Försvinner svenskan i Finland?

[Jurgen Wullenwever]

Nu är ju inte danskan ensam om att vara förtryckt i Sverige. Den svenska staten har tidigare bedrivit en framgångsrik kampanj för att få bort alla språkformer i Sverige utom just "rikssvenskan", och detta har drabbat skandinaviska dialekter (varibland danska mål och standarddanska kan räknas), finska dialekter och samiska dialekter, och kanske andra mål också).

Svenskan i Finland är troligen mycket bättre lottad än finskan i Sverige, även om finskan börjar få en del rättigheter nu, på en del platser i Sverige.

For i Sverige har dansk i generationer været betragtet som et mindreværdigt sprog, der helst bør udryddes - i alle fald måtte det ikke eksistere i Sverige.

Mindervärdigt, det har jag aldrig hört talas om, men jag har hört förklenande yttranden om hur danskan låter, och det är kanske likvärdigt. Folk är så avoga till allt.

Så tilbage til målet med sprogforsvarets sprogpolitik - så er det en solidaritet mellem de tre skandinaviske sprog, mn hvordan er de muligt når dansk ikke anerkendes som et ligeværdigt sprog i Sverige? Hvorfor skal danskere solidarisere med politisk kamp om at bevare svensk sprog noget sted? Når politikken er atbevare svensk med den ene hånd og udrydde dansk med den anden?

Svenskarna själva vill ofta ersätta svenskan med engelska, så att bevara svenskan är inte någon allmän åsikt, särskilt inte bland makthavarna, och organisationen Språkförsvaret är troligen en reaktion på detta.

Måske er det ikke underligt at mange danskere hellere vil tale engelsk med en svensker, for engelsk er et sprog man frivilligt har indoptaget og ikke under tvang - det er tillige et neutralt sprog, som ikke bliver set ned på. For hvorfor skulle man som dansker ønske at tale et sprog som modparten betragter som et mindreværdigt sprog?

Många svenskar har svårt att förstå talad danska, och det är delvis en vanesak, och delvis en fråga om att vilja förstå. Jag känner hur som helst inte till att danskan skulle ha låg status i Sverige. Jag har en del bekanta som har gått kurser i danska för att lära sig det bättre än man redan gör som svensktalande, och de har uppenbarligen inget emot det danska språket. I svenska skolor, både i grundskolor och vid universitet, har man (alltid?) haft ett, visserligen mycket litet, men ändock förekommande, inslag av undervisning om danskan och norskan, och vid sådana tillfällen har jag aldrig stött på någon aversion mot danskan.
En dansk kvinna som var granne till mig för snart tjugo år sedan ville verkligen inte tala engelska med mig, utan höll sig till någon sorts svenskdanska, varmed menas att hon sade något som hon menade var svenska, men för oss svenskar framstod det som danska.
När jag nyligen hörde chefen för det danska systerföretaget hålla ett tal, så får jag erkänna att det var mycket som jag inte uppfattade, så det är inte helt lätt med skandinavisk förståelse, och då hade han dessutom ansträngt sig med att tala mer skandinaviskt än till vardags. (Men en av de finlandssvenskor som jag har varit bekant med, sade att hon inte kunde förstå min mellansvenska (från gnällbältet), så danskarna är inte ensamma om att inte kunna förstås av andra.)

Udover dette rent retoriske spørgsmål, så mener jeg helt personligt at selvfølgeligt skal svensk bevares i Finland, det er et gammelt sprog der har knyttet sig kulturen der i århundreder. Blot ville jeg ønske at sprogfosvaret ville kigge på Sveriges behandling af dansk i Sydsverige også. Dansk sprog i Sydsverige og i Slesvig er ikk to vidt forskellige ting andet end værtslandenes anerkendelse af dem.

