Vinterkriget 1939.11.30, 70 år sedan

[Anne G]

Statsmininister Matti Vanhanens tal vid statligt seminarium till 70-årsminnet av vinterkrigets slut:

http://www.vnk.fi/ajankohtaista/puheet/ ... oid=290118

[jeger]

Gentlemen
Det var ikke mye, men materiell til Finland 1939/40 bestod bl.a. av norsk feltartilleri og ammo som ble tatt fra norske arsenal (AR 1) og sendt med jernbane til Finland for den norske stats regning,og britiske fly til Finland ble ikke bare sendt i kasser via Sverige;- britiske fly med finske merkinger og fullt operative, fløyet av britiske piloter fikk såkalt "mellomlandings -tillatelse" for etterfylling av drivstoff etc på Sola flyplass ved Stavanger på veien fra UK til Finland over norske og svensk territorium
JEGER

[Jackson]

Jag snubblade över en grej häromdagen tittandes i några gamla tidningslägg. Det gäller en doktorsavhandling av en finsk forskare vid namn Turtola. Den ska ha handlat om att Finland i samband med vinterkriget ska ha fått löfte från svensk militär om svenskt deltagande i ett kommande krig med 80-100.000 man. Avhandlingen var så kontroversiell att Helsingfors universitet på begäran av svensk militär hemligstämplade den. Är det någon som vet mer om det här, och den exakta titeln på avhandlingen?

[lampros]

Jag snubblade över en grej häromdagen tittandes i några gamla tidningslägg. Det gäller en doktorsavhandling av en finsk forskare vid namn Turtola. Den ska ha handlat om att Finland i samband med vinterkriget ska ha fått löfte från svensk militär om svenskt deltagande i ett kommande krig med 80-100.000 man. Avhandlingen var så kontroversiell att Helsingfors universitet på begäran av svensk militär hemligstämplade den. Är det någon som vet mer om det här, och den exakta titeln på avhandlingen?

Jodå: först blev den hemligstämplad. Men 1984 hävdes stämpeln.

Forskaren hette Martti Turtola. Avhandlingens titel vet jag ej. Dock skriver DN 11/3 1985 om det hela: Osmo Vatanen: Finlands morskhet utredd.

[Jackson]

Jo det var där i DN jag hittade artikeln om det här. Jag kikade lite på Wikipedia. Kan det månne vara den här:

Tornionjoelta Rajajoelle: Suomen ja Ruotsin salainen yhteistoiminta Neuvostoliiton hyökkäyksen varalle vuosina 1923–1940: puolustuspoliittinen vaihtoehto.1983. Väitöskirja

Jag är helt oduglig på finska men årtalet verkar vara i närheten i alla fall.

[Schwemppa]

Jag är inte bekant med boken, men det verkar nog vara den det är fråga om. Titeln översatt:

Från Torne älv till Systerbäck: Finlands och Sveriges hemliga samarbete i fall av attack från Sovjetunionen under åren 1923 - 40: ett försvarspolitiskt alternativ. 1983. Doktorsavhandling.

[Jackson]

Det borde rimligtvis vara den. Jag har svårt att tro att nån skriver två doktorsavhandlingar samtidigt. Tack för hjälpen!

[frejs väpnare]

Finns utgiven på svenska (tror jag, kollar bokhyllan i natt)
"Sveriges gräns går vid Systerbäck" borde i så fall vara titeln???

[frejs väpnare]

Mitt minne, mitt minne, vart tog det vägen?

Den svenska utgåvan heter ”Från Torne älv till systerbäck. Hemligt försvarssamarbete mellan Finland och Sverige 1923 – 1940”. ISBN 91-85266-41-8, utgiven av Militärhistoriska förlaget. (Mitt exemplar kom i min hand 22/3 -91, förmodligen via SMB).

Turtola har en liten efterskrift. Där talas ingenting om någon hemligstämpling. Däremot uppstod det tydligen en ”forskaretisk” debatt; När får man tillåta massmedia att publicera texten, innan disputation har skett?.
Massmedia var visserligen komplett ointresserad av 15 års militärpolitiskt samarbete, men ”det svenska sveket” kunde de göra många artiklar om. Turtola tillät publicering 10 dagar före disputation, samtidigt som opponenterna fick sina exemplar. Då kom också drevet igång, varför även disputationen kom att handla oproportionerligt mycket om svensk-finsk diplomati omedelbart före Vinterkriget.

