Försvar mot invasionsflotta under kalla kriget

[varjag]

Har man uthållighet på en vecka i flygbranschen i ett sådant scenario som diskuteras här så får man vara nöjd

Nykter analys. Kanske två - men sen finns inget FV kvar......

[J.K Nilsson]

Efter en vecka skulle man återhämta några dygn i ett bakre läge. Så veckors strid som Armén praktiserade var inget större krav. Hellre flyg i luften än patroner i k-pisten.

J.K Nilsson

[Rickard]

Två frågor:

Om ett angrepp skulle skett mot Sverige, men inte gått över Östersjön utan via övre norrland - fanns någon tanke/möjlighet att sätta in E1 mot fientliga markförband där? Eller var den bara anpassad och tränad för attack mot denna "kaka" över havet?

Dels igen, men om någon vet eller har en uppfattning: ungefär hur lång tid tar det att ta sig över Östersjön från säg, Estland, med den typen av fartyg som en invasionsflotta använde? Alltså ungefär hur lång hade ubåtar, ytattack och flygvapen på sig att slå mot den? Handlar det om 12 timmar, ett dygn eller två?

[FNP]

Två frågor:
Dels igen, men om någon vet eller har en uppfattning: ungefär hur lång tid tar det att ta sig över Östersjön från säg, Estland, med den typen av fartyg som en invasionsflotta använde? Alltså ungefär hur lång hade ubåtar, ytattack och flygvapen på sig att slå mot den? Handlar det om 12 timmar, ett dygn eller två?

Det beror på. Men mellan tummen och pekfingret 12-24 timmar beroende på var och när man "börjar slå".

[varjag]

Invasionsflottan rör sig med beräknade 18 knop (= 33km/t)

Går det att säga ungefär hur många timmar invasionsstyrkan behövde exponera sig på havet?

hur lång tid tar det att ta sig över Östersjön från säg, Estland

Tallin > Sthms yttre skärgård cirka 175 NM - med 18 knops snittfart - 10

Dagö > Oxelösund cirka 125 NM - med 18 knop - 7 timmar

Baltischport - Oxelösund cirka 225 NM - med 18 knop - 12 timmar

Tidsfönstret är alltså smalare utom för ubåtarna. Attackflyget med full stridslast ingriper antagligen inte förrän på Gotlands longitud eller väster därom. Flottans ytstridskrafter hinner knappast längre ut - stridskontakten ligger sannolikt väl väster om Gotland, för de lättare stridskrafterna rent av inom synhåll av svensk kust och yttre skär. Varjag

[Der Löwe]

Angående flygvapnets uthållighet. Det finns ett värde att det fortfarande finns flygplan kvar efter den första stöten mot "kakan". En jaktrote kan ställa till oerhört mycket mer problem för en motståndare än det mest envetna luftvärnet. Hotet från kvarvarande jakten skulle tvinga motståndarna att använde egna jakten som just jakt och inte frigöra dom för andra uppgifter. För luftvärnets del handlade i den första delen av striden att se till att så många flygplan och flygbaser som möjligt var operativa . Under 80 talet användes offtast brigadluftvärnet med Rbs 70 initialt till att "skydda" flygbaser i stället för utspridda mobbföråd i skogen. 48 systemet användes nästan uteslutande till att skydda de viktigaste flygbaserna. Enkel mattematik, 6 eldrör i tre enheter ser till att en extra jaktrote kommer upp efter klargöring,kompaniet har då mångdublat den yta som kan påverkas och sin effekt mot fientliga flygplan.

Ett annat påstående, som presenterades för oss av milobef när jag gjorde lumpen, var att som invasionsförsvar motsvarade en attackdivision med 8 flp operativt i attack samma effekt som en ubåt i patrullområde eller en brigad i rätt område för motanfall i ett tidigt skede av landstigningen.

[Viktor Lima]

Efter en vecka skulle man återhämta några dygn i ett bakre läge. Så veckors strid som Armén praktiserade var inget större krav. Hellre flyg i luften än patroner i k-pisten.

J.K Nilsson

Visst var det rätt prioritering (även om det kunde bli lite väl ofältmässigt ibland ). Genom införandet av särskilda markförsvarsförband (Ok- det fanns visserligen vaktplutoner tidigare, men..) i början av 80-talet höjdes också denna förmåga rejält. Detta påverkade också övriga basförband där de värnpliktiga ofta fick göra gröntjänsten på flottiljens markförsvarskompani (fredsorg) med tillgång till kvalificerade instruktörer i ämnet. Tyvärr gick fokuset på huvudtjänsten också ut över sådant som man generellt borde varit bra på som soldat på en flygbas som under kalla kriget förväntades bli bombad/gasad kanske några gånger per dygn - jag tänker exempelvis på skyddstjänst, R3-tjänst och sjukvårdstjänst. Detta överläts istället till specialister i förbandet men nu är vi lite OT.

/VL

[Viktor Lima]

En viktig faktor i försvaret mot invasionsflottan var flygvapnets basorganisations förmåga att hålla flygplan i luften med hög insatsfrekvens. Den värnpliktiga klargöringspersonalen (och officerarna naturligtvis) var mycket drillade i detta och för attacken var det snarare insatsplaneringen som var tidsbegränsande. Den senare tog dock mindre tid vid upprepade anfall mot samma mål.

