Euhemeros treori- gudarna var människor?

[karlfredrik]

Om vi tar upp Euhemeros teori att gudarna en gång varit människor - som ny generell tråd inte bunden till Zeus m fl-
vad talar för detta?
I några fall tror jag detta kan stämma, en hövding eller präst upphöjs till gud - som i Rimberts Vita Anscari där svearna säger att om de vill ha en extra gud sö finns kung Björn?
Människor upphöjdes ju också under sin livstid till Gudar, Alexander den store till exempel.
Jag fascineras av den klassiska skepparhistorien om kejsar Nero som önskar bli romersk gud men får nej av prästerna-
Då erbjudwer sig (enligt myten!) en german honom plats i den nordiska mytologin mor motprestation i silver.
Nej,jag tror inte den är sann,men ger intressanta tankeassosiationer.

[B Hellqvist]

Tja, det är i varje fall mer sannolikt än det omvända förhållandet... Det går i linje med tankarna om att människor tyr sig till auktoritetsfigurer.

[Dûrion Annûndil]

Ett exempel på detta är väl Jesus, som om han nu verkligen existerat, snart deifierades och ansågs vara Gud. Givet att det var en gud som redan existerade, och var skild från sig själv på något sätt...

Sen finns det också teorier om att den japanska solgudinnan Amaterasu skulle vara en mytologisering av en lokal drottning Himiko som regerade någon landsända av Japan på 200-talet f.Kr, eftersom härskarna samtidigt var överstepräster för religionen.

Men vad gäller Euhemeros själv så levde han i en tid då mänskliga kungar förklarade sig gudomliga hela tiden (Hellenismen). Det blir dock svårt att ta det som förklaring till de olympska gudarna som inte går att spåra något mänskligt ursprung för, och som väl verkar vara skapelser av tidigare indoeuropeisk mythos.

Mvh -Dan

[karlfredrik]

Nej, jag menade endast i enstaka fall. Tydligen fanns det ett antal ursprungliga gudar/gudannir typ Innana/Afrodite/Kybele/Venus/Freya som hade ungefär samma funktion i olika länder. Zues/Jupiter/Thor är väl en annan som förekommer i många länder.

[Dûrion Annûndil]

Det som talar emot sådana förklaringar är att gudarna oftast är associerade till någon egenskap eller saker som förekommer i naturen som människan ger "personlighet". Blixtar, vulkaner, vågor, vind, solen, sjukdomar, döden, etc,etc. Sen delar dessa gudar egenskaper och etymologiskt ursprung, vilket tyder på att de är arketyper som spridit sig. Tankar och föreställningar, inte härskare. Det tydligaste exemplet är ju de Greko-romerska allegoriska gudarna likt Dike/Justitia, Nike/Victoria.

Appropå Alexander så var han inte en av gudarna direkt, utan en gudaförklarad människa, en hero. Mer en halvgud alltså, som kunde dyrkas som en förebild. Samma sak hände senare med de romerska kejsarna när de dog, de genomgick apotheosis.

De medeltida myterna som Snorre skrivit ner är ju betydligt senare skapelser än det ursprungliga dyrkandet av Asagudarna, som går tillbaka i germansk tro. Oden är ju sprungen ur Wōđanaz. Någon människa som ursprung går inte att hitta i historiens töcken. Jämför dock med en modern förebild, Haile Selassie av Etiopien, Ras Tafari. Han är gudaförklarad. Och lätt att etablera som människa tidigare.