AAR: Operation Isbjörn (Strike Fighters 2 Europe)

[Bromma_Herman]

[A/N] Dags för en ny AAR, då den tidigare verkade vara mycket populär. Då efterfrågades om jag inte kunde försöka fixa en kampanj med ett skandinaviskt krig i fokus. Då var det inte möjligt, men sedan dess har det släppts inte mindre än två terränger till spelet, där Skandinavien finns med.

Vill du veta mer om spelet; vänligen läs den här tråden: viewtopic.php?f=46&t=39820 ]

SF2E: The Scandinavian Front
Operation Isbjörn

Året är 1956. Sovjetunionen blir allt mer oroad över Sveriges och Finlands planer för Östersjöområdet. De bjuder in Finländarna till ett stormöte där Finlands inträde i Warszawapakten diskuteras. Finland nekar bestämt, och samtalar i hemlighet med Norge och Sverige om garantier i händelse av Sovjetisk aggression mot landet.

Efter att samtalen strandat bjuder Sovjetunionen in Sverige, till synes som medlare men det framgår snart att de vill att även Sverige ska gå med i Warszawapaketen. Detta skulle i sådana fall omringa Finland, och tvinga med dem. Sverige vägrar dock, och tonen från Sovjet blir allt mer hotfull. Finland, Sverige och Norge sätter ihop en plan - Operation Isbjörn. Planen innebär att vid risk för krig kommer Norska och Svenska styrkor att baseras i Finland.

I September påbörjar Finland en återupprustning av sitt flygvapen som består av 6st De Havilland Vampires, men upptäcker att ingen vill eller kan sälja flygplan till dem med kort varsel. En yngre officer, som av en slump medverkar på ett stabsmöte påpekar dock att nära femtio gamla BF-109G som skulle skrotats 1954 fortfarande står intakta på olika områden - många av dessa områden har flygfält och många av planen flyger ännu.

En insatsgrupp tas ut för att se till att planen återförs i gott skick, och piloter till dem rekryteras ifrån gamla rullor över piloter och civila flygskolor. Man får totalt 24 flygdugliga plan för markattack, resten används för reservdelar.

Under slutet av september månad flyger en skvadron Tu-16 Badgers från Kalingrad provocerande patruller över Östersjön, varav många korsar in på svenskt vatten. Incidentberedskapen, ett detachment från F 21 Luleå som står i beredskap på Visby flygplats försöker avvisa dem när de kan, men J-29F Tunnan kan inte nå till de begärda höjderna.

Samtidigt har både Sverige och Finland börjat mobilisera i tysthet efter att Sovjet har återkallat sina ambassadörer från Stockholm och Helsingfors. Svenska skvadroner har redan landat i Finland tillsammans med två norska, vilket är allt Norge kan avvara utan att dra in NATO i kriget - något de är förbjudna att göra.

Natten till den första oktober blir en svensk Catalina nedskjuten nära Gotland av en Yak-25. Skandinaviens styrkor når högsta beredskap - Operation Isbjörn.

Order of Battle:
Svenska Flygvapnet:
F 3 Malmslätt (Kuorevesi AB - J28B Vampire)

F 4 Frösön (Pori AB - J-28B Vampire)

F 7 Såtenäs (Uppsala AB - A-32A Lansen)

F 8 Barkarby (Helsingfors AB - J-34 Hawker Hunter)

F 11 Nyköping (Nyköping AB - S-29C Tunnan)

F 17 Kallinge (Pori AB - A-32A Lansen)

F 18 Tullinge (Tullinge AB - J-34 Hawker Hunter)

F 21 Luleå (Luleå AB - J-29F Tunnan)

Incidentberedskapen (Visby AB - J-29F Tunnan)

Ilmavoimat:

Satakunnan Lennosto (Helsinki AB - De Havilland Vampire)

Karjalan Lennosto (Utti AB - Bf-109G)

Ilves Lennosto (Jyvaskyla AB - Bf-109G)

Luftforsvaret:

332 Skvadronen (Kauhava AB - F-86K Sabre)

339 Skvadronen (Jyvaskyla AB - F-86K Sabre)

[A/N: Alla dessa skvadroner går att flyga, utom F 11 Nyköping. Och det är ni som väljer vad jag ska flyga i kampanjen. Skriv bara nedan vad ni vill att jag ska flyga, gärna med en motivering. Om inget förslag kommit in väljer jag själv, men jag börjar att skriva från och med den 9 oktober. Frågor och konstruktiv kritik är mycket välkomna]

[Hans]

Natten till den första oktober...

