”Skolämnet historia är en strikt manlig angelägenhet”

[Marcus]

Om nedanstående sammanställning är korrekt så måste det vara något skevt i läroböckerna.

Delegationen för jämställdhet i skolan i ny rapport: I fyra granskade läroböcker i historia är det enbart mannen som är styrande och norm i historieskrivningen. I de över 550 arbetsuppgifterna till en lärobok i historia för grundskolan är Kalmarunionens drottning Margareta med som enda namngivna kvinna. Däremot finns flera hundra mansnamn, från Nebukadnessar till Deng Xiaoping, Birger Jarl till Fredrik Reinfeldt. I de fyra läroböcker vi har granskat namnges sammanlagt 62 kvinnor – och 930 män.
[...]
I de fyra läroböckernas register namnges sammanlagt 62 kvinnor och 930 män. I motsats till vad man skulle kunna tro blir kvinnorna allt färre ju längre fram man kommer i tiden. En bok nämner hela sex svenska kvinnor från år 1900 och framåt: Kerstin Hesselgren, Anna-Greta Leijon, Anna Lindh, prinsessan Madeleine, Silvia Sommerlath och kronprinsessan Victoria. Anna-Greta Leijon och Anna Lindh nämns vid närmare betraktande enbart i egenskap av offer för ett planerat attentat respektive som mordoffer. En annan bok nämner för 1900-talet Elise Ottesen-Jensen och Alva Myrdal. Sedan tar det stopp. I en tredje nämns ingen svensk kvinna vid namn efter Ulrika Eleonora, vars regering tog slut år 1720; en fjärde nämner ingen efter drottning Kristina. Det handlar om århundraden, då kvinnor vinner ökade juridiska, ekonomiska och politiska rättigheter och ökad synlighet och närvaro i samhällets alla delar. Också i den allmänna historien är det från år 1900 och framåt glest med kvinnor i samtliga böcker.
Stor uppmärksamhet ägnas män inom filosofi, uppfinningar och vetenskap. En enda bok nämner en kvinna: matematikern Hypatia. Marie Curie, dubbel Nobelpristagare, finns däremot inte med någonstans.
[...]
Om namngivna kvinnor är få, måste de väl ändå förekomma som anonyma i den stora kollektiva historien? Några avsnitt i alla böcker behandlar särskilt kvinnors förhållanden. Fastän det handlar om kvinnor är det i regel män som citeras. Kvinnan är inte subjekt, utan ses i egenskap av föremål för mäns handlande och tänkande. Men kvinnor nämns ju inte bara i specialavsnitten. En översiktlig beräkning av det totala utrymme som explicit ägnas åt kvinnor i böckernas resulterar ändå i mycket låga tal, ungefär 14 sidor av 351 i ett fall, 14 sidor av 375 i ett annat.
Innebär det att böckerna i övrigt handlar om män? Det är tyvärr ingen överdrift att svara ja på den frågan. Också de delar som är avsedda att ha en mer generell karaktär visar sig i praktiken gälla enbart män. Kategorier som bönder, arbetare och medborgare identifieras som män genom namn, titlar, sammanhang och använda pronomina. När kvinnor finns utanför specialavsnitten är det ofta som en pendang till män, vanligast hustrur.
Kvinnors arbete i produktion och handel av olika slag framgår ibland i special­avsnitten, också inom de centrala områden där de var ensamproducenter som mjölk- och mejerihanteringen. Men när jordbruk, hantverk, handel, gruvdrift, fabriksproduktion och andra arbeten nämns i den allmänna texten framställs de som manliga. Kvinnornas omfattande produktion i hushållet under äldre tid blir synlig i böckerna först när den flyttas ut och industrialiseras. Det skeva synsättet gör att också barnens historia riskerar att försvinna.
Kvinnouppfattningen i de politiska ideologierna berörs knappast alls. Också kvinnorörelsen behandlas snävt och ses varken som ideologi eller politisk organisering. Demokratiseringsprocessen tycks väcka intresse bara fram till dess att alla män fått rösträtt. Politik som rör jämställdhet ges ringa och ofullständig uppmärksamhet. Att jämställdhet också berör män framgår enbart i en av böckerna.

http://www.dn.se/opinion/debatt/skolamn ... -1.1048773

/Marcus

[spett]

Så femikarriäristerna skall ha hälften av alla namn i historieböckerna också ?

