Iron Sky har fått en massa goodwill med sitt alternativa produktionssätt. Man har sökt mikrofinansiering via nätet, som inte gav särskilt mycket monetärt, men det har fått folk ute i stugorna, folk "med koll" att känna sig delaktiga. Gerillaproducering! Crowd financing! Anti-Hollywood!
Och det är en frän film om Nazis from the Moon med läckra rymdskepp i dieselpunk-stil, kul och ball och så där. Vad kan gå fel? Vad kan kritiker ha att invända? Men film är film, det måste alltid finnas en bärande story. Och för att få det att funka mot bakgrund av andra nyare rymdinvasionsfilmer (Independence Day på den "tuffare" kanten, Mars Attacks på den parodiska) så måste Iron Sky försöka verka originell och då INTE BARA med nazisoldater, nazi-UFO:n och generaler i uniform utan med en story. Och då kanske inte ett narrativ med ett USA 2014 där Sarah Pahlin är president (= hon är dum, skratta nu) är så där vansinnigt roligt och träffande.
Men jag ska inte dissa för mycket. Hade jag haft en son som velat gå och se den så hade jag gärna gett låtit honom, det ska börjas i tid: Nazis from the Moon, det är en bra förebild för det uppväxande släktet. Och att som i Iron Sky:s mytologi kalla tefats-rymdskeppen för "Reichsfliegschieben" tyder ju på rätt sorts humor.
Så låt måninvasionen börja. Men jag reserverar mig för det faktum att inte bara scenografibiten (dit jag räknar prylar, design och FX) måste fungera utan även casting och manus. Är filmen tillräckligt rolig att se i 90+ minuter även sedan man sett den första nazirymdsoldaten och det första Rikstefatet på skärmen? Man måste vilja säga något med en film, måste ha en vision även för en satir.
För att låta maximalt magsur avslutar jag med följande drapa. På engelska. Av mig:
They want to tell us a story
about Nazis on the moon
and for this they’re working 24/7
or at least eight hours a day,
five days a week...
An idiot story for
an idiot film,
employing a staff of
50-100... me oh my,
I’m glad I’m not a Finnish
fool, bragging about an
idiot film about idiot nazis,
going about some idiot business
on the moon and the earth,
a story about ”things
that never were”.
