Socialdemokrater hyllar DDR

[Hexmaster]

Sedan en några månader tillbaka finns det hundratals hänvisningar på nätet där man kan läsa att tidigare statsminister Ingvar Carlsson skulle ha varit svag för DDR. De flesta är bloggare eller kommentarer till tidningsartiklar men här finns även tryckta tidningar.

Bloggat i januari 2010: Lögner om Ingvar Carlsson

Det närmaste ett konkret citat man kommer är att Ingvar Carlsson på 1980-talet skulle ha sagt något om att vi har mycket att lära av DDR.

Det var alltså i utbildningar av det här slaget som svenska lärare deltog [DDR-sponsrade resor till proletärernas paradis]. Men alla var inte immuna. Vissa tjusades. Och det var det här landet som Ingvar Carlsson sent på 80-talet påstod att Sverige hade mycket att lära av.

Cecilia Gärtner blev nästan illamående när hon hörde honom säga det.

SvD 4 oktober 2009, ”Vi skulle bli DDR:s nyttiga idioter”

Finns det belagt?

[Hans]

Har du läst boken som nämns? Inte bara STASI.

Senare lät det annorlunda men detta är väl beviset för att han verkligen var där: http://sverigesradio.se/cgi-bin/interna ... el=3221136

MVH

Hans

Edit: Skalman på tyska: http://www.geschichtsforum.de/f46/bezie ... den-34209/
http://translate.google.be/translate?u= ... =&ie=UTF-8
och http://books.google.be/books?id=c5G6swb ... navlinks_s

[Magnus L]

Ja det blir ju galet när man i Socialdemokrater ser Kommunister. Blir lätt så av okunskap.

Ungefär som att Palme skulle föredra Sovjetunionen istället för USA.

[Hexmaster]

Har du läst boken som nämns? Inte bara STASI.

Nej. Den nämns alltså i kommentarsfältet, vari saxas ur en diskussion om den från S-märkta Aktuellt i Politiken:

Att Jonas Orring, undervisningsråd, överdirektör och sedan också generaldirektör för Skolöverstyrelsen, var klart intresserad av det östtyska skolsystemet bekräftas inte bara i tyska utan också i svenska källor. I ett brev till Stellan Arvidson, som finns på Kungliga Biblioteket, skriver Orring exempelvis vid ett tillfälle i maj 1965 om de östtyska pedagogseminarierna i Rostock: ”Jag tror också att vi har mer att lära av östtyskarna än av de flesta andra.”

http://www.aip.nu/default.aspx?page=3&nyhet=41122

7 december 2009. Eller kort innan snabba skribenter som visste vad de var ute efter fick nys om det missuppfattade citatet, från tidning och/eller bok - om det nu gick till på det viset.

Hur det kom att tillskrivas just Ingvar Carlsson på just 1980-talet är en annan fråga. Den kan vara värd att studera närmare, om citatet nu är en sägen. (Är det korrekt är det naturligtvis också anmärkningsvärt men av helt andra skäl.)

[Axial]

Uppenbarligen finns det olika uppfattningar om vad som egentligen hänt. Enligt nedanstående citat så besökte tre svenska ministrar DDR 1987.

Besöksutbytet blev med tiden intensivt. I september 1987 fanns inte mindre än tre svenska ministrar på plats i DDR samtidigt: jordbruksminister Mats Hellström, miljö- och energiminister Birgitta Dahl och bostadsminister Hans Gustafsson. Det är en aning svindlande att idag ta del av DN:s rapportering: Hellström skulle studera om de östtyska kollektiven kunde vara ”inspirerande för svensk jordbrukspolitik”.
Ministerbesök följer sina egna formella ritualer, oavsett politiska skillnader. Men det pågick också en annan trafik över Östersjön: Skolöverstyrelsen arrangerade varje år fortbildningsresor till DDR för hundratals svenska lärare.
På just utbildningsområdet ansågs Sverige ha en hel del att lära av DDR. Långt senare framstår detta som fullkomligt befängt, men det var egentligen inte konstigt att det blev så.
Den drivande kraften bakom Sveriges allt närmare förbindelser med DDR var Stellan Arvidson (1902–1997), poet och ordförande i Sveriges författarförening samt Vänskapsförbundet Sverige-DDR. Men framför allt var han socialdemokratisk skolpolitiker. Arvidson har kallats ”den svenska enhetsskolans fader”.
Stellan Arvidson, som konsekvent förnekade förekomsten av politiska fångar i DDR, försvarade så sent som 1989 Murens uppförande som en nödvändighet: ”Berlinmuren, som dock bara är en vanlig riksgräns, var framtvingad av övergrepp från väst.”
Även Sveriges Television svalde DDR-beten med hull och hår. De som var barn på 1970-talet minns säkert den rara serien John Blund. Det var en östtysk produktion. ABF:s tidning Fönstret följde upp med en jämförelse mellan amerikanska och östtyska barnfilmer och konstaterade att de senare var ”på alla plan mjukare” och att de betonade ”vikten av kollektiv solidaritet”.