Intressant timing då det under sommaren har varit oroligt i Polen och snart brakar det löst i Ungern samt i Suez.

Har någon en bra översikt på vad sovjeterna kunde skramla ihop i luften då?

Flygetyg, så länge det är svenskt är jag nöjd.

Varför kan man inte flyga från F 11? Vi bodde typ 1,5 km ifrån flygfältet när jag föddes.

MVH

Hans

[CvD]

Det är inte möjligt att flyga dels som finländare och dels som svensk?
Antar att det visserligen innebär att du flyger två separata kampanjer på datorn...
Om du anser att det är för komplicerat, så flyg som svensk, trots att jag tycker att det hade varit intressant att se hur det går för en 109:a under 50-talet.

/CvD

[Bromma_Herman]

Hans: Därför att F 11 flyger enbart spaningsuppdrag. Det blir inte en speciellt roligt AAR av det - eller gameplay överhuvud taget. Så jag satte S-29C på att vara AI only. Ang Ungernkrisen så är den så att säga relaterad. Det är ett Garbo-scenario där de mer irriterande medlemsländerna ska spärras in. Ungern kommer - givetvis - skyllas på Finska och Svenska bråkmakare, men kriget börjar den natten.

Sovjeternas uppsättning är inte historisk korrekt, utan snarare en blandning som dessutom varierar beroende på vad man har installerat. I min uppsättning - som är vad som kallas "merged" (dvs allt som finns till spelet installerat) så har Sovjet följande skvadroner: 4x MiG-17F , 3x Yak-23, 3x MiG-15, 1x Yak-25M, 1x Tu-16, 3x Il-28

CvD: Det skulle vara möjligt. Idén är intressant, så vi får se hur vi gör med den. I sådana fall blir det nog snarare en kombination, den "officiella" storyn om kriget ur en mer objektiv synvinkel.

[Hans]

Kan vara på plats att illustrera de mindra kända typerna.

Kanske du skulle ta bort 23'an då den togs ur sovjetisk tjänst 1951.

http://en.wikipedia.org/wiki/Yakovlev_Yak-23


http://en.wikipedia.org/wiki/Yakovlev_Yak-25

MVH

Hans

[Bromma_Herman]

Hans: Jag vet att den togs ur tjänst 51, men har man spelat SF2 så länge som jag har, så välkomnar man variation hos fienden också . Den finns dessutom bara tillgänglig om man har SF2E: Expansion Pack 2, så den är relativt ovanlig. Annars ersätts den av Yak-25 och MiG-17.

Yak-25 är dock rätt mysig att möta. Den kan bita en rejält om man underskattar den.

CvD: Jag tror jag följer ditt förslag faktiskt. Dels för att jag inte har tålamod att vänta tills Söndag med att börja . Vi får se hur många piloter jag uppfinner, men en svensk och en finne i alla händelser .

[Hans]

Yak 23, vi fastslår att det är ett förband från ett annat WP-land som flyger den bara för att ge angreppet lite WP-tyngd även om allt var styrt fån Moskva

Goodspeed!

MVH

Hans

[Bromma_Herman]

1: "Eftersom Landet är i ett temporärt läge av okrig..."

Överblick:
Få vill tro att kriget kommer. Ändå görs förberedelser i både Sverige och Finland. Den fjärde sjöstridsflottiljen har tagit station utanför Gotland, och blir dagligen spanad på av flygplan från Baltikum. I Finland och Sverige pågår frenetiskt mobiliseringen av tillräckliga stridskrafter för att försvara Finland. Så länge Finland inte är i Sovjets händer vore en sjölandning längst svenska kusten ett högst tveksamt företag. Finska piloter övar desperat för att åter lära sig Bf-109:an in och ut, vilket gäller framför allt Ilves Lennosto som består av flygkadetter och civila piloter utan stridserfarenhet. De leds av Kapten Virta, en veteran från Fortsättningskriget.

