"Sverige är bäst attityd"

[King Kong]

För ca 10 år sedan såg jag en lätt humoristisk teckning av en svensk bonde som stående på sin åker, lätt vilande på skaftet av sin spade, med ett svagt leende deklarerade för en främling, något som löd ungefär:

- Det spelar ingen roll varifrån du kommer. Vi har det bättre här i Sverige.

Den här teckningen fanns i ett material för undervisning av historia som användes i en dåvarande År 6 klass.

Finns det några belägg för att den här attityden verkligen existarat - och hur levande är den i så fall idag?

[Olays]

Bland utlandssvenskar är detta en väldigt vanlig erfarenhet "Så du har bott och jobbat utomlands i ett antal år, Ja det är ju ingen erfarenhet för detta jobbet". Sammalunda socialt man vet inget om det land man bor/bott i och man vet inget om Sverige heller "då du bor ju inte här längre", detta kommer inte från alla men det är en kommentar man får ibland. Föreningen Svenskar i Världen har en rapport om detta fenomen Här:
http://www.sviv.se/images/Kjellsmap/Hem ... GGANDE.pdf

[Hans]

Tack för länken Olays, intressant.

Jag har också stött på detta fast lite i en annan form. Nyanlända svenskar utgår ifrån att såsom det är i Sverige är normen för vad som är rätt. Inget annat land har egentligen något som är bättre. Dessutom, svensken anser att han är mindre nationalistisk än andra - alltså är han bättre...

Jag har några svenska bekanta som återvänt efter en tid utrikes - de bekräftar vad som står i länken.

MVH

Hans

[Markus Holst]

Känslomässigt upplever jag att reaktionen kan bero på att man förutsätter att utlandssvensken återvänder för att denne inte trivts utomlands och alltså själv tycker att Sverige är bäst.

[Hans]

Känslomässigt upplever jag att reaktionen kan bero på att man förutsätter att utlandssvensken återvänder för att denne inte trivts utomlands och alltså själv tycker att Sverige är bäst.

Klok kommentar. Men i flera fall jag känner till var det inte deras val.

MVH

Hans

[varjag]

- Det spelar ingen roll varifrån du kommer. Vi har det bättre här i Sverige.

Nog känns tongångarna igen alltid.
Men Sverige och svenskar är inte ensamma om en självgod attityd.
I Frankrike och Norge har jag mött samma aningslösa självgodhet. Och som bonden på åkern, uttalas detta oftast av individer
med ingen, eller mycket flyktig utlandserfarenhet.
Samma ''världsbästa'' mantra - finns även i Australien.....''the best country in the world!''
Frugan besvarade en gång en sån fras med motfrågan; Hur många andra länder har du besökt och jämfört med?

Killen, i 30-årsåldern - hade aldrig varit utanför Australien

Varjag

[Marcus]

Nog känns tongångarna igen alltid.
Men Sverige och svenskar är inte ensamma om en självgod attityd.

Jag har samma erfarenhet, precis samma åsikter uttrycks i våra nordiska grannländer liksom bland britter, tyskar och amerikaner för att ta några exempel där jag själv hört det från flera olika personer därifrån.

Detta är mer troligt bara ännu exempel på hur folk i allmänhet ser sitt land (folkgrupp, religion, social grupp, politisk grupp etc) som unik på sätt som den de facto inte är utan det handlar ofta om saker som på gott och ont finns i många delar av världen.

/Marcus

[King Kong]

Bland utlandssvenskar är detta en väldigt vanlig erfarenhet...

Intressant - noterar du någon skillnad i värdering vad gäller amerikaner?

Min fjälla kommer från Nova Scotia, Kanada. Ibland klagar hon på saker och företeelser i Sverige, t.ex. den svenska skolan. Jag får nog erkänna att jag blir oftast lite defensiv, rent instinktivt så att säga fär att jag är ju egentligen - även om jag aldrig skulle erkänna det - övertygad om att de svenska lösningarna är bäst.

Min erfarenhet i Kanada var att de var långt mer patriotiska på vissa områden men också lite mer avslappnade vad gäller härstammning, nationell bakgrund och liknande än vad vi i Sverige är (dock är detta en högst personlig reflektion, det är inte så att jag har några vetenskapliga belägg eller så för detta).

[Lasse O]

Lite av den inställningen kommer nog från 20- och 30-talen då svenskättlingarna började besöka Sverige och man upplevde att de skröt om USA. Och det finns många historier om hur svenska bönder snoppade av svenskamerikanarna.

