Varför byggde man stenmurar på 1800-talet?

[qw12]

Jag har hört att det enklaste svaret på frågan "Varför byggde man stenmurar på 1800-talet?" är att det då fanns tillräckligt med billig arbetskraft.

Är svaret så enkelt?
Jag undrar helt enkelt vilken den mest drivande faktorn var. Befolkningsutvecklingen, skiftesreformerna, nyodlingen...?

[Hans]

Källa: Hörsägen.

När riktigt vet jag inte men det var virkesbrist (för gärdsgårdar) och staten uppmuntrade bönderna att bygga stenmurar med en att ge en slant per meter mur eller så. För vissa bönder var det ett sätt att få lite extra kontanter och ibland byggdes murar som inte riktigt behövdes.

MVH

Hans

[Hans]

Jag sade nästan samma sak 2007.

När jag var ung (många år sedan) berättade min farfar (byggnadsarkeolog) en historia för mig. Om jag inte missminner mig så;

Någon gång under historien (1600-1800tal?) så var det virkesbrist i Sverige. Då gick staten in och betalade en liten summa för varje aln stenmur för att få ner byggandet av trägärdsgårdar och på så sätt spara virke. Som många statliga interventioner så började den ganska snart missbrukas. Att bygga en stengärdsgård blev ett sätt för fattiga bönder att få lite kontanter. Så på flera platser i landet finns det stengärdsgårdar utan någon vettig funktion.

MVH

Hans

[Hans]

Trålen gav:

http://www.bygg-stenmur.se/index.php/in ... -stenmurar

MVH

Hans

[qw12]

Jag har också hört det där med virkesbrist, men tycker att det verkar vara en efterkonstruktion.
Om man hade haft resurserna, borde ju man byggt murar tidigare. Underhåll av gärdesgårdar är ju oerhört tidsödande.

[Davian]

I mitt hembygds Småland går historien att stenmurar var ett bra sätt att dels markera gränser av olika slag och framförallt ett bra sätt att göra sig av med alla stenar man hittade när man bröt by mark och/eller rensade sina åkrar från just sten. Det är förbannat stenigt i marken i Småland.

[Sarvi]

Före laga skifte (1827) lades det mesta av stenen från åkern i odlingsrösen. Dom ligger med maximalt dubbelt stenkasts avstånd från varandra, dvs man samlade stenen i högar på enklaste sätt, inte längre än vad man orkade kasta dem. Före laga skiftet var ju ägogränser på åkrarna inte motiverade - marken brukades gemensamt och tegarna var i regel så små och smala att odlingen hade blivit lidande av ideliga, parallella stenmurar. Efter laga skiftet var ägorna större och det var rationellt att anlägga tydliga ägogränser. Då användes stenen från odlingsrösena till murbygget. Detta sammanföll med begynnande virkesbrist, men också med den gryende insikten om att skogens virkesförråd var värdefullt. Skogen, som också varit gemensamt ägt, skiftades ju också under 1800-talet och då blev det plötsligt intressant vem fanken som snodde alla ungträd - gärdesgårdar i trä är inte heller underhållsfria, långt därifrån. 1800-talet såg också en stor befolkningstillväxt av den obesuttna arbetskraften i form av statare och torpare, som betalade sitt arrende/hyra i form av dagsverken. Till yttermera visso understöddes stenmursbygget av stundtals av staten som bland annat hade nödhjälpsarbeten i form av stenmursbygge under missväxtår. Så det är mycket som spelade in, inte bara virkesbrist även om det var en del.

Med detta sagt så är det stor skillnad på stenmurar och stenmurar: bohuslänska stenmurar är ibland knappt två stenar på varandra, öländska kan vara höga men enkla kalkstensmurar som är så glesa att man kan kasta hatten igenom dem medan stenmurar i Småland oc södra Älvsborg är så välbyggda att de, som ett omdöme löd, "ä ormatäta å jävlahöga".

[Hexmaster]

"Stenmurar" är alltså det som även kallas gärdsgårdar. Ska jag justera rubriken eller är det bara jag som blir förvirrad?

Dom ligger med maximalt dubbelt stenkasts avstånd från varandra, dvs man samlade stenen i högar på enklaste sätt, inte längre än vad man orkade kasta dem.

Det där låter lite märkligt. Ett stenkast är ett synnerligen varierande mått, särskilt som åtskilliga stenar i de där rösena är nätt och jämt kånkbara.

[Markus Holst]

De nätt och jämt kånkbara stenarna ger ju vid handen att man föredrog att ha det tätt mellan högarna. jag såg en gång en karta från tiden för skiftet över en by utanför Hästveda där jag bodde några år. Och det var nedrans så gott om stenrösen utritade. Man kom knappt fram med plogen, vilket ju gjorde brukandet ineffektivt. och där har vi nog ytterligare en anledning att de försvann. Under 1800-talet växte välståndet och man fick resurser att börja bruka marken effektivare med bättre redskap och tyckte plötsligt att högarna var ivägen. Att då bygga murar av dem, speciellt om man fick bidrag och såg hur underhållsfria de var, var nog et enkelt beslut. Skiftet gjorde ju även att gårdens gräns blev kortare och även mera permanent varför man vågade större investeringar, bland annat i form av omständligt murbyggande.

Nu har jag med några rader visat hur lite jag kan om saken och hur bra jag är på att gissa hej vilt.

[qw12]

Jag googlade lite och hittade en intressant artikel av Örjan Kardell:
http://www.slu.se/PageFiles/33707/2004/FS04-14.pdf

Enligt artikeln verkar det vara skiftena som var den mest drivande faktorn till murarna.
Jag är dock lite skeptisk, eftersom laga skiftesstadgan (och inte heller hägnadsförordningen 1857) inte verkar specificera hur hägnaden i gränsen skall se ut.
Vidare uppfattar jag som den största delen av gränser i skogsbygd _inte_ har murar. Däremot finner man desto oftare rester av gärdesgårdar. (Pratar här dock bara av egen begränsad erfarenhet).

[Markus Holst]

Efter skiftesreformen blev gårdens struktur mera permanent, vilket gynnade permanenta stängsel. Dessutom blev stängslet den enskilde bondens privatsak, vilket det inte varit tidigare. I den oskiftade byn hägnar stängslen in byn - inte gården - och kollektiva insatser är vi mera ovilliga att investera i än i våra egna projekt. Så nog har skiftesreformen en avgörande betydelse.

[Ben]

I steniga områden lär väl stengärdsgårdar ha framstått som ett högst rimligt sätt att göra sig av med den sten som man tog bort från den odlingsbara marken. I det område i norra Skåne jag känner till bäst kan jag svårligen tänka mig en bättre förklaring - där behöver man liksom inte leta länge för att hitta sten... I vissa sammanhang lär väl deras estetiska värde också ha spelat roll.

Innan moderna, stora jordbruksmaskiner kom var det väl heller inte något bekymmer att man på så sätt delade upp marken i mindre delar. När det under senare delen av 1900-talet blev ett problem grävdes många stengärdsgårdar helt sonika ner där de stod.

[gunship]

Det hänger nästan definitivt ihop med att man måste rensa åkermarken från sten. Sedan om det fanns andra anledningar vet jag inte - som varför det blev en mur på en del ställen och inte en hög som på andra, men stenen måste ju bort från åkermarken.