Försvar mot invasionsflotta under kalla kriget

[Psilander]

Två klassiska artiklar om hur invasionskakan skulle bekämpas...
Jagarflottiljen anfaller och Ödestimman 1968,

En personlig reflektion angående anfallet mot kakan. Jag tror att mht till fredskramande politiker etc får FM inte anfallstillstånd förrän i absolut sista minuten - dvs flottan och flyget försöker göra en kombinerad insats. Med lite tur så är då fi jaktparaply hemma pga räckviddsbrist och fjärrskyddet måste minska avståndet pga ö barriären etc. Lyckas vi kraftsamla så hyfsat oskadda så kan vi runt 150 robotar mot mål och ett 20tal torpeder i vattnet i slutstriden. Aningen blir FV och Flottan hjältar eller världens dyraste vägbula. Det kan finnas en skönhet i att kraftsamla till en insats mot slutet - med förutsättningen att man kan uppträda rörligt och bibehålla effektiv ledning in i det sista. Misstänker att spetsnäsorna kommer göra allt vad som står i deras makt att skapa kaos bland flygförare, flygplan, besättningar och fartyg.

[FNP]

Hur var det med det svenska sjöminbeståndet under kalla kriget? Marinen kunde ju mobilisera ett mycket stort antal civila fartyg för minutläggning. Dessutom kunde i princip varenda fartyg + ubåt i flottan fälla minor. Hade vi tillgång till minor så vi kunde gödsla med dem eller var vi tvunga att hushålla med resurserna?

Hur var det med minornas modernitet under kalla kriget? Jag kan tänka mig att vi hade en del moderna minor, men vi borde väl också haft stora lager mindre kvalificerade minor från beredskapen under andra världskriget?

/VL

Tabell 3 Marinens sjöminpark 1959
Kontaktmina (fk mina) Avståndsmina (ba mina)
m/18 600
m/31 5000
m/32 800
MF:1 4400
MF:2 260 (även för fällning fr ubåt)
MF:3 200
MF:4 78
MF:5 200
MF:11 2800
MF:13 70
MF:14 1100
MF:9/19 900 (även för fällning fr ubåt)
F:16 Under leverans
F:17 200 (även för fällning fr ubåt)
F:21 Under leverans
F:41 Under leverans (även för fällning fr ubåt)
(Kustartilleriets kontrollerbara minor exkluderade)

Under 1970 och 80 talen tillkommer bl a F6, F8, F22, F23, F63, F 66, F80 (samtliga med avståndsverkan)

Nej, minorna räckte inte till för samtliga i förväg uppgjorda mineringsplaner. Vilka mineringar som skulle läggas ut berodde av rådande läge. Minorna fanns dessutom föråddställda enligt grundfördelning Milovis.

[Wedman]

Finns det någon bra öppen dokumentation av de olika typerna av minor?

[FNP]

Ja, det finns en sammanställning i "kompendieform"
"Svenska sjöminor under 200 år. En historisk Sammanfattning" av Carl Gustav Fransén
Återfinns på krigsarkivet i Stockholm.

[Vysotskij]

Fråga från en marint närmast erkänd imbecill: Gick det att återanvända utlagda minor? I annat fall låter det som att man riskerar att komma rejält på efterkälken när man måste invänta hotriktningar för att inte förbruka hela förrådet.

[millgard]

Minor är ju både mycket billiga och relativt enkla att framställa, varför det då inte torde ha varit något större problem att göra fler.

[Rickard]

Minor är ju både mycket billiga och relativt enkla att framställa, varför det då inte torde ha varit något större problem att göra fler.

Men fanns det sådan produktionsberedskap att nya sjöminor skulle kunnat tillverkas inom fåtal dagars varsel? Jag får för mig att bästa tillfället att lägga ut mineringar ostört bör vara innan öppna stridigheter börjat och "kakan" eller kakorna lämnat de baltiska hamnarna?

[Hans]

Apropå minor:

Svenska sjöminor under 200 år. En historisk sammanfattning.
http://www.ka2muldiv.org/svenskasjominor/Historik.pdf

MVH

Hans

[millgard]

Minor är ju både mycket billiga och relativt enkla att framställa, varför det då inte torde ha varit något större problem att göra fler.

Men fanns det sådan produktionsberedskap att nya sjöminor skulle kunnat tillverkas inom fåtal dagars varsel? Jag får för mig att bästa tillfället att lägga ut mineringar ostört bör vara innan öppna stridigheter börjat och "kakan" eller kakorna lämnat de baltiska hamnarna?

Jag skulle kunna tänka mig att underrättelseläget sannolikt gett några månaders förvarning inför ev invasionsföretag, så i det läget hade lika sannolikt tex minproduktionen inte varit något problem...

[FNP]

Förankrade kontaktminor kunde tas hem och återanvändas. Så skedde regelmässigt under VK II mht isläget.

Moderna avståndsminor var "självdesarmerande" (tid), men någon idé att återanvända dessa fanns mig veterligen inte.

Under VK II så bärgades och (åtar)användes i viss mån (fientliga) magnetminor.

Det fanns resurser för krigsproduktion av minor i landet. F 22-24 F 63, 66. (Kontaktminor tillverkades ej efter VK II)

[Lanrezac]

Femöresfortet hade inte något tyngre artilleri, endast ett lätt batteri 7,5 cm m/57. Jag vill understryka att det bara är en hypotes men jag tyckte ändå att det slående att hamnarna norr (Stockholm, Gävle, Sundsvall, Härnösand, Umeå, Luleå) och söder (Blekinge, Skåne) om denna skyddade bassäng hade tungt KA till skillnad från hamnarna inne i bassängen.

Dom fasta KA förbanden var Spärrbataljon Bråviken med 2 st 7.5cm batterier (OD + BÅ) samt 2 fasta minspärrtroppar samt Spärrkompani Arkösund med 7,5cm Batteri Bergön, en minspärrtropp och ett rörligt robotbatteri(?) (m52) Så själva Bråviken spärrades av 2 fasta minlinjer och 2 st 7.5cm batterier. På norra sidan Bråviken var det plats rekad för ett tungt fast batteri men pengarna räckte inte.

------------------------------------------------------------------------
Kustartilleriet var i huvudsak bra övat med bra stridsmoral. men svagheter fanns på tex LV sidan, Markstrid och materielmässigt vid flera förband. Tex Korsö 1981 hade precis fått långbössorna utbytta mot AK4, eldledning mm var 40-50tal, pjäsbemanningen på 20 mm LV pjäserna var inte övade på 15 år och var egentligen utbildade på tung pjäs osv. Dock sköt man mycket bra med batterierna och soldaterna hade högt självförtroende.