En undran, borde Sverige behandla dialekterna på ett sätt, och standarddanskan på ett annat sätt, eller skulle alla få samma rättigheter trots de vitt skilda förutsättningarna?
En lustig sak är att den mest tydliga dialektgränsen i Skandinavien är den mellan Skåneland och gamla Sverige, så på sitt sätt lyckades inte försvenskningen helt och hållet. Jag tycker att det snarare är skåningarna, och inte danskarna, som får utstå kränkande behandling från centralsvenskt håll, och tycker att de borde vara mer upprörda över detta. Mälardalingar kan inte förstå rikssvensktalande skåningar heller, så det verkar som om ingen kan förstå vad någon annan säger ...

[Camilla.dk]

Tak Jurgen for din meget udførlige post

Jurgen Wullenwever skrev:
En undran, borde Sverige behandla dialekterna på ett sätt, och standarddanskan på ett annat sätt, eller skulle alla få samma rättigheter trots de vitt skilda förutsättningarna?
En lustig sak är att den mest tydliga dialektgränsen i Skandinavien är den mellan Skåneland och gamla Sverige, så på sitt sätt lyckades inte försvenskningen helt och hållet. Jag tycker att det snarare är skåningarna, och inte danskarna, som får utstå kränkande behandling från centralsvenskt håll, och tycker att de borde vara mer upprörda över detta. Mälardalingar kan inte förstå rikssvensktalande skåningar heller, så det verkar som om ingen kan förstå vad någon annan säger ...

Ja jo selvfølgelig har du ret i, at det må være skåningerne og ikke danskerne, der må udstå svensk sprogpolitik, og nu er det jo heller ikke alle skåningene eller danskere, der synes nogen krænkelse overhovedet finder sted, men eftersom jeg ikke er skåning, kan jeg ikke tale på deres vegne men blot omtale hvordan svensk sporgpolitik føles fra et dansk synspunkt.
Det er jo et svært spørgsmål om sprogundervisning, som jeg ikke kan svare på, eftersom jeg ikke bor i Skåne og dårligt kan kræve eller blande mig i hvordan de skal lære sprog og hvilke de ønsker at lære. Jeg mente blot at dansk burde foreligge som en mulighed for de, der skulle ønske det, ikke at de skull være tvunget til at lære dansk mod deres vilje.
Du har ret i at der er forskellige forudsætninger for sprogundervisning end fo dialektundervisning. I dialektundervisning, tages udgangspunkt i at eleverne allerede eller til dels forstår den talte dialekt, og det er således en introduktion til dialektens historie, ældre sproggods, præsentation af digte, tekster og lydoptagelser af dialekten gennem foskellige tider, er skal give eleven mulighed for bedre at kunn orientere sig i dialekten, dens historie og om muligt få et fyldigere ordforråd.
Sprogundervisning er som regel myntet på at eleverne skal kunne lære et fremmed sprog, skal kunne tilegne sig færdigheder i det, og slutteligt kunne kommunikere på det lærte sprog gennem kendskab til grammatik, sætningsstilling og et større eller mindre ordforråd.

I Danmark har svensk- og norsk-undervisningen været nærmere kriterierne for dialektmålsundervisning. Dialektmålsundervisning i Bornholmsk, har desuden også indoptaget grammatikundervisning, der ellers hører sprogundervisning til - dette fordi at bornholmsk har en anden grammatik end dansk.
Hvordan de skal undervises i skånsk må bero på en rent politisk beslutning, og i øvrigt alt efter om det defineres som sprog eller dialekt om nogen gider lære det osv. Det skal jeg ikke blande i overhovedet, da jeg ikke bor i Skåne og det må være op til skåningerne hvilken status de ønsker anført for skånsk. For dansks vedkommende skulle jeg ønske at det blev tilbudt som sprogfag allerede tidligt og jeg skulle også gerne se en dansk skole, ligesom der findes tyske og franske skoler. Og så skulle jeg håbe at både dansk og svensk blev bevaret i området, for dansk i området er et ligeså vigtigt stykke kultur i Sydsverige som svensk i Finland. Og så synes jeg også at den svenske stat burde anerkende at svensk ikke er det eneste sprog, der nogensinde er blevet talt i Sydsverige, svensk er jo faktisk det sidst ankomne sprog.