Svårt med läsförståelsen?Jotuni skrev: Du skriver att upprorna var oberoende av länsherre men din egen exempel ovan med fadern och sonen visar att de var beroende.
Något sådant har jag aldrig skrivit. Att Österbottningarna inte önskade vara under en förläning som hölls av en adelsman, är mycket väl dokumenterat. Gamlakarlebyborna till och med skrev och tackade konungen för att han utförde reduktionen.
Det jag skrivit om, och som tråden faktiskt handlar om, är Finlands förmodade "språkliga våndor", som är hjärnspöken i mångas hjärnor.
Jag har försökt visa hur situationen var i Finland med utgångspunkt från 1600-talet för att visa hur man såg på folk som talade ett av de tre (om man inte räknar med samiska) språken i riket.
Språkproblematiken fanns inte i den form som den är idag på t.ex 16-1700talet. Att man grälade om hur länet förvaltades, hade aldrig något med språket att göra.
Man klagade inte på adeln för att den var svensk eller finsk, allmogen i Finland betraktade sig själv som en del av riket.
Man klagade inte på fogden för att han var svensk, tysk eller kinesisk, man klagade på själva systemet.
Finland hade ingen särställning i riket. Länen i Svenska riket kom i ett visst värdeförhållande till kronan. Vilket visas i hieraldiken och hur man placerade de olika landskapens vapensköldarna.
Där kommer inte de "svenska" landskapen först, och de "finska" efter det. De är blandade enligt den betydelse de har för riket som helhet. Inte enligt språkförhållandena.
Sverige var en stark centralmakt med ambitioner att expandera. Adeln hade sin plats, borgare och bönder hade sin. I den tankevärden som rådde då var språket inte en värdemätare i det svenska riket. Det var endast, och inget annat, en fråga av administrativ art.
Din teologiska syn på språket som en faktor som präglade de styrandes sätt att behandla sina undersåtar har ingen förankring i den historiska verkligheten.
Nyare forskning har dessutom visat att svenskan antagligen var mycket mera utbredd i Finland bland allmogen under medeltiden än vad den är idag. (Inte för att man delar upp folk i allmoge och i annat löst folk idag... men jag hoppas att ni andra, om någon annan än Jotuni läser det här, förstår vad jag menar
)Vilket jävla uppror?Jotuni skrev: Jag skrev före, att en sak som skiljer förhållandena var om länsherren bodde i Stockholm eller på länen, då de var typisk värre för bondernas rättigheterna. Fader Ronsenhane bodde i Stocholm. Han kanske besökte inga gång sin förläning men sonen besökte, och började uppror.
Skit snack. Det enda som räddade bonden i söder och i norr Finland och i Svenska riket i stort undan adelns makt, var reduktionen. Inte de olika metoderna i hur man tog itu med sitt missnöje med systemet.Jotuni skrev: Finska bonderna försökte använda lagliga metoder. I södern lyckades de sällan (eller aldrig) men i Österbotten bonderna även vann.
Och efter reduktionen var bonden eller borgaren på inga sätt fria, de fortsatte att betala den utkrävda skatten till kronan, som i princip var samma skatt som skulle betalas tidigare. (förutom det att kungen sällan krävde ett residens bostad på ort och ställe, något som ofta var ett föremål för missnöjet mot adeln (obs! Inte språk)
Och kom för guds skull inte dragande med förhållandena i södra Sverige, som hela den här tiden var präglad av ett ständigt krigstillstånd med Danmark. Det har inget att göra med "Finlands språkliga våndor"
det tänker jag inte hjälpa dig med.