Varför har forna Brittiska kolonier klarat sig såpass bra...

[Dezert]

Dezert: Självfallet genereliserar jag och hårddrar det hela en aning. Allt är relativt och givetvis finns det även f.d. brittiska kolonier som lyckats mindre bra. Men jag vill inte låsa mig på detaljer.

Att påpeka att du generaliserade var inte ett anmärkande på detaljer. Exemplena på "bra f.d kolonier" var nästan samtliga ursprungligen extremt glesbefolkade av civilisationer med inte särskilt stabila statsbildningar, om de ens fanns.

De kulturella skillnaderna blev därmed minimerade och möjligheten att "översätta europeisk civilisation" förenklades drastiskt. Det är heller ingen hemlighet att vår västeuropeiska syn på framgång kanske inte delas av alla andra delar av världen- med detta menar jag att det finns en viss outtalad förutsättning att samtliga stater hade utvecklats åt "vårt" håll om de bara hade haft de ekonomiska förutsättningarna för det.

Varför det kom att bli Storbritannien som koloniserade de mest avlägsna avkrokar är säkerligen en av huvudanledningarna deras (tidvis) enastående sjöherravälde från 1700-talet och framåt. Kunskap om världen, teknologiska förutsättningar och möjligheterna till ekonomisk avans möjliggjorde ett kolonialvälde där man tog det man ville, och avstod det man inte behövde.

Om vi tar som exempel den f.d kolonialmakten Storbritannien, vad har dess influens på länderna Egypten, Indien, Pakistan, Afghanistan och Kina gemensamt? (Somliga f.d kolonier, andra bara nästan, GB's intressen för samtliga var tidvis mycket stora). Vad har Sydafrika, Australien, Singapore och Nya Zeeland gemensamt?

[Kapten_Gars]

Zimbabwe fick sin självständighet så sent som 1980.

Rhodesia upphörde att vara en brittisk koloni iom UDI 1965 och uppnådde de facto full självständighet även om denna inte erkänndes av vare sig britterna eller FN. När man sedan skulle förvandla från diktatoriskt styrd semi-demokrati styrd av en vit minoritet till en diktatoriskt styrd pseudo-demorkati styrd av en svart minoritet så spelade man lite charader och Rhodesia blev åter en brittisk koloni under några månader innan Zimbabwe utropades som en ny självständig stat.

[Kapten_Gars]

Vet inte om jag kan hålla med helt och hållet att dessa klarat sig bättre, men nu är ju konkurrensen inte särskilt hård. Portugiserna tar nog jumboplatsen i mitt tycke, bortsett från ett kasino borta i Fjärran östern så verkar de portugisiska kolonierna varit synnerligen eftersatta och i avsaknad av institutionella strukturer.

Sanningen om de portugisiska kolonierna är mer komplicerad än så, portugal var det fattigaste av länderna med stora kolonier vilket gjorde att man inte kunde hålla samma investeringstakt som tex britterna. Detta till trots så byggde man en rätt omfattande infrastruktur i sina kolonier, den var dock fokuserad på de områden där det fanns ekonomiska intressen och därmed portugisiska kolonister. Det här innebar att omfattande områden var nästan helt oberörda i tex Angola.
Sedan så kom befrielsekrigen där de olika rörelserna ofta hade just infrastrukturen som mål. När man väl fått självständigheten så gjorde man än mer skada på infrastrukturen, dels genom att fördriva den vita befolkningen som var de som hade kunskapen och färdigheterna för att hålla igång den, dels genom en viss mängd allmän skadegörelse iom att sagda struktur ansågs representera imperialism och kolonialism.
Därpå följde årtionden av inbördeskrig och utländska invasioner när man antingen gjorde upp med den interna oppositionen eller drogs in i andras krig när man tillät att olika befrielserörelser använde det egna landet som bas.
FRELIMO i Mocambique hade ju redan under kriget med Portugal dragits in i strid med Rhodesia och efter självständigheten så gav man stort stöd till ZANLA. Landet blev därför mål för omfattande Rhodesiska räder som ofta riktade sig mot just infrastrukturen för att förstöra broar och järnvägar mm som försörjde ZANLAs och FRELIMOs styrkor. Rhodeisa stödde också skapandet av RENAMO som senare fick stöd av Sydafrika och som höll igång det destruktiva inbördeskriget i Mocambique.
Angolas inbördeskrig eskalerade genom sovjetisk, amerikansk, kubansk och sydafrikansk intervention till ett av kalla krigets mest omfattande krig mellan ombud. Pradoxalt nog så var det ett krig som få av de iblandade egentligen vill ha, sydafrikas invasion av Angola (av rädsla för kubansk intervention) skapade precis den omfattande intervention man ville förebygga medan Kuba fastnade i ett krig som blev mycket längre och mycket kostsammare än någon trodde. Sovjet som inte alls var med på storskalig intervention frånbörjan kom med tiden att pumpa in sanslösa mängde vapen och utrustning i Angola vilket i sin tur ledde till att USA återupptog stödet till UNITA. När kubaner och sydafrikaner väl dragit sig ur det angolanska träsket så blev den bräckliga freden inte lång utan inbördeskriget tog ny fart och nådde nya destruktiva höjder.

