Varför fanns motstånd mot demokrati i Europa?

[hajaren]

Demokratin, i den form vi känner till idag, är något relativt nytt. Det var inte förrän första världskrigets slut som många länder i Europa utvecklade demokrati som tillät kvinnlig rösträtt, däribland Sverige.
Varför tog det så lång tid att införa det?
Min tanke är att det tidigare, under revolutionernas tid fram till mitten av 1800-talet skulle vara svårt att införa demokrati för alla rent byråkratiskt. Den industriella revolutionen gjorde dock sitt, men frågan är då varför det tog drygt 70 år efter det innan demokrati infördes i många länder?
Varför det ändå infördes efter första världskriget beror till stor del på att alla samhällsklasser var inblandade under kriget. När krigslyckan uteblivit blev det upplopp i många länder där härskaren avsattes. Med den gemenskapen man hade då ökade kravet på allmän och lika rösträtt.
Ungefär så kan man kortfattat säga hur demokratin utvecklades i några av Europas länder.

Men varför tog det så lång tid? Varför fanns det så mycket motstånd mot en demokrati?
Den viktigaste orsaken jag kommer på är att nationstänkandet hade ökat under den tiden och att allt man gjorde skulle utgå ifrån landets intresse, inte individens. Med demokrati är risken att man endast röstar utifrån sitt egna intresse. Argument emot demokrati är ju att "odugliga", såsom hemlösa och alkoholister riskerar att få lika mycket makt som framgångsrika och utbildade människor.
Var det de argument som i huvudsak fördes eller fanns det fler än så?

[Amund]

Men varför tog det så lång tid? Varför fanns det så mycket motstånd mot en demokrati?

Jag skulle nog vilja mena att demokratin som vi känner den inte nödvändigtvis ansågs som ett så självklart och naturligt styrelseskick som vi lätt kan förledas tro med dagens värderingar som utgångspunkt. Många av den tidens uppfattningar som i dagens läge vanligtvis är helt oacceptabla hade ändå stor påverkan på den allmänna opinionen och därmed även på samhället, exempelvis rasskillnader, nationalromantik, klasskamp etc. i denna turbulenta miljö bör demokrati som vi känner den ha betraktats av breda lager som både naiv och suspekt.

Tanken att någon form av bildning är nödvändigt för att en demokrati ska vara meningsfull är enligt min mening inte helt ogrundad, en valsituation kräver åtminstone rudimentära kunskaper om vad det är man väljer mellan samt inte minst att man vet att ens röst blev så som man tänkt och att man inte blir lurad. Jag bevittnade för några år sedan ett regionalval i Indien (världens största demokrati) där man röstade på bilder som motsvarade en kandidat, ett flygplan, ett äpple eller en banan t.ex och det var nog kanske ett effektivt sätt att eliminera analfabetismens betydelse i den demokratiska processen, man tyckte kanske att äpplets tal var vettigt och lade därmed sin röst på denne. Med detta menar jag att demokratin har behövt tid på sig för att växa fram och där bildning och en ökande medvetenhet har kunnat driva på processen i en mer passande takt.

PS: Självklart fanns det stora nationella skillnader.

[a81]

Sedan måste man också tänka på att Sverige och ytterligare några nordvästeuropeiska och nordamerikanska länder faktiskt hade ett rätt stort inslag av demokrati långt för första världskriget. Jag skulle nog påstår att Sverige var mer demokratiskt 1750 än 1900. Samtidigt infördes faktiskt allmän rösträtt för män i Sverige redan före första världskriget (strax före 1910 och jag minns rätt).

Sedan är det väl så att fullständig demokrati kräver något slags grundläggande kunskapsnivå i samhället (läskunnighet, vissa kunskaper i samhällsfrågor/historia, etc), tillgång till information (media, etc), någorlunda hög levnadsstandard och ett slags lugn (få/inga våldsamma protester, etc).

Sedan måste man tänka på att befolkningspyramiden såg helt annorlunda ut på 1800-talet än i dag. Allmän och lika rösträtt hade inneburit att ungdomar hade dominerat bland väljarna. Unga män, särskilt i fattigare samhällen, har en tendens att vara politiskt extrema. Hade Sverige infört allmän och lika rösträtt på 1800-talet hade det kanske gått lika illa som det nu ser ut att gå i Egypten.

[medundersåte]

Samtidigt infördes faktiskt allmän rösträtt för män i Sverige redan före första världskriget (strax före 1910 och jag minns rätt).