Sedan har jag själv upplevt Sverige-är-bäst på nära håll. Vid flera tillfällen har jag deltagit i svenska militära besök i utlandet och ständigt slagits av hur våra svenskar varit måttligt intresserade av utländska militära förhållanden utan ständigt jämfört och framhållit: "In Sweden we ..."
Ibland har det varit rent pinsamt som när man från t ex tysk sida förevisat Leopard och då med automatik fått höra att "In Sweden it wouldn´t stand a chance against the S-tank!"
- Hrm, any other questions?
- Well, we believe we have a better tank in Sweden!

Och på kvällarna under mer fria former så kunde man alltför ofta sent på kvällen höra i korridorerna "In Sweden we..."
Ibland undrar jag om det finns några mer nationalistiska än svenskar?

[Olays]

Detta är mer troligt bara ännu exempel på hur folk i allmänhet ser sitt land (folkgrupp, religion, social grupp, politisk grupp etc) som unik på sätt som den de facto inte är utan det handlar ofta om saker som på gott och ont finns i många delar av världen.
/Marcus

Oja absolut att man tycker att hemlandet är bäst är normalt och sunt och sker över hela världen antar jag.

Vad jag menade med SVIV länken var att utlandssvenskar i många fall väldigt svårt att komma in i det Svenska arbetslivet igen då deras yrkeserfarenheter från utlandet inte värderas särskilt högt då de inte är "svenska erfarenheter". Jämför med problemen för välutbildade invandrare att få bra jobb i Sverige, samma problem från en annan vinkel.

[Olays]

Intressant - noterar du någon skillnad i värdering vad gäller amerikaner?

. . .
Min erfarenhet i Kanada var att de var långt mer patriotiska på vissa områden men också lite mer avslappnade vad gäller härstammning, nationell bakgrund och liknande än vad vi i Sverige är (dock är detta en högst personlig reflektion, det är inte så att jag har några vetenskapliga belägg eller så för detta).

Nu vet jag inte riktigt vad du menar med värdering, det finns många saker i Sverige som fungerar bättre än vad de gör i New York State där jag vi bor och det märker man när man är i Sverige och det finns saker som är sämre. Jag har uppfattningen att amerikaner i allmänhet gillar sverige det är lätt att klara sig på engelska och folk är positiva och hjälpsamma när amerikanerna lärt sig att fråga om hjälp eller råd (Svensken frågar ju nästan aldrig nån om de behöver hjälp)

Men det finns (och detta är min egen åsikt) inte så mycket nyfikenhet i Sverige på utlandet, jag jobbade 4.5 år som stf butikschef på Toys R Us och dår var det mycket ofta att mina arbetskamrater (och det här är vanligt folk från lägre medelklassen) frågade hur det var i Sverige, var sjukvården bättre, är skolorna bättre, hur är vapenlagarna, jakten, hur bor folk, hur mycket kostar bensinen, är skatterna verkligen så höga som det sägs, osv osv beroende på vad folk var intresserade av. I Sverige händer det väl att folk frågar hur det går till i USA men ointresset är påfallande klart det skiljer sig från person till person, många upplever det säker så att har man varit i NYC och Florida ett par gånger och sett på alla TV program så kan man USA.

Jag har aldrig haft problem med att min Svenska utbildning (Uppsala Universitet) eller yrkesbakgrund och kunskaper ifrågasatts i USA, många utlandssvenskar som försökt flytta tillbaks till Sverige hävdar dock att i Sverige ifrågasätts utlandsutbildning och yrkeserfarenheter.

[a81]

Jag antar att den här attityden har att göra med två saker:

• Rent generellt fungerar det mesta bra i Sverige: inga grova missförhållande liknande USA:s orättvisa sjukvårds- eller utbildningssystem, eller för den delen syd- eller östeuropeisk korruption, etc.
  
  Hemmablindhet, man missar att våra skyhöga bostadspriser innebär dålig livskvalitet och bostadsstandard för yngre, en amerikan skulle chockas av svenska bostadspriser. Jag känner en amerikan som nämnde att bostadspriserna i centrala Uppsala är jämförbara med dem på Manhattan(!). Våra urspårade avregleringar och privatiseringar verkar också vara en blind fläck för många svenskar: betygsinflation för att locka elever, missförhållanden i äldrevården, tåg som inte går när det snöar, etc.

[varjag]

Känslomässigt upplever jag att reaktionen kan bero på att man förutsätter att utlandssvensken återvänder för att denne inte trivts utomlands och alltså själv tycker att Sverige är bäst.

