Anno 1790

[a81]

Svenskan 1790 var inte särskilt olik svenskan 2011. Så här skrev man i Tuna socken i Uppland 1773 (cirka 20 år innan Anno 1790 utspelar sig):...

När blev egentligen svenskan såpass "modern" så att vi kan läsa den utan problem?

Här är ett exempel på svenska från 1802 ur en text jag håller på att transkribera:

Alla dessa omständigheter, som, då de inträffa, wanligen äro oskiljacktige från hwarandra, wisa påtagligt, att ögonen nu mera icke äro så böjliga som förr, eller att rätta förhållandet imellan deras werktyg på något sätt blifwit rubbadt; i hwilken händelse någon hjelp endast genom försigtigt wal af glas, kan ärhållas. Andra medel deremot blifwa lika så frucktlösa, som om man wid åkommen werkelig ögonsjukdom, t. e. då någon af ögats wäsendtliga delar blifwit ogenomskinlig, eller den delen af ögat, som emottager synen, mistat sin retelse, trodde, att synen uti dylikt fall kunde genom glas återställas. Skillnaden imellan desse bägge omständigheter wisar sig då däruti, att man i senare fallet på intet afstånd från ögat kan se tydligt; hwarföre Läkares råd och biträde då bör sökas.

Det är väl stavningen som kan vara ett problem före mitten av 1700-talet ungefär (alltså jobbigt att läsa), men talspråket skulle man förstå obehindrat mycket längre än så. Jag skulle gissa att det skulle vara ungefär lika lätt att prata med Gustav Vasa som med en nutida norrman, och förmodligen skulle hans uttal låta lite som dalmål eller åländska. Ytterligare ett par hundra år tillbaka i tiden är kanske skillnaden är ungefär som mellan nutida svenska och danska. Någonstans på 1200- eller 1300-talet skulle språket bli riktigt svårbegripligt för oss. Sedan är den här texten från 1802 rätt besvärlig all läsa, men det beror ju inte direkt på svenskan i sig, utan på att det är rätt invecklat fackspråk.

[Sarvi]

När blev egentligen svenskan såpass "modern" så att vi kan läsa den utan problem?

Roade mig för ett tag sedan med att läsa en bok som heter "Svenska medeltidsbrev" av Inger Larsson. I Magnus Erikssons landslag (som ju är skriven på svenska runt 1350) kommer ett påbud om att legala dokument ska skrivas på svenska (till skillnad från som tidigare vanligen latin). Dokument från denna tid är klart läsbara för mig som amatör i så måtto att man ganska lätt förstår de övergripande betydelserna - det som det hänger upp sig på är i regel meningsbyggnad och formuleringar med juridisk innebörd. Ungefär som vilket nutida juridiskt dokument som helst alltså...

Ett exempel från inledningen på ett säljbrev från 1348:

Allum theem thetta breef høra œller see sendir jak Karl Ingebyorson ok Katerin Fathirsdottir, min elskelikin husfru, œuerdelika hœlso mœth varum Hœrra. Thet scal allum mannun kunnoth wara, thet wi hwaum saalt domkirkionne hi Strengenes thrœttam ørtughlandh jordh hi Ramshamar innan Kyula soknn mœth hwsum ok allo therthil ligger...

Karl och Katerin har alltså sålt tretton örtugland jord i Ramshamar i Kjula socken till domkyrkan i Strängnäs och tillkännager detta för alla som läser brevet.

[B Hellqvist]

Som ett exempel på svenska (i varje fall officiell sådan), kan nämnas duellplakatet från 1738, där kung Fredrik I vill stävja duellerandet:

Såsom Wi förmode/ at Wåre trogne Undersåtare i gemen/ och i synnerhet Ridderskapet och Adelen/ med theras Wederlikar/ hålla Dygden såsom then rätta ädelheten för sitt förnämsta ögnamärke/ samt at the af Krigsbefälet snarare söka at wisa sin mandom och tapperhet emot Riksens Fiender/ til Fäderneslandets försvar/ när så omtränger/ hwarigenom the ära och beröm rätteligen förwärfwa kunna/ än at the af hämdgirighet/ och en fattad grundlös och gudlös inbilning/ förlusta sig med oenighet och trätor/ som til slagsmål gifwa anledning/ förstöra then inwärtes roligheten/ och störta sig i både timmeligt och ewigt förderf; Altså åtwarne Wi härmed i Nåder Wåra älskelige Undersåtare/ at the wid alla tilfällen undwika alt hwad som kan upwäcka trätor och mißförstånd/ thet må wara med ord/ åtbörder/ eller någon gierning/ samt beslita sig om ett fridsamt och stilla lefwerne/ hwartil så wäl then Christeliga kärleken/ som then sanskylliga ärans eftersträfwande bör förmå och upmuntra.

