Operation Sven Hassel

[cats]

Får grymma flashbacks av din genomgång. Mycket underhållande. Hinner du läsa något annat än Hassel?

Läste Hassel som mycket mycket ung. Hassel har förstått värdet av att kombinera våld och sex för att sälja böcker

[B Hellqvist]

Får grymma flashbacks av din genomgång. Mycket underhållande. Hinner du läsa något annat än Hassel?

Läste Hassel som mycket mycket ung. Hassel har förstått värdet av att kombinera våld och sex för att sälja böcker

Som du ser, så är det nästan tre år mellan den senaste och den närmast föregående genomgången. Visserligen har jag läst "Likvidera Paris" mellan dem, men en Hasselbok om året är ingen större ansträngning...

[Stellan Bojerud]

1960 blev jag rekommenderad att läsa "Döden på larvfötter" och gjorde det. Något år senare nämnde jag detta för min kompanichef. Denne, som var skåning, sade ungefär: "Sven Hassel är en bluff, som sitter vid ett köksbord i Limhamn och fabricerar fria fantasier. Han heter Willy Arbing och var aldrig tvångsinkallad, utan frivillig i Waffen-SS. Han måste som tyskmedlöpare dra till Sverige fort som fan efter kriget".

Tveklöst är det mycket rök och dimbildning kring den ständigt bakom mörka glasögon dolda Sven Hassel aka Sven Hazel aka Sven Pedersen aka Börge Villy Redsted Pedersen aka Willy Arbing född 1917. Ännu i livet? I så fall sannolikt bosatt i Barcelona.

Enligt obestyrkta uppgifter skall "Sven Hassel" 1936-39 tjänstgjort vid Gardehusarregementet i Naestved men befunnits olämplig för officersutbildning. 1939 skall han ha anslutit sig till DNSAP under namnet "löjtnant Redsted". Dömd till fängelse för stöld av sex armécyklar, som han gett DNSAP. Sökte 1941 inträde i Waffen-SS men avvisades såsom tidigare straffad. 1942 dömd till 6 månaders fängelse för att iförd hemmagjord SS-uniform besökt en krog och därvid påstått sig vara Heinrich Himmler.

Det vore roligt att se några bevisbara fakta om denne "Sven Hassel". Själv tröttnade jag på när hans stereotypa portsättgalleri en morgon åkte iväg i sin Tiger-stridsvagn, som utan förklaring var en Panther då de på kvällen kom tillbaka till förläggningen.

Vissa stridsskildringar är sådana att de framstår som trovärdigt självupplevda och i så fall bör "Sven Hassel" såsom frivillig ha ingått i SS-division "Viking".

[NIL]

Så hårt bashad som han fortfarande blir i sitt forna hemland så skulle jag nästan bli glad om det kom dokument i dagen som ger honom upprättelse.

Här är länken till ett öppet brev som hans son publicerade så sent som i april förra året:
http://www.svenhazel.com/BrevTilLaeserne.htm

[Stellan Bojerud]

Intressant med sonens öppna brev. Dock ger det på mig ett tunnt intryck med endast ett dokument från danska radion. Det har ett klart begränsat värde. Det sägs i brevet att Sven Hazel inte dömts som SS- eller Hipo-man, utan för tjänst i ett tyskt pansarregemente. Detta alltså enligt Danmarks Radio.

Men var är domen? Den bör ju finnas arkiverad. Sven Hazel borde även ha personliga dokument och souvenirer från kriget.

Det enda vi har är sonens försäkran att Sven Hazel varit med i kriget. Det känns ju bristfälligt. Nog vore det intressant att få klarhet i denna fråga.

[B Hellqvist]

Som jag tidigare skrivit, så håller jag det inte som osannolikt att han deltog på tysk sida i kriget, men att det knappast kan ha gått till som i den förment självbiografiska romanen "De fördömdas legion". För att inte tala om hans senare produktion...

