Sovjets Bombkrig mot Finland 1939-40

[varjag]

JariL skrev;
''Man måste komma ihåg att ryska bomberplan flög över den delen av landet som var i finska händer. Finnarna hade en väloragiserad visuel- och ljudövervakningsnätverk som levererade information om alla observerade flygplan via telefon till luftvärnet. De flesta observatörer var kvinnor. Information bestod av riktning, estimerad höjd och antal flygplan. Efter ett par observationer man hade riktning, höjd och hastighet för formationen.T.ex. Sarvanto, innan han tog upp till luften, informerades att ryska bomberplan följde högspännigslinje X. Denna information hade kommit från observatörer''.[/quote]

Välkommen post JariL, tack för den. Och vi svenskar, bör komma ihåg att den svenska Luftbevakningen, sådan den skapades under och efter kriget - var en trogen kopia av den finska. Med skillnaden - att den finska i mycket sköttes av tusentals tuffa tjejer i Lotta Swärd-rörelsen. Som ''frös och svalt men spanade ändå'' -

Lotta Svärd m iskall kikare.png (285.99 KiB) Visad 1517 gånger

från dragiga bevakningstorn, kyrktorn,taken på höga byggnader - ja t.o.m. från bygator och häbbren.
Och, trots gamla vev-telefoner och knastriga telefonlinjer - var oerhört effektiva! Deras rapporter var så talrika - att de överväldigade Luftbevakningscentralerna. Det var så Sverige införde Luftbevakningsgruppcentralerna - att sålla rapporterna - en annan finsk idé.

.....informerades att ryska bombplanen följde högspänningslinje X....

Just det! Ryssarna var vanliga människor - och navigeringen i det snötäckta Finland visade....

få orienteringspunkter.jpg (51.32 KiB) Visad 1517 gånger

- en högspänningslinje var en bra vägvisare. Samhällena var små och få - i vinterns köld med snö på taken, var gråa rökslingor från vedeldade spisar och pannor det enda tecknet på bebyggelse utanför större städer.
Järnvägarna - var en annan vägvisare som utnyttjades av de ryska bombflygarna då - inte sällan deras bombmål var just järnvägsstationer, broar och knutpunkter.
I en sådan omgiving - var ''navigatören framme i fören'' en mycket viktig person. Bombplanen - SB och DB-3 hade bägge tre mans besättning. Förbandschefen - men även chefen i varje individuellt bombplan - var inte flygföraren, utan
navigatören/bombfällaren/nostornskytten längst fram. Det var hans jobb - att hitta målet, träffa det och hitta hem.
En svår uppgift. Speciellt för ledarflygplanet i en bombarformation.....resten, ''följde John''' då ledarplanet alltid hade den bästa navigatören ombord.
Inte undra på kanske - att Maistrenko's killar, om hans fpl var ett av de först nedskjutna - valde minsta motståndets lag och följde kraftlinjen....

Sist, en liten vinjett om rysk flygnavigation och dess hjälpmedel. Den danske frivillige jaktflygaren Jörn Ulrich - berättar i sin bok ''Döden har Vingar'' om bytet från ett nedskjutet sovjetiskt bombplan.....där man bl.a. hittar --- en kulram!

Detta utlöser stor munterhet bland upphittarna.....Kulramar, användes i finska och svenska skolor på förstadiets första bekantskaper med matematiken......de stackars ryssarna skickar förskolebarn i strid Hahaha!

Vad man hittat, är naturligtvis en ''abacus'' -

- en tusenårig kinesisk mekanisk kalkylator - på vilken man kan lösa komplicerade matematiska problem på sekunder.
Kalkylatorn vägde kanske 400 gram - inget dåligt hjälpmedel för en navigatör som måste göra matematiska kalkyler under hela flygningen!

Forts. följer....

Varjag

[varjag]

Forts.....

Dags kanske för en liten analys av den ryska bombtaktiken - vad de bombade och varför.

