Jurgen Wullenwever skrev: Alla nationaliteter och standardspråk är ju konstruerade långt efter att dialekterna uppstod, och i verkligheten är vi skandinaver en samling nordtyska separatistiska extremister. De skånska målen är alltså några tyska dialekter. ..
..Och svenskar i Mälardalen kan ofta inte förstå talad danska, fast vi talar samma språk.
Detta visar att begriplighet inte är helt nödvändig för att två språkformer skall vara samma språk.
Nja, då kan man lika väl hävda att tyskar är en samling sydskandinaviska extremister

Och visst förstår även vi mälardalingar någorlunda danska och norska, åtminstone så länge det handlar om skriven danska eller norska (det är väl det här forumet ett gott bevis på). Det gör vi däremot inte när det gäller tyska, varken skriven eller talad (även om vi en gång gjorde det)..
Att danska, norska och svenska är ett dialektkontinuum av samma språk, nordiska eller skandinaviska, är vad jag förstår en självklarhet åtminstone för språkvetare utanför Skandinavien (som saknar den historiska/nationella belastningen).
I själva verket skulle det inte vara speciellt svårt att skapa ett gemensamt standardiserat nordiskt skriftspråk (
http://sv.wikipedia.org/wiki/Skandinaviska_språkunionen). Jämfört med t.ex. standardiserad italienska eller tyska, omfattar det ett betydligt mindre diversifierat dialektkontinuum.
Det skulle dessutom utöver ökad förståelse över skandinaviska gränser medföra en mängd fördelar. Efter att ha gnuggats in i ett par skolgenerationer skulle vi få ett större ordförråd, större marknad för författare (såväl skön- som facklitterära), ett starkare motmedel mot engelskans dominans, etc.. Tyvärr är väl det redan kört.
Slutligen , för att kommentera "själva ämnet", är väl skånska (liksom bornholmska) ursprungligen exempel på den dialekt som en gång kallades "östdansk".
Nu är det ju inte självklart vad som menas med språk. Den populära definitionen "en dialekt med en armé" har väl lite sanning i sig, men då handlar det om vilken dialekt som får rang av standard i ett dialektkontinuum, där man någorlunda förstår varandra. Något eget språk (oberoende av definition) är det dock svårt att se skånska som.