Beväpning för högre befäl under Amerikanska inbördeskriget

[Herman Hedning]

När jag ser filmer som ”Gettysburg” och ”Gods and generals” så undrar jag lite när det knappt är någon med högre grad än överste som bär revolver, nu undrar jag; var det så? Var dom bara utrustade med sabel, som redan på den tiden snarare var ett tecken på befälsvärdighet än ett faktiskt vapen?

[Johan Ekstrand]

Sitter inte inne på någon direkt kunskap, men att ett befäl på nivå ovanför överste (och knappt ens där) skulle ha något särskilt vapen låter konstigt. Vad skulle de med dem till, ärligt talat? Tanken var väl inte att de skulle strida, det hade man många andra till.

/Johan

[lampros]

Sitter inte inne på någon direkt kunskap, men att ett befäl på nivå ovanför överste (och knappt ens där) skulle ha något särskilt vapen låter konstigt. Vad skulle de med dem till, ärligt talat? Tanken var väl inte att de skulle strida, det hade man många andra till.

/Johan

Alla befäl i krig bär vapen. Det är väl givet. På 1800-talet åtminstone svärd/värja/sabel, idag åtminstone pistol.

Varför? Självförsvar. Även om man må omges av närskydd/livvakter.

En soldat i krig utan vapen...? Inse det absurda i det.

[Johan Ekstrand]

Jo, förstås. Jag förstod det som om Hedning syftade på tyngre beväpning än revolver/värja.


/Johan

[Herman Hedning]

Jo, förstås. Jag förstod det som om Hedning syftade på tyngre beväpning än revolver/värja.


/Johan

Jag syftade tyngre beväpning än sabel/värja, i ”Gettysburg” och ”Gods and generals” bär dom inte ens revolver... Även om det inte är meningen att dom ska delta i själva striden så KAN ju behovet att försvara sig dyka upp, och att då freda sig med sabel eller värja verkar hmmmm jobbbigt om motståndaren är utrustad med skjutvapen...

[lampros]

Jo, förstås. Jag förstod det som om Hedning syftade på tyngre beväpning än revolver/värja.

Jag syftade tyngre beväpning än sabel/värja, i ”Gettysburg” och ”Gods and generals” bär dom inte ens revolver... Även om det inte är meningen att dom ska delta i själva striden så KAN ju behovet att försvara sig dyka upp, och att då freda sig med sabel eller värja verkar hmmmm jobbbigt om motståndaren är utrustad med skjutvapen...

Aha. Men det var antagligen konservatism. När en viss Winston Churchill var och kolonialkrigade valde han revolver istf värja vid något anfall mot någon infödingsstam och han sa att han var glad att han gjorde det. (Källa: Jolos essä om kavallerister)

Så att, under kolonialkrigen så var antagligen värja "deafult mode" för befäl i fält - för det såg tjusigare ut, chevalierets glans krävde blankvapen - men de smartare började använda skjutvapen.

Summa summarum så förstod inte krigarna i inbördeskriget att skjutvapen var slagfältets herre. Man levde ännu med sinnebilden av modiga anstormningar med bajonett och blankvapen. Under epoken strax efter, kolonialkrigen i slutet av 1800-talet, hade kunskapen ännu inte sjunkit in men "modernister" som Churchill förstod att en revolver var effektivare än en sabel. Ännu i början av FVK levde bilden av officer = man med värja men kring 1915 torde det ha försvunnit.

Blankvapen för officer, använda i fält, fick dock en relikt i Japan där man ännu under AVK gick i fält med samurajsvärd. Kanske skördade de några offer under de sista banzaianfallen på Iwo Jima och Okinawa, vem vet.

[Herman Hedning]

Aha. Men det var antagligen konservatism. När en viss Winston Churchill var och kolonialkrigade valde han revolver istf värja vid något anfall mot någon infödingsstam och han sa att han var glad att han gjorde det. (Källa: Jolos essä om kavallerister)

Så att, under kolonialkrigen så var antagligen värja "deafult mode" för befäl i fält - för det såg tjusigare ut, chevalierets glans krävde blankvapen - men de smartare började använda skjutvapen.

Summa summarum så förstod inte krigarna i inbördeskriget att skjutvapen var slagfältets herre. Man levde ännu med sinnebilden av modiga anstormningar med bajonett och blankvapen. Under epoken strax efter, kolonialkrigen i slutet av 1800-talet, hade kunskapen ännu inte sjunkit in men "modernister" som Churchill förstod att en revolver var effektivare än en sabel. Ännu i början av FVK levde bilden av officer = man med värja men kring 1915 torde det ha försvunnit.

Blankvapen för officer, använda i fält, fick dock en relikt i Japan där man ännu under AVK gick i fält med samurajsvärd. Kanske skördade de några offer under de sista banzaianfallen på Iwo Jima och Okinawa, vem vet.

Jo, i synnerhet under inledningen av det Amerikanska inbördeskriget så hade man inte insett att det gick att träffa någon mer än 40 meter bort... Men taktiken ändrades under kriget, men beväpningen hos befälen verkade vara densamma, men som du säger var det antagligen konservatism som påverkade "beväpningen"..

[lampros]

OT re konservatism i officersvapen: nyss läste jag (på Wiki/"svensk bronsålder" av alla ställen) att i Romarriket var officerssvärd alltid gjorda av brons! Manskapet hade järnsvärd.

Det är mer än konservatism, det är pietet och traditionsbevarande i kubik.

[Herman Hedning]

OT re konservatism i officersvapen: nyss läste jag (på Wiki/"svensk bronsålder" av alla ställen) att i Romarriket var officerssvärd alltid gjorda av brons! Manskapet hade järnsvärd.

Det är mer än konservatism, det är pietet och traditionsbevarande i kubik.

Där KAN det ju ha varit så att manskapssvärden var avsedda att användas medans officerssvärden mest var en symbol för ställning, om man jäför med sablarna inom den svenska krigsmakten så hade manskapssablarna mässingsdetaljer och ett lite annorlunda utförande, medans officerssablarna hade bränförgyllda detaljer...

[lampros]

Javisst: officerssvärden var mest prydnader. Det var mer traditionsvård och pietet än stridsverktyg och vapen.