(Jag har redigerat bort blankraderna)
http://www.sydsvenskan.se/opinion/perto ... tatur.html

[Hexmaster]

Ett irrelevant inlägg togs bort.

[Ben]

I Almgrens bok heter det (s. 24) apropå besöket i januari 1989:

Hade inte statsminister Ingvar Carlsson bara några månader tidigare avlagt officiellt besök i DDR och betygat stats- och partichefen Erich Honecker sin beundran för den socialistiska statens framgångar?

Inför besöket skickade Vänskapsförbundet Sverige-DDR en hälsning till statsministern, vilken han också besvarade skriftligt. Det infördes i förbundets medlemsblad 1989:2

[B Hellqvist]

Jag har ett minne av att utrikesminister Sten Andersson, tillika sossarnas partisekreterare, sa att DDR var ett bevis på att inte enbart kapitalismen (eller Väst) kunde skänka medborgarna välstånd. Han ska ha sagt det i början av 80-talet.

[Ben]

Besöket inleddes måndagen den 23 januari 1989 och var avslutat före torsdagen den 26, för då var Carlsson i Stockholm och ombildade regeringen.

Den alls inte särskilt DDR-vänliga tidningen Svenska Dagbladet skrev en del om besöket. Däri märks föga av ev. beundrande uttalanden (snarare tvärtom). Carlsson tog enligt tidningen upp utresefrågor, behovet av "perestrojka", brister i östtyskt miljöskydd m.m.

Sedan kan det nog ha varit så att han vid möten med Honecker och pressen inte skällde och gormade hela tiden utan mestadels uttryckte sig på ett sätt som i sådana sammanhang anses förenligt med god ton. Då skulle man ju också mycket väl kunna tänka sig att han av rena artighetsskäl uttryckte beundran för någon enskild företeelse.

[Der Löwe]

Jag länkar till en annan händelse från 1970 talet, där ledande S politiker stödjer en annan diktatur. Antagligen är det något som S idag inte står för alls, men historiskt är det intresant att se hur de politiska konjunkturerna svänger. Samma var väl fallet med DDR där många såg dem som ett experiment i modern komunism.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Birgitta_Dahl

[B Hellqvist]

Jag har ett minne av att utrikesminister Sten Andersson, tillika sossarnas partisekreterare, sa att DDR var ett bevis på att inte enbart kapitalismen (eller Väst) kunde skänka medborgarna välstånd. Han ska ha sagt det i början av 80-talet.

Edit: Jag hittade citatet. Det var inte Sten Andersson (men han ska ha gjort en liknande groda ungefär samtidigt), utan Ingvar Carlsson.

Därför var det också naturligt för vice statsminister Ingvar Carlsson (i skriften Vad är socialdemokrati?, tillsammans med Anne-Marie Lindgren, 1983) att prisa kommuniststaternas ekonomiska framgångar:

”Såväl Sovjetunionen som länderna i Östeuropa har genomfört en snabb industrialisering och har en hög bruttonationalprodukt. Det finns åtskilligt att invända mot systemet i dessa länder, men de bevisar ovedersägligen att kapitalismen inte har monopol på att skapa materiellt välstånd.”

(Källa.)

[millgard]

Ett klassiskt fall av "eftersom-systemet-är-avskyvärt-måste-precis-allt-i-landet-vara-avskyvärt-och-människorna-är-dessutom-onda".

