Var Sverre Riisnaes verkligen sjuk?

[tommyjonason]

Efter kriget blev, förutom Quisling, två NS ministrar avrättade: Ragnar Skancke och Albert Viljam Hagelin. En som nog skulle ha platsat framför muren var Sverre Riisnaes, men han blev straffriförklarad såsom sinnessjuk: Var det sant eller var han en skicklig skådespelare?

Riisnaes, som var en hängiven anhängare av den germanska rasens förträfflighet, var justitieminister sedan september 1940. Vad gjorde han då förutom att inrätta Norges Polishunds Förbund?
Som justitieminister var han ansvarig för att lagar och domstolar blev tillrättalagda för att passa in efter de tyska ockupanternas, med Terboven i spetsen, önskemål. Men Sverre kämpade ofta emot Terbovens önskemål, det bör påpekas. Han påpekade någon gång att det stred mot grundlagen och allmänna rättsprinciper, men Terboven kunde inte acceptera såna juridiska spetsfundigheter.
Och judar var han inte förtjust i, och gladde sig åt att bli av med.
Han var en av pådrivarna bakom inrättandet av Norges SS och värvningen av soldater, som oftast hamnade på Östfronten. Och han var med själv ett tag på Balkan och i Finland.

Den 8 februari 1945 blev hans kompis, och ett av de värsta svinen, Statspolitimester Karl Marthinsen, avrättad i ett attentat av motståndsrörelsen (det superba Oslogjengen). Den dumskallen for omring i en gengasdriven bil och man passade på när bilen knappt hade styrfart uppför en backe.

Terboven krävde att 50 skulle skjutas av tyskarna och 25 av NS som hämnd, men man lyckades pruta ner det till 20 för tyskarna och 8 för NS. Och tror ni inte Sverre Riisnaes, landets justitieminister, är med i exekutionspatrullen på morgonen! Visserligen efter att ha intagit en del konjak och 5-6 tabletter benzafinyl (amfetamin) natten innan. Den gravt alkoholiserade politimester Jonas Lie, som rökte 80 cig om dan, lär ha stått bredvid och tittat på

Sverre arresterades 11 maj 1945 på Skallum gård. Inne i huset låg Statspolitisjef Henrik Rogstad, som skjutit sig och ovan nämnde Jonas Lie, vad han dog av är mer oklart, kanske akut leversvikt.

Rättegången började först 3 juni 1947. Dagen efter förs en vrålande Sverre in i domstolen, det gick inte få ett vettigt ord ur honom. Inte blev det bättre några dagar senare, då försöker han styra rättsförhandlingrna själv och babblar osammanhängande, alltmer sinnesförrvirrad. Ett tredje försök gick inte heller. Han blir så småningom förklarad sinnesjuk och hamnar 10 år på Reitgjerdets sjukhus i Trondheim. Det fanns nog även tidigare tecken på att det inte var riktigt friskt ställt med honom.
Därefter drev han ett småbruk i Solör (där han skapade ett äventyrsrike för sina barnbarn) Som 70-åring flyttar han till Sicilien, bosätter sig i ett kapusinerkloster och blir katolik. 1975 blir han hedersmedborgare i byn Vizzini (av ett kommunistiskt byråd!). Sen bor han 10 år hos en vänninna i Wien. 1988 dör han på ett sjukhem, 91 år gammal.

[jeger]

Nei, han var nok ikke det.Sverre Riisnæs, okkupasjonstidens justisminister, ledende antisemitt og bøddel unngikk dødsstraff efter krigen ved å spile gal. Hans opptreden i retten gjorde at rettspsykiatere og dommere kom helt i villrede og han ble tvangsinnlagt på Reitegjerdet sinnsykehus i Trondheim.Senere i livet hevdet han at han lurte alle.Men kanskje var det psykiatikerne som lurte dommerne eller rettsapparatet som lurte seg selv? Sverre Riisnæs satte livet igjennom det å overleve og tekkes dem som i øyeblikket satt i maktposisjon over alle andre menneskelige verdier.Efter at han i 1960 ble utskrevet fra Reitegjerdet levet han et på mange måter eventyrlig liv, men i 1985 var det slutt etter et brudd på lårhalsen ble han innlagt på et aldershjem.Så oppstod den situasjonen at aldershjemspasienten som levde under relativt lite stress og ikke lenger hadde trusselen om dødsstraff hengende over hodet, ikke lenger trengte behov for galskapen.Som gammel mann følte han snarere behov for ideologisk tyngde og verdighet.Det ville han muligens kunne få hvis han ble akseptert som forvalter av arven fra NS og Quisling.Han lykkes faktisk delvis å skaffe seg slik legitimitet skriver forfatteren Nils Johan Ringdal som har skrevet hans biografi " Gal mann til rett tid". Så gik tiden til Sverre Risnæs døde 21.juni 1988, 91 år gammel.Dødsfallet ble omtalt i et par utenlandske aviser, i NRK, de fleste større norske dagsaviser og i en rekke lokalaviser på Vestlandet hvor han kom fra, men ellers ikke.Det var gått påpass lang tid etter okkupasjonen at han ikke lenger huskes som noe annet enn "Quislings justisminister"
Jeger

[tommyjonason]

Såg nyligen den utmärkta norska dokumentärfilmen "Strengt Hemmelig" om mordet på Karl Marthinsen, gjord av hans brorsdotterdotter Benedicte Orvung.
Rekommenderas med fem stjärnor till alla med intresse för Norge under kriget.