Antikens historia med hälften kvinnor i rollfigurerna ? Samma med Franska Revolutionen ?

Vilken cirkus och ingen får säga emot.

[Marcus]

Så femikarriäristerna skall ha hälften av alla namn i historieböckerna också ?

Det är rätt långt mellan de nuvarande 6,66% och en mer rimlig andel kvinnor som tas upp, det kan man tycka utan att behöva drabbas av någon nedsättande kommentar som t.ex. "femikarriäristerna".

Det kan t.ex. inte vara vettigt att man inte finner en enda svensk kvinna efter Ulrika Eleonora att ta upp eller att man inte ens tar med Marie Curie när man pratar om vetenskapshistoria.

/Marcus

[frejs väpnare]

Håller med Marcus.
Det stora problemet med skolans historieböcker är att "consensus" sätter normen för vad som ska behandlas och hur det ska behandlas. Därför måste man tyvärr särskilt peka på de stora felaktigheterna. Inte bara vad gäller Queerfrågor, utan också t.ex betoningen på krig och erövringar, Europas ockupation av 3:e världen etc.

[Hans]

Håller med Marcus.
Det stora problemet med skolans historieböcker är att "consensus" sätter normen för vad som ska behandlas och hur det ska behandlas. Därför måste man tyvärr särskilt peka på de stora felaktigheterna. Inte bara vad gäller Queerfrågor, utan också t.ex betoningen på krig och erövringar, Europas ockupation av 3:e världen etc.

Jag förstår spett bättre än dig, kan du utveckla dig en aning?

Att män har haft den formella makten under historien är solklart. Varför kan diskuteras. Min egen högst personliga tes är att kvinnor är klokare än att hålla på med att skaffa sig social status genom diverse gärningar = avtryck i historien. Man kan börja sätta procentsatser här men det kommer aldrig bli jämlikt i historien då Johan var mån om sin prestige och Johanna om andra saker, som kanske familj och barn. Det blir fel att könskvotera historien.

Mina 2 € cent.

MVH

Hans

[Marcus]

Det blir fel att könskvotera historien.

Det handlar inte om någon kvotering där X% av de nämna ska vara kvinnor, det handlar om att ge en mer rättvisande bild av historien, hur kan man t.ex. välja att låta bli att nämna Fredrika Bremer eller för all del Karin Kock i en svensk historiebok?

/Marcus

[Olof Trätälja]

För det första så är det naturligtvis extremt torftigt att argumentera utifrån kollektiva procentsatser. Vill man föra en diskussion på en rimlig nivå, så får man nog vara så vänlig och argumentera för exakt vilka personer man vill ha in och vilka man vill ha ut.

För det andra och det är nog det väsentliga så handlar troligen detta mest om att elda på för skolverkets idioiska förslag att prortera bort äldre historia än 300-år och helt stryka all historia före år 800. Allt naturligtvis för att framställa "historien = vänsterns utvecklng" i sann skolverksmarxistisk anda. Se gärna de senaste dagarnas debattartiklar i den konkurrerande Stockholmsmorgontidningen.

Härvid skall tydligen också Theodora åka ur historieböckern verkar det som, men blir inte procenten ännu mer "fel" då? Och varför skall inte Theodora få vara kvar? Får inte vad som allmännt betraktats såsom onda kvinnor vara kvar? Theodoras bakgrund finns där naturligtvis som försök att förklara varför hon blev som hon anses blivit precis såsom man försöker förklara Hitler.