Det är främst de finska kommunikationerna som ryssarna hamrar på. Järnvägar och hamnar, speciellt sådana som leder till, eller kan hjälpa försörja de avgörande fronterna på Karelska Näset och norr om Ladoga. Och här får det bli en liten lektion i finsk geografi; med en karta över södra Finlands järnvägsnät - sådant det såg ut 1939

Järnvägar södra Finland.PNG (483 KiB) Visad 1470 gånger

Vid de smala röda linjer längs järnvägar jag ritat in på kartan - i de delar av Finland som Stalin stal 1940, återfinns en rad orter som redan nämnts - eller kommer att nämnas i tråden. Då dessa är helt okända för svenskar - ja t.o.m. kanske för de flesta av dagens finnar vill jag i korthet beskriva deras lägen med utgång från Viipuri (Viborg);
Vid linjen söder från Viipuri, ligger stationerna Uuras, (Vysotsk) Johannes, (Sovetski) och Koivisto, (Primorsk)

Vid linjen norrut och nordost från Viipuri - till Sortavala hittas stationerna ;
Antrea, (Kamennogorsk) Elisenvaara, (samma namn idag) och Jakkima (samma namn idag)
Sydost om Sortavala på Ladogas nordöstra strand, stationerna Impilahti och Kitelä (oförändrade namn) och vidare norr om Impilahti - Jänisjärvi. (oförändrat namn)

Slutligen, på linjen från Imatra till knutpunkten Antrea - finns Enso, (Svetogorsk) och Jääski, (Lesogorski)

Ett par andra orter som kommer att figurera, men inte är järnvägsstationer - är Heinjoki, (Vestsevo) 20k rakt öster om Viipuri samt Haparainen - sydost om Sakkola (Gromovo) vid Vuoksi (Vuoksen).

Låt oss nu ta en titt på vad som hänt under december
Rudimentär Bombningskalender Finland november/december 1939


30 November
Enso, Hanko, Hamina, Helsinki, Hiitola, Imatra, Kemijärvi, Kitelä, Kotka, Käkisalmi
Lahti, Petsamo, Santahamina, Seiskari, Utti, Viipuri

1 december
Antrea, Enso, Hamina, Helsinki, Imatra, Immola, Jääski, Kitelä, Kotka, Kouvola,
Lappenranta, Loviisa, Simola, Sur-Merijoki, Suursaari, Tainionkoski, Utti, Viipuri


2 december
Antrea, Hamina, Immola, Jääski, Kirkonummi, Kouvola, Lahti, Loviisa, Viipuri

3 december ?
4 december ?

5 december
Petsamo, Impilahti

6 december
Impilahti

7-8-9-10-11 december ??

12 december
Hanko

13-14-15-16-17-18 december ??

19 december
Enso, Hanko, Helsinki, Jänisjärvi, Koivisto, Sortavala, Tampere, Turku,

20 december
Jänisjärvi, Kontiomäki, Matkäselkä, Sortavala

21 december
Hanko, Helsinki, Lahti, Rihimäki, Tampere, Turku

22 december
Hanko, Pori, Rauma

23 december
Kotka, Turku

24 december ?

25 december
Antrea, Hanko, Helsinki, Ilomatsi, Lahti, Pori, Porvoo, Tampere, Turku

26 december
Elisenvaara, Kotka, Tampere, Turku

27 december
Kontiomäki, Lahti, Tampere, Turku

28 december ??

29 december
Antrea, Jyväskylä, Keuruu, Kuhmo, Käkisalmi, Lahti, Turku, Vaasa

30 december ??

31 december
Jyväskylä, Nurmijärvi, Tampere, Turku, Vaasa

Hamnarna - Turku, har bombats på (8) olika dagar. Hanko (6), Helsinki (5), Kotka (4) och Hamina (3)

Järnvägsstationer/knutpunkter - Antrea (4), Enso (3), Viipuri (3) och Kouvola (2)

Industricentra - Lahti (6) och Tampere (6) - har också fått vederbörlig uppmärksamhet....

Lahti efter brandsläckningen.jpg (30.77 KiB) Visad 1470 gånger

I Tampere ligger Statens Flygplansfabrik -

flygplansfabriken i Tampere.jpg (30.23 KiB) Visad 1470 gånger

- där man tillverkar Bristol Blenheimplan för brinnande livet. Fabriken träffas aldrig av bomber, troligen kan de ryska flygarna inte hitta den.

Vad då med alla dessa brandbomber, brinnande hus och terror mot civilbefolkningen?

