Quiz: Finlands historia

[Femtiotrean]

Varjagens kunskaper omfattar hela vidden av mänskligt vetande!

American Idol -stjärnan Adam Lambert blev hela Finlands svärson när han träffade den finska Big Brother -vinnaren Sauli Koskinen. Jag kan lyckligtvis berätta att enligt Hufvudstadsbladets kultursida verkar paret ha återfunnit kärleken.

[varjag]

Tack Femtiotrean

Är inte tillräckligt bevandrad i Finlands historia för att ställa bra frågor -
Men försöker denna:

Slutet av 40-talet, drogs parveln varjag ut av pappa och mamma, för att åse nåt som hände i Finland.

Vi befann oss i Luleå, nära 120 kilometer borta - men kunde ''se det'' på himlen......
Tvärsöver Bottniska Viken.....

Vad pågick?, Varjag

[Femtiotrean]

Enligt min bedömning befinner vi oss i Torneå eller i Kemi, Uleåborg och Brahestad ligger längre bort, men jag har ingen aning om vad som hände där eller för den delen i den riktiningen i slutet av 40-talet.

Ett naturfenomen? Solförmörkelsen inträffade redan år 1945, också i Sverige (och man kan knappast beskåda ett sådant på tolv mils avstånd).

En storbrand eller någonting annat orsakad av människor?

På himlen? Sovjetunionens rymdprogram inleddes väl först på 50-talet.

[varjag]

Enligt min bedömning befinner vi oss i Torneå eller i Kemi, ingen aning om vad som hände där eller för den delen i den riktiningen i slutet av 40-talet.

En storbrand eller någonting........?

Femtiotreans analytiska gåvor är superba!
Det var, vad jag berättats - en verklig storbrand i Kemi hamn. Tusentals ''standards'' av sågat virke (staplat för verklig jätte brasa!) -
som tagit eld och brann i många dagar....
Det fanns nästan inte en brandbil - i min hemstad Luleå, Piteå, Torneå....alla skickades över gränsen till Kemi för att släcka.

Den lille varjagen - kunde se eldskenet speglat mot molnen - i öster.

Din fråga, Varjag

[Schwemppa]

Intressant fråga. Det förefaller vara fråga om Laitakari såg i Kemi, där var en storbrand 1939 som satte stopp på verksamheten men här nämns också en brand 12 mars 1946 som tog det som ännu fanns kvar.

http://fi.wikipedia.org/wiki/Laitakarin_saha

[Femtiotrean]

Man borde egentligen veta när man har hittat det rätta svaret och det visste inte jag - men jag tror mig veta att Schwemppas gissning år förtjänsteful men tar fel på året och på brandplatsen. Såghuset på Laitakari brände förvisso ner i mars 1946, men verksamheten hade inte återupptagits efter branden år 1939.

Vi måste förflytta oss til den 30. september 1949 och till stadsdelen Karihaara vid mynningen av Kemi älv där inte bara Finlands utan Europas största såganläggning låg. Eldorsaken var inte definitivt klarlagt men antagligen en gnista från en bogserbåts skorsten efter klockan fem på kvällen.. Man hann inte släcka elden med brandhinkar innan en brädstapel stod i lågor. Sågverkets brandkår kom till platsen tre minuter efter larmet men då var det redan för sent.

Trettiotvå brandkårar deltog i släckningsarbetet, åtta (Haparanda, Nikkala, Karungi, Övertorneå, Piteå, Luleå, Karlsborg och Boden) från Sverige. Därtill tjugotvå bogserbåtar försedda med ångsprutor, ett brandtåg (med tre sprutor och fyra kilometer vattenslang) och ett kompani soldater från garnisonen i Uleaborg. Vindriktningen var västlig och vindstyrkan som nådde 9 Beaufort gjorde att också stadcentrumet var i fara. Jättebranden i brädgården härjade genom hela natten, 26000 Std. virke gick upp i rök, men själva såghuset och den närliggande trähusfabriken kunde räddas. Inga människoliv gick förlorade. Eldsvådan beskådades av ca. 1000 åskadare i staden, men kunde ses i Oulu, i Rovaniemi och Luleå.

Källa: ss. 4-6; på finska, med några bilder tagna under natten.


Sen till en ny fråga:

vattenochroek.jpg

Ånnu en brand, men inte vid en brädgård. Vad går upp i rök - och när härjade en ännu större brand på samma plats?

[varjag]

Vi måste förflytta oss til den 30. september 1949 och till stadsdelen Karihaara vid mynningen av Kemi älv där inte bara Finlands utan Europas största såganläggning låg. Eldorsaken var inte definitivt klarlagt men antagligen en gnista från en bogserbåts skorsten efter klockan fem på kvällen.. Man hann inte släcka elden med brandhinkar innan en brädstapel stod i lågor. Sågverkets brandkår kom till platsen tre minuter efter larmet men då var det redan för sent.

Tack Femtiotrean för kompletterande detaljer. Jag var inte säker på året - bara platsen och den kollossala insatsen av brandkårer.

