Christian Gunter tysk spion?

[Königstiger]

Någon mer som såg på nyheterna där de sa att Gunter hade varit tysk spion? Helt nya uppgifter för mig i alla fall.. Någon som hört om detta tidigare? Eller är dessa uppgifter inkorrekta?

[Stilleben]

Någon mer som såg på nyheterna där de sa att Gunter hade varit tysk spion? Helt nya uppgifter för mig i alla fall.. Någon som hört om detta tidigare? Eller är dessa uppgifter inkorrekta?

Det handlar om den tyske militärattachen i Helsingfors, Horst Rössing, som lämnade detaljerade uppgifter till den svenske militärattachén där om det förestående tyska anfallet på Sovjetunionen midsommaren 1941. Günther skall ha förfrågat sig hos tyskarna om uppgifterna var riktiga och därvid röjt Rössing. Denne togs därefter av tyskarna ur tjänst och dog något halvår senare under mystiska omständigheter.

Det är inget nytt, historien är detaljerat beskriven i Björkmans "Sverige inför operation Barbarossa" med tillägg i den nyutkomna reviderade upplagan.

[Königstiger]

Jaha ja det var ju rätt taskigt gentemot Rössing.. Men vad gjorde Gunter med dessa uppgifter sen då? Och varför fick han dom? Tyckte Rössing att det angådde Sverige på något sätt?

[Stilleben]

Jaha ja det var ju rätt taskigt gentemot Rössing.. Men vad gjorde Gunter med dessa uppgifter sen då? Och varför fick han dom? Tyckte Rössing att det angådde Sverige på något sätt?

Troligen ville Rössing med sitt uppgiftslämnande övertyga Sverige om att de borde gå med Finland/Tyskland i anfallet på Sovjetunionen eller att de i varje fall borde göra stora eftergifter beträffande transiteringar m.m. Günther kan faktiskt ha uppfattat det som om Rössing hade officiell sanktion att lämna uppgifterna, därav hans förfrågan. Sådana propåer förekom f.ö. mer eller mindre förtäckta även från andra höga tyska militärer.

En ytterligare föklaring till Rössings beteende skall vara att han enligt egen utsago ville bli militärattache i Stockholm och att svenskarna med hans hjälpsamhet i minne skulle stödja honom om det blev aktuellt!

Hänvisas f.ö. till Leif Björkmans utmärkta bok!

En hel del finns f.ö. beskrivet under http://www.christiangunther.se/pdf/tidslinje.pdf , se under 1941 !

[Königstiger]

Tack för infon Bra att det står i den boken för den är nämligen redan beställd från SMB. Ocensurerad om jag minns rätt

[Stilleben]

Någon mer som såg på nyheterna där de sa att Gunter hade varit tysk spion? Helt nya uppgifter för mig i alla fall.. Någon som hört om detta tidigare? Eller är dessa uppgifter inkorrekta?

Det handlar om den tyske militärattachen i Helsingfors, Horst Rössing, som lämnade detaljerade uppgifter till den svenske militärattachén där om det förestående tyska anfallet på Sovjetunionen midsommaren 1941. Günther skall ha förfrågat sig hos tyskarna om uppgifterna var riktiga och därvid röjt Rössing. Denne togs därefter av tyskarna ur tjänst och dog något halvår senare under mystiska omständigheter.

Det är inget nytt, historien är detaljerat beskriven i Björkmans "Sverige inför operation Barbarossa" med tillägg i den nyutkomna reviderade upplagan.

Det är märkligt att detta tycks ha blivit mera känt först genom Leif Björkmans doktorsavhandling 1971 "Sverige inför operation Barbarossa".

Det förefaller vara ganska säkert, och ännu mera genom den reviderade upplaga som Leif Björkman utgav 2006, att Rössing miste livet genom Günthers lösmynthet.

Leif Björkman försökte, vilket han beskriver i den reviderade upplagan, under ett besök i Öst-Berlin 1976 få kontakt med Rössings enligt uppgift kvarlevande hustru, men lyckades inte hitta henne.

Ändå måste Günthers lösmynthet om Rössing ha varit känt långt före 1971. Jag läste nämligen häromdagen återigen "Samtida Vittne" av statsrådet (en tid 1939) och sedermera utrikesförhandlaren under krigsåren, Gunnar Hägglöf ( http://sv.wikipedia.org/wiki/Gunnar_H%C3%A4ggl%C3%B6f ). Det framgår att boken låg i manuskript 1968, men utgavs först 1972. Hägglöf har då tillagt en not om att han läst om Rössing i Björkmans ovannämnda avhandling (1971), men att han inte gjort några ändringar i sitt manuskript.

