Det svenska myntsystemet på 1600-talet

[cats]

Präglade mynt på 1600-talet
Av guld:
- Dukater
Av silver:
- Riksdaler
- mark och ören (efter 1664 också karolinmynt av olika valörer)
Av koppar:
- Ören, halvören, fyrkar (¼ del eller 1/6 del av ören)
- Plåtar, från ¼ - 10 daler, präglade i daler silvermynt.
Räkneenheter
- Dukater. Som inte stod i någon relation till andra mynt.
- Riksdaler. Regeringen försökte upprätthålla en viss relation till övriga räkneenheter och mynt utan framgång. (Fick överge bimetalliska systemet för ett parallellmetall system)
- Daler silvermynt, uppdelad i 4 mark eller 32 ören.
- Daler kopparmynt, uppdelad i 4 mark som föregående men från och med år 1655 värda en tredjedel av Daler silvermynt

(En daler om fyra mark delades i 32 ören och öret i 24 penningar)

[pandersson2]

Om det är det svenska myntsystemet som avses i tråden så kan man lägga till Riga och Livland som behöll sitt polska myntsystem efter den svenska erövringen. Mynten var solidus/schilling, dreipolker/ferding, Mark, Daler och dukater. Värdet på de muindre mynten var dock ständigt vikande pga minskad silverhalt. 1630 var en daler värd 270 schillingar, men 1660 540 och toppnoteringen blev 720. Ferdingar och schillingar fanns även i Reval. Ferding motsvarade 1/4 mark eller 9 schilling. Reval hade dock övergått till det svenska myntsystemet under Sigismund. Riga gjorde det aldrig.

[cats]

Tanken var nog att skissa upp det svenska myntsystemet under 1600-talet. Men Riga passar utmärkt under samma rubrik. Jag ändrade min rubrik till "Det svenska myntsystemet under 1600-talet" så blir det mera avgränsat till det jag tänkte mig.

Fyrkar eller Ferding är, antar jag, samma sak. Det var under Karl XI:s tid som de var 1/6 av ören.

Problemet med svenska myntsystemet var att de en tid försökte tillämpa ett bimetalliskt system, där silver och koppar skulle vara motsvarande till varandra. Men relationen till kopparn och silvret blev på en kort tid omöjlig att bibehålla som jämbördiga.
Då övergick man till ett parallellsystem där kopparmynten och silvermynten levde sina egna liv, vilket blev komplicerat både för handeln och för centralbanken. En affär som gjordes upp i silver, var svår att värdera i koppar, om inte båda parter kom överens om det.

Generellt sett kan man väl säga att kopparmyntfoten blev det som allmogen och borgarna använde sinsemellan, medan silvermyntfoten användes för det mesta i kontakt med myndigheter i form av skatter och böter. Silverdalerns fasta pris var också en förutsättning för den internationella handeln.

Till de myntnamn jag nämnde till först, kan man också tillägga (för att göra saken enklare ) benämningarna: Svensk daler, karolin eller dalerkarolin, dubbelkarolin och fyrdubbelkarolin som också kallades dukaton. Som indelades på ett annat sätt än silverdalern och koppardalern.

[Markus Holst]

(En daler om fyra mark delades i 32 ören och öret i 24 penningar)

Mellan öret och pennignen låg väl örtugen? 8 penningar blev en örtug. 3 örtugar blev 1 öre. Sammanlagt gick det väl 192 penningar på en daler?

Eller är jag fel i tiden nu?

[cats]

(En daler om fyra mark delades i 32 ören och öret i 24 penningar)

Mellan öret och pennignen låg väl örtugen? 8 penningar blev en örtug. 3 örtugar blev 1 öre. Sammanlagt gick det väl 192 penningar på en daler?

Eller är jag fel i tiden nu?

Örtuga hör väl mera hemma i 1500-talet. Men jag misstänker de inte gick ur cirkulation för det. Det var ju ändå ett silvermynt.
Dalern borde väl ha blivit 24 penningar gånger 34 ören eller 768 penningar. Fast "penningar" var ett räkneord, inte ett präglat mynt (rätta mig om jag har fel. De källor jag går efter är lite otydliga här) I silvermynt.

Fyrkarna var ibland en fjärdedels öre och ibland en sjättedels öre

Kopparmynt var en annan sak.