Så problemen som finns idag har mycket mer sin rot i årtionden av krig snarare än i portugisernas värv. Utan krigen och den etniska rensningen av den portugisiska befolkningen så hade länderna idag sett annorlunda ut även med de problem som de enpartistater alltid dras med.

[Martin Lundvall]

Giancarlo är inne på ett intressant spår, koloniernas geografiska läge, naturresurser samt om kolonierna var tättbefolkade. Storbritannien kanske hade tur och tog de kolonier som i det långa loppet var mest ekonomiskt lönsamma. Vilka kolonier betraktas som farmgångar? Kanske är det de länderna som hade en rätt liten befolkning och med gynnsammt klimat?

Mest av allt tror jag dock på en framgångsrik brittisk politik och förvaltning av kolonierna.

/Martin

[diskutera]

Mest av allt tror jag dock på en framgångsrik brittisk politik och förvaltning av kolonierna.

Samma här, och jag skulle gärna vilja veta mer om detta. Vad för typ av politik som skulle visa sig mest lönsam och varför? Samt vilken politik deras "konkurrerande" kolonialmakter förde och hur detta slog mot den lokala befolkningen och de naturliga tillgångarna, samt påverkade koloniernas politik efter självständigheten.

Är också inne Giancarlos linje om att man kan se ett generellt särdrag mellan UK och andra kolonialmakter. De flesta Europeiska länder med kolonier tycks ha satsat på en slags "utsugarpolitik", där man helt enkelt såg kolonierna som transoceaniska revir (med Fristaten Kongo som ett skräckexempel). Detta medan britterna förde en typ av bosättarpolitik, vilket torde har lett till bättre uppbyggnad av infrastruktur och således betalat av sig på sikt.

Vad tror ni, skulle detta (graaaaavt generaliserat) kunna vara en förklaring?

[frejs väpnare]

Jag håller också med i den analysen.
UK tillät lokala initiativ från ”betrodda” infödda, tillät utbildning av de infödda och tog också in de utbildade i sin administration. Visserligen bara på ”lägre” positioner men ändå.
Detta till skillnad från t.ex belgiska Kongo, där det klart deklarerades att ingen infödd fick ge order till en vit. Våra svenska missionärer hade stundom problem med detta, eftersom deras infödda predikanter och sjuksköterskor kom i kontakt med kolonialrepresententer. År 1930 planerade man att sätta in en infödd predikant som föreståndare på en missionstation. En orsak (det verkar också finnas ”avundsjuka” hos förbisedda svenskar) till att planen sprack var att den belgiska administrationen uttryckligen förbjud oberoende infödda organisationer.
De infödda politiker som ”gjorde karriär” i samband med frigörelsen hade sina baser i olika ”hembygdsföreningar”, de enda organisationer Belgien tillät med infödd ledning. Så det är inte så underligt att partierna byggdes upp kring de olika stammarna i Kongo.
Först efter andra världskriget tillät Belgien gymnasier och högskola i Kongo. Knappast några infödd hade ”gått hela vägen” när Belgien 1955 beslöt att Kongo skulle bli fritt redan 1960. Ovan relaterade politiker hade utbildning som ”folkskolelärare” alternativt militärt underbefäl.

Jag har ett intryck att de äldre franska kolonierna (Kanada och Indien) också hade en positiv utveckling, kanske mest beroende av att fransmännen då såg ”blandäktenskap” som en naturlig sak.

[Donkeyman]

Jag har också några "osorterade" funderingar kring detta.

När det gäller Australien, New Zeeland, Canada, USA och så vidare så var det ju också så att Europeer emigrerade "för gott" till länder som var glest befolkade. Ursprungsbefolkningen stod på en helt annan utvecklingsnivå och var dessutom ganska snart en minoritet även till antalet.