Förutsatt att man gjort värnplikten, så helt allmän kan den inte sägas ha varit förrän 1923. Det fanns även andra inskränkningar som fanns kvar ännu längre.

Sedan måste man tänka på att befolkningspyramiden såg helt annorlunda ut på 1800-talet än i dag. Allmän och lika rösträtt hade inneburit att ungdomar hade dominerat bland väljarna. Unga män, särskilt i fattigare samhällen, har en tendens att vara politiskt extrema. Hade Sverige infört allmän och lika rösträtt på 1800-talet hade det kanske gått lika illa som det nu ser ut att gå i Egypten.

Undrar om rädsla för extremism fanns med i bakgrunden till att rösträttsåldern länge låg på 23 år, unga människor var på så sätt utestängda från allmänna val tills efter andra världskriget. Hur få som fick och ville rösta kan man se i det som brukar ses som det första valet med allmän rösträtt 1921. Då hade 54,3 procent av befolkningen rösträtt och valdeltagandet låg på 54,2 procent.

[Ben]

Jag skulle nog påstår att Sverige var mer demokratiskt 1750 än 1900.

I högsta grad tveksamt. Bondeståndets ledamöter representerade en ganska blygsam del av de befolkningsgrupper som stod utanför de övriga tre stånden och hade dessutom inte alls inflytande i proportion till de övriga ståndens faktiska befolkningsunderlag. Sverige 1750 styrdes av de välbärgade och då i synnerhet av representanter för den mycket fåtaliga adeln.

[Psilander]

När jag läste Historia A i Lund studerade vi den nordiska emancpationen i allmänhet och den svenska i synnerhet 1809-1921. Mycket intressant att dels få viss förståelse för varför det såg ut som det gjorde och vilka argument man hade för rösträttens utformning.

Generellt kan sägas att den svenska författningen 1809 var konstruerad med en viss tröghet för just förhindra populistiska och ogenomtänkta ändringar, dvs den var rätt konservativ och hade en ganska tydliga maktdelning mellan ständerna och kungen. Mycket att argumenten kring rösträttens utformningen handlade om ansvarstagande dvs man ville begränsa eller inte släppa in befolkningsgrupper som man ansåg inte tog ansvar eller röstade kortsiktigt (röstade med magen helt enkelt). Sedan ville man finna de former för rösträtten där Sverige som nation vann flest fördelar, inte den enskilde.

Man lugnt säga att de farhågor 1850-90talets riksdagsmän hade kring demokratin har besannats, på gott och ont. Dagens populistiska klimat ville man undvika,

Lite intressant att man idag aldrig diskuterar skyldigheter hos medborgaren för att få deltaga i den demokratiska processen, en diskussion som var vanlig förr itiden.

[Jokke]

Man lugnt säga att de farhågor 1850-90talets riksdagsmän hade kring demokratin har besannats, på gott och ont. Dagens populistiska klimat ville man undvika,

Hur definierar du populism? En vädjan till "folket" som grupp oberoende av någon social klass?

[Psilander]

Man lugnt säga att de farhågor 1850-90talets riksdagsmän hade kring demokratin har besannats, på gott och ont. Dagens populistiska klimat ville man undvika,

Hur definierar du populism? En vädjan till "folket" som grupp oberoende av någon social klass?

Jag skulle säga att det är frågor där man har ställningstaganden som följer den som skriker högst och ofta bara är en quick fix. Man tänker inte så mycket på orsaker eller konsekvenser för att få till en långsiktig, kanske långsammare lösning. Typiska frågor idag är iskola, äldre vård eller HBT frågor. Starka lobbyinggrupper och politiker som är rädda för att ta ställning mot strömmen.

[LasseMaja]

Argument emot demokrati är ju att "odugliga", såsom hemlösa och alkoholister riskerar att få lika mycket makt som framgångsrika och utbildade människor.
Var det de argument som i huvudsak fördes eller fanns det fler än så?

Det var ett väldigt vanligt argument. Inte bara hemlösa, även fattiga och egendomslösa. Det fanns teorier om hur världen skulle överbefolkas av fattiga (odugliga) människor eftersom dessa fortplatande sig som djur. Man saknad intellekt och förmåga till långsiktigt tänkade. De fattiga levde ur hand i mun, söp och fortplantade sig, slogs och förkastade Gud. Världen skulle gå under i ett allt mer tilltagande kaos om dessa människor tilläts ta plats. Demokratin sågs därmed som början på mänskligheten undergång.