Koppardalern var från och med 1655 en tredjedel av silverdalerns värde. I princip betyder det att man räknade på samma sätt, men utgick från att värdet var en tredjedel av silverdalern, som sas ha värde av fyra mark, fast den egentligen hade ett värde på 6 mark.

[pandersson2]

Fyrk och ferding är inte samma sak. Fyrken låg i detta svenska myntsystemet som 1/4 öre. Ferdingen var betydligt mer värdefull och motsvarade 1/4 mark.

Största problemet för svensk myntsystem var att hålla uppe silverhalten. Kronan försökte ständigt minska silverhaslten vilket medförde inflationsproblem. Värste syndaren var Johan III, men även senare kungar gjorde samma sak. Det var därför som svenska mynt inte fungerade i Riga, silverhalten var för låg. Samma fenomen kan konstateras i flera freder som Sverige lyckades få inskrivet att svenska mynt skulle vara värda sitt nominella värde. Ur ekonomiskt hänseende skulle jag hävda att Sveriges rykte på 1600-talet nog var sämre än det italienska före Euron. Sverige var i praktiken på gränsen till en ren myntförfalskningsstat, åtminstone vad gällde silvermynt.

Penning är ett gammalt mynt. Vid 1600-talet tror jag dock att det försvunnit ur cirkulationen, även om det fanns mindre provmyntning.

[cats]

Fyrk och ferding är inte samma sak. Fyrken låg i detta svenska myntsystemet som 1/4 öre. Ferdingen var betydligt mer värdefull och motsvarade 1/4 mark.

Största problemet för svensk myntsystem var att hålla uppe silverhalten. Kronan försökte ständigt minska silverhaslten vilket medförde inflationsproblem. Värste syndaren var Johan III, men även senare kungar gjorde samma sak. Det var därför som svenska mynt inte fungerade i Riga, silverhalten var för låg. Samma fenomen kan konstateras i flera freder som Sverige lyckades få inskrivet att svenska mynt skulle vara värda sitt nominella värde. Ur ekonomiskt hänseende skulle jag hävda att Sveriges rykte på 1600-talet nog var sämre än det italienska före Euron. Sverige var i praktiken på gränsen till en ren myntförfalskningsstat, åtminstone vad gällde silvermynt.

Penning är ett gammalt mynt. Vid 1600-talet tror jag dock att det försvunnit ur cirkulationen, även om det fanns mindre provmyntning.

Tack för den upplysningen. Jag har själv försökt hitta fakta om penning men inte riktigt blivit klok på hur det hängde ihop under 1600-talet. Förstod det som så att benämningen kunde användas på olika sätt, både som en räkneenhet och som ett samlingsnamn för alla mindre silvermynt under den här tiden.

Fyrken var under Karl XI:s tid 1/6 dels öre.

Enligt mina källor hade riksdalern i silver (också kallad "specie" från år 1640) i stort sätt samma värde ända in på 1800-talet.
Eller som det står var värdet "i det närmaste oförändrat".

Men det är tydligen en sanning med modifikation

[pandersson2]

Riksdalern infördes ju för att svenska kronans manipulationer av silverhalten fullständigt förstört förtroendet för den gamla dalern. Man var helt enkelt tvungen att hitta på något för att få förtroende för mynten. Kan väl jämföras med att man stryker några nollor och kallar det för nya liren/kronan/euron i dagens situation.

Anledningen till att penningarna försvann var nog helt enkelt inflation. Ören var en gång värt någonting, men under 1600-talet så hade silverhalten minskats och vikten gått ner kraftigt. Detta gjorde att konkurrensen bland småmynt blivit större. Penningen, om den skulle följa relationerna till andra mynt, skulle bli för liten för att det skulle vara ekonomiskt försvarbart att prägla den. Penningen hade sin storhetstid under Hansans tid, den präglades ofta som brakteat (lägre produktionskostnad). Penningar slutade präglas i Sverige i mitten på 1500-talet.

Detta med minskande silverhalt var inte enbart ett svenskt problem. Samma fenomen kan tex ses på livländska mynt då Ryssland ville införliva området, polska mynt då man krigade med Sverige etc. Det var helt enkelt en lätt, men kortsiktig, finansieringsmetod. Jämför även med de svenska nödmynten från Karl XII:s tid.