Jag tror - att det är en extra rysk krydda på anrättningen - för att skrämma Finlands folk till underkastelse.
Men, mellankrigstidens bombflygare har också inbillat sig själva och sina regeringar och folk - att träffsäkerheten
sedan 1918 har förbättrats så till den mildra grad att ''dom kan fälla bomberna i en tiolitershink''.
Och - att dom kan HITTA DENNA HINK......Allt det skrytet och överdrifterna smulades ju fort sönder under verkliga krigsförhållanden. Bomberna faller lite hur som helst, vare sig dom är ryska, tyska eller engelska.

Verkligheten är ju att om flygarna kan hitta rätt stad yvs dom. Om dom kan träffa den med sina bomber, blir det hög svansföring och medaljer.
I det avseendet - var de ryska bombflygarna helt i klass med sina engelska och tyska kollegor.


forts. följer......

Varjag

[millgard]

De sista orden kan inte nog upprepas. Inom samma parentes om andra länders likartade förutsättningar för bombningar så vill jag inflika att eftervärlden inte alltid visar en vilja att begrunda detta. Detta foto tog jag tex på Imperial War Museum i London:

Ganska få idag skulle skriva under på den sanningen, men tron på civilbombningarnas betydelse för minskandet av försvarsmoralen var befäst såväl i Tyskland som i Sovjet, GB och USA. Dock är det svårt att förstå att GB fortfarande envist håller fast vid den dåliga ursäkten... Slutparentes.

[varjag]

men tron på civilbombningarnas betydelse för minskandet av försvarsmoralen var befäst såväl i Tyskland som i Sovjet, GB och USA. Dock är det svårt att förstå att GB fortfarande.......

Utmärkt erinran millgard!
Här är det de s.k. Douhet-principerna som gäller -

http://en.wikipedia.org/wiki/Giulio_Douhet

- som alla studerades, analyserades och dissekerades i ALLA länder med ett flygvapen. Men de enda verkliga disciplerna - blev britter och amerikaner. Som också satte principen i praktiken. Därför att dom hade industriella resurser till det.
Varken Tyskland eller Sovjet hade råd med ''strategiskt bombning'' i stor skala.
Vi bör inte glömma att i Sverige - anammades ''Douhetprincipen'' helhjärtat - vad avser Kapitel 2 - ''bekämpning av Fiendens Flygbaser'' med egna bombplan .....

Flygstaben - gjorde vilda planer på att stoppa sovjetisk bombning av Sverige - med intensiv bombning av sovjetiska flygbaser i Baltukum, Finland och på Åland!
(Med ett 40-tal Ju 86 eller B 3, som planen kallades i Sverige)
Vi vill helst inte tänka på hur många B 3:or som återvänt - efter den första raiden mot sovjetiskt jaktförsvar - borti Baltikum

Det var först EFTER Vinterkriget och Battle of Britain - som den svenska flygledningen insåg, att jaktplanet var det bästa försvaret mot bombangrepp.

Det sagt - bröts varken den brittiska eller tyska stridsmoralen - under de bombregn som skulle komma.
Ej heller den finska!, Varjag

[von Adler]

Faktiskt började man redan 1938, efter försöken med 'Cirkus Bång' att inse jaktvapnets fördelar - men hade oerhört svårt att få tag på flygplan. Det hela accelererade under vinterkriget, från 1938 ha varit "rätt plan till rätt pris" till 1940 vara "vad fan som helst till vilket pris som helst" (vilket resulterade i inköp av J 11 Cr.42 och J 20 Re.2000).

120 J 9 och 114 J 10 beställdes i USA i maj 1939 (15 J 9) oktober 1939 (45 J 9), januari 1940 (60 J 9) och februari 1940 (114 J 10), vilket är en god stund före vinterkrigets slut och absolut före Slaget om Storbritannien.

Under perioden innan Slaget om Storbritannien föll dessutom ordrar eller samtal om ordar samman på Fokker G.I, I-16, Bf 109 och Zero samman.

Vad di svenske - på F 19 - lärde sig i Finland var värdet av pansar (vilket installerades på samtliga svenska jaktplan efter vinterkriget, inklusive J 8) och rote-svärm-taktiken.

