Stora valutaområden hämmande för tillväxten?

[Amund]

Jag tycker mig historiskt se stora problem när ett valutaområde omfattar både utvecklade och fattigare områden, och problemen återfinns då i den fattigare delen. Jag tror till och med att en sådan obalans kan vara till fördel för den rikare delen eftersom de fattigare områdena hela tiden utgör en arbetskraftsreserv och i många fall en sorts kornbod för den mera industrialiserade delen, medan den fattigare delen cementeras fast i ett tillstånd där man hindras i sin utveckling.

Finns det då empiriska exempel som jag kan stödja mig på? I första hand tänker jag på den amerikanska södern som sedan inbördeskrigets dagar aldrig lyckats ta sig från ett sk take-off läge i den ekonomiska utvecklingen, annat än lokalt i vissa regioner. Det är uppenbart att det inte är södern som byggt upp dollarns starka ställning ute i världen utan söderns utveckling har nog istället begränsats av kopplingen till en stark ekonomi som i södern inte motsvarats av samma ekonomiska styrka, och detta menar jag varit hämmande för en ekonomisk utveckling i förhållande till regionens potential.

Syditalien är vidare ett tydligt exempel där man haft stora svårigheter att få igång en tillväxt som stått på egna ben, utan det är naturligtvis det industritäta norra Italien som utgjort landets ekonomiska ryggrad. Södra Italien har tacksamt tagit emot det stöd som kommit från Milano och på senare tid Bryssel. Men denna planhushållningsmässiga omfördelning har tyvärr legat långt från områdets behov även om man lämnar korruptionen därhän, vidare tror jag att det har lett till att man fastnat i ett ekonomiskt beroende som ingalunda vore fallet om man hade en egen valuta som bättre motsvarade områdets ekonomiska potential.

Slutligen kan jag naturligtvis inte undgå att använda hela euro-området och dess tydliga uppdelning av ekonomier i olika faser på utvecklingskurvan, sedan Euron infördes har vi i det närmaste haft nolltillväxt i många av de södra delarna tack vare att valutan helt enkelt är för stark för dessa ekonomier. Ofta står jordbruket för en stor andel av BNP samt att det fiskala systemet inte är lika utvecklat som i de norra delarna där den offentliga sektorn är mera utbyggd och skatteintäkterna har större betydelse för att samhället ska fungera. Spanien då? kanske någon säger, där har väl hjulen snurrat? Javisst men det är bostadsmarknaden som hela tiden varit motorn, pådriven av utländska köpare i ett land där Euro-områdets låga räntor bara eldat på bubblan under lång tid.

Ett stort problem i regioner där man har en för stark valuta i förhållande till den reala ekonomin är att den ekonomiska aktiviteten styrs över till den svarta sektorn, och det pga att den underliggande ekonomiska styrkan inte finns för att motsvara den starka valutan. Jag tror att detta fenomen även är tydligt på landsbygden i stora delar av Sverige, medelninkomsten är för låg för att de faktiska kostnaderna ska kunna betalas fullt ut. Kanske någon anför att EU har regionala utjämningsfonder som ska minska den ekonomiska klyftan mellan olika regioner, men dessa läggs ofta på pompösa projekt och gigantiska infrastruktursatsningar vars potentiella tillväxtfrämjande nytta ofta är av ytterst begränsat värde.

Ponera att två länder slår ihop sina valutor och det ena landet har en BNP/capita på 30000 USD och det andra en BNP/capita på 500 USD, dvs att land 1 är 60 ggr rikare i en internationell jämförelse, men dock ej i en nationell jämförelse. Om det fattigare landet skall ha en ekonomisk verksamhet överhuvudtaget så blir den ekonomin mestadels svart… Vad ger låg inflation för glädje om det inte sker någon tillväxt? Var finns incitamenten i en mindre ek. utvecklad region att skapa enklare produktion när man ändå inte kan konkurrera mot en mer utvecklad region med samma kostnadsläge? Med en egen valuta hade den fattigare regionens valuta åtminstone anpassats efter landets förmåga.

Jag har svårt att i en sådan här fråga dölja vissa politiska ståndpunkter från min sida, självklart anser jag att Euron är ett misslyckat politiskt projekt som knappast har framtiden för sig, men den dagsaktuella utvecklingen har lett till att man bör kunna diskutera upprinnelsen till den aktuella skuldkrisen ur ett historiskt perspektiv.

[Göstring]

Ditt inlägg påminner mig om ett debattinlägg av DN:s förre chefredaktör Svante Nycander inför folkomröstningen. Vilka andra som gjort Nycanders koppling mellan inomstatliga regioner och eurozonen vet jag inte.

I EMU kan "regionen" Sverige få samma problem som Norrland
...

De flesta utvecklade länders ekonomier växer tämligen parallellt, trots olika förutsättningar. Den samlade BNP-ökningen per capita i OECD-området var nära 60 procent under den turbulenta perioden 1970-95.

[...]

Om man däremot jämför regioner inom varje land blir variationerna stora. Ekonomer är vana att jämföra och analysera nationella ekonomier, och det är ont om regionalt uppdelad BNP-statistik.