Krigstiden har fortfarande djupa spår och sår kvar i Norge.

Jo, Jonas Lie stod visst också och sköt med sin pistol vid avrättningen.

[jeger]

Hva i all verden har det å gjøre med Sverre Risnæs?
Jeger

[tommyjonason]

Den 8 februari 1945 blev hans kompis, och ett av de värsta svinen, Statspolitimester Karl Marthinsen, avrättad i ett attentat av motståndsrörelsen (det superba Oslogjengen). Den dumskallen for omring i en gengasdriven bil och man passade på när bilen knappt hade styrfart uppför en backe.

Terboven krävde att 50 skulle skjutas av tyskarna och 25 av NS som hämnd, men man lyckades pruta ner det till 20 för tyskarna och 8 för NS. Och tror ni inte Sverre Riisnaes, landets justitieminister, är med i exekutionspatrullen på morgonen! Visserligen efter att ha intagit en del konjak och 5-6 tabletter benzafinyl (amfetamin) natten innan. Den gravt alkoholiserade politimester Jonas Lie, som rökte 80 cig om dan, lär ha stått bredvid och tittat på

Jag tycker det tydligt framgår i mitt första inlägg.
Men jag kanske hoppar över några led för mycket i associations-kedjan för att alla ska kunna hänga med i logiken.

[jeger]

Jeg ser fortsatt ikke logikken og har heller ikke sans for hverken kvalifisert eller ukvalifiser sladder feks om Lie og hans medvirkning i gisselskytingen på Akershus. Det er imidlertid vitnefast at Risnæs , god og full som det heter på norsk,blandet seg inn ved selv å åpne ild med sin pistol;-ikke akkurat noen reklame for regimet! Det er jurister som hevder at det alene ville ha kvalifisert til dødsdom for Risnæs i 1945 hvis han ved den senere rettergang hadde blitt kjent tilregnelig, noe han som kjent ikke ble.
Jeger

[tommyjonason]

Den som sade detta var en norrman som var med i exekutionspatrullen, så sladder vet jag väl inte. Historisk källforskning snarare.
Inte helt fel nämna Lie i en tråd om Risnaes, de var ju båda frontkämpar.
Men OK, vi får väl göra en egen tråd i värsta fall.

[jeger]

Sorry, men hverken Risnæs eller Lie var skikkelige "frontkjempere", slett ikke "frontsvin", men snarere "stabsturister" på frontbesøk i NS-regi som del av den indoktriering de pan-germanske medlemmer av det såkalte statsbærende parti gjennomgikk 1940-45.
Jeger

[tommyjonason]

Självklart höll de sig i någorlunda säkerhet, fanns inte längst fram i skyttegravarna precis. Vet inte vad de hade för SS grader. Nåt Obersturmigt antagligen.

Intressant är att Lie blev sjuk. Han fick Febris Wolhynica, som även kallats skyttegravsfeber. Den förorsakas troligen av mikroorgansimen Rickettsia quintana som smittar via löss.Han fick återkommande perioder med hög feber, ungefär som malaria, och troligen drabbades levern och andra organ. Det är ju lite oklart vad han dog av ute på Skallum. Möjligen var det den sjukdomen. Fast han rökte förstås 80 cigaretter om dan, så han låg bra till för en infarkt. Det var ju lite stressigt läge han befann sig i.
Möjligen blev han ännu mer galen efter sin infektion sjukdom, som idag botas lätt med antibiotika, men det fanns inte tillgängligt ens för höjdare i NS vid den här tiden.

[jeger]

Bare for å sette tingene i perspektiv og samtidig klargjøre Jonas Lies rolle også hans senere død. Riisnes deltok som kjent i gisselskytingen på Akershus, men Lie var ikke der. Alt annet er løgn. Riisnes har selv fortalt om hva som skjedde. Det fremkommer på side 132 i boken "Gal mann til rett tid" -Sverre Riisnes biografi av Nils Johan Ringdal. Der heter det "Samme natt skulle eksekusjonene finne sted på Akershus.Jonas Lie dro fra Gimle og rett hjem.Riisnæs ville absolutt ned på Akershus.Han hadde ingen plikt til det,det var utelukkende pieteten overfor Marthinsen som drev han, sa han senere. Derfor tok Riisnæs selv oppstilling ved siden av eksekusjonspeletongen,som bestod av åtte uniformerte politifolk. Han kjente ingen av dem, bare grensepolitisjefen som administrerte henrettelsene. Med karene kjente han (dvs Riisnes), og måtte vel inspireres av hans forbilde. De dømte ble ført frem i grupper på to og tre, alle med bind for øynene.En lyskaster var rettet mot dem. Selv om mørket ruget, var det lett å sikte.Politifolkene hadde geværer.Justisministeren hadde sitt håndvåpen.Så begynte skytingen. Nils Johan Ringdal skriver at Riisnes senere har gitt ulike versjoner av det som skjedde, bl.a.benektet han overfor sin kone at han i det hele tatt hadde vært til stede. ( Hovedvitnet:Grensepolitisjefen førte imidlertid rapport).De som var til stede hevder alle at han dvs Riisnes rettet sin pistol direkte mot de dømte hver gang det ble kommandert "fyr".Grensepolitisjefen selv opplyste at da det hele var ove og justisministerens pistol var tom,stønnet han dvs Riisnes hest" Nu hat jeg endelig fått hevnet min venn (Marthinsen.)Episoden vil for all tid stå som en av okkupa-sjonstidens mest groteske,skriver Ringdal.Til slutt for ordens skyld, årsaken til Lies senere død (1945) er aldri klarlagt
Jeger