[Pewi]

Ingen har talat om procentsatser som skall uppfyllas. Däremot om märkliga urvalsprinciper och hårresande enögda och sexistiska formuleringar. Om det nu är så att det är politisk historia som skall vara huvudfokus i ämnet (vilket också kan diskuteras) så är det fortfarande så att man konsekvent går förbi och/eller osynliggör kvinnor som haft politisk makt och inflytande. För sådan har funnits, i många fall betydligt mer och viktigare än några av de halvfigurer som nämns i DN-artikeln.

Det handlar som nämns i artikeln också om hur man tar upp kvinnor respektive män. Även när man faktiskt lyfter fram kvinnliga aktörer så tenderar det att ske under helt andra former än när motsvarande män nämns. Artikeln nämner hur kejsarinnan Teodora tas upp i en lärobok där stycket främst handlar om hur hon uppträdde på cirkus i "ett bejublat stripteasenummer ". Say what! Jämför också med hur drottning Kristina brukar tas upp i läroböcker där man ogenerat spekulerar i kön och olika psykologiska förklaringar till hennes handlande på ett sätt som man knappast gör med manliga politiker.

[Olof Trätälja]

Angående Theodora så är det ju endast artikeförfatternas propagandistiska urval vi ser och definitivt inte läroboksförfattarens. Propagandisktiskt i meningen att man självklart beskurit citatet i akt och mening att spela på dn-debats läsares okunnighet och att de därför inte skall kunna förstå varför det i en större kontext, som säkerligen finns i läroboken,troligen är högst relevant. Ponera tex att det i läroboken i själva verket står som följer, det vet jag förstås inte men som hypotetiskt exempel:

Under Kejsar Justinianus tid fördes ett stort antal hämndgiriga krig utan strategsk verklighetsförankring som kostade hundratusentals, kanske miljoner människor livet utan att några resultat uppnåddes. De flesta historiker menar att Justinianus var en svag och skrämd härskare och att hans hustru kejsarinnan Theodora i verkligeheten utövade en stor del av makten. Före giftemålet med Justniianus hade Theodora levt ett svårt liv på cirkus. I ett bejublat stripteasenummer låg hon naken på scenen, endast täckt av en hög med vetekorn, som två dresserade gäss åt upp. Under Justinianus förbjöds filosofin, men betydande insatser på det juridiska området genomfördes.

Så mycket mer än så lär man inte få plats med i en historiebok för grundskolan och jag tycker nog att exemplet med gässen i ett sådant stycke skulle vara tämligen väl balanserat för att en grundskoleelev dels skulle förstå bakgrunden med de uppenbara kränkningarna samtidigt om det inte är allt för vulgärt.

MEN orsaken till att artikelförfattarna ser rött och säkert blixtrar av ilska är förstå en helt annan. I den feministiska världsåskådningen görs Theodora till någon slags hjältinna eftersom hon i Justianus lagstiftning för in flera kvinliga rättigheter. Ofta direkt tagna från hennes eget liv. Därför måste Thodora i den feministiska världsåskådningen vara allt igenom god och endast ha bra och starka egenskaper.

Ungefär som om ett gäng motorvägsentusiaster skulle kräva att allt som skrevs om Hitler måste vara positivt och hyllande...

[pandersson2]

Vi kan ju ge lite statistik.

Nobelpristagare, män 765, kvinnor 41. 5,1 % kvinnor.
Svenska regenter (från Erik Segersäll), 81 män, 3 kvinnor. 3,6 % kvinnor.
Svenska statsministrar (från Louis de Geer dä), 42 män, 0 kvinnor. 0 % kvinnor.

De 6,6 % kvinnor som finns i läromedlen ger kanske i första hand en skev bild av att kvinnor varit mer betydelsefulla i historien än vad de varit. Anledningen till det ser jag dock som ett helt annat ämne. Det enda område som jag på rak hand kan komma på där jag ser en tydlig statistisk övervikt på kvinnor skulle väl vara svenska helgon. Vi har väl två som samtliga varit kvinnor. Någon annan kanske kan ge lite annan statistik, villka områden har det historiskt sett funnits anledning till att ha mer än ca 5 % kvinnor som omnämns?