[jeger]

Det er riktig at avhandlingen var "gradert", ikke nødvendigvis stemplet hemmelig, men graderingen ble opphevet, og avhandlingen nedgradert for snart 20 år siden
Jeger

[Covendor]

Är någon intresserad av den ovan nämnda avhandlingen finns ett tillfälle att handla här: http://www.tradera.com/M-TURTOLA-Torne- ... _139756284

(Jag har inget med auktionen att göra.)

[Hans]

Är någon intresserad av den ovan nämnda avhandlingen finns ett tillfälle att handla här: http://www.tradera.com/M-TURTOLA-Torne- ... _139756284

(Jag har inget med auktionen att göra.)

Den är avslutad - och jag hade iiiiinget med saken att göra

MVH

Hans

[jeger]

Bare for å avslutte, hvis saken hadde blitt satt på spissen den gang for 70 år siden uten innblanding av andre, så tror jeg at majoriteten både i Sverige, Norge og Danmark hadde blitt "finner!", så sterke var båndene!
Jeger

[laitman]

Hej!

Eftersom jag tycker att denna tråd passar bäst så vill jag bara meddela att jag läst Teemu Keskisarjas nya bok "Raaka tie Raatteeseen", den råa vägen till Raate. Denna kunde väl översättas till svenska eftersom den kompletterar den litteratur som tidigare givits ut i ämnet.
Keskisarja kommer med en rad intressanta observationer gällande krighandlingar, också om han huvudsakligen granskar de tragiska följderna för vanliga människor. Avrättningar av spioner och förrädare, tragiska människoöden och tidigare okända incidenter. Författaren Ilmari Kianto, själv dömd som spion, konstaterade efteråt ungefär så här "Varför måste världshistoria skrivas just i vår avlägsna och glest befolkade hembygd?"

Några korta kommentarer angående texten. Keskisarja konstaterar att dessa två divisioners , 163.D och 44.D:s möjligheter att rycka fram till Uleåborg och där skära av Finland på mitten var ganska små. Ju längre man skulle ha ryckt fram dessa bättre skulle Siilasvuos trupper ha kunnat slå till, då försörjningslinjerna blivit helt omöjliga för dessa två divisioner. Den kortaste vägen till Uleåborg var ytterst svårforcerad och en längre omväg via Taivalkoski och Pudasjärvi skulle ha gett Siilasvuo gått om tid för motangrepp.

Keskisarja lutar åt att de båda divisionerna knappast skulle ha kommit mycket längre än vad de nu kom. Likväl gjorde de finska trupperna en mängd blunder då de inte helt lyckades förinta 163.D. För det första så var Siilasvuos relation med Paavo Susitaival, som ledde trupperna i norra ändan av slagfälten, inte den bästa tänkbara. I krig så är alla överraskningar möjliga och en sådan inträffade den 28 december 1939 då den i kyrkbyn inringade divisionen gjorde en utbrytning, då den lyckades rädda några tusen man undan en säker död. Föregående dag hade Siilasvuo anfallit och och de finska förlusterna var stora. Att kommendören för 163.D faktiskt fick lov att bryta sig ut var en total överraskning och att utbrytningen skedde norrut, längs isfälten hade man inte räknat med. Denna kommendör blev inte ens avrättad efteråt.

Sämre gick det för 44.Divisonens kommendör, som exempelvis just den 28 december gav order om att hans division skulle rycka fram för att undsätta den redan upprivna 163.Divisionen. Några förutsättningar att lyckas med något sådant fanns inte och han kunde möjligen ha räddat sin egen division ifall han just då gett order om att retirera tillbaks över gränsen fortare än kvickt.

Förövrigt så hade ju Stalin skickat självaste Lev Mehlis att övervaka dessa viktiga operationer. De finska trupperna kunde ha gjort ett verkligt kap då de i ett bakhåll förstörde två sovjetiska militärfordon på vägen norr om Suomussalmi kyrkby. En tredje lyckades fly och just i den fanns Mehlis men det visste man inte då. Nu blev det i stället Mehlis som fick se till att de misslyckade kommendörerna i 44.Divisionen dömdes och avrättades.

Laitman

[Heikki Jansson]

Då denhär tråden tycks leva kan ett inlägg vara på sin plats.