[NIL]

Det finns mycket på webben i ämnet, jag har inte hittat någonting revolutionerande...den här sidan är dock ganska kul.
http://www.svenhassel.info/

[B Hellqvist]

"Den blodiga vägen" ("Glemd af Gud") gavs ut 1976, och den svenska översättningen kom samma år. Den tilldrar sig till största delen på Balkan, och verkar utspela sig sensommaren och hösten 1944, det vill säga samtidigt som handlingen i "Likvidera Paris!". Tids- och platsmässigt kan den annars ses som en fortsättning på "Marschbataljon". Boken är i varje fall bättre skriven än den senast föregående boken jag läst ("Marschbataljon"), och påståendet att det varit flera personer som skrivit under namnet "Sven Hassel" verkar inte osannolikt. Dessutom är översättningen bättre; Karl-Otto Zamore är ersatt av Sune Karlsson, och borta är bl.a. den egensinniga interpunktionen. Boken är tillägnad "min bataljonschef och vän, nuvarande generalen i västtyska pansarvapnet, Horst Scheibert". Horst Scheibert tjänstgjorde i 11. pansarregementet, 6. pansardivisionen, som Hassel säger sig ha tillhört (inget snack om något 27. pansarstraffregemente där), men det kan lika gärna vara så att Hassel ägnar sig åt name-dropping. Scheibert skrev flera böcker efter kriget, bl.a. om 6. pansardivisionen, och om man tvivlar på att Hassel var med i kriget, så kunde det vara ett sätt för honom att skaffa sig lite trovärdighet genom att läsa in sig på en enhet.

Boken är uppdelad i flera berättelser. Först ut är en strapatsrik marsch från Bulgarien till Grekland. Sedan följer en skröna om Portas affärer med tre vita (och nedlusade) skinn. Därefter eskorterar Porta och Lillebror en fånge till Tyskland, vilket givetvis utvecklar sig till en typisk Hassel-odyssé. Därefter hamnar gänget på östfronten, där de kommer på kant med sin nya kompanichef. Ett våghalsigt uppdrag bakom fienders linjer avslutar en bok, där de för en gångs skull inte ser insidan på en stridsvagn (typ en Panther med 88 mm:s-kanon och dubbla eldkastare). För den som fortfarande lever under illusionen att Hassels berättelser är självupplevda, så kan jag nämna att kapitlen med Portas och Lillebrors transport av fången inte nämner någon av de andra i gänget, allra minst Hassel själv. Vanligen brukar allt berättas ur Hassels synvinkel, men här har vi ett rejält stycke text där han inte figurerar.

Nu över till dekonstruktionen av "Den blodiga vägen"...

Sidan 10: Hassel & co ska ta sig från Bulgarien till Grekland genom partisanhållet område tillsammans med ett antal "500-soldater". Vad som avses är soldater ur Infanterie-Bataillone z.b.V. (infanteribataljoner för särskild användning), av vilka det fanns sex stycken (491, 500, 540, 550, 560 och 561). Dessa var en typ av strafförband, men det verkar inte som om något av dem sattes in på Balkan.

Sidan 20: Vlasov-kosacker påstås vara aktiva i Grekland. Enligt de uppgifter jag kunnat få fram förekom det förband på Balkan, men inte i Grekland.

Sidan 21: Referens till "12:e grenadjärdivisionen". Någon sådan division har inte funnits.

Sidan 26: Barcelona-Bloms general påstås ha fått sin "fjärde stjärna". Gradbeteckningarna för generaler hade som max tre "stjärnor" ("Rangstern"), nästa grad var generalfältmarsalk som hade korsade marsalkstavar som symbol.

Sidan 33: Porta, den vandrande orkestern. På sidan 33 spelar han på sin blockflöjt, på sidan 46 sin piccolaflöjt, och på sidan 151 sin blockflöjt igen.

Sidan 35: Hassel skriver om att han varit fyra år i Gamles pluton. Om man går efter tidslinjen i "De fördömdas legion" innebär det att det borde vara sommaren 1945, och att Andra världskriget är över i Europa... På sidan 147 anges månaden vara november, vilket gör att det troligare rör sig om 1944. Men på sidan 218 refereras till den "tredje ryska vintern", som i så fall är vintern 1943-44, fast det är oklart om det är den gångna eller den kommande vintern som avses. Som ofta i Hassels böcker (i varje fall östfrontsberättelserna) hamnar man i någon sorts skymningszon, där det är godtyckligt vilket år det är, så länge det pågår ett krig och Hassel & co får härja som vanligt.

Sidan 53: Hassel hanterar en laddram med sex gevärspatroner. Laddramen till Mausern tog fem patroner, detsamma som magasinskapaciteten.

Sidan 60: Umbärandena i gränstrakterna mot Bulgarien upphör när Hassel & co får lift av tyska pansarvagnar till Korint – en nätt tripp på bortåt 50 mil.

Sidan 61: Referens till "reservlasarett 9 i Essen", och på sidan 82 "reservkrigslasarett 9 i Aten". Några sådana lasarett fanns inte. Reservlasaretten angavs med ortsnamnet, inte något nummer. På sidan 128 nämns "reservkrigslasarett 109" i Belgrad, som inte heller har funnits.

