Historiska Flygbragder

[varjag]

Men - nog av blottade franska kvinnobröst och frankiska nationalistiska avbröstningar....den 16:e juli är etappmålet London...

Paris till London.jpg (15.69 KiB) Visad 5353 gånger

....vi startade klockan 11 - med oss startade ett par franska passagerarplan - så flög över tillsammans...ytterligare en divison franska flygplan anslöt - och tidvis var vi i en en ''formation'' av inte mindre än tolv flygplan.
....vi mötte moln på 1000 meters höjd och steg till 2200 där vi kom över dom - men det var förbaskat kallt. Vi hade sporadisk marksikt genom molnen - och inga svårigheter med navigeringen när vi korsade Kanalen....I tät formation nådde vi Croydon och landade...

Inom minuter, var vi omringade av filmare, fotografer och autografjägare.....

http://www.criticalpast.com/video/65675 ... sh-officer

Bland gratulanterna, fanns Fru (Archibald Stuart MacLaren) - vars make, en RAF Squadron Leader - nyss hade misslyckats med sitt försök att flyga jorden runt - men åt ''andra hållet''...

http://www.wingnet.org/rtw/RTW001C.HTM

Efter servicejobb med flygplanen - togs vi till The Royal Air Force Club - för en delikat middag som Air Ministry's gäster

forts. följer, Varjag

[varjag]

Redan dagen därpå, den 17:e juli startar man från Croydon för ett kort skutt - 265 kilometer - till Brough vid Humberfloden, strax väster om Hull.
Efter 110 minuters flygning i fint väder - landning på den lilla privatägda flygplatsen som är ett provfält, tillhörigt

Blackburn Aircraft Company.PNG (7.89 KiB) Visad 5323 gånger

Fältet i Brough ligger vid Humberfloden då Blackburns har flera sjöflygplan på sitt program med superba slipar och start/landingsmöjligheter på Humber River.

Brough aerodrome när Hull.jpg (91.75 KiB) Visad 5323 gånger

Våra Magellanflygare får ett hjärtligt mottagande av Blackburns folk, som lovar all möjlig assistans. Amerikanerna prisar bolagets fina verkstäder och yrkeskunniga arbetar, ja Blackburn tilldelar dem en helt egen hangar för flygplanen!

För det är här och nu - som Douglasplanen skall få sin sista Storöversyn - före den svåra och farliga flygningen över Atlanten.....
Redan samma eftermiddag, går besättingarna och mekaniker till verket att lossa motorerna från deras fundament -
motorbyten för alla tre flygplanen, förestår.

Men meken på Chicago minns berätta att Blackburnbolaget bjöd oss på middag på sin egen Club på kvällen - det blev dans....och vi hade förbaskat kul

Dagen därpå, den 18:e han att med Major Davidson tog vi ett tidigt tåg till London, där en otrolig rad av berömda bankirer, hattmakare, skräddare o.s.v. - presenterades för oss i en blixttur runt ''The City''. Klockan fem, anslöt löjtnanterna Smith och Wade (Chicago och Boston)[/i] ''vi togs till en Bankett på Savoy, arrangerad av The Royal Aero Club. Där var otaliga Lorder och Hertigar - och Flygministern.....Prinsen av Wales dinerade i våningen ovanför och vi bads dit upp att möta prinsen, så vi fick nöjet skaka hand och konversera i några minuter....''

Men viktigast av allt efter noblessmötena - får flygarna vila i Brough.

Motorerna byts, hjulställen utväxlas till pontoner, propellrar och kylare demonteras och rengörs, bränsle & oljetankar rengörs, ommålningar där det behövs. Alla kompasserna tas ur - och devieras på nytt.....etc.etc.

ny motor firas i läge.jpg (17.31 KiB) Visad 5323 gånger

Det dröjer hela tio dagar - innan våra Magellanflygare är startklara igen.
Men det är inte dom som sinkar efter - det är US Navy, som ännu inte är klara med placeringen av den kedja av jagare och kryssare - som på Atlanten, skall stå till hands - OM ''det händer något''

Vilket det snart kommer att göra......

fortsättning följer

Varjag

[lampros]

Tack för denna serie. Ypperligt.

Intressant när de var i Mellanöstern och inte fick någon mat. Det är bara att gilla läget, ta en klunk vatten och köra på

[varjag]

Tack för denna serie. Ypperligt.