Hög insatsfrekvens kunde kompensera för att vi inte hade tillgång till ( i det stora-kriget-sammanhang) särskilt många attackflygplan och vi räknade med att ha en betydligt högre insatsfrekvens per flygplan än våra sovjetiska motståndare. Dessa kunde i och för sig kompensera för detta genom god tillgång på flygplan. Detta koncept visade sig mycket framgångsrikt i Israels krig 1967 och 1973 då det israeliska flygvapnet trots kvantitativ underlägsenhet kunde genomföra betydligt fler flygföretag än sina motståndare. De snabba israeliska insatserna byggde på väldrillad värnpliktig klargöringspersonal....hmmm..känns det igen från något annat land?

I händelse av krig skulle detta slita hårt på baspersonalen. När bas 90-konceptet utvecklades i början av 80-talet genomfördes prov med en maxbelastad basbataljon under några dygn (så mycket flygplan i luften som möjligt på kort tid och över tiden). Jag var personligen inte med, men äldre kollegor har berättat om klargöringspersonal som somnade på robotarna mellan insatserna liksom flygförare som inte var ute ur flygplanen på 24 timmar (åt och sov i flygplanen när de under några minuter stod på marken - jag antar att de måste hoppat ut en kort stund för det där andra behovet...). Detta var innan införandet av dygnsvila och sådana moderniteter.

/VL

[varjag]

faktor i försvaret mot invasionsflottan

Visst var antalet fpl i luften viktigt, men som påpekats ovan var det i huvudsak E1 som gällde. Och med robotbeväpning som medgav bekämpning utom räckhåll för skeppsburet luftvärn med SAM's och eldrör. Tidsfönstret mot det första anloppet, rörde sig om timmar - m.a.o. knapp tid för omladdning/omtankning av överlevande flygplan för ett andra - eller tredje angrepp. Men varje träff, på truppförande transportfartyg var givetvis livsviktig. Dock har det antytts i tråden att våra Rb's inte var speciellt bra på att urskilja viktigare mål från sekundära.
Invasionsflottorna (jag gissar minst två samtidiga från olika riktningar) bör vardera ha medfört 10-12000 man trupp fördelade på - kanske 7-10 transportfartyg som är de viktiga målen för attackflyget. Runt varje flotta, måste vi ha väntat 60-100 eskortfartyg av alla klasser = cirka 1200 eldrör plus hundratals LV-robotar. Alltsammans med ett permanent paraply av, säj 60-120 jaktplan.
Hur hade chanserna varit för det svenska attackflyget, att i den massan av fartyg - ens kunna komma så nära - att de viktigaste målen kan identifieras? Let alone - träffas.....
Det svenska attackflyget, hade dött en ärofull - men mycket snabb död

Varjag

[frodeh]

Hei! Jeg kan ikke forstå annet enn at dette ville være en operasjon med nesten uakseptabelt høy risiko for de røde styrkene. Det er mange parametre som jeg ikke er kjent med, så med alle mulige forbehold: Hvordan forestilte de seg å komme gjennom forsvarslinjer bestående av forholdsvis mange moderne og godt bestykkede kampfly, såvel som hva jeg må anta fantes av mine- og kystbatterier, og til slutt bedrive landsetting og opprettelse av brohoder på svensk mark, hvor i tillegg svenske landforsvarsstyrker hadde kommet på skuddhold? De må ha forventet ekstremt store tapstall er min gjetning.

I ettertid kan jeg heller ikke se at en slik krigssituasjon kunne skje i et strategisk "vakuum" heller, men at store røde styrker måtte aktiviseres på nær sagt alle fronter mot den vestlige verden. Som nabo i vest tror jeg NATOs styrkeoppbyggsapparat ville blitt aktivert rimelig umiddelbart om noen angrep Sverige også på den tiden.

[Viktor Lima]

Den här boken verkar vara något för alla intresserade av ämnet i tråden:

http://z-bok.se/catalog.13.html

Den verkar också behandla den lätta attacken - "ÖB:s flugsmälla" som i och för sig inte var någon man tänkte sätta in över Östersjön.

/VL

[MD650]

Med tanke på hur mycket flyget och båtarna skulle reducera landstigningsflottan torde det blivit lite över för infanteribrigaderna som skulle avvärja landstigning och ännu mindre för pansarbrigaderna att slå landstigning.

[J.K Nilsson]

I händelse av krig skulle detta slita hårt på baspersonalen. När bas 90-konceptet utvecklades i början av 80-talet genomfördes prov med en maxbelastad basbataljon under några dygn (så mycket flygplan i luften som möjligt på kort tid och över tiden). Jag var personligen inte med, men äldre kollegor har berättat om klargöringspersonal som somnade på robotarna mellan insatserna liksom flygförare som inte var ute ur flygplanen på 24 timmar (åt och sov i flygplanen när de under några minuter stod på marken - jag antar att de måste hoppat ut en kort stund för det där andra behovet...). Detta var innan införandet av dygnsvila och sådana moderniteter.

/VL

Ahhhh, underbart. Det är så det skall övas. Maxbelastning enligt TOEM under minst en en övning om år. Inte som nu Maxbelastning med plusmeny och över längre tid. Tur att man kan slå hejd på dumheterna innan det går överstyr.

J.K Nilsson

[Blixten]

Någon som vet om det fanns planer att slå till mot fi:s territorium, företrädesvis hamnar?

[Wedman]

Någon som vet om det fanns planer att slå till mot fi:s territorium, företrädesvis hamnar?

Se tråden Flottans attackdykare