Sidorna 61-62: Påstående att SD (Sicherheitsdienst) höll på med någon form av flygande ståndsrätter. Typisk Hassel-överdrift.

Sidan 63: "Bortom skolan finns en större galge. Där hänger två partisaner och en SS-man från Muselman-divisionen." Vad en soldat från 13. Waffen-Gebirgs-Division der SS "Handschar" hade att göra i Grekland, där divisionen aldrig opererade, förklaras inte.

Sidan 69: Referens till Kalashnikov, "den ryska k-pisten". Misstaget återkommer på ytterligare sex ställen i texten. Troligen avses PPSh-41, ett populärt vapen bland tyska soldater, och inte minst tillgängligt under Andra världskriget till skillnad från AK-47:an, som började tillverkas 1949.

Sidan 81: Intressant beskrivning av en explosion. "Så lyfts [Lillebror] från marken på toppen av ett enormt dammoln och susar tillsammans med två lastbilar (...) förbi baracken (...). Så kommer tryckvågen rullande, och baracken försvinner upp i luften (...)." Wow, dubbla tryckvågor från samma explosion!

Sidan 82: "250.000 Vlassovsoldater" var i själva verket bara omkring 50.000, organiserade i Vlasovs ryska befrielsearmé.

Sidan 89: Porta och Lillebror ska eskortera en fånge till militärfängelset i Germersheim. Porta varnar för "Järn-Gustav", en fångvaktare som nämns i flera Hassel-böcker. Dock brukar han placeras i militärfängelset i Torgau, och om man ska gå efter handlingen i "Marschbataljon", har han varit död i över ett år, något som Hassel & co var indirekt inblandade i.

Sidan 92 ff: Italienska styrkor slåss på tyskarnas sida i Grekland, men i själva verket hade de avväpnats och internerats efter Italiens kapitulation till de allierade ett år tidigare (september 1943).

Sidan 121: Det framställs som om 9. armén leddes av von Manstein vid tillfället. Om handlingen utspelar sig hösten 1944, ska det vara Model.

Sidan 122: Nybakade rekryter beskrivs ha nya hjälmar "med riksörnen på sidan". Bruket att förse hjälmarna med örndekalen upphörde 1943.

Sidorna 130-136: Hela storyn med korpral Jussi Lamio faller på sin egen orimlighet, då Finland och Tyskland befann sig i krig med varandra från september 1944. Rimligtvis borde han ha blivit internerad istället för att återhämta sig på ett tyskt militärlasarett.

Sidan 134: 169. infanteridivisionen påstås komma från Thüringen. I själva verket var den från Offenbach i Hessen.

Sidan 140: Porta och Lillebror ser soldatgravar (hjälmar på kors) utanför Budapest. Märkligt, då det skulle dröja åtminstone en månad innan striderna nådde området...

Sidan 158: Referens till "underofficersskolan i Neuruppin". Någon sådan skola verkar inte ha funnits där.

Sidan 163: Referens till "Admiral Schröder Strasse", vilket även förekommer på ett par andra ställen i texten. Troligen avses en av gatorna vid armémyndighetsbyggnaden Bendlerblock.

Sidan 170: Darjeelingté påstås komma från Kina. Darjeeling ligger i Indien...

Sidan 171: Referens till 4. pansararmén. Den befann sig inte i Grekland, utan omkring 150 mil längre norrut. På sidan 184 har ledningen för 4. pansararmén blivit utslagen av téet Porta sålde till en stabsintendent, däribland generalfältmarskalk Model. Model ledde armégrupp B på västfronten...

Sidan 188: Téet ska ha släppts ner från en "Lancaster Mk II". Lancaster-bombarna använde inte Mk (Mark); närmsta troliga beteckning är varianten B II.

Sidan 194: Skytteregemente 104 omnämns, men det hade hetat pansargrenadjärregemente 104 sedan ett par år tillbaka, och befann sig vid den aktuella tidpunkten i södra Frankrike. Ett rykte påstår att Hassel & co ska få Tiger II:or, men det kan de glömma, då det bara var fristående, tunga stridsvagnsbataljoner som fick dem.

Sidan 205: Ryssarna använder artilleri med kaliber 38 cm. Det skulle i så fall röra sig om järnvägsartilleri, men ryssarna hade ingen kanon med den kalibern.

Sidan 207: Strider vid "Jassij", vilket troligen avser den sovjetiska offensiven vid rumänska gränsen i augusti 1944. Detta gör att boken anknyter direkt till slutet på "Marschbataljon", men då kommer den också i konflikt med "Likvidera Paris!". Skytteregemente 104 omnämns igen. Det omnämnda "6:e motorcykelregementet" har aldrig funnits.