Bare for å avslutte, hvis saken hadde blitt satt på spissen den gang for 70 år siden uten innblanding av andre, så tror jeg at majoriteten både i Sverige, Norge og Danmark hadde blitt "finner!", så sterke var båndene!
Jeger

Det tror jag inte alls. Efter det nordiska mötet mellan statscheferna och -utrikesministrarna i mitten av oktober 1939 där det slutligt framgick att planerna på ett nordiskt försvarsförbund (eller i varje fall ett utvidgat militärt samarbete) endast understöddes av Finland (som fruktade ryssarna) men inte hade stöd i vare sig Sverige eller Danmark (vilka fruktade nazi-Tyskland) och inte heller i Norge (som inte fruktade någon), ja efter det mötet dikterade den finske utrikesministern Eljas Erkko till statsrådets protokoll sin uppfattning, enligt vilken Sovjetunionen:

"med sin för en diktaturstat säregna politik strävade först till begränsade politiska mål för att därmed uppnå en bättre ställning för att sedan kunna framföra nya krav... Då vi har detta klart för oss har vi inget annat att göra än att ta en strikt inställning och föreskriva den gräns över vilken man inte går".

Se Wikipedia: http://fi.wikipedia.org/wiki/Eljas_Erkk ... .2F17.11-6 (på finska).


Det nordiska samarbetet strandade alltså på envars naturliga strävan och benägenhet att se till sin egen fördel. Utrikesminister Christian Günther lyckades hålla Sverige utanför världskriget. Erkko däremot hade naivt litat på det nordiska försvarsförbundet och var sur på sina kolleger i grannländerna, vilka, enligt Erkkos förmenande, hade svikit Finland.


Erkko fann efter mötet mellan de nordiska statscheferna och utrikesministrarna att Finland stod helt ensamt, utan bundsförvanter (sedan nazi-Tyskland inte mera, efter Molotov-Ribbentropp-pakten balanserade upp Sovjetunionen) och var oförmögen att lägga upp en taktikerande linje i de samtidigt pågående finsk-ryska förhandlingarna. Erkko kunde inte ställa om sig utan blev, synes det, handlingsoförmögen. I stället satte han, bildlikt talat, ner sig som en femåring på golvet och meddelade sitt tidigare nämnda 'vi kompromissar inte' och kom med sin berömda konspirationsteori om att ryssarna bara 'bluffade' - en teori för vilken det inte har funnits några belägg, vare sig då eller senare. Ytterligare uppställde han sina egna 'gränser' och Finland kom att bedriva före vinterkriget en storhetsvansinnig 'oeftergivlig' (kompromisslös, på finska kallades den 'peräänantamaton') politik - när motsatsen, en smidig och kompromissvillig politik behövts. T.ex. överbefälhavaren C.G. Mannerheim kallade (privat) Cajander-Erkko regeringen för 'halvblinda åsnor' och Erkko uppmanades senare av samtida att 'skjuta sig en kula för pannan' (ampua kuula kalloonsa) när slutresultatet - vinterkriget - visade sig.


Den vansinniga iden om att Finland ensamt skulle sätta hårt mot hårt - mot ett Sovjetunionen, som efter tio år kallades 'supermakt' och dessutom satt på Molotov-Ribbentropp-pakten - fick dock egendomliga men rätt naturliga konsekvenser. Det finsk-ryska kriget fick Frankrikes och Storbritanniens intressen att vakna och uppmärksamheten där fästes vid att det fanns något för dem att hämta. De finska framgångarna i kriget fick militärerna att undersöka om det förelåg ett en möjlighet att utnyttja det antagna militära tomrummet i norr till att öppna en front mot nazi-Tyskland genom att under sken av "hjälp" till Finland besätta de svenska järngruvorna i Gällivara. Då Tyskland, som var beroende av järnproduktionen i Gällivara, då knappast kunde underlåta att ingripa militärt, befarades ett storkrig på norsk, svensk och finsk mark. 'Hjälp'trupper utrustades i Frankrike och Storbritannien (eller planerades). Resultatet blev att Sovjetunionen för att undvika det befarade storkriget gick med på en fred som visserligen kostade Finland skjortan. Sovjet fick nämligen betydligt mer i fredsslutet än det det någonsin önskat sig i förhandlingarna. Storkrig på norsk, svensk och finsk mark undveks, av svenskarna i sin helhet och av Norge halvt om halvt medan Finland öppnade krig tillsammans med nazi-Tyskland mot Sovjetunionen.

Så mycket litet fanns att hämta i det nordiska samarbetet, förefaller det, åtminstone inte för Finland.


Sånt...

Hälsn.
// Heikki Jansson