Bondevapen tex Liar --- raktställt omsmidda liar

[Stefan]

Hur är det egentligen.

Om man talar bondevapen (allmogevapen), brukar det genast komma förslag lie-ar.
Och såvitt jag förstår tänker sig "alla" en lie som den är, dvs vinkelställd.

Medan jag har framför mig bilden på lien som är omsmidd så att den är rakställd. I DEN formen är naturligtvis lien ett formidabelt vapen, väl jämförbar med mera traditionella militära hugg- och stötvapen, tex hillebarder.

I Polens historia har dylika omsmidda rakställda liear blivit välkända i slaget vid Raclawice ca 1792(?) = Kosciuszko-resning mot ryssar, där en reservstyrka bestående av ett bondeuppbåd beväpnad just med raktställda liar säkrade segern genom att storma ryssarnas kanonbatterier.

Men hur var det i Sverige? Använde bondeuppbåd någonsin liar? Och i så fall, som de var eller omsmidda?


Tillägg. I äldre tider använde bönderna traditionella vapen. Det framgår bla av landskapslagarna, som förutsatte att bönderna höll sig med vapen. Hade de "fulla vapen" kunde de rent av vara närmast överbelamrade.
Man kan också jämföra med de stupade böndernas vapen vid Visby 1361. Och på Dolsteins teckningar från 1502.
Dessa vapen tenderade säkerligen att vara fjolårsmodellen, men i sak var de av samma typ som knektarnas vapen.
Såvitt jag förstår det var först med Gustav Vasa som bönderna avväpnades: när han fick både Dackefejden, och senare till och med Dalkarlarna mot sig - då kändes det säkrast att avväpna bönderna.
Det är först därefter som bonderesningar fick ta till "bondevapen", vapen som man kunde skaka fram i all hast av det som fanns tillhands. Samt klubbor (med eller utan spikar runt om).

Eller?

[B Hellqvist]

En typ av vapen som förekom var spjut gjorda av gamla svärdsklingor, och som Dolnstein både beskrev och tecknade av. Det finns ett på muséet i grannstaden, Skara, som är av utmärkt kvalitet.

[masase]

En rakställd lie är ju mer eller mindre en Naginata vilket definitivt är ett effektivt vapen.

Även om det förekom försök att avväpna den svenska allmogen måste det ha varit väldigt svårt att effektivt kontrollera att påbuden efterlevdes. Sverige har alltid varit glesbefolkat och det har alltid funnits relativt mycket skog att gömma vapen och andra kontraband i.

[Björn Gustafsson]

Jag är tveksam till att man använde vanliga liar i strid, med eggen vänd mot brukaren skulle de vara svåra att hantera. Man var ju dessutom beroende av jordbruksredskapen för sin försörjning och skötte om dem noga. Möjligen kan jag tänka mig att man smidde om en kasserad lie men då klingan borde vara i tunnaste laget för att stöta med mot de flesta typer av kroppskydd är jag skeptisk.

Det är knappast heller ett utpräglat allmogevapen eftersom flera liknade vapentyper under andra benämningar kan hittas i arsenaler på gamla befästningar utomlands. Jag misstänker att stridslie är en senare påhittad svensk benämning på den typ av stångvapen vars klinga liknar en lie till formen, alltså snarare ett sätt att beskriva utseendet än att det var liar som blivit omsmidda.

[HgF]

Det finns en hel del bondevapen från bla Stora daldansen (1743) bevarade på Livrustkammaren. Jag har för mig att något av dessa vapen, samtliga är stångvapen, kommer från en lie helt eller delvis. Skaften är i allmänhet i furu och järndelarna ser för det mesta ut att vara tillverkade för vapnet exklusivt utan omvägen över jordbruksredskap. Utom möjligen i ett par fall där möjligen en hötjuga och delar av en lie har fått släppa till material.

I olika äldre privata samlingar finns ytterligare material av det här slaget från södra Sverige och äldre tider med skaft i alm och ek. En typ kan ha radiellt placerade spetsar på en förstärkt framdel av skaftet samt en spets rakt fram. Spets rakt fram i kombination med en krok eller spets åt sidan att riva ryttare ur sadeln med kan man också se.

Böndernas plikt att hålla varg- och björnspjut för stora kollektiva rovdjursjakter kan också vara en faktor i den här frågan, fast då bör vi vara framme vid 1700-talet då den mesta bondeilskan hade avstannat.

[HgF]

Själva begreppet lie i stångvapensammanhang tycks inte vara ett svenskt påhitt. Stångvapen som ser ut som mer eller mindre raka liar och på engelska kallas "Schyte" (lie) är vanliga i Europa. Det finns också diverse franska benämningar på lieliknande stångvapen (som jag inte har översatt) - här följer ett par: Fauchard, Couteaux de breches. Den förra kan likna den senare med tillägg av diverse spetsar och krokar.
(Samtliga exempel från Stones Glossary).

[Kapten_Gars]

Någon avväpning av bönderna under Gustav Vasa förekom inte vad jag kan se i källorna, tvärtom så värvade han just bland de beväpnade bönderna när armen förstärktes efter Dackeupproret. Fanns också relativt gott om vapen kvar hos bönderna under hans söners krig. (Inköp av privata vapen från allmogen var tex en nödlösning för Erik XIV när tillförselen från de tyska vapensmedjorna blockerades under 7-årskriget)

Däremot så är det naturligtvis så att böndernas beväpning utarmades av en rad olika händelser, tes så borde nederlagen mot Kristian II måste ha inneburit en avsevärd förlust av vapen & rustingar och snarlika förluster måste ha ägt rum under omgångarna med resningar och represalier under kung Gustav. Bönderna kom också att släpa efter i vapenutvecklingen och på 1500-talet så förlorade man den militarisering som varit ett betydande inslag på 1400-talet. Jfr med England där den militära förmågan hos bondebefolkningen också förföll och hamnade på efterkälken under 1500-talet.