Är finlandssvenskar överrepresenterade i officerskåren?

[Vysotskij]

Gällande demilitariseringen får jag förstås något förvånat ändra åsikt. Att någon på riktigt skulle befara att åländska ynglingar skulle överge modersmålet efter att ha tagit några maahan tror jag dock inte på. Har jobbat tillräckligt mycket politiskt för att känna igen en fråga förvandlad till princip när jag ser argumentet. (Jag blir förstås nyfiken på vad värnpliktsbefrielsen i andra hand beror på.) För mig framstår det som en politisk självmordsfråga att driva ålänningar till uppbådet, och dessutom tror jag inte att man vill ge efter en millimeter i språkfrågan utan att få något i utbyte.

EDIT: Stavfel

[erep]

Gällande demilitariseringen får jag förstås något förvånat ändra åsikt. Att någon på riktigt skulle befara att åländska ynglingar skulle överge modersmålet efter att ha tagit några maahan tror jag dock inte på. Har jobbat tillräckligt mycket politiskt för att känna igen en fråga förvandlad till princip när jag ser argumentet. (Jag blir förstås nyfiken på vad värnpliktsbefrielsen i andra hand beror på.) För mig framstår det som en politisk självmordsfråga att driva ålänningar till uppbådet, och dessutom tror jag inte att man vill ge efter en millimeter i språkfrågan utan att få något i utbyte.

EDIT: Stavfel

Åländsk retorik och motiven bakom den får nog ålänningar ta ställning till.

[Vysotskij]

Gällande demilitariseringen får jag förstås något förvånat ändra åsikt. Att någon på riktigt skulle befara att åländska ynglingar skulle överge modersmålet efter att ha tagit några maahan tror jag dock inte på. Har jobbat tillräckligt mycket politiskt för att känna igen en fråga förvandlad till princip när jag ser argumentet. (Jag blir förstås nyfiken på vad värnpliktsbefrielsen i andra hand beror på.) För mig framstår det som en politisk självmordsfråga att driva ålänningar till uppbådet, och dessutom tror jag inte att man vill ge efter en millimeter i språkfrågan utan att få något i utbyte.

EDIT: Stavfel

Åländsk retorik och motiven bakom den får nog ålänningar ta ställning till.

Ja, det hoppas och tror jag att de gör.

[LasseMaja]

Bara en kort fundering. Hur var det i den finska officerskåren vid tiden för andra världskriget?

[Stellan Bojerud]

Jag undrar om inte svenskar var i majoritet bland generalerna. Österman, Öhquist, Svensson, Airo (Johansson), Koskimies (Forsman), Siilasvuo (Strömberg), Vihma (Wichman), Walden, Lagus, Hägglund, Blick. S k purfinnar var bl a Laatikainen, Talvela och Pajari. Lennart Oesch hade schweiziskt påbrå, men inkluderades bland "svenskarna".

[Femtiotrean]

Så klart var svenskspråkiga överrepresenterade - och ju högre upp i rang, desto mer överpresenterade. Svenskar var en majoritet bland jägarofficerare. Och det var först i slutet av 20-talet att svenskspråkiga blev bara måttligt överpresenterade (dvs, <30%) bland kadet- och reservtofficerare.

Men det bör kanske påpekas att ett svensk namn eller f.d. svensk namn kan vara vilseledande. Airo var en finskspråkig finne och var t.o.m. känd som en äkta fennoman, d.v.s. han hade som princip att inte tala svenska - inte ens med Mannerheim.

[Psilander]

Som en notis i ämnet så har svenska och Finska marinen beslutat öka sitt sammarbete. Väldigt trevligt.

Bloggen skipper

Svenska marinchefen konteramiral Thörnqvist säger följande;

- Marinen har en vision om att i framtiden sätta upp en gemensam Finsk-Svensk marin styrka för krishantering. Därför är det både viktigt och välkommet att finska marinen deltar. Idag är dessutom båda nationernas mariner så små att vi måste hjälpas åt för att i vissa fall få ett bra övningsutbyte, säger marininspektör Jan Thörnqvist.

FM Hemsida

[Bränner]

Finlandssvenskarna var uppskattade som officerare i Tsarryssland. På Wikipedia finns en artikel om Aksel Berg som oxå gjorde karriär i röda flottan.

[Leo V]

Så klart var svenskspråkiga överrepresenterade - och ju högre upp i rang, desto mer överpresenterade. Svenskar var en majoritet bland jägarofficerare. Och det var först i slutet av 20-talet att svenskspråkiga blev bara måttligt överpresenterade (dvs, <30%) bland kadet- och reservtofficerare.

Men det bör kanske påpekas att ett svensk namn eller f.d. svensk namn kan vara vilseledande. Airo var en finskspråkig finne och var t.o.m. känd som en äkta fennoman, d.v.s. han hade som princip att inte tala svenska - inte ens med Mannerheim.

Airo hette väl Johansson innan? Och han var franskutbildad istället för tyskutbildad?

Men varför lyckades svenskarna bättre i den militära karriären i början? Jag vet att jag inte kommer att få nåt svar på denna fråga.

[Femtiotrean]

Fadern var född Johansson, modern Grönlund, båda var finskspräkiga finnar. Familjen bytte namn år 1906, Airo var då 8 år gammal.

Airo var inte jägarofficerare, d.v.s. han var inte bland de officerare som hade tjänstgjort vid Kungliga preussiska jägarbataljonen 27 och fått officersutbildning där. Han studerade vid den franska krigshögskolan på 20-talet, (FWIW 46 finska officerare studerade i Frankrike eller i Italien, 13 i Tyskland.)


Lyckades svenskarna verkligen bättre i den militära karriären? De var överpresenterade, men jag vet inte om en svensk avancerade snabbare än en finne från samma årskurs. Jägarofficerare kunde göra stora karriärsteg i början - av naturliga skäl, kan man säga - men jag vet inte om svenskspråkiga var mer överpresenterade bland toppen än de var bland jägare med officersutbildning.

[erep]

Det fanns en språkstrid på 20-talet men den är knappast relevant idag.

Att en svensk officer har hört finska officerare diskutera på svenska är ju inget för toppenvetenskap. Om man har svenska som sitt modersmål, klarar man västeuropeiska språk bättre än ugrer. Varför vore det en topphemlighet att två officerare med svenska som modersmål finns i Bryssel? Tror du att de inte behärskar finska?

[erep]

Sedan kan jag ju kommentera från gräsrotsnivå.

Då jag fungerade som kompanichef på KFÖ på (80-talet och 90-talet) i ett kompani sammansatt inom huvudstadsregionen där mera än 95 % var finskspråkiga, pratade jag alltid svenska med mina svenskspråkiga plutonchefer (2/3 av skytteplutonerna) och några gruppchefer i ledningspluton i direkt prat. Orderna för en större gemenskap gav jag såklart alltid på finska och med de flesta i kompaniet pratade jag finska. Jag uppfattade inget problem trots att manskapet och största delen av mellancheferna var finskspråkiga. Alla visste att jag var svenskspråkig. Jag uttrycker ju mig jävligare på finska än svenska.

Det jag nämner ovan har inget att göra med yrkesofficerare.