Svenska medborgare i Andra Världskriget

[Torbjörn Aronsson]

"Lapplands ros" i Stockholm
[BIld]
"Lapplands ros", den kända nordfinskan Moppe, fru Elvy Halléen, är på besök i Stockholm. Tre tapperhetsmedaljer har hon förvärvat, två i finska frihetskriget, då hon med gevär i hand låg och sköt sida vid sida med de finska soldaterna samt en medalj i det sistlidna kriget, då hon befann sig på Petsamo-fronten och stod för kosthållet åt trötta och uthungrade soldater.
[Dagens Nyheter 1941-01-10, s. 1]

"Lapplands ros" är känd krigare och pälsjägare
Med knarrande pjäxor och pälsmössa kommer "Lapplands ros", den kända nordfinskan "Moppe", fru Elvy Halléen, traskande på Stockholms gator. Hon är på kort besök i Sverige, och Dagens Nyheter får en pratstund med henne i vimlet. "Moppe" har förvärvat tre tapperhetsmedaljer under de två krig hon upplevat och började försörja sitt bröd som cirkusartist vid tre års ålder. - När kriget bröt ut blev jag ensam i min timmerkoja i Nord-Finland där jag var kocka, berättar Moppe. På någon timme voro alla karlarna borta, på väg till olika regementen. Jag tog mina hundar och geväret från väggen och gav mig iväg till Ivalo och anmälde mig till krigstjänst hos skyddskårschefen. Inte än behövs du vid fronten, Moppe, svarade han, det finns några karlar kvar ännu. Då gav jag mig iväg till en skogvaktarbostad och började baka bröd åt soldaterna. Det var ett knog. Bäst som jag bakade fick jag springa ut i skogen med degiga fingrar och skjuta på ryssen som svepte över taket med sina kulsprutor och bomber. Jag fick hjälp i bageriet av Röda Kors-folk och mitt i den brinnande brådskan så nedkommer min hund med två valpar, en vit och en helsvart. Vi döpte dem naturligtvis till Mannerheim och Molotov. [...] Vi har haft en stor basar för att få in medel till invaliderna, jag ordnade programmet på en timme. Det är den första basar som hållits i lappmarken och jag dansade csardas vilket inte hänt på 25 år. Inte sedan jag var stjärna på de internationella varietéerna ute i Europa, skrattar Moppe. [...].
[Dagens Nyheter 1941-01-10, s. 9]

[Torbjörn Aronsson]

Aksel Lindström till Finland med 3 hundspann
Lastar i början av nästa vecka i Östersund. Flera gråhundar behövas.
I början av nästa vecka lastar fjällföraren Aksel Lindström in tre spann jämtländska gråhundar i Östersund för transport till finska fronten. Han beräknar då ha fått inmönstra 15 djur.
- Jag är mitt uppe i förberedelsearbetet, säger hr Lindström idag då Ö.-P. ringer upp hans hem i Aspås. Vad hundarna beträffa har jag fått bestämt besked om 7 stycken men jag behöver lika många till. Därför, ägare av gråhundar, har Ni prima djur och vill Ni göra en god sak, ställ djuren till förfogande! Det gäller samarittjänst ute i den finländska ödemarken. Avresan från Östersund beräknas ske i början av nästa vecka och i sällskap har då hr Lindström de två bröderna Sture och Adolf af Ekestam från Stockholm, härdade och präktiga pojkar som färdledaren uttrycker sig. F.n. är tillverkningen av pulkorna i full gång uppe i Aspås och det blir en av Lindström specialkonstruerad modell, liknande den indianska toboggan. Sovsäckar och inredningar till pulkorna göres i renskinn och en hantverkare är f.n. i fullt arbete med detta.
[Östersunds-Posten 1940-01-10]

Obs. att det rör sig om författaren Aksel Lindström, som presenteras här: www.aksellindstrom.se

[Torbjörn Aronsson]