Jag kan mycket väl tänka mig att en hel del i utbildningssystemen i de kommunistiska länderna var framsynt och klokt, likaväl som de självklart samtidigt syftade till att skönmåla den rådande diktaturen. Att en politiker med intresse för utbildningsfrågor är intresserad av skolsystemet även i länder på andra sidan järnridån är väl naturligt - jag konstaterar idag att elever i Ryssland lär sig matematik på svensk gymnasienivå redan i mellanstadiet. Vi kanske skulle titta lite mer på vad man gör i andra länder istället för bara navelskåderi, och det innebär knappast att jag förespråkar att man skjuter journalister och låter barn sniffa bensin i plastpåsar.

En god parallell kan ju vara svenska skolböcker i samhällskunskap, och där tror jag inte att DDR var särskilt mycket sämre. Minns ni debatten om läroböcker för invandrare häromåret där (s) fick framstå som det enda parti som var för demokrati och utveckling i Sverige? Det var naivt att se på DDR-regimen på det sätt som uppenbarligen gjordes från många håll, men den synen delades av stora delar av samhället efter 1968. Intressantare vore väl kanske att titta på hur det ser ut idag när det gäller SVT, SR och andra delar av journalistkåren (fast kanske främst den statliga). Har de plötsligt ändrat uppfattning eller är Janne Josefssons politiskt rätt ensidiga granskningar symptomatisk än idag ("USA ond, andra goda")?

Makt korrumperar osv.

[millgard]

Jag har ett minne av att utrikesminister Sten Andersson, tillika sossarnas partisekreterare, sa att DDR var ett bevis på att inte enbart kapitalismen (eller Väst) kunde skänka medborgarna välstånd. Han ska ha sagt det i början av 80-talet.

Edit: Jag hittade citatet. Det var inte Sten Andersson (men han ska ha gjort en liknande groda ungefär samtidigt), utan Ingvar Carlsson.

Därför var det också naturligt för vice statsminister Ingvar Carlsson (i skriften Vad är socialdemokrati?, tillsammans med Anne-Marie Lindgren, 1983) att prisa kommuniststaternas ekonomiska framgångar:

”Såväl Sovjetunionen som länderna i Östeuropa har genomfört en snabb industrialisering och har en hög bruttonationalprodukt. Det finns åtskilligt att invända mot systemet i dessa länder, men de bevisar ovedersägligen att kapitalismen inte har monopol på att skapa materiellt välstånd.”

(Källa.)

Det är ju inte heller konstigt - snabb industrialisering är ju planekonomins grund, så att säga. "Materiellt välstånd" är sedan en definitionsfråga där förespråkarna för socialism har bevisbördan, men hur värderar man tex fri utbildning och tandvård mot stor tillgång till TV-kanaler, tuggummisorter och andra konsumtionsvaror? Eller fri press?

Nu är jag långt ifrån socialist, men jag tycker att dessa frågor idag förtjänar en nyansering när det gäller de icke-politiska inslagen i ländernas respektive system. Viss skillnad på Albanien och Östtyskland alltså.

Och vad hände med jämförelsen med Portugal, vars skolsystem ännu är på U-landsnivå med en stor del av befolkningen inte läskunnig? Grekland? Italien rentav, om vi nu skall vara lite besvärliga?

[Der Löwe]

Personligen ser jag ju en stor skillnad. De länder som du räknar upp har demokrati och där VÄLJER mäniskor att ha ett skitsystem där alla inte får utbildning. Vi i Sverige VÄLJER att ha ett annat system. I DDR VALDE ingen vilket system man ville ha, det dikterades av en liten klick med stöd av en angiveri och vapenmakt. Men jag håller med andra skribenter här att det säkert fanns saker i DDR som var bra. Även diktaturen kan skapa nytta, ingen rev ju upp de autobahns som byggdes under 30 talet och på samma sätt fanns det saker i DDR som säkert var bra.

[Hexmaster]

det var det här landet som Ingvar Carlsson sent på 80-talet påstod att Sverige hade mycket att lära av.

Cecilia Gärtner blev nästan illamående när hon hörde honom säga det.

Här får jag ett intryck att Carlsson syftade på betydligt mer än "bara" skolsystemet. (Det propagandajobbet beskrivs ingående i artikeln.) Eller att det uppfattades så. Liksom att det var något offentligt uttalande.

De offentliga delarna av statsbesök är väl ingen vidare mätare på någonting. Om man enbart går efter dem så är alla bästisar med alla.




Der Löwe: Hur svårt kan det vara.