Hägglöf skriver alltså följande (ur sid. 101-103):
"(Karl-Gunnar) Westman (sändebudet i Helsingfors) var särskilt upprörd över att Günther talat med den tyske ministern, prinsen av Wied, om de uppgifter rörande tysk-finska militära planer som (den svenske) militärattachén von Stedingk fått av den tyske militärattachén Rössing. Detta var icke endast ett upprörande brott mot vanliga och i all synnerhet diplomatiska hedersbegrepp, ett brott som kunde få de allvarligaste konsekvenser för Rössing och som redan skadat von Stedingks ställning i Finland. Det var också - menade Westman - ett osympatiskt utslag av en önskan att "ställa sig in" hos tyskarna".

(förtydligande 23.12.)Hägglöf skriver sedan: "Jag måste bekänna att jag sällan blivit så förbluffad som när jag fick höra talas om Günthers samtal med Wied. Jag kunde helt enkelt inte förstå vad som föranlett honom att göra detta avslöjande", dock att Günther troligen trodde att han förtroligt kunde ta upp Rössings uppgifter med prins Wied för att försöka få klarhet om dessa."Hade han anat att Rössing skulle råka illa ut, hade han säkert inte prisgivit honom. Man kan tycka att det är bra godtroget. Ja, men kan man inte använda detta adjektiv för att beteckna Günthers hela behandling av Finlandsproblemet under våren 1941?"

Ur Per-Albin Hanssons dagbok 5 maj 1945 (Källa: Krister Wahbäcks "Regeringen och kriget", 1972): "G(ünther) meddelade att den tyske militärattchén i Helsingfors sagt, att allt var klart för strid mellan T. och R. --------G. hade utan att nämna källan tagit upp saken med Wied som förklarade att någon grund för antagandet inte fanns.----------"

Händelsen var alltså känd för en liten krets här redan under kriget. Efter detta följde ju, i varje fall i dåvarande massmedia, räfst och rättarting med de ansvariga för "undfallenheten" mot tyskarna, men saken uppmärksammades inte då. Hade den blivit det skulle det nog ha övervägts att inleda ett rättsligt förfarande mot f.d. utrikesministern Christian Günther (avliden 1966) angående hans lösmynthet om Horst Rössing. Denna ledde tydligen också till hans död. Skadestånd till de efterlevande borde också ha blivit aktuellt.

[Ben]

En måhända märklig detalj rörande Rössings död. I den nya upplagan av Björkmans bok uppges det i Jörgensens förord (s. 41), med stöd av en Mannerheimbiografi, att militärattachén skulle ha avlidit i december 1941. I Heeres-Verordnungsblatt (volym 24:3 - om man ska lita på "Google books") finns dock ett tillkännagivande om att Rössing dött i Helsingfors den 1 februari 1942 - alltså först halvannan månad senare.

Samt här: http://www.ak-group.ru/forum/showthread.php?p=5830
att han skulle ha tilldelats en orden (Frihetskorset) den 31 januari 1942.

[Ben]

Än mer egendomligt: I sin Mannerheimbiografi (Marskalken av Finland 1941-1944, s. 43) från 1979 avfärdar Stig Jägerskiöld hela teorin om att Rössing på något sätt skulle ha råkat illa ut pga sitt samtal med Stedingk. Han skriver att militärattachén sedan lång tid led av hjärtbesvär och högt blodtryck och pga av detta hade varit sjukledig hösten 1941. Han avled sedan efter återkomsten till Helsingfors. Jägerskiöld hänvisar bl.a. till "ett fylligt material härom i BuAFr".

Lite märkligt att historien kunde få nytt liv mer än 25 år senare, helt utan att Jägerskiöld nämns.

[Ben]

Ytterligare ett par saker:

1. Vad som bara i förbigående nämns i den nya upplagan av Björkmans bok är att han vid disputationen utsattes för mycket frän kritik från Göran B. Nilsson, numera professor em. vid Linköpings universitet. Nilsson slog ned på felöversättningar, missvisande fotnoter m.m. I en essä i boken Samtidshistoria och politik (2004) skräder han inte orden och talar bl. a om författarens "skandalösa behandling av källmaterialet". Nu finns det säkert fler aspekter på detta än Nilssons, men det kan likväl vara värt att ha hans kritik i åtanke. Historien om mordet på Rössling i Helsingfors kallar Nilsson "von Stedingk-Björkmans amsaga".

2. Björkmans disputation bevakades av Jolo, som i DN 2 juni 1971 bl.a. berättade att Gösta von Stedingk hade varit närvarande och i lunchpausen berättat följande:

I november 1941 var v. Stedingk hembjuden till Rössling. Vid ankomsten togs han emmertid emot av marinattachén, inte av R. Stämningen vid middagen var "spöklik" och Rösslings hustru satt tyst. Plötsligt hördes förfärliga skrik, vilka fru Rössling förklarade med att hennes man var sjuk. Dagen efter fick v. Stedingk veta att Rössling skjutits i sin villa, under själva middagen. Likvidationen var inte bara ett straff utan också en varning till Stedingk och Sverige.