Tusentals ryssar stupade på Näset under en enda dag
[…]
Dagens Nyheters utsände i Finland, Brodjaga – fröken Alma Braathen från Hammerdal – berättar:
Någon timme senare, när jag åter är ute och strävar, faller skenet från en ficklampa på mig, och en vaktpost kommenderar ”Seis!”, halt. Jag tittar upp, tycker mig känna igen glimten i ett par bruna ögon. Sannerligen är det inte Carl Burholm från Hammerdal som står framför mig i päls med bajonett på geväret.
- Hur i all världens dar har du hamnat här? undrar jag.
- Arne Jönsson och jag läste allt vad vi kommo över om kriget i Finland och hade en karta med röda och gröna nålar som vi flyttade varje kväll. Men det blev för enformigt i längden, så vi gåvo oss hit upp för att försöka uträtta litet mer på ort och ställe. Skjuta kan jag för egen del, eftersom jag började skjuta prick redan vid elva års ålder med salongsgeväret som jag fick låna i granngården. När Dagens Nyheters insamling började i december var intresset kolossalt där hemma i byn. […]
[Jämtlands Tidning 1940-02-09]

[Lars Gyllenhaal]

jag BORDE känt till Lapplands ros!

FORTSÄTT!!!

[Torbjörn Aronsson]

Absolut. Jag letar egentligen mest efter konstkritik. Men när jag hittar något om svenskar som deltagit i krig gör jag en notering till senare. Det är ju ett intressant ämne.

[Torbjörn Aronsson]

Oövade norrmän blevo goda soldater på några få dagar
Svenske kaptenen, som ledde försvaret vid Osen, berättar
Någonstans i Norge, 7.
(T.T.) fr. Norsk Telegrambyrå.
På det norska soldatmaterialet finnes minsann ingenting att klaga. Detta är det betyg, som den frivillige svenske kaptenen Björkman ger sina pojkar […]
[Jämtlands Tidning 1940-05-08]

[Torbjörn Aronsson]

Rikliga gåvor strömma in till Finlandshjälpen
Över 8.000 kr. i kontanter samt en billast kläder från Lit
[…]
Insamlingen till Rödakorsambulansen i Finland
vilja vi i detta sammanhang bringa i erinran. Här i Jämtland ha vi ju en alldeles särskild anledning att med varma tankar omfatta detta behjärtansvärda ändamål, då ju styresmannen för Östersunds lasarett d:r Axel Odelberg, rest ut till fronten som chef för den ena av de svenska ambulanserna. […].
[Jämtlands Tidning 1940-01-20]

Långa timmars kamp och heroiskt burna smärtor
D:r Axel Odelberg skildrar sina intryck från krigets Finland
[…]
[Jämtlands Tidning 1940-03-11]

D:r Odelberg hemma efter två månader vid finska fronter
Intressanta rön i fältsjukhus på Näset och i Fjärrkarelen. Finnarna se trots dagens lidanden med hopp mot framtiden.
[…]
[Jämtlands Tidning 1941-10-01]

[Torbjörn Aronsson]

Hos de SVENSKA FRIVILLIGA på Svir-fronten
- Från Ö.-P:s utsände -
"Någonstans" i Finland i maj.
Det är på uppsamlingscentralen för det svenska frivilligkompaniet i Finland. En kontingent på ett 15-tal man står just klar för den långa resan till fronten ett gott stycke in på ryskt område och förbindelseofficeren fänrik Bo Isaksson är i färd med att kontrollera deras utrustning och ge färdledaren några förhållningsorder. Fänrik Isaksson är jämte, värnpliktig fänrik på I. 5, där han och skribenten för ungefär ett år sedan tjänstgjorde vid 2. skkomp. Våra vägar skildes vid utryckningen men någon månad senare damp en artikel ner på Ö.-P:s redaktion, som gått genom finska militärcensuren. Det var en skildring från fronten på Karelska näset där fänrik Isaksson tjänstgjorde som plutonchef på ett finlandssvenskt förband. Han fick i sinom tid vara med om återerövringen av Viborg och upprensningen av Karelska näset och förflyttades senare efter erövringen av Petrosavodsk vid Onega, nuvarande Äänislinna, till fronten i Östkarelen. [...] Vid mitt besök fick jag veta att ryssarna fått en påtaglig respekt för sina rikssvenska fiender. De lågo på 50 meters avstånd från våra poster men uppträdde mycket försiktigt och var rädda om sin hälsa. Det hade dock den nackdelen att svenskarna hade svårt att komma över några fångar eller medlöpare. [...]
[Östersunds-Posten 1942-05-10]