[tommyjonason]

Nu talar jag om Jonas Lie och det kanske ligger utanför ämnet Sverre Risnaes, men de var ju goda kumpaner.
Jonas Lies död kom ju väldigt lägligt för hönom själv, han slapp skjuta sig som Rogstad.
Undrar om det gjordes någon obduktion för att ta reda på dödsorsaken?
Troligen inte, det var väl bara av akademiskt intresse.

Har en kollega som är norrman. Han berättar att anhöriga till honom berättat att delarna av Terbovens söndersprängda kropp fanns på patologen, möjligen Rikshospitalet. Ett underben med en sko, bl a. Som jag förstått det var det fritt framför vem som helst att gå och beskåda eländet. Sådan var stämningen under fredsdagarna i Oslo.

[jeger]

Du skal ikke tro på alt du hører, min venn.
Du har tidligere sagt noe om de herrer Lie og Rissnes og deres krigsinnsats. Mitt råd er, kontroller dine kilder.
Forholdet er at Riisnes besøkte østfronten en gang som NS justisminister i sin sorte NS uniform og sine kjære høye støvler på såkalt propagandatur. 'Han var ikke på noe tidspunkt -som tidl hevdet-soldat og slett ikke offiser. Jonas Lie var i utgangs-punktet norsk kaptein som skiftet side og tilbragte etter tysk ønske-og vel også etter eget ønske- noen få måneder ved fronten i tysk avdeling på Balkan.For det fikk han jernkorset og av det kom det også en bok " Over Balkans syv blåner", utgitt i Oslo 1942 etter Lies hjemkomst. Utsolgt fra forlaget, men kan muligens skaffes på utlån. Jonas Lie tjenestegjorde ellers som "kriegsberichter"altså krigsreporter, for Lie kunne som bekjent skrive. Han var før krigen kjent som pop krim forfatter men hvorfor denne interesse for disse to nå ? Lie ville antagelig ha fått dødsdom hvis han ikke hadde avgått ved døden i mai 1945, dødsårsak ukjent,- og den samme dødsdom ville nok også Riisnes ha fått om han ikke hadde blitt erklært gal.

Hva angår Terboven så sprengte han seg selv i luften i bunkeren på Skaugum da det var slutt, slik du også skriver, og restene ble samlet opp i en skoeske, men det var også alt. Anbefalt lesning er Berit Nøklebys Terboven-biografi " Josef Terboven- Hitlers mann i Norge", utgitt på Gyldendal i Oslo i 1992.Dette er en del av vår historie som vi nordmenn har lagt bak oss, også fordi det ikke representerer noe nytt.
Jeger

[tommyjonason]

men hvorfor denne interesse for disse to nå ?

Menar du att vissa saker ska man sluta intressera sig för?

Jodå, boken om Terboven har jag. Och boken om Rissnaes. Och om Lie, fast den av Sverre Rödder från 1990. Skulle gärna vilja läsa den senaste (liksom den om Marthinsen), men att handla böcker i Norge leder till ekonomisk misär.

[jeger]

Nei på ingen måte, vi har alle våre preferanser, men vi er vel også alle sammen stort sett opptatt av det som fremstår som viktig, interessant, nyttig og lærerikt og etter min mening hører ingen av de to herrer til den kategori.De representerer begge en parantes i vår historie, og ingen av de to dvs Riisnes og Lie, oppnådde heller i sin samtid den den aura de gjerne ville, selv om vi ikke kan skrive dem ut av historien.
Jeger

[Terje]

Om vi återgår till ursprungsfrågan, och antar att han var hyfsat mentalt tillräknerlig. Hur möjligt skulle det på den tiden vara att under en såpass lång tid spela sinnessjuk? Rimligtvis enklare en det är idag, men är det troligt att en "vanlig" person skulle klara av det? Utan att egentligen kunna någonting om personen så verkar han ju ha haft åtminstånde perioder då han betett sig relativt konstigt även under kriget, skulle detta då antingen ha varit alkohol/drogrelaterat eller spelat för att ha en framtida räddningsplanka?