Sidan 218: Referens till nya Josef Stalin-stridsvagnar och nya pansarvärnsvapen (Panzerschreck). Dessa hade varit i bruk sedan mitten av 1943. Beskrivningen av prestandan hos Panzerschrecken är felaktig, och stämmer bättre på tidiga versioner av Panzerfaust.

Sidan 222: Sovjetiska prickskyttar påstås ha IR-sikten. Amerikaner, britter och tyskar använde teknologin i liten skala, men inte ryssarna.

Sidan 227: En rysk soldat har en "grön NKVD-kask" på huvudet, och på sidan 285 har en annan soldat "en hög vit kosackmössa med grönt kors". De gröna NKVD-korsen är en återkommande Hasselism, och förekom inte i verkligheten. Det förekom gröna uniformsmössor hos NKVD:s gränstrupper, men inte hos trupperna för intern säkerhet. Deras mössor var blå.

Sidan 233: Kapten von Pader, Hassel & co:s kompanichef, hoppas slippa förflyttning till ett straffregemente. Ursäkta, men jag trodde att Hassels kompani redan ingick i ett...

Sidan 235: Referens till "6.e kavalleriskytteregementet". Någon sådan enhet har aldrig funnits. Närmaste möjliga enhet, 6. kavalleriregementet, upplöstes 1939.

Sidan 238: Kommissarien som är målet för räden bakom fiendens linjer sägs höra till den sovjetiska 89:e skyttedivisionen, och påstås befinna sig på ett slott i Olszany. Den enda plats som motsvarar beskrivningen är den vitryska orten Halshany, där det fanns ett slott som hörde till ätten Olszanscy. Problemet är bara att platsen ligger cirka 30 mil från där divisionen befann sig historiskt, och att slottet legat i ruiner sedan 1704...

Sidan 264: Det dubbeldäckade flygplanet Polikarpov Po-2 påstås vara bepansrat mot maskingevärseld, vilket det inte var. Segelduk är sällan skottsäker... Kanske tänkte författaren på attackplanet Iljusjin Il-2.

Sidan 266-7: En sovjetisk stridsvagnsstyrka bestående av "en Landsverk 30", "två BA-64:or" och "en Humber Mark II" dyker upp. Det är bara Landsverk-vagnen som var en stridsvagn, medan de övriga var pansarbilar. Den svenska Landsverk-vagnen påstås ha kommit i ryssarnas ägo genom att några vagnar funnits hos finnarna på prov, och blivit erövrade. Nog var Landsverk L-30 en provvagn – det byggdes en enda (kallad fm/31), och den finns på Arsenalen i Strängnäs efter att aldrig ha lämnat Sverige...

Sidan 273: En annalkande sovjetisk kolonn hörs på håll, då gasmaskfodral och fältflaskor slår mot varandra. Röda armén hade gasmaskväskor av tyg...

Sidan 283: Överste Hinka refererar till sin högsta chef, befälhavaren för 5. pansararmén, vilken 1) var Hasso von Manteuffel, som 2) befann sig vid den tyska västgränsen, förberedande Ardenneroffensiven... Det ligger närmare tillhands att Hassels enhet hörde till 4. armén inom ramen för berättelsen, även om 6. pansardivisionen (som ju Hassel ska ha tillhört) sorterade under 2. armén vid den här tidpunkten (och som befann sig strax söder om 4. armén).

Det går inte att komma ifrån att Hassel-böckerna är rappt berättade och underhållande i sina bästa stunder, och att det har gjort att böckerna funnits i tryck sedan 1953. Samtidigt får den okritiska läsaren en rätt skev bild av hur det var under kriget. I Hassels böcker är så gott som samtliga högre befäl korrumperade preussare, som mest tänker på sin egen bekvämlighet och prestige. SS, SD och Gestapo lurar bakom varenda hörn. Kvinnor är för det mesta bara med för att det ska bli några sidor med sexorgier, som inte sällan är bara snäppet över våldtäkt. Detta ger boken en obehaglig eftersmak, precis som med "Marschbataljon". Jag köpte vad som stod i Hassels böcker när jag var 17 år, men närmare 30 år senare duger de knappt ens som underhållning. Vill man läsa om människor i krig finns det så mycket mer relevanta böcker att tillgå.

[NIL]

Tappa inte sugen Hellqvist, Operation Sven Hassel är såväl rolig som lärorik läsning.