[Torbjörn Aronsson]

En hätsk anti-svensk kabaré arrangerades i Osloradion på onsdagskvällen, varvid hr Johnny Bode, som för närvarande gästar Oslo i egenskap av "finlandsfrivillig" sjöng en del av allt att döma självgjorda nidvisor om Sverige. Hr Bode höll sig icke för god att rikta plumpa anfall mot Sverige i sina visor, samtidigt som han i flera av sina sånger förhärligade Nasjonal Samling. Det "judiska" Sverige fick skäppan full och hr Bode menade också att nyordningen nog snart skulle komma till hans hemland. En visa som hade "Har Du hört vad svensken sier?" som refräng förlöjligade den svenska "tafattheten" och den svenska pressen. Hr Bode sjöng för övrigt en visa vari den norska nazisthälsningen Hell och Sael förekom som refräng.
[Östersunds-Posten 1942-04-13]

[Torbjörn Aronsson]

Stupad jämte
[Bild]
Som vi tidigare meddelat befann sig bland de sex svenska frivilliga som stupat på Aunusnäset i Finland den 25 maj även en jämte, Leo Roy Westergren från Lit. Westergren deltog även i det finska vinterkriget 1939-4[0] och tillhörde den svenska frivilliggrupp som avlöste finnarna på nordfronten. Han deltog i flera strider med ryssarna och utmärkte sig för stor tapperhet och duglighet. I sin hembygd efterlämnar Westergren minnet av en tyst och försynt pojke, som hade skaffat sig många vänner. Han sörjes närmast av moder samt en broder i Amerika. Brodern tjänstgör för närvarande i amerikanska flottan.
[Östersunds-Posten 1942-06-01]

Som frivillig i Karelen
Krigarlivet har också sina glädjeämnen
Ryssland i maj -42
"Och slåss som tappra gossar mot flugor och mygg". Den gamla soldatvisan föll mig osökt i tankarna när jag satt och skrev detta. Trots de mest intensiva utrökningsförsök ha vi inte lyckats befria vår bostad från de svärmar på miljoner och åter miljoner myggor, som just börjat högsäsongen här i Karelens skogar. Annars måste man säga, att krigarlivet har sin speciella tjusning - ibland, det måste nog även den mest inbitne antimilitarist erkänna, om han bleve i tillfälle besöka vår korsu Cuulan, uppkallad efter den snart legendariske löjtnant Hallberg-Cuula, som hade sitt kvarter här. [...].
Robert Fresk
[Östersunds-Posten 1942-06-10]

[Torbjörn Aronsson]

Drunknad under sjöfågelsjakt
Krigsfrivillige Nils Einar Larsson från Vendelsö synes ha omkommit under sjöfågelsjakt utanför Åsmansboda i Furusunds-skärgården. Han hade natten till söndagen gått utåt isarna med sina jaktredskap på en pulkaliknande flotte. Det blev storm och isarna gingo upp. På morgonen anträffades flotten med jaktredskapen ilandfluten. Den omkomne, som deltagit som frivillig i kriget i Finland, efterlämnar hustru och ett barn.
[Östersunds-Posten 1942-05-05]

Frivillig i Finland
Furiren vid A. 4 John Brande har beviljats avsked från den 1 maj för att inträda i svenska frivilligkompaniet i Finland där han erhåller sergeants grad.
[Östersunds-Posten 1942-05-15]