Vilket skiljer de länderna från till exempel de Afrikanska kolonierna. Här var det i huvudsak Sydafrika samt de Portugisiska och Franska kolonierna som tog emot en större utvandring med Europeer som for för att stanna. Medan en stor del av de Engelska kolonierna aldrig fick någon större varaktig utvandring. Den Engelsman som drog till Nigeria, Ghana eller något sådant skulle tjänstgöra i några år och tjäna pengar, men hem - det var London.

Något som det sena 1800-talets Boerbefolkning konstaterade också gentemot Engelsmän. Boerna hade inte något annat hem än Sydafrika. De hade redan då varit där i många generationer medan de upplevde att Engelsmännen i stor utsträckning bara kom som lycksökare och hade hela sin lojalitet gentemot London - inte mot Sydafrika.

Dessutom blev aldrig invandrarbefolkningen i majoritet i Afrika. Inte ens i det glest befolkade Sydafrika. Vilket gjorde att man hela tiden hade en Europeisk minoritet gentemot en Afrikansk majoritet. När så kolonierna avvecklades drog "lycksökarna" snabbt sin väg. Medan de mer permanenta Europeiska utvandrarna försökte hålla sig kvar längre. Ser man till Boer och Portugiser så fanns det dessutom en stor fattig befolkning med många generationer bakom sig i kolonien. Boerna hade inte möjligheter att dra någon stans. Medan Fransmän, Engelsmän och Portugiser fortfarande var medborgare i "moderlandet" och var välkomna där.

Men jag har jobbat i Västafrika en hel del sedan 1975 och fram till 2000. Och min erfarenhet är att de absolut minst välordnade och absolut mest korrupta staterna är de där det har varit Engelsmän. Medan de tidigare Franska är avsevärt mer välordnade. Dessutom fortfarande med en avsevärd Fransk befolkning. De områden som har varit kanske allra värst drabbade med en enorm nedgång från "västinfluerat och välordnat samhälle" till kaos är de gamla Portugisiska kolonierna. Som kom att drabbas av långvariga inbördeskrig efter frigörelsen. Områden som tidigare innehöll en stor men relativt fattig Portugisiska befolkning som trots många generationer i landet flydde till fattigdom i Portugal i stället.

[Knurd]

Kolla demokratikartan på

http://en.wikipedia.org/wiki/File:Democ ... x_2008.png

I det centrala bältet från Tunisien till Kongo-Kinshasa (med fortsättning i Zimbabwe) finns världens mest odemokratiska stater. I Östafrika ser det något bättre ut (med undantag för Somalia, som inte fått något demokratibetyg alls).

Det här mönstret kanske visar att det finns naturgeografiska orsaker till skillnaderna inom Afrika? Att kustländer, eller länder med mildare klimat, i allmänhet utvecklats bättre efter avkolonialiseringen?

[Giancarlo]

Kolla demokratikartan på

http://en.wikipedia.org/wiki/File:Democ ... x_2008.png

I det centrala bältet från Tunisien till Kongo-Kinshasa (med fortsättning i Zimbabwe) finns världens mest odemokratiska stater. I Östafrika ser det något bättre ut (med undantag för Somalia, som inte fått något demokratibetyg alls).

Det här mönstret kanske visar att det finns naturgeografiska orsaker till skillnaderna inom Afrika? Att kustländer, eller länder med mildare klimat, i allmänhet utvecklats bättre efter avkolonialiseringen?

Man ska nog vara ytterst försiktig med sådana här långsökta historicistiska hypoteser, några naturlagar för demokrati finns ju inte. Och jag ser inte heller ens den korrelation du försöker beskriva. Tunisien t.ex. ett kustland som har något av det mildaste klimatet i Afrika är svart på din karta, det kan jämföras med Mali, som är en av de friaste och mest demokratiska staterna hela Afrika exklusive södra delen men som befinner sig i inlandet i något av de varmaste områdena på jorden.

Även när man studerar det hela i ett geografiskt perspektiv så ska man inte underskatta vanlig hederlig politik som faktor och hur olika länder påverkar varandra politiskt och kulturellt genom att ligga nära varandra och influera varandra - så det är kanske inte blir så konstigt att "block" av mer demokratiska stater uppstått efter Kalla Krigets slut. Hela världen har haft en demokrativåg sedan 1989, och Afrika har minskat enormt på de tidigare så talrika inbördeskrigen och börjat långsamt ackumelera välfärd. Kontinenten har sina duster, men är enormt mycket fredligare och tystare nu än för 20-10 år sen. Södra Afrika, ett område speciellt drabbat av Kalla Krigets stridigheter svalnade av snabbast efter Apartheid, och därefter följer Östra Afrika. Även vissa delar av västra Afrika, med Mali i spetsen har utvecklat sig i en demokratisk riktning. Att vissa stater tar sig ur diktaturen beror nog mer på det kulturella och ekonomiska sammanhanget man befinner sig i - eller vanlig politik. Alla staters speciella situation gör det i och för sig alltid svårt att generalisera.