26000 Std. virke gick upp i rök

En Std (standard, engelskt mått) - är 165 cubikfot = 4,67 kubikmeter sågat virke.
Iallt kostade branden alltså mer än 121 000 kubikmetrar av trävaror.

Varjag

[Schwemppa]

Se där, se där. Det fanns en del att välja på och den där branden lyckades jag missa.

[Femtiotrean]

Fabian Suomela hade egen fotoateljé i Uleåborg 1889-1922 - vilket inte behöver vara en s.k. red herring.

Det borde gå att atminstone snudda vid det det rädda svaret med hyfsat bra analytisk förmoga. Den här gången krävs det inte heller alltför djupa eller detaljrika kunskaper i finsk historia!

[varjag]

Hmmm....Uleåborg har tydligen hemsökts av stora bränder....1882 (inte fotograferad) och 1916 - kanske den?

[Femtiotrean]

Den sista fredstida stadsbranden i Finland drabbade Uleåborg: ett helt kvarter gick upp i rök i juli 1916. Men eldsvådan i bilden slukade inte några bostadhus utan bara lagerbyggnader och material som väntade export - och vi befinner oss strax i början av 1900-talet.

[Femtiotrean]

Tips: exportvaran var varken papper eller elektronik.

Tips: marknaden hade redan krympt och exporten skulle snart vara utan större ekonomisk betydelse.

[Lasse O]

Exportvaran borde i så fall varit tjära eller har jag helt fel?

[Juha Tompuri]

Exportvaran borde i så fall varit tjära eller har jag helt fel?

Du verkar ha det rätt:

http://www.narc.fi/Arkistolaitos/oma/te ... .html#alku

/Juha

[Femtiotrean]

I Finland blev tjärbränningen vanligare på 1600-talet, och i hundratals år var tjäran Finlands viktigaste exportprodukt. I början av 1700-talet flyttades tyngdpunkten i tjärproduktionen till Österbotten och på 1800-talet vidare till Kajanaland som blev det sista viktiga området för tjärproduktion i Finland. Vid sekelskiftet fördes mer än 50 000 tunnor tjära, dvs. 6,5 miljoner liter, årligen från Kajanaland till tjärhovet i Uleåborg. I Kajanaland var produktionen betydande ända fram till första världskriget, och därefter minskade betydelsen av tjära som exportprodukt till en bråkdel av vad den var under glansperioden. Träbåtarnas era upphörde och å andra sidan gav virket som sågvara ett bättre pris med mindre arbete.



Staden var på 1800-t. ett centrum för tjärhandeln; det stora tjärhovet brändes av engelsmännen under Krimkriget (1-2/6 1854) och brann en andra gång 1901. Under förra hälften av 1800-t. bidrog timmer- och tjärexporten, sjöfarts- och skeppsbyggnadsverksamheten till stadens välstånd. Där uppstod ett antal förmögna handelshus, "tjärborgarna", av vilka flera sedermera etablerade sig inom sågindustrin, bl.a. firmorna J.W. Snellman G:son och G. & C. Bergbom, som 1893 bildade Ab Kemi, vars huvudkontor till en början låg i Uleåborg.





I Toppilasundet, stadens hamn, långs hvars stränder trefliga sommarvillor varsnades inne i björkdungarne, rådde ett brokigt lif. Där gledo ångare, slupar och roddbåtar fram på det sakta strömmande vattnet, där ljödo kommandoord, skratt och visor, där lossades och lastades, arbetades och skämtades. Om ortens mest betydande- exportvaror talade det väldiga tjärhofvet och de stora brädstaplarna ett otvetydigt språk.

Rätt som vi färdades, tyckte jag mig skåda en gammal bekant från Lappland — ja, visst var det så, en forsbåt kom ju rännande utför den skummande, granna Merikoski! Och sedan kommo flere båtar, som tydligen varit i följe under den långa färden från vildmarken ner till kusten. Emellertid voro dessa båtar ej lika dem, som finnas i Norrbotten samt där liksom här utgöra det nödtvungna, besvärliga färdesättet, då landsvägar saknas. Deras längd var betydligt större, hela typen och årornas form en annan, stänkbord voro fastvidjade för att skydda mot vågsvallet i Uleälfvens vildaste forsar: Niskakoski, Ahmakoski, Pyhäkoski och denna Merikoski.

Lasten utgjordes af en myckenhet tjärtunnor, hvilka fraktades från tjärdalen i någon fjärrbelägen skog ner till kusten — har läsaren ej sett denna präktiga och kraftfrestande idrott att styra tjärbåtar ner genom Ule älfs forsar öfvad på ort och ställe, torde jag få lämna den intresserade anvisning på Axel Galléns lavyr och Louis Sparres teckning, reproducerade, den förra i "Finland i 19:e seklet", det i alla tider värderika arbetet, den senare i svenska Konstnärsklubbens publikation "Jul", år 1894. Där kan man få ett begrepp om, huru saken tillgår.


Juha ids inte anstränga sig och aktivera sina kunskaper i svenska - men nu får han klura ut hur man ger oss en ny fråga utan att använda en ordbok!