[Torbjörn Aronsson]

FRIVILLIG JÄMTE såg ”Svarte djävulen” störta
En av ryska flygets fränaste piloter mötte sitt öde från svenskt luftvärn.
[Bild]
Ö.-P- är i dag i tillfälle återgiva en synnerligen unik sak från finsk-ryska kriget, nämligen en del av legationspapperen för den ryske flygöverlöjtnant, som gått under namnet ”Svarte djävulen” bland de finländska krigarna på nordfronten. Mannens bravader ha också cirkulerat runt i världspressen. ”Svarte djävulen” gjorde sig bekant för sina synnerligen oförvägna angrepp från luften mot det finländska försvaret, och i all hans djärvhet kunde man också notera en stor portion fräckhet och ofta nog råhet, man får väl antaga att det är den senare egenskapen som förskaffat honom epitetet. En av de frivilliga f.d. frösöflygarna har i dagarna kommit hem från Sallafronten […] Det var en ganska kuslig upplevelse, säger den f.d. frivillige, som vill vara anonym. Vi hade ju hört talas om denne ryske flygare [ …].
[Östersunds-Posten 1940-03-20]

[Torbjörn Aronsson]

Tre norgefrivilliga berätta
Tre frivilliga varav två från vår ort Stig Gunnar Olsson och Harry Öhrbom, samt en blekingepojke Sixten Nilsson kommo i går middag upp på redaktionen hemkomna direkt från Namsosfronten. De hade tillhört 2 komp. av 3 bat. I. R. 13 och hade dels varit placerade vid Rygg på nordvästra sidan av Snåsavatn dels strax bakom Snåsa. De voro bl.a. placerade på den sista platsen, då de fingo läsa order av fungerande divisionschefen O. B. Getz om att engelsmän och fransmän lämnat sina ställningar och att de norska trupperna snart voro omringade. Att stämningen blev bitter […]. Någon större strid hade ej ynglingarna varit med om, de hade ”bara” varit bombade och påskjutna med kulsprutor från en flygmaskin. […].
[Östersunds-Posten 1940-05-08]

[Torbjörn Aronsson]

Frihetskorset till Olof Myhrs änka
Finska frihetskorset, fjärde klassen med svärd, har tilldelats änkan efter den i finska kriget stupade frivillige översergeanten Olof Myhr från Bruksvallarna i Härjedalen. Utmärkelsen överlämnades till fru Myhr på annandagen i samband med en gudstjänst i skolan, och ett högstämt och allvarsamt tal hölls av pastor Sven Wikström, som även hade i uppdrag att på finska republikens vägnar överlämna frihetskorset. I sitt tal erinrade pastor Wikström om den heroiska kamp, som Finland kämpade och om den vädjan om hjälp, som det finska folket riktade till oss svenskar. Det var också ganska många som hörsammade denna vädjan, och bland dem Olof Myhr, som till sig själv och de sina förklarade, att han inte kunde åse hur vårt broderfolk förblödde utan att få den hjälp, det behövde. Olof Myhr fick giva sitt liv på slagfältet, o. det är för denna insats, som Finland nu till hans efterlevande framför sitt tack och som en erinran om detta överlämnar utmärkelsen. Det diplom, som medföljde frihetskorset, var undertecknat av fältmarskalk Mannerheim. Olof Myhr stupade som bekant i början av mars i år vid Märkäjärvi, där svenskarna hade omringats av ryssar. Vid samma tillfälle stupade även nio andra svenskar.
[Östersunds-Posten 1940-12-28]

Härjedalsbo stupade i Finland
Svensson-Myhr från Funäsdalen föll i första drabbningen
Namnen på de sex medlemmar i svenska frivilligkåren, som stupat vid det tidigare omtalade spaningsuppdraget, ha nu offentliggjorts. […].
Översergeant O. Svensson-Myhr var född 1910. Han har försörjt sig med vägarbete o. dyl. i sin hemtrakt Funäsdalen. Han var känd som en arbetsam och skötsam man. Han har tävlat något i skidlöpning men icke varit någon speciellt framstående tävlingsåkare. Till Finland reste han, sedan han tagit avsked från sin tjänstgöring vid neutralitetsvakten. Den stupade, som var son till arrendatorn Sven Svensson-Myhr i Funäsdalen, efterlämnar som närmast sörjande fästmö och ett barn.
[Jämtlands Tidning 1940-03-09]