Detta är en annan av mina transkriptioner, och tillsammans med mitt exempel från 1802 kan man se hur svenskan förändras på ett par generationer. Om man tänker bort den annorlunda stavningen och det högtravande språket, så är det inte svårt att förstå texten.

[a81]

Detta är dock en rätt högtravande text, mera "normala" texter är ännu mera lika modern svenska. Sedan undrar jag om inte svenskan, i alla fall när det gäller stavning, ändrade sig mera mellan 1738 och 1802 än mellan 1802 och 2011.

[a81]

Ett exempel från inledningen på ett säljbrev från 1348:

Allum theem thetta breef høra œller see sendir jak Karl Ingebyorson ok Katerin Fathirsdottir, min elskelikin husfru, œuerdelika hœlso mœth varum Hœrra. Thet scal allum mannun kunnoth wara, thet wi hwaum saalt domkirkionne hi Strengenes thrœttam ørtughlandh jordh hi Ramshamar innan Kyula soknn mœth hwsum ok allo therthil ligger...

Karl och Katerin har alltså sålt tretton örtugland jord i Ramshamar i Kjula socken till domkyrkan i Strängnäs och tillkännager detta för alla som läser brevet.

Jag skulle gissa att man med visst besvär skulle kunna prata med en 1300-talssvensk, kanske skulle det vara ungefär lika lätt/svårt som att tala med en nutida dansk. Dock bör uttalet på 1300-talssvenskan ha varit enklare för oss jämfört med 2000-talsdanskan.

[a81]

Andra avsnittet var rätt fritt från historiska fel. Översiktsbilden med ett (som det såg ut) närmast obebyggt Södermalm är dock helt fel. Norrmalm, Södermalm och Ladugårdslandet (dagens Östermalm) var till stor del bebyggda 1790. Stockholmsvy från 1790 från Södermalm:

http://upload.wikimedia.org/wikipedia/c ... a_1790.jpg

Dessutom tror jag inte att man talade om "skjutningar" 1790, det är väl en sentida "svengelsk" översättning av engelskans "shooting" som vi tagit in i samband med de senare årens "skolskjutningar". 1790 lär man väl ha sagt "beskjutning", vilket väl än i dag är den normala benämningen på svenska. ("Skjutning" finns inte med i SAOB.)

[B Hellqvist]

Serien fortsätter att vara rätt bra. Jag tittar väldigt lite på svenskt drama, men Anno 1790 kommer jag nog att försöka se alla delar av.

[a81]

Håller med, en del historiska fel (färre än jag trodde att det skulle bli) men rätt bra, både vad gäller handling och historisk korrekthet/känsla. Att Sverige var ett efter dåtida mått demokratiskt (kanske inte så mycket just 1790 under Gustav III:s envälde) land som inte var lika ojämlikt som flertalet europeiska länder tycker jag dock att man missar. Man får inte känslan av ett samhälle där alla kan läsa, där en rätt stor del av befolkningen har rösträtt, där utländska besökare såg lite skillnad mellan samhällsklasserna, etc. Det känns i vissa avseenden som mera ett slags "genomsnitts-Europa" än som Sverige.

[Fredrik Andersson]

Hm. Verkar vara omöjligt att producera en serie som inte blir kritiserad för triviala saker som felaktigt ordval och felaktiga miljöer i det här landet. Har folk inget bättre för sig än leta fel?

För övrigt håller jag med B Hellqvist:

Serien fortsätter att vara rätt bra. Jag tittar väldigt lite på svenskt drama, men Anno 1790 kommer jag nog att försöka se alla delar av.

[B Hellqvist]

Mycket hör väl ihop med hur väl man kan en epok. Jag är inte den som är den, utan att jag kan sabla ned illa hopkomna filmer och serier om t.ex. medeltiden eller 2VK. När man inte har jättekoll på en epok så hänger nöjet mer på hur trovärdigt det verkar, inte hur trovärdigt det är. Fast som jag sa till en kompis som inte hade några problem med att svälja anakronismer: "Man ska inte behöva vara en idiot för att kunna uppskatta en film"...