Finnarna utvecklade faktiskt rote-svärm-taktiken redan 1932, långt innan tyskarna ens hade ett flygvapen att experimentera med. Det, kombinerat med den superba utbildningen (särskilt i skytte) och den väl utvecklade marktjänsten, i vilket spaningen av lottor ingick, förklarar det finska jaktflygvapnets stora framgångar under både vinterkriget och fortsättningskriget.

[spett]

Finnarna utvecklade faktiskt rote-svärm-taktiken redan 1932, långt innan tyskarna ens hade ett flygvapen att experimentera med.

Det hade de visst, den bodde i Lipetsk och var större än det finska jaktflyget.

[varjag]

Vad di svenske - på F 19 - lärde sig i Finland var värdet av pansar

I februari 1940 fick F 19 tillgång till en ''pansarstol'' för föraren i en I-15bis. Pansartjockleken var 7½mm. Mot denna gjordes skjutprov med svensk 6,5mm's patron den 2:a och 7:e februari - avstånd 40 meter!
Strax efteråt - erhöll F 19 en pansarstol från en I-16 - pansartjocklek 9mm!

Mot I-15-stolen ingen verkan med 6,5mm - eller - 8mm's ''normalammunition''. Däremot genomslag med 8mm pansarbrytande patron.
Mot I-16-skölden, erhölls bara sex tveksamma genomslag med 8mm's pansarbrytande - övriga skott endast 2mm djupa gropar...

Varjag

[von Adler]

Japp. F 19 tog med sig rote-svärm-taktiken och värdet av pansar hem till Sverige. Redan innan hade alla svenska jaktplan utrustats med tvåvägs kortvågsradio och reflektorsikten - efter fick de alla också pansar - inklusive J 8, som levererats utan pansar (vilket också var fallet för J 11 och J 20, om jag inte minns fel).

[varjag]

Forts.....
I början av januari har det sovjetiska bombflyget tillförts omkring sex extra flygregementen och disponerar nu mera än 1000 bombplan i första linjen mot Finland. Angrepen blir talrikare och riktas mot flera orter än i december.
Vid månadens slut ''leds bombligan'' av Turku med 6 angrepp. Tampere kommer in på andraplatsen med 5, medan det blir oavgjort mellan järnvägsknutpunten Riihimäki och hamnstaden Rauma - bägge bombas fyra gånger.
Helsinki, Hanko, Viipuri, Lahti och Karjaa får nöja sig med 2 vardera.

Järnvägarna - är fortfarande favorit för den ryska uppmärksamheten; förutom ovannämnda Riihimäki , Tammmisari och Karjaa - bombas Kouvola den 5:e och 20:e, Uuras den 7:e, Värtsilä den 5:e, Salo den 14:e, Suoniemi den 20:e, Elisenvaara den den 30:e och Johannes den 28:e.
I Johannes, söder om Viipuri, bombar ryssarna fältsjukhuset som är inrättat i prostgården och klart utmärkt med
Rött Kors. 20 patienter, två Lottor och två sjuksköterskor omkommer omedelbart. Ytterligare ett par dussin skadas.
Protest avges via Stockholm - men lämnas obeaktade av sovjetmyndigheterna.

Haapamäki, en liten ort väster om Jyväskylä - var ett sorts ''finskt Krylbo'' , en plats vars namn mest bara betydde att man där bytte tåg.

haapamäki.jpg (32.34 KiB) Visad 1331 gånger

Det ligger utom räckhåll för SB-bombarna och har förskonats från bomber i femtitvå dagar sedan krigsutbrottet.
Den den 20:e januari är det dags....
De bålda gossarna från 21:a Långdistansbombarregementet är på väg.....

DB-3 anflyger.jpg (19.65 KiB) Visad 1331 gånger

Vi har redan mött dem tidigare, det är samma förband som bombade Vaasa den 20:e och 29:e december.
De anflyger med 1:a och 4:e Eskadrilya, 14 bombplan som lägger sina förödande ''ägg'' över det lilla samhället.
Tack vare att deras stridsrapport bevarats i arkiven vet vi idag precis vilka laster de lossade över Haapamäki.