Ilves Lennosto
Jyvaskyla AB, 20 September 1956

Jävla Ryssar. Kan de inte bara stanna i sitt eget land. Vi gav dem en tillräcklig näsbränna senaste gången de försökte komma hit och stampa i våra skogar. Det kostade oss visserligen också, men det lär vi ta tillbaka på krigets första dag.

Våra 109:or är väl i så gott skick som man kan begära efter så här lång tid. Två år har de stått på vad som kallas för skrotlager. Gudskelov för inkompetens, för om det här är något som stått två år på en skrothög, så vet jag några som borde byta jobb ! De hittade till och med mitt gamla plan, det som jag fick min första nedskjutning i. Sedan gick jag och blev gammal...

Till skillnad från barnen som lyder under mig nu. Kadetter och nöjespiloter som anmält sig frivilliga till att flyga förra krigets plan i det nya. De är modiga och de lyssnar. Och de tar varje chans de kan till att öva. De tar sig riktigt bra faktiskt. Några pansarfjantar längst gränsen hade tydligen uttryckt missnöje över att vi var det flygunderstöd de kommer få när Ryssen dundrar över gränsen. Så två av pojkarna tog sina maskiner, fick dem lastade med lysbomber och flög över divisionen på låg höjd och fällt dem.

Vi fick en back öl levererade till os av dem för det med ett kort om att träffa rätt pansarvagnar nästa gång.

Jag erkänner att öl från en pansarfjant inte är skälet till varför jag inte skrev upp dem. De visade att de tagit till sig av övningen vi hade igår med bomber. Och de kan vara döda innan en rapport ens hinner ageras på. De gjorde bra ifrån sig med kanoner också. Jag väckte dem klockan fem i morse, lät dem springa ut till planen och starta dem med sömndruckna ögon. De som inte lyckades fick göra om det. Hittils har de bara flugit med kaffe i kroppen, och så kan vi inte ha det. De flög bra trötta dock. Bra, för trötta kommer de att bli...



F 18 Tullinge
Tullinge Flygfält, 21 September 1956

Jag har inte sett min familj på en månad nu. Deras brev visar hur oroliga de är, men det är viktigt att de är i säkerhet, och inte i huvudstaden just nu. Kungliga Huvudstadsjakten, inte direkt. Det är inte vad vi kommer få syssla med har de drillat i oss i briefing och träning. Vi kommer vara en offensiv flottilj, utföra eskortuppdrag åt attackflyget och jaga Ryssen hemma hos honom blir det för oss. Om allting går som planerat. Därför kommer vi heller inte flytta från Tullinge. F 8 Barkarby fick äran att försvara Helsingfors, vilket är en roll de lär vara skitduktiga i.

Inte för att vi är utan arbete här heller. Jag kom nyss hem ifrån ett uppdrag där vi skulle visa Ryssen var skåpet skulle stå. Han flög helt fräckt in över Gotland med en av sina Badgers. Någon fåne på HK hade dock inte gett oss ammunition - i nära på krigstid ! - så vi fick svänga upp för att visa flaggan och försöka få ryssen att förmedla att han skulle blivit nedskjuten. Vad mig anbelangar borde han ha blivit det. En Badger på svensk mark vore lite svårt för ryssen att förklara bort. Vi tränar som aldrig förr också. Våra plan är utspridda på flottiljen och luftvärnet - det lilla vi har - är i högsta beredskap. Vi väntar oss att de kommer börja skjuta snart - och då är det bäst om de vet vilka de inte ska skjuta på...



[A/N] Som Hans säkert märkt redan innan läst detta så är det inte en äkta Bf-109G i Finska färger, utan en nödlösning. Finsk målning fanns inte, och den bästa Bf-109:an till spelet är faktiskt en Avia S-99 som jag gav finska dekaler.

[CvD]

Tumme upp

/CvD

[Hans]

Instämmer med föregående tumvisare.

Och jag ser faktiskt inte alla detaljfel

MVH

Hans

[Bromma_Herman]

(A/N: Jag släppte precis en liten patch som lägger till en ny svensk flottilj - med ett nytt flygplan. Mycket nöje !)

2: I morgon när kriget kom...