[Hexmaster]

Hm. Verkar vara omöjligt att producera en serie som inte blir kritiserad för triviala saker som felaktigt ordval och felaktiga miljöer i det här landet. Har folk inget bättre för sig än leta fel?

Själv har jag, som redan nämnts, inga problem med historiska fel i ett sammanhang där sådana är irrelevant. I sådana här spelfilmer är berättelsen viktigare än historien.

[sonderling]

Hm. Verkar vara omöjligt att producera en serie som inte blir kritiserad för triviala saker som felaktigt ordval och felaktiga miljöer i det här landet. Har folk inget bättre för sig än leta fel?

Själv har jag, som redan nämnts, inga problem med historiska fel i ett sammanhang där sådana är irrelevant. I sådana här spelfilmer är berättelsen viktigare än historien.

För mig var det annars helheten. (Men okej jag ger serien en chans till, men "strindberg" dömde jag ut efter första avsnittet.) jag har inga problem med "artisktisk licens" eller rena kulisserna om det så är bra gjort.
Och på tal om budget som vi talade om tidigare så handlar väl min aversion mot svenskt dram själva manuset, och att karatärerna är så endimensionella. Ta HBO´s Deadwood eller den nya Boardwalk empire tex man vet knappt vem som är god eller ond.
Sedan ska allt vara så övertydligt på nått vis, lite skriva folk på näsan. Men jag vet vet inte jag ruttnade på Svenskt drama för länge sedan. Vill man se nått bra om den här tiden rekomenderar jag "John Adams".

Sonderling

[Markus Holst]

Jag skulle gissa att man med visst besvär skulle kunna prata med en 1300-talssvensk, kanske skulle det vara ungefär lika lätt/svårt som att tala med en nutida dansk. Dock bör uttalet på 1300-talssvenskan ha varit enklare för oss jämfört med 2000-talsdanskan.

Det skulle nog vara lättare för oss att förstå 1300-talssvensken än för denne att förstå oss eftersom vårt språk innehåller in inte oansenlig mängd låneord inkomna efter 1300 som torde vara tämligen svårförstådda för nämnda trettonhundrataling.

[Fredrik Andersson]

... Vill man se nått bra om den här tiden rekommenderar jag "John Adams".

Det är sant. Nämnda produktion var/är riktigt bra. Fast tanten somnade eftersom det "hände ju ingenting".

Den enda produktionen som i mina ögon egentligen förtjänat att sågas ganska kraftigt de senaste tio åren och som utgettt sig för att utspelas i något slags historiskt kontext är annars "The Series which I won't utter here" nämligen Snapphanar som var så anskrämligt dålig inom samtliga områden så jag hoppas att den aldrig någonsin visas i repris.

Hermans historia och nu nyligen avslutade Sveriges historia kan jag se både en och två gånger men inte Snapphanar.

Fast det är klart att dessa har ju aldrig haft problemet med kostymer och att man använt sig av ord som är några decennier förr moderna...

[1772]

Håller med, en del historiska fel (färre än jag trodde att det skulle bli) men rätt bra, både vad gäller handling och historisk korrekthet/känsla. Att Sverige var ett efter dåtida mått demokratiskt (kanske inte så mycket just 1790 under Gustav III:s envälde) land som inte var lika ojämlikt som flertalet europeiska länder tycker jag dock att man missar. Man får inte känslan av ett samhälle där alla kan läsa, där en rätt stor del av befolkningen har rösträtt, där utländska besökare såg lite skillnad mellan samhällsklasserna, etc. Det känns i vissa avseenden som mera ett slags "genomsnitts-Europa" än som Sverige.

Instämmer varmt då jag haft exakt samma tanke. Min uppfattning om det gustavianska enväldet är att det verkligen var en upplyst despoti. Envälde ja, men inte på något sätt diktatoriskt eller tyranniskt (inte med den tidens mått).

Har någon lyckas luska ut var de håller till i serien? De verkar centrera mycket kring något slags torg framför polismästarens hus. Jag funderar på om det är runt Gåsgränd eller möjligen bakom Tessinska Palatset.