Drivmedel

[Chips Kiesby]

Hej

Håller just nu på att läsa den längsta dagen, efter några sidorns läsning, slog det mig av någon konstig anledning att jag aldrig sett utländska fordon med gengasaggregat. Var det så att bara Svenskar var tvugna att köra på gengas? Om så var fallet hade det inte varit lämpligt för Tyskarna också att använda gengas, för att frigöra drivmedel till de stridande förbanden?

MVH
Johan

[B Hellqvist]

Tyskarna använde till viss del gengas, bl.a. fanns det en Kübelwagenvariant med inbyggt gengasaggregat.

[varjag]

Väntade med spänning på ngt svar på Chips fråga - då jag inte vet - men undrar. I Luleå hamn samlades 1946 ett stort antal tyska arméns lastbilar som kommit, vad jag tror från nord-Norge och skeppades ut - vart vet jag inte. Jag var för ung för någon professionell evaluering. MEN i den åldern var man 'bra på bilmärken' som det hette - och en del Opel och Klöckner-lastbilar hade gengasaggregat monterade, även om de inte 'såg riktigt ut' som de vi var vana vid från de lokala bilarna, bussarna och lastbilarna. Så tyskarna måsta ha använt gengas - men i vilken omfattning? Det fanns även ett annat drivmedel - om vilket jag intet vet - men som kallades 'karbidbilar' - som utmäkte sig genom spridande av en synnerligen otäck lukt - när de passerade, men framåt gick dom.

[Stefan]

Karbidbilar, måste ha varit drivna av samma som karbidlampor. Det är när man blandar kalciumkarbid (har säkert ett vardagligt namn också, men minns ej) med vatten, som en brännbar gas bildas - acetylen, kallas också för etyn har jag för mig. CtrippelbindningC-H.

Gasen är som bekant för många en utmärkt smällgas; man tager en burk, häller i lite karbid, en smula vatten och stänger till locket snabb men noga.
Gas bildas och spränger burken efter en stund med en präktig smäll till många pojkars i nedre tonåren´ stora glädje.

Intressant, hade ingen aning om att dylika bilar fanns, men nu när du berättar låter rätt logiskt.

[Sarvi]

Det fanns ju karbidaggregat till bilar även i Sverige. Karbid kallas vanligen ett ämne som vid kontakt med vatten bildar acetylengas - t.ex. grottforskare använder det fortfarande i sina lampor. Jag har hört att bilarna som drevs med karbid ska ha varit än mer svårskötta och lynniga än gengasbilarna. Har tyvärr ingen info om ev. tysk användning av karbidaggregatbilar.

EDIT: Pucktvåa...

[Sten Silferlod]

Ja, jag har också läst att det skulle ha funnits karbidbilar.

Till exempel taxiägarna uppskattade karbidbilarna, för gengasbilarna hade den stora nackdelen att de behövde eldas hela tiden även när de stod på taxistationen, och sen slocknade de, fungerade nästan bättre då man var ute och åkte så det blev drag.

Nog låter det som att det var stor explosionsrisk med karbidbilarna, och förgiftningsrisk vid gengasbilarna.

Har förresten för mig att min morbror berättade om en källare där de förvarade karbid till belysningsändamål. Det blev vattenläcka, och sedan gick en tant ned för att hämta något, tände det elektriska lyset och sen var det ingen källare mera

[Maskirovka]

Min farfar berättade att han och några av hans vänner brukade karbidfiska när dom var unga. En flaska med en tyngd på, lite karbid i flaskan, vatten och på med korken. Sedan sänka ned i djupet. Explosionen gjorde såklart fiskarna döda eller avdomnade så dom flöt upp till ytan, bara att plocka upp.

Vill även minnas att vi använde karbid i min ungdom då vi skulle borra hål för en flaggstång. Går det verkligen att spränga urberg med den eller fräter syran ned i berg(borrhålen)?

[varjag]

Inte så insatt i gengasens hemligheter men med livliga minnen av dess användning - hur funkade det hela egentligen. Själva gengas-aggregaten fanns i ett otal former. På bussar och lastbilar var de oftast en cylindrig 'spis', omkring 60-80cm diameter med spisluckan nedtill. På 'personbilar' som de kallades då var spisen mindre, vanligen monterad baktill - eller i en separat liten släpvagn, inte sällan elegant strömlinjeformad. Obligatoriskt - var för alla, pakethållare eller takräcken för gengasved som vad jag minns bestod av småhuggen knubbved - björk var det bästa tror jag, och såldes i grova papperspåsar. För att 'starta' - krävdes gengaständstickor, gigantiska kusiner till Solstickan, 20-30cm långa och med en tändsats som var 10 cm lång och 1 cm tjock - och själva inte kunde repas utan tändes med satselden från en bunt av några vanliga tändstickor. Sen tog det en bra stund innan det var dags att 'testa' uppe i pysröret - ett smalt uppåtriktat rör - där det på respektfullt avstånd (gasen var dödligt giftig) tändes tändstickor tills en blågrön låga uppenbarade sig som bekräftelse på att aggregatet levererade generatorgas. Och först efter dessa imponerande 15 - 25 minuter av förberedelser - var det dags pröva startmotorn, eller - kanske oftare handveven - en lång och spännande procedur. MEN - hur funkade det hela egentligen? Om nu oljemoguler och arablymlar stänger bensinkranarna - kan vi börja köra på björkved igen?

[spett]

varjagens fråga har dinglat i sex år så jag får väl ta den.
Gengas är ungefär det som orsakar rökgasexplosioner.
Man hettar upp fasta brännbara material men tillför inte tillräckligt med syre för förbränning.
Det är inte riktigt samma sak som torrdestillat. Det måste pågå en förbränning i generatorn för att få upp tillräcklig temperatur och gaserna från förbränningen reagerar med det obrända bränslet. Den bästa generatorn, Källe-generatorn ledde en del av avgaserna tillbaka in i generatorn för att kyla insuget som annars skulle smälta. Koldioxiden kyler genom reduktion och blev då åter brännbar gas !
Det behövdes mer än 100 liter träflis för att ersätta en liter bensin och det är bara en av nackdelarna, efter kriget skrotades generatorerna så fort en siktades vid Vinga. Förhastat som det visade sig eftersom Sverige snabbt fick förfärligt dålig handelsbalans och ransonering återinfördes.
Fransmännen var mera eftertänksamma, Citroën och Peugeot började tillverka gengaslastbilar 1945 och Berliet hade gjort det redan före kriget. Gazo Bois heter det på grodspråket.

[Schwemppa]

Det tycks finnas en del entusiaster som bygger dylikt ännu...

http://www.gengas.nu/bilder/index.shtml

Den där Fredrik Ek och hans kärra längst ner kommer från Schwemppas hemknutar. Jag har haft det tvivelaktiga nöjet att fastna bakom honom på vägen till jobbet en gång. Fort gick det inte...

[frejs väpnare]

Min farfar berättade att han och några av hans vänner brukade karbidfiska när dom var unga. En flaska med en tyngd på, lite karbid i flaskan, vatten och på med korken. Sedan sänka ned i djupet. Explosionen gjorde såklart fiskarna döda eller avdomnade så dom flöt upp till ytan, bara att plocka upp.

Även nu levande väpnare har i sin ungdom fiskat på detta effektiva sätt. Men hans ungdom har för länge sedan försvunnit, så det är preskiberat - juridiskt sett i alla fall.