F 1 Hässlö
Västerås AB, Natten till den 1:a Oktober

Mörkret är vår vän. Det kommer att hjälpa oss under en stjärnklar himmel att ge seger åt oss i det här kriget. För det är vad det har blivit. Vi fick en nödsignal från ett av våra spaningsplan över Östersjön. De beskjuts av fientlig jakt - en Yak-25 tydligen. Senaste vi hörde var att de hoppade. Sedan kom orden "Operation Isbjörn - Inta högsta beredskap. Alla man till sina plan" i högtalaren. Mina ben kan inte sluta skaka. Jag känner mig sårbar på en upplyst landningsbana. Jag måste komma upp i luften. Där kommer jag vara säker. Där kommer jag vara jägaren och inte inte ett vackert dekorerat mål för ett fientligt bombplan...

Men ännu har vi ingenting att lyfta mot. Vår radar är tom. Översten försöker införskaffa tillstånd för patrullering över Finland för några av oss - eller rentav frijakt över Sovjet. Han vet hur mycket det betyder för moralen att bara göra någonting. Men HK verkar inte lyssna på det örat. "Vi ska inte starta krig" säger de, som om det gick att undvika vid det här laget. Jag är övertygad om att innan natten är slut kommer vi ha utdelat första slaget. Sedan kan primadonnorna vakna utvilade i morgon och avsluta det hela.

[Bernadotte]

Äntligen så har AAR:arana börjat komma igång, bravo.
Ps. Gillar senaste titeln...

[Bromma_Herman]

[A/N: Den här AAR kommer nog inte uppdateras lika ofta som den förra. Främst för att OIB är ett work-in-progress, och jag vill ha tid med att fixa den också. Just nu håller jag på att fixa så att vi förutom landmål även kommer anfalla mål till sjöss och se till att det fungerar tillfredsställande. Med tillfredsställande avser jag att de skjuter tillbaka )

3: "Lycka är att få nog med sömn..."

Ur Löjtnant Lundkvists krigsdagbok.
F 1 Hässlö
Västerås AB, Natten till 1 Oktober 1956

Vi kom äntligen iväg. HK deklarerade viktigt att "krigstillstånd råder" och sade därmed högt någonting vi vetat hela dagen. Typiskt högdjuren, men jag antar att vi måste följa protokoll. Översten bestämde genast att fyra plan - de vi hade redo - skulle lyfta och ge Ryssen lite näsblod. Vi skulle helt osofistikerat flyga mot Baltikum och mucka gräl med närmaste fientliga jaktpatrull vi kunde hitta. En sådan åtgärd tvingar fienden att se till sina egna gränser. De vet ju inte att vi inte har för avsikt att flyga in med Lansar direkt efteråt, och det distraherar honom. Speciellt om det är många sådana nålstick.

Det visar också att vi är villiga att föra kriget över hans hem om så krävs. Har vi riktigt tur placerar fienden resurser för att skydda hemmet istället för fronten och det inger respekt i deras civilbefolkning. Nattkrigföring är speciell på det viset. Fiendens nattjakt är ineffektiv. Över Korea så flög de dagjaktplan och förlitade sig på fällor med förberedda luftvärnspositioner. Men F 1 slåss inte på fiendens villkor. Vi bedömer situationen, ger oss in och sedan ut innan de förstår vad som hänt.

Nattjakt är en intressant form av strid. Den är helt olik vad man sysslar med på dagen. Vi flyger med våra instrument, inte med våra ögon - och navigatören i planet ser till att vi inte kommer bort. Till vår hjälp har vi radar. Med den hittar vi fienden och ger oss på honom. Fienden flyger en relik från andra världskriget. Vi har studerat typen ingående och det ska bli fint att veta att vi är dem som ser till att Yaks ingenjörer får en rejäl utskällning. Fiendeplan typ Yak-25. NATO kallar dem "Ficklampan". Mer passande namn finns inte på dem, för deras radar är så stark så att de snarare annonserar sin närvaro än hittar oss med den. Sovjetisk design är vad det kallas.

Jag och tre andra flygplan lyfte strax efter ettiden. Vi skulle flyga mot Rigabukten, varpå vi skulle leta efter fienden två och två. Väl över målet slog vi på vår radar. Fiendens radarspaning kanske fick veta att vi fanns där då, men då spelar det ändå ingen roll. Speciellt inte då vi redan hittat vårt byte.