Dom fällde 72 stycken FAB-100 (100kg's sprängbomber) och 40 stycken ZAB-50 (50kg's brandbomber) - iallt 9500 kg.
Därefter Tio buntar Flygblad!
[de sovjetiska rapporterna är mycket noggranna i räkningen - man kunde tro det gällde vilken leverans som helst]

Man tillåts undra vad det stod i flygbladen.. eller vilka som var intresserade av att läsa dom - efter att ha fått nära tio ton sprängmedel i skallarna.....Ursäkta att vi bombat Er - men Ni måste kapitulera....??

1:a Eskadrilya, angrips av finsk jakt - nio Fokkers - och förlorar en DB-3. Men - akterskyttarna ligger inte på latsidan - dom skjuter ned fyra Fokkerplan!
4:e Eskadrilya får det ännu hetare - dom anfalls av hela 12 Fokkers. Men skjuter ned en och undkommer utan förluster....

(Lt. Pyötsiä i Fokker D-21 FR-110 - skjuter ned två DB-3:or. Inga finska jaktplan går förlorade)

Samma dag, den 20:e bombas Lahti av 37 SB-plan. Dom fäller omkring 22 ton bomber i ett ''koncentrerat angrepp''.
Fem (5) personer omkommer, men ryssarna måste vara usla bombriktare. Varför?
(Jo antalet angripande bombplan och den fällda bomblasten - är ganska precist densamma som fälldes över Guernica
mindre än tre år tidigare. Då ''1654 människor dödades'' )

forts. följer....

Varjag

[Hans]

Samma dag, den 20:e bombas Lahti av 37 SB-plan. Dom fäller omkring 22 ton bomber i ett ''koncentrerat angrepp''.
Fem (5) personer omkommer, men ryssarna måste vara usla bombriktare. Varför?
(Jo antalet angripande bombplan och den fällda bomblasten - är ganska precist densamma som fälldes över Guernica
mindre än tre år tidigare. Då ''1654 människor dödades'' )

Lahtis på svenska för bövelen

Guernicadiskussion med några år på nacken.

MVH

Hans

[varjag]

Lahtis på svenska för bövelen

Tack Kamrat Hans - här vinnlägger man sig om använda de FINSKA namnen, med de svenska (inom parentes). För att stimulera svenska latmaskar som är intresserade luska ut vad fan jag skriver om....
(men även kanske en liten honnör till Finland )
Å pass bara på - i nästa post kommer att par verkliga ''tungvrickare'' att gnida geniknölarna med.....

mvh, Varjag

[varjag]

Fortsättning....
Den 12:e januari angrips Vaasa ''i regementsstyrka'' av 3:e, 4:e och 5:e Eskadrilya från 53:e DBAP.
1:a & 2:a Eskadrily's mål är Seinäjoki, en mindre stad c:a 75km SO om Vaasa. (= ett 50-tal DB-3:or)
Över Vaasa släpper man 112 st. 50-kilosbomber. Över Seinäjoki - ett okänt antal.
Från ett av dessa Eskadrilys (okänt vilken), troligen p.g.a. luftvärnssskador - kraschlandar en DB-3 vid Ulismainen, norr om Ladoga i Finland men nära sovjetiska gränsen. Det är av intresse att läsa om dessa trenne flygares öde;
Besättningen försöker nå sovjetiskt territorium....efter ''en natt i skogen'' vill piloten, Lt. Prikhodko - gå tillbaka till flygplanvraket för att sätta det i brand.....alla måste vara beredda begå självmord då ingen får ge sig åt finnarna!
Det - visar minsann Bolsjevikisk Fasthet!
Men - navigatören/bombfällaren Starshina Lieutenant Pereskok (och troligen Politruken ombord -alla bombplan har en..) - visar ännu mera Fasthet. Han drar sin pistol, skjuter ihjäl piloten - och fortsätter mot den ryska gränsen tillsammans med skytten/radiooperatören Kostrov.

Bägge tillfångatags av finnarna den 14:e.

(I Vaasa noteras 95 bombinslag ''utan allvarligare skador''). Ryssarna tycks dela den uppfattningen.