[KP-31]

Jag läste just Sebastian Edwards Left Behind - Latin America and the False Promise of Populism. Boken är mycket läsvärd. Edwards jämför utvecklingen i Latin Amerika med engelska kolonier som ofta har varit mycket framgångsrika. En viktig förklarande faktor är landfördelningen. Edwards tes är bra på det sättet att den förklarar varför en del av engelska kolonier (som tex Jamaica) inte har lyckats höja produktiviteten.

edwards.GIF (56.17 KiB) Visad 3917 gånger

edwards2.GIF (55.24 KiB) Visad 3917 gånger

[Knurd]

Niall Ferguson anser att de välståndsskapande idéerna är

* Konkurrens
* Naturvetenskap
* Äganderätt
* Sjukvård
* Konsumtion
* Arbetsmoral

Västvärlden ska enligt honom ha förenat samtliga dessa idéer, på ett sätt som även gynnade koloniernas ursprungsbefolkningar, även om de västerländska härskarklasserna förstås var de största vinnarna.

http://blog.ted.com/2011/09/19/the-6-ki ... n-ted-com/

[NilsT]

I princip är det väl så att britterna lämnat efter sig demokratier, medan övriga kolonier blivit diktaturer.

[FredH]

Mina två cent om detta.
Jag skulle tro att för att en koloni ska klara övergången från att vara koloni till självständig och demokratisk stat krävs en stabilitet i statsmakten. Att det finns tjänstemän på flera plan och nivåer i statsmakten som tjänar regeringen i första hand. Detta både inom centrala statsmakten som mer perifera departement och myndigheter.

Vilket innebär att när väl kolonialmakten lämnat, måste dessa funnits kvar. Oavsett om de utgörs av landets ursprungsbefolkning eller inflyttade kolonisatörer som vill stanna.

Till detta behövs det också en fungerande utbildningstradition som byggt upp en viss nivå på utbildning för det stora flertalet.

Vi kan t.ex. se Indien som ett ganska bra exempel på hur en bra övergång kunde gå till. Där fanns en kader av utbildade statstjänstemän som hade en lång tradition av att tjäna statsmakten. Oavsett om det var en kolonisatör eller landets egna regering.

Om du skulle göra en studie från makro- till mikronivå på flera tidigare kolonier skulle du säkert se ett mönster här, i vilka som har eller inte har lyckats, utifrån mina två kriterier.

[Ragnar Svedje]

Intressant tråd.

Troligen måste brittisk förvaltning och styre tillskrivas mycket här, men jag förvånas lite grand över att så lite utrymme ges åt militära förklaringar.

Storbritanien var vinnare till flera krig i Europa de senaste 300 åren och var därför ikraft av segrarmakt istånd att definera "rätt och fel" på ett sätt som någon av de förlorande kolonialmakterna inte kunde. I nordamerika kunde britterna bedriva bakterologisk krigföring på 1700-talet (kläder från sjuka i Europa gav som gåva till besvärliga indianstammar), britterna kunde utplåna 30 000 civila Boer i Sydafrika genom koncentrationsläger och listan kan göras lång på hur mycket våld britterna kunde sätta in utan att oroa sig för någon världsopinion.

Andra kolonistater kunde inte göra mer än segrarmakten Storbritanien tillät, vilket var en nackdel.

En annan aspekt är att de frigjorda koloniernas väl och ve avgörs till stor del av hur andra lämnar dem ifred efteråt. Hela den tragiska historien om de spanska kolonierna i syd- och mellanamerika kan ju inte skrivas utan att berätta om hur det mäktiga USA har destabiliserat dem för att få dem att föra en politik som gynnar amerikanska intressen. Ni vet det där med "economic hitman"-konceptet och att diktatur är att föredra framför demokrati (så länge diktatorn uppför sig fint mot USA ges fritt spelrum att bruka våld mot meningsmotståndare).

[NilsT]

Jag förstår inte logiken i ditt svar. Så du menar att brittiska f.d. kolonier blev demokratiska pga "militärmakt"?