Under oss flög en patrull med Yak-25:or. Två stycken. En åt oss var. De är tvåmotoriga maskiner, och de svänger dåligt. Tyst (det är förvånansvärt tyst i planet, trots reamotorerna) svängde vi in bakom dem och gav dem varsin salva.
Fiendens plan började brinna och jag struntar helt ärligt i om planet krashade eller inte. Medellandet var avsänt och kvitterat, speciellt när vår andra rote över Sovjet stolt berättade att de skjutit ner ett transportplan.

Det är nästan morgon. Vi skrattar i mässen, berättar historier om dagen än så länge. Snart ska vi sova och vila ut oss för morgondagen. Somliga skriver brev, andra lyssnar på radion. Det är en stämning i luften som är svår att beskriva.

Kriget är över oss. Och det känns så...abstrakt.



Från och med nu utmanar jag er också att hitta varifrån jag tar kapitlens namn. Bonuspoäng för den som kan nämna de två första kapitlens

[Bromma_Herman]

4: Zjukov 4

Ur Kapten Virtas krigsdagbok.
Ilves Lennosto
Jyvaskyla AB, 1 Oktober 1956

Så kom Ryssen över gränsen. Vi stod i beredskap för detta under natten, och vi hörde hur bomber fälldes och luftvärnet smattrade i luften. Runt vårt fält vakar mäktiga Boforskanoner som fienden kommer få smaka på om han vill hit.

Piloterna är spända, men de kan ändå kosta på sig skämt och skratt vid frukosten.Det är att vänta. Idag var vi i strid och även om det är lite mer än tio år sedan som våra maskiner var bland de bästa i världen så skrivs det en hel del brev. Många av dem har för avsikt att aldrig skickas. Jag finner att jag förvånas över deras beteende. På det här viset betedde sig många piloter under det förra kriget. Det skryts ingenting. Istället tar man kampen som en självklarhet.

Att svenskarna är med oss kan bidra. De har ett stort flygvapen och Översten kom in i salen för att berätta vad deras attack ställt till med under natten. Han berättade också att en stor våg fientligt pansar är på väg mot Imatra. Och vi kallades på att angripa dem...

Vi lyfte, sexton plan. Hela skvadronen. Vi var uppdelade i fyra sektioner, där jag för befäl över sektionerna, men där deras chefer har rätt till inviduella iniativ. Det fungerar bäst så, för radion i de här maskinerna är inte tillförlitlig. Det blev en tyst och stilla flygning mot fronten, men när vi väl började närma oss staden såg vi fientliga maskiner över oss. De var Tu-4:or, kopior av amerikanska bombplan! Boforsskyttarna på marken gav dem en rejäl omgång men våra kurser möttes, och några av deras skyttar slängde till och med skott efter oss. De måste trott att vi var jaktflyg på väg efter dem. Och det måste deras jaktflyg också trott...

Rätt var det var så kom det fientligt flyg - MiG-17 mot oss! Vi hade liten chans, så jag beodrade sektionsdelning och varje sektion skulle fritt välja om de skulle undvika fienden eller anfalla honom. Att gå i luftstrid har dock nackdelen att man fäller sin last av fyra stycken 70 kilos bomber. Två sektioner valde att göra detta, och började väja och svänga för att få skottläge på MiG:arna. En MiG kom rakt emot mig och min roteman, och dess kanoner gjorde en eldboll av hans plan. Det fanns ingen möjlighet till att hoppa efter sådan förstörelse.

Jag fällde min last av bomber, och väjde vänster, sedan höger och gjorde mig beredd att beodra trean och fyran att angripa fientlig jakt. Då hörde jag en röst på radion, som ur skolböckerna. "Avbryt jaktstrid, fortsätt mot ert mål. Vi tar hand om de här." Rakt framför oss kom svensken, tolv strålande Hawker Hunters! De ställde till med anseelig förstörelse bland bombplanen och MiG 17 fick annat och tänka på än en relik från fortsättningskriget. Av sexton plan hade många ändå kvar bomber, och vi gav deras pansar en rejäl lektion om vad det handlar om att vara på finsk mark.

När vi landat fick vi veta att trots våran prestation hade staden fallit. Av våra sexton flygplan kom två tredjedelar hem. Och flera brev blev tvungna att skickas...

[Hans]

Jag ser med spänning fram emot nästa välskrivna och medryckande del.

MVH

Hans