Som forumet förstått - har varjag aldrig varit en ''återvändare''.
Men i samma epok som jag och frugan kom till Australien, sent 60-tal - kom tusentals andra ''vita kristna européer'' (White-Australiapolitiken!)
En minoritet, var svenskar.
Jag hade kontakt med dussintals. Som klagade på förhållandena här. Och åkte hem, inom de stipulerade två åren under vilka man inte behövde återbetala den subsidie alla fått för hitresan.....
Jag minns att jag försökte samla lite statistik om procenten ''återvändare'' per nationalitet.
Minns - att svenskar, holländare och tyskar låg i topp. Ngnting 55-75%
Jag träffade, kände och självanalyserade nåt dussin eller så av dom (svenskar/holländare/tyskar)

Ingen av dom - enligt min uppfattning, hade det djävlaranamma som alla borde haft - innan dom emigrerade.

Att såna ''återvändare'' i prosa och vers - förklarade hemlandet överlägset när dom kom tillbaka var som jag ser det - en ursäkt för deras misslyckande.
Det var inte det nya hemlandets fel!

My tuppence, Varjag

[Hans]

''återvändare''

Påminner mig om en historia jag hörde i Sverige långt innan jag själv emigrerade.

Det var en bekants släkting som återvänt efter kanske 20 år just i Australien. Väl hemkommen fick han frågan om varför. Var det klimatet, var det jobbet, var det avståndet etc. och han svarade nekande på allt. Sedan förklarade han varför. Jo han är kanske på en barbie med goda vänner och har trevligt men så är det något som sägs som får honom att tänka på "Ta av dig skorna" av Povel Ramel. Han har ingen att dela detta med, det går liksom inte att starta förklara för en utlänning "Well in Sweden we have this singer and he once made a song "Take off your shoes" - han kallade det Povelrammelsyndromet.

Jag har inte lidit så mycket av det då det finns svenskar i min umgängeskrets, jag vet inte hur det är för andra emigrerade här?

MVH

Hans

[King Kong]

Nu vet jag inte riktigt vad du menar med värdering, det finns många saker i Sverige som fungerar bättre än vad de gör i New York State där jag vi bor och det märker man när man är i Sverige och det finns saker som är sämre. Jag har uppfattningen att amerikaner i allmänhet gillar sverige det är lätt att klara sig på engelska och folk är positiva och hjälpsamma när amerikanerna lärt sig att fråga om hjälp eller råd (Svensken frågar ju nästan aldrig nån om de behöver hjälp)

Jag gick och kikade på Halifax Tattoo, Halifax, NS (Kanada) 2011 vilket inte var ett helt militärt evenemang men hade ett stort inslag av militära bitar. Det första som hände var dock att att presentatören i den här rätt stora arenan uppmanade alla som tjänstgjort i det kanadensiska försvaret att ställa sig upp för att mottaga publikens applåder. Och det hände också. Kändes som om detta hade varit nära nog en omöjlighet i Sverige - fast det kanske ändras nu när värnplikten är vilande i Sverige...

Nästan alla kanadensiska samhällen som jag passerade har minnesmonument från första världskriget, oftast en staty av en soldat, där man sen har tillfört extra text för andra konflikter som landet deltagit i främst andra världskriget och koreakriget. På några fanns också Afghanistan inristat. Antalet militärhistoriska inslag är också rätt stort, ibland på ställen där man inte förväntar det sig. Casa Loma i Toronto är en slags vräkig villa byggd som ett slott av en rik snubbe som också var chef för ett kanadensiskt infanteriregemente. Han deltog inte i första världskriget och dog mer eller mindre utfattig medan man tog över hans bygge och till slut gjorde det till en turistattraktion, en del av byggnaden är ett militärhistoriskt museum och tar upp regementets historia, vilket kanske inte har särsilt mycket med byggnaden i övrigt att göra kantyckas...

Däremot så stötte jag på mängder av människor som i princip var invandrare (eller så hade deras mor/farföräldrar invandrat) och de som jag stötte på där borta verkade vara rätt avslappnade vad gäller ens härkomst.

Appråpå att fråga om råd - körde lite vilse (navigerade med karta, inte gps) i Ontario och blev ställd när jag kom till en T-korsningen medan kartan, pga skala, visade att vägen fortsatte rakt fram. Förbryllande, men det visade sig att jag skulle svänga höger köra 70-80 meter och sen svänga vänster - kartan vi använde visade en mer eller mindre rak väg. Eftersom bilarna har skyltar som visar vilken provins man kommer ifrån så fattade folk att vi var utbölingar och stannade pronto för att fråga om vi behövde hjälp. Min omedelbara reaktion var att svara "nejdå, här behövs igen hjälp inte"... Svensk. Born and raised.