Intressant när de var i Mellanöstern och inte fick någon mat. Det är bara att gilla läget, ta en klunk vatten och köra på

Tack lampros, alltid lika roligt när intresset finns för ngt man berättar om! Jag valde just denna - då det var den längsta och svåraste flygning som någonsin vågats - anno 1924.
Det hade inte saknats en del försök - innan och ungefär vid samma tid. Men - inget av försöken fick den enorma uppbackning i form av resurser, pengar, teknologi och diplomati - som World Cruisers åtnjöt.
Det var därför - som USA lyckades. Och - kastade därmed ''sin hatt i ringen'' som väldens ledande flygnation.

mvh, Varjag

[varjag]

OK - upp i luften igen....
På grund av tidvattnet i Humberfloden, var det osäkert att ankra flygplanen där så vi tvingades hålla dem på slip till avresedagen....
På morgonen den 30:e sjösattes flygplanen - och vart och ett startade för en kort provtur för att kolla att allt fungerade.
Efter landning och alla ''farväl med lyckönskningar'' - start kl 10.15 - mot Kirkwall, huvudstaden på Orkneyöarna och den berömda flottbasen Scapa Flow.

Till Scapa Flow.jpg (16.02 KiB) Visad 5277 gånger

flyger norrut längs kusten i dimma och regn....efter en timme bättre väder, vi ser badstränder, slott och herresäten - men även gamla ruiner...
...vi flyger för långt ut för att se Edinburg - attans ( ) - och norr om Montrose tvingar moln oss lägre. Det blir molngenomgång i gles formering - och i en timme ser i varken land eller hav...
Men Löjtnant Smith i Chicago - har brevduveinstinkt - och leder oss perfekt till Duncansberry Point, varifrån det bara är tio minuter till ankarplatsen vid Kirkwall. Där hela berömda engelska -

- tycks invänta oss.
...men mest välkommet, var att se vår egen kryssare USS RICHMOND till ankars - beredd på vår ankomst!

För första gången på länge.....amerikansk mat, kockarna på kryssaren hade lagt manken till! Bekväma kojer och hjälpsam besättning-

Magellanflygarna snarkade nog gott och tryggt den natten -

forts. följer, Varjag

[lampros]

Äventyret fortsätter, tack och bock.

I genren flygbragder har jag annars imponerats av Alcock och Brown som flög över Atlanten 1919. http://en.wikipedia.org/wiki/Transatlan ... _and_Brown De blev inte lika kända som Charles Lindberg åtta år senare, kanske pga att de inte hade massmediauppbackning. Inget foto finns på landningen t.ex. Men denna skedde ju i en irländsk myr, en nödlandning av det mindre fatala men heller inte fotogeniska slaget.

Lindberg var tuff, men även Alcock och Brown. Brown fick ju under flygningen t.ex gå ut på vingen och knacka bort is från motorinsuget.

[varjag]

Äventyret fortsätter, tack och bock.

I genren flygbragder har jag annars imponerats av Alcock och Brown som flög över Atlanten 1919. http://en.wikipedia.org/wiki/Transatlan ... _and_Brown De blev inte lika kända som Charles Lindberg åtta år senare, kanske pga att de inte hade massmediauppbackning. Inget foto finns på landningen t.ex. Men denna skedde ju i en irländsk myr, en nödlandning av det mindre fatala men heller inte fotogeniska slaget.

Lindberg var tuff, men även Alcock och Brown. Brown fick ju under flygningen t.ex gå ut på vingen och knacka bort is från motorinsuget.

Tack lampros - och ja, i mån av tid vill jag fortsätta äventyret tillbaka till Seattle.

Jag tycker att alla, tidiga flygare - speciellt de som trotsade Ossianerna - var HJÄLTAR! Det är svårt för oss sentida barn att riktigt fatta, hur riskfyllda dessa flygningar var. Men jag är säker på att DOM - visste det. Men försökte ändå....

Alla som lyckades - Alcock & Brown och Lindbergh t.ex. - hade också en enorm TUR! Alltför många, hade otur - och försvann för gott -

mvh, Varjag

[varjag]

Den 31:a juli - uppskjuts starten till nästa etappmål, Hornafjördur på sydöstra Island p.g.a. dimma - med 24 timmar.

