300 saknade svenska soldater?

[tyskaorden]

Nog borde man i detta fall kunna bortse från de som finns i siffrorna för omkomna efter som man vet vad som hände med dessa. Det är förövrigt intressant om man med dessa 300 personer avser sådana som inte på något sätt gick att återfinna eller om de sent omsider kom till rätta.

[Simon_HBG]

Enligt manusförfattaren bygger siffran "300 saknade svenska soldater" på uppgifter från f.d. pliktverket. Av alla värnpliktiga som blev inskrivna 1939-1945 blev 297 stycken aldrig utskrivna och är alltså "försvunna". Majoriteten av dessa bör vara personer som deserterade och åkte hem till socknen (utan att länsman tog fast dem), men det bör ju även finnas ett antal som tog sig till Norge eller Finland och stupade i tysk/finsk uniform eller som avled utan att någon kropp hittades, etc.. Kanske kan några förklaras genom misstag i byråkratin..

Är övertygad om att det idag skulle vara lätt att leta upp de flesta av dessa genom att se på folkbokföringen efter kriget..

[Viktor Lima]

Under beredskapen var förband ur livgrenadjärregementet under flera perioder stationerade i Värmland. Någon gång under vintern 1942/43 var en fullt stridsutrustad skyttepluton under ledning av reservfänriken Stig Edlund ute på patrull medelst skidor längs den norsk-svenska gränsen. Plutonen orienterade fel i den snörika och svårnavigerade terrängen och plutonchefen fastställde till sin förskräckelse att de befann sig på norskt tyskockuperat territorium. Snabbt och i skydd av den mörka skogen skidade plutonen tillbaka till den svenska sidan av gränsen. I efterhand kom man fram till att förbandet befunnits sig ca 3 km in på norskt territorium. Incidenten fick inga som helst diplomatiska konsekvenser och Stig gjorde en framgångsrik reservofficerskarriär vid regementet där han gärna berättade denna anekdot från sina närmare 5 år i inkallat tillstånd under andra världskriget.

Källa: Reservofficerssällskapet i Östergötland 50 år - 1985.

/VL

[Stilleben]

Som ett kuriosum kan nämnas att tyskarna faktiskt tillfångatagit EN svensk soldat som råkade komma över gränsen till Norge.

Det rör sig om löjnanten Bertil Lindqvist från I 19:s jägarbataljon i Boden, som den 4 mars 1945 råkade ut för detta. Han hade just tillsammans med annat befäl blivit förlagd i Abisko dåvarande turiststation, men ville litet på sin fritid utforska omgivningen. Det rätt närbelägna fjällhotellet Lapplandia precis vid gränsen tyckte han var ett passande mål, men när han under skidturen dit tog som han trodde en genväg över en inte gränsmärkt snösluttning, hamnade han framför en tysk postering.

På hans fråga "Bin ich in Norwegen?" (han talade f.ö. bra tyska), ansåg posteringen att så var fallet. Så han fick följa med till deras befäl i Björnfjell några kilometer bort. Där blev han mycket hövligt bemött, men också grundligt förhörd, visiterad och fråntagen sin pistol.

Han återbördades dock inte till Sverige utan fördes istället till Narvik. Bilderna i hans kamera hade då framkallats och de var oskyldiga.Tyskarna hade underrättat den svenska gränsposteringen om vad som hade hänt.

Några ytterligare förhör med honom förekom inte, men det kom fram att tyskarna faktiskt planerade en regelrätt fångutväxling! Två tyska soldater hade nämligen i Sverige ertappats med att koppla in sig på en telefonledning för att lyssna på en militärövning, "Dalamanövern".

I avvaktan på fångutväxlingen blev han förd till Lillehammer. Han blev dock mycket väl behandlad och kunde t.o.m. ta emot post från de anhöriga i Sverige. Han umgicks vänskapligt med de som bevakade honom och fick intressanta inblickar i det tyska militärlivet.

Så småningom visade sig dock att det inte blev någon utväxling och den 14 april 1945 kom han över gränsstationen Magnor i Värmland tillbaks till Sverige. Han hade då varit tillfångatagen nästan 1 1/2 månad!

Bertil Lindqvists berättelse "Ett gränsfall", här sammanfattad, finns i boken "Officer 43" Probus Förlag 1993.

En fråga i anslutning till ovanstående: Det kan väl inte ha varit alldeles ovanligt att svenska soldater resp. tyska i kanske dåligt utmärkta gränstrakter och kanske i mörker förirrade sig över gränsen. Men det vanliga bör väl ändå ha varit att, efter kanske ett kortare förhör (jag undantar här desertörer), skicka dem tillbaka. Eller vad vet vi om detta?

[B Hellqvist]

En fråga i anslutning till ovanstående: Det kan väl inte ha varit alldeles ovanligt att svenska soldater resp. tyska i kanske dåligt utmärkta gränstrakter och kanske i mörker förirrade sig över gränsen. Men det vanliga bör väl ändå ha varit att, efter kanske ett kortare förhör (jag undantar här desertörer), skicka dem tillbaka. Eller vad vet vi om detta?

Jag träffade en folktysk polack för några år sedan, som var stationerad i Nordnorge under kriget. Han smet över gränsen under vintern 1944-45 (? - kan ha varit 1943-44), lät sig interneras, och slapp skickas tillbaka.

[Wooster]

En fråga i anslutning till ovanstående: Det kan väl inte ha varit alldeles ovanligt att svenska soldater resp. tyska i kanske dåligt utmärkta gränstrakter och kanske i mörker förirrade sig över gränsen. Men det vanliga bör väl ändå ha varit att, efter kanske ett kortare förhör (jag undantar här desertörer), skicka dem tillbaka. Eller vad vet vi om detta?

Jag träffade en folktysk polack för några år sedan, som var stationerad i Nordnorge under kriget. Han smet över gränsen under vintern 1944-45 (? - kan ha varit 1943-44), lät sig interneras, och slapp skickas tillbaka.

Har för mig att jag hört om båda fallen - både tyskar som hållts kvar och internerats och tyskar som skickats tillbaka. Måhända hade soldatens egen inställning viss påverkan, åtminstone i slutet av kriget: rörde det sig om soldater som verkligen gått vilse och ville tillbaks kunde de skickas tillbaks - rörde det soldater som "medvetet" gick vilse för att komma in i Sverige blev de internerade.

[Lars Gyllenhaal]

Har lagt ut två intressanta filmsnuttar från TV4 om Gränsen, bl a med regissören ang. de 300 och andra aspekter av filmen: http://gyllenhaals.blogspot.com/2011/02 ... vjuad.html

Mvh,

Lars