Det torde vara detta som Göran B. Nilsson betecknar som "amsaga" och historien förefaller också mer än lovligt otrolig, speciellt med tanke på vad t.ex. Jägerskiöld berättar utifrån sitt källmaterial.

[Stilleben]

Ytterligare ett par saker:

1. Vad som bara i förbigående nämns i den nya upplagan av Björkmans bok är att han vid disputationen utsattes för mycket frän kritik från Göran B. Nilsson, numera professor em. vid Linköpings universitet. Nilsson slog ned på felöversättningar, missvisande fotnoter m.m. I en essä i boken Samtidshistoria och politik (2004) skräder han inte orden och talar bl. a om författarens "skandalösa behandling av källmaterialet". Nu finns det säkert fler aspekter på detta än Nilssons, men det kan likväl vara värt att ha hans kritik i åtanke. Historien om mordet på Rössling i Helsingfors kallar Nilsson "von Stedingk-Björkmans amsaga".

2. Björkmans disputation bevakades av Jolo, som i DN 2 juni 1971 bl.a. berättade att Gösta von Stedingk hade varit närvarande och i lunchpausen berättat följande:

I november 1941 var v. Stedingk hembjuden till Rössling. Vid ankomsten togs han emmertid emot av marinattachén, inte av R. Stämningen vid middagen var "spöklik" och Rössings hustru satt tyst. Plötsligt hördes förfärliga skrik, vilka fru Rössling förklarade med att hennes man var sjuk. Dagen efter fick v. Stedingk veta att Rössling skjutits i sin villa, under själva middagen. Likvidationen var inte bara ett straff utan också en varning till Stedingk och Sverige.

Det torde vara detta som Göran B. Nilsson betecknar som "amsaga" och historien förefaller också mer än lovligt otrolig, speciellt med tanke på vad t.ex. Jägerskiöld berättar utifrån sitt källmaterial.

Rössing var omvittnat mycket bitter bl.a. över det sätt hans frispråkighet avslöjats, alltså genom samtalet Günther-Prins Wied. Vad som sedan hände är oklart. Det verkar dock som om han fick vara kvar i Finland, men att han sattes till mindre kvaliciferade uppgifter. Jag finner således honom som deltagare i överläggningar den 8 och 17 juli 1941 om inspelningar av finsk/tyska journalfilmer ( !) om kriget, http://elokuvat.blogspot.com/2004_10_01_archive.html .

Om Rössing verkligen bragtes om livet, som Leif Björkman verkar vara övertygad om, så kan vi i varje fall bortse från i november 1941! http://gariga.boom.ru/Wehrmacht.html har nämligen en förteckning med dödsdatum m.m. för Wehrmacht (Heer). Han återfinns först under "Chart 7 - died of health problem or other reasons" enligt följande: "GM Horst Rössing Mil. Att. in Finland 01.02.1942 Helsingfors". - Han var född 13.7.1891 i Plauen och var alltså bara 51 år när han dog i Helsingfors. Att Rössing hade dålig hälsa har dock omnämnts.

Tyvärr hittar jag inga fler källor på tyska eller finska på webben utöver ovannämnda, men det borde ju finnas mera åtminstone i Tyskland om det, som det skulle vara intressant att ta del av!

[Ben]

Tyvärr hittar jag inga fler källor på tyska eller finska på webben utöver ovannämnda, men det borde ju finnas mera åtminstone i Tyskland om det, som det skulle vara intressant att ta del av!

Det är väl dem som Jägerskiöld hänvisar till, dock utan att närmare specificera saken.

Jag undrar f.ö. när Rössing blev generalmajor. I boken From peace to war: Germany, Soviet Russia, and the world, 1939-1941 kallas han i en referens på sidan 534 överste. Det refererade dokumentet är från 18 augusti 1941.

Blev han alltså straffad för sin lösmynthet genom att bli befordrad till generalmajor?

[Stilleben]

Tyvärr hittar jag inga fler källor på tyska eller finska på webben utöver ovannämnda, men det borde ju finnas mera åtminstone i Tyskland om det, som det skulle vara intressant att ta del av!

Det är väl dem som Jägerskiöld hänvisar till, dock utan att närmare specificera saken.

Jag undrar f.ö. när Rössing blev generalmajor. I boken From peace to war: Germany, Soviet Russia, and the world, 1939-1941 kallas han i en referens på sidan 534 överste. Det refererade dokumentet är från 18 augusti 1941.

Blev han alltså straffad för sin lösmynthet genom att bli befordrad till generalmajor?

Ja, det finns verkligen oklarheter här!