[Torbjörn Aronsson]

Aksel Lindström till Finland med 3 hundspann
Lastar i början av nästa vecka i Östersund. Flera gråhundar behövas.
I början av nästa vecka lastar fjällföraren Aksel Lindström in tre spann jämtländska gråhundar i Östersund för transport till finska fronten. Han beräknar då ha fått inmönstra 15 djur.
- Jag är mitt uppe i förberedelsearbetet, säger hr Lindström idag då Ö.-P. ringer upp hans hem i Aspås. Vad hundarna beträffa har jag fått bestämt besked om 7 stycken men jag behöver lika många till. Därför, ägare av gråhundar, har Ni prima djur och vill Ni göra en god sak, ställ djuren till förfogande! Det gäller samarittjänst ute i den finländska ödemarken. Avresan från Östersund beräknas ske i början av nästa vecka och i sällskap har då hr Lindström de två bröderna Sture och Adolf af Ekestam från Stockholm, härdade och präktiga pojkar som färdledaren uttrycker sig. F.n. är tillverkningen av pulkorna i full gång uppe i Aspås och det blir en av Lindström specialkonstruerad modell, liknande den indianska toboggan. Sovsäckar och inredningar till pulkorna göres i renskinn och en hantverkare är f.n. i fullt arbete med detta.
[Östersunds-Posten 1940-01-10]

Obs. att det rör sig om författaren Aksel Lindström, som presenteras här: http://www.aksellindstrom.se

Frivilligbyrån i Östersund
[…]
Tre hundspann i Jämtland nu klara
Aksel Lindström i Aspås, som fått i uppdrag att utrusta tre hundspann från vårt län för ambulanstjänst i norra Finland, har nu fått sina tre spann klara. De hundar, som erhållits, äro alla synnerligen kraftiga och verkliga praktexemplar, säger hr L. då Ö.-P. frågar honom efter resultatet. De äro så kraftiga, att vi tro oss kunna nöja oss med fyra hundar spända för två av spannen, det tredje spannet för fem hundar. Några av hundarna äro inkörda. Vad som fattas i utrustningen är goda skidor. Hr Lindström har sökt att få tag i 7 ½ fots hickoryskidor av terrängmodell, men det har varit omöjligt. Skidorna skola passa personer med en vikt av c:a 85 kg. i full mundering. Nog finnes det väl privatpersoner i vårt län som äga våra skidor och kunna skänka dem till expeditionsmedlemmarna. Adressen är Aksel Lindström, Aspås. Tel. 8.
[Östersunds-Posten 1940-01-16]


Aksel Lindström lastar in
[…]
Aksel Lindström och bröderna af Ekenstam har i dag lastat in vid Östersund C. för att resa till Finland och samarittjänsten i den finska ödemarken. Som bekant har hr Lindström sedan någon tid varit i färd med att utrusta denna expedition. Han har nu lyckats få ihop ett tillräckligt antal djur till tre spann med dessa skola nu de tre herrarna biträda vid sjuktransporter ute i den finska ödemarken. Djurmaterialet som man nu förfogar över är synnerligen förnämligt och efter endast en kortare träning har man det hela trimmat. I morse startade man från Aspås och gjorde en sista avslipning före inlastningen. Hr Lindström upplyser att man beräknar kunna köra där ute i Finland i även oländig terräng med en hastighet av 1 mil i timmen. Ibland kan det givetvis bli mindre, men våra duktiga gråhundar äro även kapabla för mer. Vi önska lycka till i arbetet där ute.
[Östersunds-Posten 1940-01-19]