Scapa Flow är ju fullt av ''tyska flottan'' som självsänktes här för fem år sedan. Flera av fartygen är delvis synliga över vattentytan. Bl.a. SMS HINDENBURG och vi beslöt oss ta en titt på denna tyska flottans stolthet.....
(SMS HINDENBURG, Tysklands nyaste slagkryssare 31000 ton)

Åtföljda av officerare, journalister och filmare tog vi oss till vraket i en valbåt....klättrade i master och bryggor -
medan vi var ombord, förlorade Lt Wade ett vad. Han satsade Ten Dollars på att han kunde hoppa, från den ena tolvtumskanonen - till den andra. Han förlorade. Men - kunde rapportera att vattnet vad isande kallt

På kvällen åkte vi in till Kirkwall - en ovanlig liten stad med trånga gränder och en kyrka från 1137. Alla eldar med torv här. Fair Island-ollar tycks vara det enda till salu - vi köpte två par var. Förutom de största drinkar någon någonsin sett...Tillbaka till vår kryssare för middag och kojning

Den 1:a augusti, fortfarande mycket dimma längs flygrutten fast det var klart väder i Scapa Flow. Kartläsning, navigationsplaner och - snack med Damon Runyon som är här för Universal Studios.....

Den 2:a, morgondimma i Kirkwall, starten uppskjuts till 08.35. Det är kavlugnt och Chicago har svårt lätta....
- inte förrän Boston - kommer ner och sätter pontonerna i vattnet tvärs för i en ''tutch-and-go'' lyckas Chicago komma upp på steget - och i luften.

Åtta kilometer efter starten möter dimma....det är omöjligt flyga under den så vi stiger över den och flyger i en halvtimme - när alla tre flygplanen slukas av dimman....Vi kan inte se varandra.
Chicago och Boston lyckas stiga över dimbanken och börjar cirkla spanande efter New Orleans. Men av det planet syns inget spår.
Oroliga, vänder bägge om mot Kirkwall i tron att någon olycka drabbat New Orleans.

Och det var faktiskt nära ögat - i dimman råkade New Orleans komma in i propellervinden från ett osett plan rakt framför, höll på komma i stall vi föll genom dimman under dålig kontroll....men lyckades räta ut - JUST över vattenytan.

Men - New Orleans fortsätter, kamraterna ovetandes - mot Island och landar klockan 18.10 vid målet -

Hornafjordur Island.jpg (117.22 KiB) Visad 5240 gånger

a nice flight for him but too bad we all couldn't be there instead of part of us being here.....

Boston och Chicago, tankas igen på kvällen för att göra ett nytt försök nästa morgon.

forts. följer, Varjag

[varjag]

3:e augusti och flighten startar i fint väder och gör god fart med en lätt medvind, vi håller goda 100 miles i timmen...
Efter en och en halvtimmes flygning, sänker sig Boston - och landar på havet!
Vi kretsar och ser att Wade har drabbats av ett oljeläckage. Hans vinkar åt oss att fortsätta - vi kan i alla fall inget göra på platsen. Vi fortsätter mot Island...

Chicago iordningställer några meddelandetuber, den första släpps ned vid radiostationen på Syderø på Färöarna.
Strax norr om ögruppen, hittar dom jagaren USS BILLINGSBY - och släpper ett par över fartyget.

Vi cirklade till en signal från jagaren bekräftar att meddelandet om Boston's nödläge och ungefärliga position har uppfattats. Sen fortsatte vi mot Hornafiord och siktade kryssaren USS RALEIGH ungefär 25 miles sydost om landningsplatsen.
Vi tankade omedelbart efter landning, men bestämmer oss vänta i avvaktan på besked om när Boston kan återförena sig med oss.
Vi får samtidigt det glada beskedet - att Boston tagits på släp av en trålare.

Länken nedan, berättar om försöken bärga Boston - som efter diverse skador på flygplanet efterhand ledde till dess totalförlust.

http://www.sandptnavsta.org/Boston-Down.html

Videolänken nedan:

http://www.criticalpast.com/video/65675 ... g-refueled

- visar dels klättringen på HINDENBURG, tanking av flygplanen i Scapa Flow, med mödosam handpumpning från en valbåt vid flottören. Vidare de desperata försöken att hissa Boston ombord på kryssaren RICHMOND, hur det misslyckas
och hur fpl till slut guppar sitt öde till mötes under bogsering bakom kryssaren.
Förvillande, är kanske att man också på färden mot Island - räddar en flygare till! Det är den italienske flygaren
Antonio Locatelli - som startat sin egen Jordenruntflygning från Italien med en Dornier Wal-flygbåt. Locatelli's resa slutade tidigt - han tvingas nödlanda norr om Färöarna med har turen ha US Navy i närheten. Även hans flygplan - blir en totalförlust.

http://fly.historicwings.com/2012/08/th ... li-rescue/

forts. följer, Varjag

[varjag]