Jag har dock efter mycket letande på webben hittat litet mer. På ytterligare två webbsidor, utöver din ovan nämnda, är han under 1941 nämnd i förbigående och som överste. I en boköversikt http://books.google.se/books?ei=a-4wS_i ... %C3%B6cker framgår också överstegraden.

Att Rössing efter avslöjandet om sitt olovliga uppgiftslämnande till den svenske militärattachen nog hade mindre kvalificerade uppgifter har jag ovan funnit troligt.

Under http://tinyurl.com/y9do2j6, som refererar ur Nürnbergprocessen, avd. Barbarossa (och Finland), kan man läsa att "Kitchmann arbeitete seit dem 1. Oktober 1941 als Militärattaché der Deutschen Gesandtschaft in Helsinki". Denne (som jag inte kunnat hitta några ytterligare uppgifter om, inte ens förnamnet) omtalade bl.a. att "Generalmajor Rössing, schwer erkrankt (svårt sjuk) war und sich zu der Zeit zur Kur (behandling) in Meran in Tirol befand" och att han därför ersatt denne.

Men ytterligare märkligheter! Leif Björkman återger på sid. 40-41 i sin bok litet ur Kalle Lehmus biografi om Mannerheim, där denne skriver: "I mitten av december 1941 väckte det uppmärksamhet i de diplomatiska kretsarna i Helsingfors, att Tysklands dåvarande militärattaché, den helt nyligen till generalmajor befordrade Horst Rössing uteblev från en bjudning, där han skulle vara värd.------ Rössing uppgavs först ha insjuknat, men redan den 17 december 1941 meddelades det att han oväntat avlidit. -----Det hade kanske inte varit så underligt men till saken fogade sig sedan en del märkvärdigheter.-----------"

Rössing hade alltså, besynnerligt nog med tanke på vad som hänt, plötsligt befordrats till generalmajor! Men nämnda dödsdatum överenstämmer inte heller med det tydligen officiella, alltså enligt http://gariga.boom.ru/Wehrmacht.html, den 31 januari 1942. Han är där generalmajor. Att han samma dag med denna grad, se http://forum.axishistory.com/viewtopic. ... 1&start=60, tilldelats Finlands Frihetskors kryddar ytterligare oklarheterna. Dock hade han varit militärattache i Helsingfors sedan 1937.

Att Christian Günther grovt brutit sin sekretessplikt och möjligen hade bort åtalas för detta är nog alla överens om! Men det finns så olika uppgifter om Rössings dödsdatum att man häpnar och vi vet inte heller hur han dog. Det skulle vara mycket intressant om det nu, c:a 70 år efter, kunde nås klarhet om detta!

[Ben]

Som sagt, Jägerskiöld skrev ett decennium efter Lehmus och tittade uppenbarligen på historien utifrån bl.a. tyskt arkivmaterial. Bl.a. mot bakgrund av vad han säger förefaller det ytterst sannolikt att v. Stedingks-Lehmus uppgifter är rena rövarhistorier och att militärattachén inte alls drabbades av några speciella efterräkningar.

Frågan om Christian Günthers skuld kommer väl f.ö. i ett lite annat läge om det visar sig att den person han ska ha satt i klistret (Rössing) i verkligheten blev befordrad några månader senare.

[Ben]

Men ytterligare märkligheter! Leif Björkman återger på sid. 40-41 i sin bok litet ur Kalle Lehmus biografi om Mannerheim, där denne skriver: "I mitten av december 1941 väckte det uppmärksamhet i de diplomatiska kretsarna i Helsingfors, att Tysklands dåvarande militärattaché, den helt nyligen till generalmajor befordrade Horst Rössing uteblev från en bjudning, där han skulle vara värd.------ Rössing uppgavs först ha insjuknat, men redan den 17 december 1941 meddelades det att han oväntat avlidit. -----Det hade kanske inte varit så underligt men till saken fogade sig sedan en del märkvärdigheter.-----------"

Detta är dock inte Björkman utan förordsförfattaren Christer Jörgensen.

[Stilleben]

Men ytterligare märkligheter! Leif Björkman återger på sid. 40-41 i sin bok litet ur Kalle Lehmus biografi om Mannerheim, där denne skriver: "I mitten av december 1941 väckte det uppmärksamhet i de diplomatiska kretsarna i Helsingfors, att Tysklands dåvarande militärattaché, den helt nyligen till generalmajor befordrade Horst Rössing uteblev från en bjudning, där han skulle vara värd.------ Rössing uppgavs först ha insjuknat, men redan den 17 december 1941 meddelades det att han oväntat avlidit. -----Det hade kanske inte varit så underligt men till saken fogade sig sedan en del märkvärdigheter.-----------"

Detta är dock inte Björkman utan förordsförfattaren Christer Jörgensen.

Helt riktigt!