För två dagar senare, den 14:e - kommer 53DBAP tillbaka. Den här gången startar 42 DB-3:or från deras bas Kuusiku i Estland. 28 av dem (hittar och...) bombar Vaasa. Medicinen denna gång är starkare; dom fäller 136 FAB-100 sprängbomber tillsammans med 32 ZAB-50 brandbomber (= 15,2 ton) - 10 personer omkommer, ett 30-tal hus står i brand.
Målet blev förintat - stod det i flygarnas rapport.
Trots ''svår luftvärnseld'' - lyckas akterskytten på ett bombplan , hans namn var Shevchenko - med det ännu svårare konststycket att skjuta ned ett ''oidentifierat finskt jaktplan''

ett oidentifierat finskt jaktplan.png (222.65 KiB) Visad 1285 gånger

Det finns inga finska jaktplan - ens i närheten av Vaasa

forst. följer...

Varjag

[laitman]

Hej!

Jag kommer in sent i denna tråd, men jag stötte på ett för mig tidigare okänt dokument bland skyddskårens papper i finska Riksarkivet. Dvs i augusti 1940 hade Sovjet kontaktat finska myndigheter med förhoppningen att de under vinterkriget nedskjutna, omkomna och begravda flygarna skulle grävas upp och skickas hem för att begravas i Sovjet. Hur många dessa var vet jag inte exakt, säkert vet Geust de exakta siffrorna. De tillfångatagna piloternas antal var litet över 100 och några sköts vid "flyktförsök".

Det som förvånar mig är att man ville ha kvarlevorna just av dessa piloter, medan exempelvis de tiotusentals stupade soldater som begravts på finskt territorium från Ilomants norrut mig veterligen inte intresserat någon. De nedskjutna flygarnas kroppar var ofta illa åtgångna och man visste inte alltid hur många som funnits i ett brunnet flygplansvrak, medan exempelvis överste Fagernäs sommaren 1940 upprättade noggranna kartor över de sovjetiska soldater som begravts i Suomussalmi.

Vad kan detta ha berott på, dvs intresset för de nedskjutna flygarnas kvarlevor?

Laitman

[Hans]

Vad kan detta ha berott på, dvs intresset för de nedskjutna flygarnas kvarlevor?

En oro för att de hade, ja hur skall man säga, dragit västerut. Om man fick någon rest eller dödsbricka så behövde man inte hämnas på familjen? Med tanke på hur sovjeterna konsekvent straffade egna som av olika anledningar bara blivit krigsfångar så. Rena skära gissningar från min sida.

MVH

Hans

[varjag]

av laitman tor apr 26, 2012 6:21 pm

Hej!

Jag kommer in sent i denna tråd, men jag stötte på ett för mig tidigare okänt dokument bland skyddskårens papper i finska Riksarkivet. Dvs i augusti 1940 hade Sovjet kontaktat finska myndigheter med förhoppningen att de under vinterkriget nedskjutna, omkomna och begravda flygarna skulle grävas upp och skickas hem för att begravas i Sovjet. Hur många dessa var vet jag inte exakt, säkert vet Geust de exakta siffrorna. De tillfångatagna piloternas antal var litet över 100 och några sköts vid "flyktförsök".

Och hej till Dig! Om exhumeringar vet jag inget. Men det är helt riktigt att sovjetmyndigheterna - efter marsfreden, ytterst noga förhörde sig om den saknade flygpersonalen för att etablera vilka, som var döda och vilka som blivit fångar.

Hans skrev:

En oro för att de hade, ja hur skall man säga, dragit västerut. Om man fick någon rest eller dödsbricka så behövde man inte hämnas på familjen

Det är alldeles säkert orsaken!

I det fallet bör vi erinra oss Solzhenitsyns utförliga efterforskning bland dåvarande, eller f.d. GULAG-slavar som han satte in i olika ''kategorier'', beroende på tider/orsaker/straffutmätning.
En kategori - där han ''kammade noll'' - var just f.d. krigsfångar från Det Finska Kriget 1939-40. Han beskriver i ''Arkepelagen'' att trots idoga försök kunde han inte hitta en enda person i GULAG - som mött eller hört talas om någon - som varit fånge i Finland.
Vilket öde dessa gick till mötes - kan vi bara gissa....

Geust, antyder - utan att gå in på detaljer - att enstaka sovjetflygare som föll i civilbefolkningens händer ute i bygderna, utan vidare ceremonier avlivades och spadades ner.
(Inte minst deras fina utrustning, varma flygkläder och skinnstövlar - var säkert eftertraktade, ''å sånt behöver han ju in't om han är dö''

mvh, Varjag