Anarkismen: ett sydeuropeiskt fenomen

[Wavy Gravy]

Jag undrar om det är någon som vet varför just Sydeuropa har varit så mottagligt för anarkismen.
Men inte Norra Europa.

[lampros]

Anton Nilsson, "Amaltheamannen", är inte det exempel på anarkism?

Men jag kanske förväxlar anarkism med bombkastande. Och bombkastare hade vi även i Ryssland. Narodnaja Volja/Alexander II, Stolypin. Ideologiskt: Kropotkin?

Men med anarkism kanske du menar organiserade sådana, som väl ex.vis Spanien hade under inbördeskriget. I så fall må möjligen anarkism vara ett sydeuropeiskt fenomen.

[Wavy Gravy]

Ja, just mottagligheten i Sydeuropa: Spanien, Italien och s. Frankrike (kanske även Sydryssland med Nestor Machno)

Har det att göra med graden av industrialisering, att dessa områden var jordbruksområden eller?

Vi behöver inte påpeka att Bakunin, Kropotkin kom från Ryssland och Proudhon från Frankrike. Det är just mottagligheten av idéerna, varför den delar sig mellan Syd- och Nordeuropa.

[a81]

Handlar det inte delvis om att levnadsstandarden, rättssäkerheten, graden av demokrati, etc var högre i länderna i nordvästra Europa än i Sydeuropa? Extremism har inte varit populärt i områden som Skandinavien, Storbritannien, Nederländerna, Belgien, eller för den delen USA, Kanada, Australien, etc.

[Wavy Gravy]

Anarkismen avvisar ju den politiska vägen, som däremot marxismen anvisat. Nåt att göra med politiska strukturer.

Kan det vara en reaktion mot en svag stat också som hade gendarmeri som polismakt också.

Marxismen, om man nu vill se det som extremism eller ej, var ju starkare i norra Europa än anarkismen. Kan man säga att marxismen har ett samband med mera utvecklade länder, anarkismen med mindre utvecklade, då?

[Giancarlo]

Själv tror jag anarkismen korrelerar med en stor förekomst av andra radikala rörelser. Anarkismen var en av flera bland liberala och socialistiska dylika, och utvecklas nästan alltid ut ur dessa.

Radikala rörelser uppstod på olika håll i artonhundratalets Europa, ofta grundades de eller var aktiva i samband med en större konflikt, ofta med revolutionära inslag. I Frankrike var Pariskommunen samtida med anarkisten Proudhon. I Italien börjar anarkismen få fotfäste precis i Risorgimentos slutskede. I fallet Bakunin så var han ute på kontinenten innan han utvecklat sina anarkistiska tankar (runt 1865) och deltog i det tjeckiska upproret 1848 och hans sentidare ideologiske frände Kropotkin var samtida med ryska revolutionen. Och som ni vet också att de spanska anarkisterna hade sina högtidsstunder under inbördeskriget.

Sammantaget kan man se att radikala rörelser likt anarkistiska sådana ofta uppstår i kölvattnet av radikala rörelser och då i samband med stora revolutioner, ideologiska krig och konflikter. Kanske var dessa omvälvningar fler och större i södra och östra Europa? Men då kan man fråga sig t.ex. varför inte tysk anarkism blev större? Vet inte så mycket om detta (vet inte hur framstående den tyska anarkismen var) men det kan kanske bero på en viss tysk inställning till auktoriteter (hehe).

[Martin Lundvall]

Jag tror också på den svaga staten som orsaken, man ser erfarenhet från svaga statsbildningar i Sydeuropa och drar slutsatsen att staten är av ondo. Korrumperad. Kanske är kollektivismen och religionen en påverkan.

/Martin

[LasseMaja]

Om jag inte minns fel så har det väl också funnits en helo del anarkister i USA. Det kan ju också ha sitt utsprung i att man finns i en kultur som inte tror på en stark stat.

[Frogman]

Anarkismen har ju sitt ursprung i Grekland, så det är inte så märkligt. Dom som förespråkar anarki har väl inte upplevt den svenska vintern....