Edit.
bland de 100 rikaste så finns det ca 10 kvinnor, dvs här har vi en överrepresentation jämfört med läroböckerna.

[tryggve]

Det låter ju rätt märkligt att endast en kvinna nämns med namn i de 550 arbetsuppgifter som finns till en av kursböckerna.

[Pewi]

@O T: Skulle det stå som i ditt fiktiva exempel så skulle det ju inte vara mindre bisarrt. Byt t.ex. ut kvinnan mot en man i texten och se hur det ser ut. Att nämna Theodoras sociala bakgrund är förstås relevant och intressant, men tänk dig beskrivningen av en manlig politiker där det görs en smetig poäng av hans chippendaleskarriär.

Dessutom, "uppenbara kränkningar"? Vad syftar du på?

@Pandersson2: Artikeln vill iofs inte ha någon särskilt procentsats kvinnor med i böckerna utan konstaterar bara att det är en väldigt liten del kvinnor som nämns. Att de siffror du nämner ser ut som de gör har förstås sina historiska anledningar, men det är knappast någon anledning att gå förbi kvinnliga politiker och forskare som gjort stora insatser. Att diskutera svensk politisk utveckling under 1800-talet utan att nämna Bremer eller under 1900-talet utan t.ex. Myrdal eller Ottesen-Jensen borde räknas som tjänstefel.

[Olof Trätälja]

"Uppenbara kränkngar", tja det knappast att ses som hedrande att ligga naken under en hög med korn och bli avbetad av ett par gäss. Dessutom började hon som barn, så något fritt val var det knappast.

Chippendalemän torde ha föga möjligheter att göra karriär som ger plats i historieböckena så det torde vara därför de lyser med sin frånvaro. Hade de däremot funnits är jag helt övertygad om att det nogsamt omtalats.

[Kreuz]

Här är rapporten som artikeln ovan bygger på om det kan vara av intresse. http://www.regeringen.se/sb/d/12492/a/139833

[pandersson2]

Pewi skrev:

Att diskutera svensk politisk utveckling under 1800-talet utan att nämna Bremer eller under 1900-talet utan t.ex. Myrdal eller Ottesen-Jensen borde räknas som tjänstefel.

Det här är väl i första hand en fråga om hur omfattande materialet är. Personligen ser jag inte Ottesen-Jensen som ett namn jag skulle haft med bland de 100 intressantaste namnen från 1900-talet. Ur rapporten står det skrivet att det finns 15 män som nämns. Tyvärr har jag inte lyckats hitta deras namn. De namn som nämns från 1900-talet är Hjalmar Branting, Tage Erlander, Gunnar Hedlund, Alf Johansson och Olof Palme. Kvar finns nio namn. Att Alva Myrdal självklart förtjänar att nämnas bland dessa har jag svårt att se, det finns säkerligen lika många män som är minst lika kvalificerade. Personligen skulle jag först tänka på Per Albin Hansson, Karl Staaf, Markus Wallenberg, Raoul Wallenberg, Ernst Wigfors, Ingvar Kamprad, Gustav V, Torbjörn Fälldin och Ingvar Carlsson. Jag är därtill övertygad om att av dessa så är det flera som författarna inte brytt sig om att taga med. Dock, motivera gärna varför Alva Myrdal med självklrhet skall nämnas istället för någon av dessa.

Därtill, rapporten som det bygger på känns inte seriös. Smaka på detta citat från sidan 10.

Att göra en fullständig genomgång av huvudtexten ifråga om både kvinnor och män skulle kräva en alltför tidsödande arbetsinsats. Jag har därför begränsat mig till en genomgång av huvudtexten för perioden 1900 till nutid för att fånga upp de kvinnor och män som finns med där, men som saknas i registret.

Analysen verkar främst bestå av att titta i registret efter namn. Att läsa boken och skriva upp samtliga namn har ansetts vara alltför betungande. Enbart svenska 1900-talet verkar ha analyserats ordentligt.