Stissig

[Hexmaster]

Någon som har en aning om hur detta relativt nya ord uppkommit?

Jag tänker hela tiden på "stirrig", vilket väl också ligger rätt nära betydelsen, men tror inte att det finns någon faktisk koppling.

(Jag använder inte ordet själv men det finns det andra som gör, sedan åtminstone tio år.)

[Daniel Eriksson]

Jag har sjålv aldrig hört ordet. I en diskussion på IDG definieras stissig som velig, virrig, vimsig, osäker. Både till betydelse och uttal påminner ordet om det dialektala stirsen, som enligt Johan Ernst Rietz förekom i Blekinge på 1800-talet:

Stirsen, adj. tankspridd. Bl. (Svenskt dialektlexikon: ordbok öfver svenska allmogespråket)

[Hexmaster]

"Stirsen", tack för tipset, även om det inte verkar så troligt med ett direkt släktskap. Kanske gemensamt ursprung längre tillbaka?

Ett annat förslag är "stingslig". Svårt att bedöma sannolikheter i ämnet, men jag skulle inte satsat några pengar än...


Edit: Ordet verkar vara särskilt vanligt i häst-sammanhang. Kollade med expertisen, fick tips om ett ord "tittig" som jag aldrig hört men som till skillnad från stissig är med i ordboka:

om häst (under tävling): som tittar sig omkring o. reagerar på synintryck gm att skygga o. d.; äv. (tillf.) om öga på uppstoppat djur: levande. Ögonen (på det uppstoppade djuret) sågo så oförskämt tittiga ut och en kokett sväng på svansen saknades ej heller. GHT 1921

[Ohlmarxisten]

Någon som har en aning om hur detta relativt nya ord uppkommit?

Jag tänker hela tiden på "stirrig", vilket väl också ligger rätt nära betydelsen, men tror inte att det finns någon faktisk koppling.

På Språkrådets lista över inskickade nyord ges "stissig" betydelsen "stirrig, uppjagad, spattig". Byt ut "uppjagad" mot "stressad" så har du ett treledat teleskopord. Nä, men "stressad" har kanske ändå med saken att göra. Och googling på "stissig" tillsammans med "stressad" ger ju hyfsat många träffar, betydligt fler än på "stissig" tillsammans med något av de andra ord som föreslagits. Sedan finns ju även verbet "stissa". Kanske är det "grundformen".

[Hexmaster]

Sedan finns ju även verbet "stissa". Kanske är det "grundformen".

Det låter sannolikt, men jag hittar inte mycket mer om "stissa" än "stissig".

[Ohlmarxisten]

Sedan finns ju även verbet "stissa". Kanske är det "grundformen".

Det låter sannolikt, men jag hittar inte mycket mer om "stissa" än "stissig".

Min tanke var mest att det inte fanns någon anledning att hänga upp sig just på formen "stissig", då verbformen verkar vara ungefär lika vanlig. Och verbformen kan ju kanske även ses som ett argument för att ursprunget snarare har med "stress" att göra än med något av de andra orden som nämnts. De andra är ju inte vanliga som verb på riktigt samma vis. Men det kan ju lika gärna ha att göra med ordets "uppväxt" som dess uppkomst.

[Hexmaster]

Vid enkla sökningar hittar jag betydligt fler "stissig" än "stissa". Inte för att det behöver ha med uppkomsten att göra. Alla former är naturligtvis lika intressanta.

Jag kollade den möjliga substantivformen också och fann ett sorts belägg i bloggrubriken "Stiss - som de säger i Skåne". Någon som känner igen det?

[Ohlmarxisten]

Vid enkla sökningar hittar jag betydligt fler "stissig" än "stissa".

Ja jo, måste ha snubblat på tangenterna.

Jag kollade den möjliga substantivformen också och fann ett sorts belägg i bloggrubriken "Stiss - som de säger i Skåne". Någon som känner igen det?

Här har du ett till litet belägg som pekar åt det hållet:
http://altnet.se/forum/inlagg.php?fmess=43097&start=0

[Hexmaster]

... Där skånskan förresten påminner om Daniel Erikssons dialektala fynd. Jag misstrodde det förut men det kanske är grejen ändå.

