Quiz: Tidigmodern tid

[von Othfors]

Den var lurig! Efter lite letande hittade jag dock ett liknande omdöme om Johan Gabriel Oxenstierna (1750-1818). Se där vad några generationer kan göra med statsmannasläkter! Dock bör man kanske ta detta omdöme med en nypa salt - det verkar vara inte mindre än Hedvig Elisabeth Charlotta (1759-1818) som skrivit. Hon var ju allt som oftast ytterst syrlig i sina kommentarer om folk - Gustaf III fick ju sina fiskar varma med orden:

Denne furste är långt ifrån en vacker man. Hans ansikte med en på ena sidan inklämd panna är missbildat, liksom äfven hans gestalt. Han har rätt vackra ögon och genomträngande blick, som lätt kan bringa en försagd människa att förlora fattningen. Mun och näsa äro varken vackra eller fula. Han är av medellängd och har små fötter men inte vackra ben. Han har ett fel, som skulle skämma även det ståteligaste utseende: han är ytterligt osnygg, hvilket gör att hans tänder äro orena och fula och hans andedräkt dålig.

[SAJF89]

Det känns lite som om detta blivit min och von Othfors tråd. Jag hoppas att ingen annan känner sig utanför. (En hel del gustavianskt pladdras det dessutom om, vad nu detta kan bero på...)

Ja visst är det greve Johan Gabriel Oxenstierna som hertiginnan Hedvig Elisabet Charlotta låter beskriva (taget ur Hedvig Elisabeth Charlottas dagbok II (1783-1788), Carl Carlson Bonde, Kungl. Boktryckeriet P.A. Norstedts & Söner, Stockholm, 1903. Fast denna dagbok är ju snarare en månadsjournal, speciellt nedtecknad för eftervärlden och ska nog tas med en nypa salt.)

Varsågod, nu är det herr von Othfors tur. (Jag antar att det är en herre, annars ber jag tusen gånger om ursäkt.)

[von Othfors]

Det är bara att hoppa in i tråden, den är för alla! Hoppas verkligen inte någon känner sig utanför. von Othfors är en herre, så inga snedsteg har begåtts.

Vi fortsätter: Vem beskrivs i följande citat? Förklara gärna också i vilket sammanhang och vem som sade det.

En face såg han inte så märklig ut, men profilen var helt enkelt enastående, så full av kraft; pannan hade mycket fina drag, näsan likaså. Det hela gjorde intryck av en stark karaktär och läggning. [...] Det är ett underbart, stort minne för mig att ha fått se honom.

[Der Löwe]

Karl XII ?

[von Othfors]

Det är rätt!

Det yppades av drottning Victoria (1862-1930) i samband med att hon var med om Carl XII:s gravöppning i Riddarholmskyrkan 1917. När kungen får dessa smickrande ord sig överösta har han alltså varit död i 199 år!

Der Löwe - du marscherar vidare!

[Der Löwe]

Tack, pannan och näsan gav ju en riktning som var värd en gissning. Jag ska försöka en slagbeskrivning.

Den svagare sidan är tvingad att söka strid, den starkare kan välja slagfält, en höjd som dessutom befästs med enklare fältarbeten. En snabb rek, ett rådslag, planen är klar. Armén delas! Höger flygeln gör en vågad march framför försvararens front och tvingar denne att förlänga och skjuta sin egen front allt mer åt vänster. Den anfallande sidans center är långsam, högerflygeln får inte det stöd den behöver i tid och håller sin linje med besvär. Centerns slutliga inblandning ger en respit, men slaget är nu i en utnötningsfas där de tillgängliga styrkorna är låsta i en strid som sakta mal ner anfallskraften. När försvararen nästan börjar fira sin seger bryter den anfallandes avdelade vänsterflygel in i flanken ryggen på de försvarande. Förvirring, panik, flykt! De anfallande står som herrar på fältet och kan räkna in en dyrköpt seger.

Vilket slag?

[cats]

Wittstock 1636?

[Der Löwe]

Ja det är helt rätt, det har sagt att vid Wittstock hängde Sveriges anseende i Tyskland på Bannérs värjspets.

http://www.peterenglund.com/andrabocker_wittstock.htm

Värjan hanteras vidare av cats.

[cats]

Så här ser det ut idag där man tror att slaget vid Wittstock ägde rum. Hur fridfullt som helst. Där det finska rytteriet rullade upp de kejserligas flank

Vi övergår till en annan händelse. Kurfursten av Sachens får ett bud om att; "därefter återkom han under förklädnad till England och sökte då att, sina fordringsägare ovetande bortföra sin gemål och son. Men jag vet ej, på vad sätt det blev upptäckt"

Det slutade med att personen i fråga som skulle hämta hem gumman och barnet blev satt i fängelset. Det krävdes ett kungligt ingripande för att den skuldsatta ädlingen skulle bli frisläppt. Vem var han? Och vem var frun som han försökte smuggla ut ur England?

[cats]

Här var det stillsamt.
Det efterfrågade paret hade varit tvungen att belåna sina kläder för att kunna lämna London. När de äntligen kom iväg, slog fordringsägarna till och beslagtog alla hennes tillhörigheter av värde. Själv värderade hon dem till 100 000 daler och krävde lagens strängaste straff för personerna ifråga, eftersom hon inte tyckte att det var rätt att de, som var ståndsmässigt under henne, hade rätt att driva in sina skulder på det sätt som de gjorde.

[von Othfors]

Den är svår! Jag letar och letar men hittar inget. En ledtråd till, månne?

[cats]

En mindre lyckad resa för att mäkla äktenskap

[SAJF89]

När cats säger misslyckad friarfärd till England, då tänker jag på Erik XIV:s försök att få Elizabeth I på kroken. Alltså borde det vara kungens svåger Kristoffer II av Baden-Rodemachern och systern Cecilia Vasa som det är frågan om, eller?

[cats]

Nåja! Där satt den. Tyckte faktiskt ledtrådarna var för lätta. Friarresan till England för broderns räkning gick inte riktigt enligt planerna. Inte nog med att äktenskap aldrig kom på frågan, så fick paret vara med om att deras värdefulla ägodelar bjöds ut på offentlig auktion i London, och det som blev över hamnade i Antwerpen och Paris.
Cecilia klagade till drottning Elisabeth och tyckte att "så här kan man verkligen INTE behandla en kunglig person, men inget hjälpte.
Vet inte om de hade en sådan där tunna runt sig när de väl slapp ur landet, men mycket annat än kläder på kroppen lämnade de inte med. Så är det när man inte kan rätta mun efter magsäcken.... eller hur det nu heter. Kunglig eller ej.

SAJF 89 fortsätter den här färden..

[SAJF89]

Nåja! Där satt den. Tyckte faktiskt ledtrådarna var för lätta.

Ja det är klart, du satt ju inne med svaret.

Nåväl, i brist på fantasi så tar jag en enkel. Det var en gång en svensk man som uttryckte sig på detta vis: "Tänka fritt är stort men tänka rätt är större." Vem var han? (Citatet lär vara något nyare än 1789, men mannen själv föddes redan 1759.)