar, radiotransponder, nödraketer
och allt annat modernt fanskap som krävs idag – när man drar till sjöss.

Vi hade båt, mast, segel, åror och öskar – det var allt. Och ungdomens obändiga vilja att pröva allt! Även dumheter....

Att avancera från segling till motorbåtar – var den högsta drömmen och ambitionen.
Men – motorbåtar, var ytterst sällsynta – vi talar här slutet av krigsåren och bensintilldelning. Som till civila värv, var obefintlig.
En yrkesfiskare hade en – de enda andra, var lotsbåtarna. Dom var ju dom ‘’tuffaste’’ för oss grabbar.
Och vi försummade ingen chans – att vigga en sjötur med en ‘’för att borda’’ ett fartyg
att sätta ut/ta av lots.
Vi grabbar var Rödkallens bästa utkikar – minsta rök över södra horisonten – oftast
observerad från ‘’kyrktaket’’

kapellet.jpg (63.04 KiB) Visad 1812 gånger

- som på den tiden hade en trappa upp till taknocken - och fungerade som Lotsutkik.
Från körktaket kunde man t.o.m. se Nordströmsgrunds Fyrskepp - och avisera ankommande fartyg
i mycket god tid.

– och man rapporterade siktningen till lotsen på högtörn –
och började böna om en sjötur....

Beroende på vilken lots – blev det ja eller nej. Men vi gav aldrig upp den leken….
Oftast blev det ‘’ja’’ då den äldre generationen var väl medvetna om ‘’ungdomarna
behöver övning för sitt kommande värv…..’’

Att borda ett fartyg till sjöss – att köra upp till en lotslejdare medan fartyget är ‘’under gång’’
är nåt som få landkrabbor upplevt....

Pilot.jpg (174.02 KiB) Visad 1812 gånger

(forts)

Varjag

[varjag]

Andra Världskriget på Rödkallen

….var en bråd tid för både sjöfart och lotsar. Malmskeppningarna och tågen rullade dag och natt för att mätta Hitlers aptit på järnmalm för de tyska rustningsindustrierna.
Tomma fartyg låg ‘’i kö’’ för att komma in under viadukterna på Svartön där malmen störtades ned direkt ur vagnarna via rännor till lastrummen.
Luleå redd var belagd till sista plats av ankrade båtar, ja till slut 1944 – räckte inte redden till-

(Bilden 1916 är en klassiker - med omkring 36 skepp ankrade i väntan på malm. Fartygen under 2VK var större och krävde
större ''cirklar'' runt ankarna. Så många fanns det helt enkelt inte plats för 1942-44)

En del fick ankra utanför Tjuvholmssundet (infarten till Luleå) på Germundöfjärden.
Vilket ytterligare ökade lotsarnas arbetsbörda. Och inkomster - med Hamnlotsningar!

Varenda båt som skulle till kaj, måste ha hamnlots ombord från ankarplatsen till malmkajen

Lapplandsmalmen var ju tung, sådär 55-60% järn så det blev bara en ganska liten ‘’topp’’
av last i varje lucka – innan det var dags att avsegla.
Svartön hade två malmpirar med lastmöjligheter åt vardera hållet – 1:an och 3:an’s kajer
kunde ta större fartyg, upp-nej nedtill 28 fots djupgående. 2:an och 4:an, bara 22 fot vad jag minns. De sista betjänade de mindre fartygen och tro mig – allting som flöt – ned till gamla 1200-1500-tonnare behövdes i trafiken.

Fartygen var tyska, svenska, danska och finska – till antalet ungefär i den ordningen.
Kan ha varit några norska med också, jag minns inte så noga…..

Här dags bekanta läsaren med Sjökontrollen . i det smala Tjuvholmssundet

vid en brygga låg Ett Svenskt Krigsfartyg! Som hade En Kanon…..
Det sagt, var det svenska krigsfartyget en gammal hjälpvedettbåt – liknade mest en bogserare fast med strikt gråa färger och de vita Neutralitetsbanden på skrovsidorna. kan ha sett ut lite som dessa – men var mindre…..

Vedettbaatarna GRANAT och HARPUN.JPG (156.27 KiB) Visad 1759 gånger

Sjökontrollen var baserad på vedettbåten, hade flottans uniformer och tuffa pistolhölster…
och – en snabb motorbåt. (antagligen 12-13 knop, det var snabbt för mig – van vid 6½-7)

Dom visiterade varenda anländande utländskt fartyg; kollade skeppspapperen, mönstrings-
rullan och – kikade i lastrummen för att försäkra sig om att dessa inte gömde nåt fanstyg…

Läxan från Norge ‘’den 9:e april’’ – satt i och skulle inte upprepas med Sverige!

På Tjuvholmen fanns även en signalmast och permanent utkik – skepp kunde inte mötas i
Sundet…..man bölade med mistluren/ångvisslan i god tid före – upp kom en ballong om
infarten var klar, två om utfarten var det – ibland var det bara ‘’slå en lov’’ och vänta…..

Vår MD650 frågade om det fanns ‘’nåt militärt’’ på skäret - ?

På själva Rödkallen hade Flottan en liten barack, målad krigiskt olivgrön – med en förläggning för 6-7 man. Den låg avsides 100 meter väster om fyren. Den martialiska effekten förstärktes – av en ‘’skyttegrav’’ utanför dörren. Jag har ju påpekat svårigheterna att gräva – bland rullsten; istället hade de bålda flottisterna kastat upp ett bröstvärn 60 cm högt bestående av just det – rullsten.
Om dess militära värde – kan det debatteras -
Jag minns inte, men hört att manskapet på Rödkallen roterades varje vecka. Kom nya mannar med båt som avbytte de föregående. Exakt vad – deras uppgift var, vet jag inte.
Men samstämmiga vittnen senare påstod att dom ‘’mest badade och slog dank….’’

Baracken kom väl till pass några år efter Fredsutbrottet, där kunde vi dansa till musik
från en vevgrammofon laddad med 78-varvs ‘’stenkakor’’ .
Vi var lättroade på den tiden ……!
Rödkallen begåvades också med ett Luftskyddsrum! En liten cementhydda – kanske
5x3 meter med knapp ståhöjd och med 20cm’s väggar och tak av armerad betong. Dörren av timmer - var alltid låst – och Överlotsen hade nyckeln.
Vad jag minns öppnades den efter 1945 och allsköns bråte fyllde utrymmet.
Men, avsaknaden av fönster gjorde ‘’skyddsrummet’’ populärt om man skulle hålla ‘’pusskalas’’ med nån jänta lite i skymundan s.a.s.

(forts)

Varjag

[MD650]

Tack för infon!

[Battler]

Dom visiterade varenda anländande utländskt fartyg; kollade skeppspapperen, mönstrings-
rullan och – kikade i lastrummen för att försäkra sig om att dessa inte gömde nåt fanstyg…

Läxan från Norge ‘’den 9:e april’’ – satt i och skulle inte upprepas med Sverige!

Det finns övertäckta bunkrar i Tjuvholmssundet på landsidan, gissar att de är från tiden för 2 vk.

Vid landsidan i sundet

I position för att fånga in skepp som kommer i farleden på Germandöfjärden, bunkern finns mellan sundet och flygplatsens förlängda banslut.