Mot de fattiga och odugliga stod de dugliga. De välbärgade, företagssamma, hårt arbetande, bildade och gudfruktiga. De som hade makt och egendom hade den på grund av sin duglighet och på grund av sina förfäders duglighet (vilken gick i arv). De kunde bortse ifrån kortsiktiga egenintressen och se helheten, således var det naturligt att dessa människor hade makten i ett samhälle. Här talade även historien sitt språk. Det var i huvudsak överheten som hade styrt samhällena. När motsatsen ibland inträffade, som franska revolutionen, så urartade det hela till krig och blodbad.

Demokrati var helt enkelt mot naturens (och Guds) ordning.

[Jokke]

Man lugnt säga att de farhågor 1850-90talets riksdagsmän hade kring demokratin har besannats, på gott och ont. Dagens populistiska klimat ville man undvika,

Hur definierar du populism? En vädjan till "folket" som grupp oberoende av någon social klass?

Jag skulle säga att det är frågor där man har ställningstaganden som följer den som skriker högst och ofta bara är en quick fix. Man tänker inte så mycket på orsaker eller konsekvenser för att få till en långsiktig, kanske långsammare lösning. Typiska frågor idag är iskola, äldre vård eller HBT frågor. Starka lobbyinggrupper och politiker som är rädda för att ta ställning mot strömmen.

Icke-demokratier står inte för en mer långsiktig politik och tänker mer på beslutens konsekvenser. Möjligtvis gör Kina i det i ekonomiska frågor. Sedan ska politiker i en demokratier följa strömmen, men skolan, äldrevården eller HBT-frågor skulle knappast vara bättre utan demokrati. Nåväl, hamnar för OT här.

Motståndet mot demokratin fanns främst bland de som hade makten och det nuvarande styrelseskicket togs för givet. Ingen är immun emot tidens ideal och normer. Sedan har demokratin blivit vad Tingsten benämnde som en "överideologi", folk är demokrat, men därjämte konservativ, socialist eller liberal.

[Marcus]

Håll kommentarer om nutida politik utanför forumet, tack.

/Marcus

[Lasse O]

Håll kommentarer om nutida politik utanför forumet, tack.

/Marcus

Var skall vi dra gränsen? Tacksam för ett klargörande om vad som är tillåtet. Nu känns det mest som trial and error.

[Martin Lundvall]

Håll kommentarer om nutida politik utanför forumet, tack.

/Marcus

Var skall vi dra gränsen? Tacksam för ett klargörande om vad som är tillåtet. Nu känns det mest som trial and error.

Jag skickar dig ett PM, av uppenbara skäl tänker jag inte gå in på vad som är nutida politik i tråden.

/Martin

[a81]

Sedan måste man tänka på att befolkningspyramiden såg helt annorlunda ut på 1800-talet än i dag. Allmän och lika rösträtt hade inneburit att ungdomar hade dominerat bland väljarna. Unga män, särskilt i fattigare samhällen, har en tendens att vara politiskt extrema. Hade Sverige infört allmän och lika rösträtt på 1800-talet hade det kanske gått lika illa som det nu ser ut att gå i Egypten.

Undrar om rädsla för extremism fanns med i bakgrunden till att rösträttsåldern länge låg på 23 år, unga människor var på så sätt utestängda från allmänna val tills efter andra världskriget. Hur få som fick och ville rösta kan man se i det som brukar ses som det första valet med allmän rösträtt 1921. Då hade 54,3 procent av befolkningen rösträtt och valdeltagandet låg på 54,2 procent.

Jo, problemet med extremism bland yngre hade kunnat lösas med hög rösträttsålder. Min gissning är att det hade varit riskfritt att redan på 1800-talet införa allmän rösträtt om rösträttsåldern hade varit minst 25-30 år.

[a81]

Jag skulle nog påstår att Sverige var mer demokratiskt 1750 än 1900.

I högsta grad tveksamt. Bondeståndets ledamöter representerade en ganska blygsam del av de befolkningsgrupper som stod utanför de övriga tre stånden och hade dessutom inte alls inflytande i proportion till de övriga ståndens faktiska befolkningsunderlag. Sverige 1750 styrdes av de välbärgade och då i synnerhet av representanter för den mycket fåtaliga adeln.

Mitt argumentet håller kanske inte fullt ut, men nog hade en större del av landets befolkning rösträtt 1750 än 1900. I mitten av 1700-talet var inte gruppen egendomslösa lika stor som på 1800-talet.