Vi är nu framme vid den 5:e augusti i en ödslig fjord på sydöstra Island, med förlusten av Boston i Atlanten - är det nu bara två av de ursprungliga fyra flygplanen som startade från Seattle - kvar; Chicago och New Orleans att fullfölja den långa flygningen.
Den hittills tillryggalagda flygsträckan är 28432 kilometer och sammanlagda flygtiden har varit 246¼ timmar.
Hornafjordur är mycket grund, vid lågt tidvatten är det omöjligt finna en säker startsträcka....Vi väntar till klockan Nio då det är Högvatten.
Starten går bra, det blåser hård nordlig vind - 12minuter senare formerar vi i luften och sätter kurs mot Reykjavik

Hornafjordur - Reykjavik.jpg (14.53 KiB) Visad 5185 gånger

Flygningen följer kusten - såg flera skepp men få trygga nödlandningsplatser....jagaren BILLINGSBY på position - känns tryggt veta att Flottan finns där nere......glaciärer, sälar och valar siktas
När vi flyger över halvön, öster om målet möts vi av dammstormar (?) men sikten är utmärkt. Den hårda vinden sinkar oss - flygsträckan är bara 465 kilometer, men det tar oss 5 timmar & 3 minuter innan vi kan landa utanför Reykjavik.
''Hela Staden'' -

- är på benen för att beskåda vår ankomst och entusiasmen är stor. Vi tilldelas ett stort fint hus att bo i.

Kryssaren RICHMOND's officerare kommer iland på kvällen, vi äter och dricker på hotell - och

...a merry time was had by all

Forts. följer, Varjag

[varjag]

Det blir tillfälle att roa sig mera i Reykjavik, flygarna blir kvar där i mera än två veckor.
Orsaken - nästa etapp, därifrån till Frederiksdal (numera Najsarmijit) på Grönland - är den

farligaste flygningen.jpg (14.75 KiB) Visad 5165 gånger

- av alla under hela företaget! Redan avståndet över öppet hav, ungefär 1335 kilometer - är avskräckande. De måste korsa det vresiga Danmarks-sundet med dess iskalla och upprörda vatten där nödlandning är ett ytterst vanskligt företag. Dessutom är väderleksrapporter från området opålitliga då snabba omkast ofta sker med dålig sikt och låga moln.
Flottan - har förberett flygningen mycket noggrant. Hela fem fartyg - har avdelats att ''täcka'' reserutten och på den hålla sig konstant på förutbestämda positioner, så att flygarna, när de siktar de olika fartygen - skall snabbt kunna kontrollera/korrigera sin navigering.
145 km från Reykjavik, ligger kryssaren RICHMOND. 185 km längre bort längs färdlinjen - jagaren USS REID

225 km bortom denna finns BILLINGSBY, sedan 240 km bort jagaren USS BARRIE och sist i kedjan nära Cap Farvel
finns kryssaren RALEIGH.
Målet, Frederiksdal, ligger 50 km NW om Grönlands sydspets -

http://en.wikipedia.org/wiki/Narsarmijit

Flygplanen kan inte flyga över de Grönländska bergen och glaciärerna, utan måste ta omvägen runt Cap Farvel
till målet

Fredericksdal Grönland 75 år senare.jpg (63.35 KiB) Visad 5165 gånger

Så som läsaren säkert redan gissat, inväntar man tålmodigt bästa möjliga väderleksrapporter från de utplacerade skeppen och Grönland - innan man är beredda att starta denna etapp.....

Forts. följer, Varjag

[Sarvi]

När vi flyger över halvön, öster om målet möts vi av dammstormar (?) men sikten är utmärkt.

Det stämmer säkert, på Island finns det dels stora ökenartade områden i inlandet som regelmässigt ger kraftiga sandstormar, och aska från tidigare vulkanutbrott som blivit liggande (finns gott om dom i området) kan också orsaka kraftiga dammstormar.

[varjag]

När vi flyger över halvön, öster om målet möts vi av dammstormar (?) men sikten är utmärkt.

Det stämmer säkert, på Island finns det dels stora ökenartade områden i inlandet som regelmässigt ger kraftiga sandstormar, och aska från tidigare vulkanutbrott som blivit liggande (finns gott om dom i området) kan också orsaka kraftiga dammstormar.

Tack Sarvi, jag kanske borde begripit det - men gjorde det inte..... Det var därför jag Frågetecknade ordet i meningen.
Nu vet alla läsare vad det handlade om - kredit till Sarvi

Varjag

[Hans]

MVH

Hans

[varjag]

Och Tack Hans! ''Message not very clear'' - but CLEARLY understood.....

, Varjag