Jag ser med spänning fram emot genomgången av "Kommissarien"

[cats]

Tappa inte sugen Hellqvist, Operation Sven Hassel är såväl rolig som lärorik läsning.

Jag ser med spänning fram emot genomgången av "Kommissarien"

Rolig, underhållande... möjligen. Ursäkta om jag låter lite dryg. I tonåren var det så. Senare, i vuxen ålder, inte mera. Och om att det är "lärorik läsning" Exakt vad kan man lära sig ur Hassels böcker?
Förlåt NIL, men jag kan inte låta bli. Hassels böcker hör till de böcker man definitivt växer ifrån. Böcker man tyckte var fantastiska i ungdomen/barndomen men som enbart ger en en djup besvikelse när man försöker orka igenom dem i vuxen ålder.
Jag ser Hellqvist ansträngningar och källkritiska granskning av nämnda böcker som ett modernt martyrskap i trådens underbara värld. Så där håller jag med dig NIL och säger samma sak "Tappa inte sugen Hellqvist"

[B Hellqvist]

Jag har en halvfärdig genomgång av "Likvidera Paris!" som jag kan skriva klart. Stay tuned...

[NIL]

Tappa inte sugen Hellqvist, Operation Sven Hassel är såväl rolig som lärorik läsning.

Jag ser med spänning fram emot genomgången av "Kommissarien"

Rolig, underhållande... möjligen. Ursäkta om jag låter lite dryg. I tonåren var det så. Senare, i vuxen ålder, inte mera. Och om att det är "lärorik läsning" Exakt vad kan man lära sig ur Hassels böcker?
Förlåt NIL, men jag kan inte låta bli. Hassels böcker hör till de böcker man definitivt växer ifrån. Böcker man tyckte var fantastiska i ungdomen/barndomen men som enbart ger en en djup besvikelse när man försöker orka igenom dem i vuxen ålder.
Jag ser Hellqvist ansträngningar och källkritiska granskning av nämnda böcker som ett modernt martyrskap i trådens underbara värld. Så där håller jag med dig NIL och säger samma sak "Tappa inte sugen Hellqvist"

När du har nyktrat till så läser du mitt inlägg en gång till, då kommer du att förstå att jag refererade till B. Hellqvist arbete och inte till böckerna av SH.

[gostap]

Tappa inte sugen Hellqvist, Operation Sven Hassel är såväl rolig som lärorik läsning.

Jag ser med spänning fram emot genomgången av "Kommissarien"

Rolig, underhållande... möjligen. Ursäkta om jag låter lite dryg. I tonåren var det så. Senare, i vuxen ålder, inte mera. Och om att det är "lärorik läsning" Exakt vad kan man lära sig ur Hassels böcker?
Förlåt NIL, men jag kan inte låta bli. Hassels böcker hör till de böcker man definitivt växer ifrån. Böcker man tyckte var fantastiska i ungdomen/barndomen men som enbart ger en en djup besvikelse när man försöker orka igenom dem i vuxen ålder.
Jag ser Hellqvist ansträngningar och källkritiska granskning av nämnda böcker som ett modernt martyrskap i trådens underbara värld. Så där håller jag med dig NIL och säger samma sak "Tappa inte sugen Hellqvist"

När du har nyktrat till så läser du mitt inlägg en gång till, då kommer du att förstå att jag refererade till B. Hellqvist arbete och inte till böckerna av SH.

[cats]

Ursäkta kamrat NIL. Slarvig läsning. Missade det lilla men viktiga ordet "operation". Du får ta mig till ett omskolningsläger för läs och skrivsvårigheter eller endast ge PANG direkt. Så går det när man "håsar" igenom texter...

Kan man annars kalla vad Hassel skriver för Krigsporr?

[B Hellqvist]

Ursäkta kamrat NIL. Slarvig läsning. Missade det lilla men viktiga ordet "operation". Du får ta mig till ett omskolningsläger för läs och skrivsvårigheter eller endast ge PANG direkt. Så går det när man "håsar" igenom texter...

Det blir antingen en vända i ett elitpansarstraffregemente, fem varv med höga knän runt Sennelager, eller en månad med Järn-Gustav i Germersheim... eh, Torgau.

Kan man annars kalla vad Hassel skriver för Krigsporr?

Stundtals är det det. En del kan man läsa nästan som en seriös skildring (kanske 10%), medan striderna försöker vara realistiska men blir mest bara Guy Sajer på LSD. Sprit-, slagsmåls- och sexorgierna är krigsexploitation, och bidrar starkt till böckernas mindre rumsrena image.