Stirsen, adj. tankspridd. Bl. (Svenskt dialektlexikon: ordbok öfver svenska allmogespråket)

[Camilla.dk]

På dansk stammer stirred/stirsen af det gamle ord ster/stær der er en fugl (stær på moderne dansk), udtrykket betyder forvirret, måbende, forstørret, forstyrret etc. Ordet brugtes kun i det gamle østdanske område Bornholm, Skåne, Blekinge og dele af Sjælland (I følge Ordbog over det ældre danske sprog). Andre steder i Danamrk brugte man ordene stirrevit, stirrevild og stirregal om det samme. På moderne dansk siger man oftest forstyrret, forstørret og stirrevit.

Sammenhængen med stær ved jeg ikke - det skulle være at den ofte virker som om den flyver forvildet/forvirret rundt eller også at den har stikkende øjne og virker forstyrret/forvirret/stresset mm. (jeg ved ikke hvad stær hedder på svensk)

Det er vel meget muligt at det er et gammelt udtryk, der har et fælles ophav på både dansk og svensk? I følge ordbog er det dog et nyere tids ord - altså efter eller omk. 1600, så det kan ikke påvises som et oldnordisk ord.

Camilla

[Camilla.dk]

Nå ja forstørret kan også betyde stresset på dansk - og et relateret ord til stirsen er verbet "at stese" - at stese rundt, der betyder at stresse omkring, fare forvildet rundt etc.
Det lader til at ordene er ganske tætte på dansk og svensk, at man godt kunne forestille sig et fælles ophav?

[Hexmaster]

En dansk koppling. Nu börjar det liknan något. I synnerhet verbet stese där man slipper att fundera över hur skorr-r blivit ett rent s (vilket kanske inte är något större problem).

Fågeln stare kommer från sturnidae, likheterna är nog ett sammanträffande. Ordet stirra har däremot gamla indoeuropeiska rötter med betydelsen stel, det förgrenar sig i ett flertal betydelser där den stela blicken (stirra eller eng. stare) bara är en av många.

[Camilla.dk]

Hmm i følge ordbog over det danske sprog (ODS) så ER der faktisk en forbindelse mellem netop fuglen stær og at stirre - og en masse andre relaterede ord som star (halsstarrig, arrig, olm) stirre, stærvittig, stirrevit, stirsen og meget mere.

Hvordan præcis der er forbindelse mellem at stirre og en stær kan jeg ikke se - altså hvad som kom først. man siger jo ellers "blind som en stær" så det burde snarere være at fuglen ikke stirre særligt godt frem for en stirre-fugl selvom den har stikkende øjne http://ordnet.dk/ods/opslag?id=563876

Og her er forklaring sammesteds på at stæse (ikke stese som jeg skrev først)- i ældre tid (20. århundrede) brugtes det åbenbart mest om at rende stærkt/løbe: http://ordnet.dk/ods/opslag?id=563939 Edit: her har man dog ikke kobling mellem stirsen og stæse, men betegner stæse som et moderne ord, slang opstået i 1800-tallet. Mærkeligt at det så forekommer i både dansk og svensk - ellr er det bare en tilfældighed at man har fået to så enslydende slangudtryk, der minder meget om et gammelt ord, der har fælles ophav?

[Daniel Eriksson]

Efter att ha frågat runt litet grand i bekantskapskretsen, har jag intrycket att stissig främst förekommer i sydsvenska mål och götamål. Ingen av mina uppländska kompisar har hört ordet. Däremot används det flitigt av skåningarna och förstås av smålänningarna, göteborgarna och östgötarna. En sörmlänning använder också ordet, men det kan bero på de östgötska föräldrarna. Bland dem som känner till ordet är det ingen som uppfattar det som nytt. Högst ovetenskapligt naturligtvis...

Uppdatering: har just fått höra från en stockholmska, som upplever det som nytt, att ordet används av ungdomar i huvudstaden med omnejder. Kan det vara så att stissig började att användas i sydsvenska varianter (kanske efter mitten av 1800-talet eftersom Rietz inte kände till det, även om det ju inte behöver betyda så mycket) och sedan långsamt har spritts norrut, för att nå Stockholm under det senaste årtiondet?