[...]

Det vanligaste hindret i industriländer är bristande anpassning mellan produktivitet och kostnader. Inom varje land tenderar löner och levnadskostnader att jämnas ut geografiskt, samtidigt som näringslivets expansionskraft varierar starkt mellan regionerna.

Ett enskilt land har medel att anpassa kostnadsläget till den nivå som ger ett i genomsnitt lagom högt kapacitetsutnyttjande, främst växelkursen men också skattepolitik och annat, men dessa medel står inte regionerna till buds.

[...]

Om Jämtland utropar sig till republik, blir dess första åtgärd att devalvera, som det enda effektiva sättet att anpassa kostnader och realinkomster till republikens produktionsförmåga. Så småningom blir i så fall tillväxten ungefär densamma som i andra länder, utan behov av stöd utifrån.

[...]

Hela länder kan bli stagnationsområden, eftersom de gett upp möjligheten att enkelt korrigera ett felaktigt kostnadsläge och att bestämma en räntenivå efter egna behov.

Federalismen gör alla länder till "regioner". Och solidariteten mellan starka och svaga regioner blir långt ifrån densamma som inom ett enskilt land.
...

[Amund]

Ditt inlägg påminner mig om ett debattinlägg av DN:s förre chefredaktör Svante Nycander inför folkomröstningen.

Jag kanske läste det när det begav sig? Hur som helst var det välskrivet och belyser ännu bättre vad jag menar.

[Frogman]

Jag vet inte om jag håller med, små valutaområden gör att man måste valutasäkra vissa varor vilket kostar mycket, t.ex jordbruk och fiske idag är väldigt beroende av drivmedel och om priset på detta ökar drastiskt pga inflation i det lilla valutaområdet och värdet av produkterna inte följer så blir det ekonomisk ruin. Sen finns det människor som George Soros som lever på att attackera valutor. Sen har vi kostnaden för att trycka upp sedlar, ofta så har inte små valutaområden teknik att göra sedlar av någorlunda kvalité utan får anlita andra, det blir ju bortkastat vid stor inflation.

[Amund]

Jag vet inte om jag håller med, små valutaområden gör att man måste valutasäkra vissa varor vilket kostar mycket, t.ex jordbruk och fiske idag är väldigt beroende av drivmedel och om priset på detta ökar drastiskt pga inflation i det lilla valutaområdet och värdet av produkterna inte följer så blir det ekonomisk ruin.

Tack för ditt svar och dina invändningar. Jag tror det saknar betydelse om valutan är liten eller stor för en svensk bonde om oljepriset stiger, dyrare blir det i bägge fall. Jag håller inte heller med om inflationsresonemanget. Naturligtvis är det inte bra för en svensk fiskare eller bonde om dieseln blir dyrare pga en svensk valutaförsvagning, detta under förutsättning att han säljer sina produkter i Sverige, men säljer han fisken eller smöret utomlands gynnas han av den svagare valutan eftersom de utländska betalningarna ger mer kronor i fickan. Om svenska kronan blir starkare gäller det omvända.

Vad gäller valutasäkring mot omvärlden är det numera en löjligt liten del av svensk utrikeshandel, i dag är de flesta storföretag så internationella att både inkomster och utgifter är vida spridd över klotet, betydligt viktigare är dollarns stabilitet och värde ty många kontraktspriser är bestämda i denna världsvaluta.

Sen finns det människor som George Soros som lever på att attackera valutor.

Nu blev han nog mycket ett ansikte utåt för att ge ansikte åt den hotfulla situationen att staterna inte längre kunde kontrollera värdet på sina valutor, delvis tack vare avskaffandet av valutarestriktioner. Hur som helst var det betydligt större valutor än lilla Sveriges som drabbades eftersom även det brittiska pundet ansågs övervärderad och attackerades. Nu var det iofs inte några onda handlingar av den "elaka marknaden" utan när en valuta utsätts för marknadens värdering kanske det blir en chock för politikerna att man inte längre har kontroll över detta, minns bara Ann Vibble och Dennis 1992.

Idag sker en hyfsat rättvis marknadsmässig bedömning av de flesta valutor så spekulationerna riktade sig enbart mot valutor där politiker knutit valutan till ett fiktivt värde eller en starkare valuta, ungefär som grekiska Euros. Hade varit mycket bättre med en Soros som kunde tryckt ned Drachmern till sitt riktiga värde, nu går det tyvärr inte.

Sen har vi kostnaden för att trycka upp sedlar, ofta så har inte små valutaområden teknik att göra sedlar av någorlunda kvalité utan får anlita andra, det blir ju bortkastat vid stor inflation.

Jag har svårt att tro att själva tryckkostnaden är särskilt betydelsefull i sammanhanget.

[Frogman]

Kostnaden för att trycka en USD är runt 7 cent, låt oss ponera att en sedel är i omlopp i 6 månader innan den blir oanvändbar pga inflation. Har inträffat i Zimbabwe.
http://answers.yahoo.com/question/index ... 139AA0qBmR