Tysklands "krigsförrädare" väntas få full upprättelse

[Marcus]

Tyskar som under den nazistiska diktaturen stämplades som desertörer kommer förmodligen att få full upprättelse inom en snar framtid. Ett lagförslag läggs i dagarna på förbundsdagens bord.
Deutsche Welle, tyska radions och tv:ns utlandssändningar, uppger på sin hemsida att desertörerna är den enda grupp av offer för kriget som ännu i dag inte fått full upprättelse i Tyskland. Uppskattningsvis 100.000 personer stämplades som ”krigsförrädare” av naziregimen.
30.000 av dem dömdes till döden, varav 20.000 avrättades.
Desertörlagarna från fransk-tyska kriget i slutet av 1800-talet kom att från 1934 – när Adolf Hitlers nationalsocialistiska parti fullt ut tagit makten – användas mot medborgare som exempelvis fällde nedlåtande kommentarer om ”der Führer”, behandlade krigsfångar alltför väl, hjälpte judar att fly eller ertappades med att inneha regimfientliga flygblad.
2006 togs frågan upp om full upprättelse för alla som drabbades av nazisternas desertörstämpel.
Förslaget, väckt av tyska vänsterpartiet Die Linke, möttes av ogillande från konservativt håll. Man menade att vissa desertörstämplade kunde förmodas ha agerat på ett sätt som satte livet på spel för övergivna kamrater.
Ett långvarigt arbete med att via arkiv och andra källor finna belägg för det antagandet har dock inte lett någonstans, skriver Deutsche Welle, varför ledande konservativa nu ändrat åsikt och stöder tanken på full upprättelse.
Wolfgang Wieland, parlamentsledamot för miljöpartiet Die Grünen, hävdar dessutom att fallet överste Claus von Stauffenberg visar på det problematiska med att kräva att personer som inte var mål för attentat mot ledande nazister inte skulle få komma till skada.
– Översten dödade andra officerare med den bomb som i attentatet 1944 var avsedd att ända livet för Hitler. von Stauffenberg visste att ”sidoförluster” var oundvikliga. Ändå, det han gjorde var rättfärdigt, menar Wieland.
Claus von Stauffenberg hyllas som nationell hjälte sedan länge, medan andra ”krigsförrädare” fortfarande väntar på att få sin heder återupprättad, resonerar Wolfgang Wieland.

http://www.dn.se/nyheter/varlden/tyskla ... e-1.940029

/Marcus

[Marcus]

En bok i ämnet som kan vara av intresse är förresten "Faneflugt" av Lars G. Petersson.

/Marcus

[Hans]

– Översten dödade andra officerare med den bomb som i attentatet 1944 var avsedd att ända livet för Hitler. von Stauffenberg visste att ”sidoförluster” var oundvikliga. Ändå, det han gjorde var rättfärdigt, menar Wieland.

Min fetstil.

Är det bara jag som börjar fundera runt detta?

MVH

Hans

[varjag]

som börjar fundera

Welcome to the Club - jag har gjort det i en hel livstid

[G:son]

som börjar fundera

Welcome to the Club - jag har gjort det i en hel livstid

Ja, han kunde ju helt enkelt ha skjutit Hitler, och därmed minskat risken för sidoförluster. Sannolikheten att lyckas hade varit större, och den efterföljande kuppen kunde ha genomförts av andra. Eller snarare, andra kunde ha gjort ett försök.

/G:son

[varjag]

Det mera sensationella här - är nog...

Deutsche Welle, tyska radions och tv:ns utlandssändningar, uppger på sin hemsida att desertörerna är den enda grupp av offer för kriget som ännu i dag inte fått full upprättelse i Tyskland......

Har det rests liknande upprättelsekrav för desertörer i andra länder och/eller - arméer?
Eller är det bara de tyska, vars nackgreppande med slafsande av ansiktena i grisröran, måste tvingas även till denna sista underkaststelse - för att tillfredsställa det tyska ...

tyska vänsterpartiet Die Linke

( Dom Vänstervridna!)
...vars politik innefattar.....

The Left includes many different factions, ranging from communists......[/b

Kommunister - och jag behöver inte mer.....
Vilka upprättelsekrav finns det för deras meningsfränder i f.d. Sovjetunionen? Som urskillningslöst deporterade sina ''desertörer'' = f.d. krigsfångar - till 'tenners' (tioåriga) straffarbeten i Gulag?

Jag finner det vämjeligt att sådana slemmiga dinosaurier fortfarande kan tillåtas göra sig hörda., Varjag

[G:son]

Har det rests liknande upprättelsekrav för desertörer i andra länder och/eller - arméer?

Inte vad jag vet. I Finland befriade man efter kriget, på order av den sovjetdominerade allierade kontrollkommissionen, alla desertörer och ordervägrare som satt i fängelse, men någon upprättelse fick de aldrig. En del av dem lär ha uppvaktat kontrollkomissionen i hopp om det, men fick kalla handen även där. En del anhöriga till avrättade desertörer fick en nominell penningersättning efter kriget, men någon upprättelse av hedern fick de aldrig.

/G:son

[tyskaorden]

Det är ett knepigt ämne, desertering var ju belagt med dödsstraff inte bara i de tyska väpnade styrkorna. Även om det kanske inte var något land förutom Sovjetunionen som verkställde fler dödsdomar än Tyskland så betyder ju inte detta att alla var oskyldiga.

[Stefan]

Att desertöra från en krigförande armé är aldrig populärt. Fly fältet medan kamraterna fortsätter att kämpa tappert osv.

Men i Tysklands fall finns ju en extra "twitch". De deserterade från den HITLERtyska armén. Med liite välvilja kan man således tolka detta som ett politiskt ställningstagande: de ville inte delta i nazitysklands krig, men skulle kanske kämpat på i ett vanligt krig.
Alltså, sett med andra glasögon - det var just de som var the good guys.

Alldeles speciellt som den citerade artikeln uttryckligen nämner att en del av de dömda för desertering var inte alls militära desertörer, utan visade stort civilkurage och motsatte sig de nazistiska påfunden.


jag antar att en individuell prövning vore optimalt, men nu så här länge efteråt är det enklast att ta dem över en kam.

[B Hellqvist]

Att desertöra från en krigförande armé är aldrig populärt. Fly fältet medan kamraterna fortsätter att kämpa tappert osv.

Men i Tysklands fall finns ju en extra "twitch". De deserterade från den HITLERtyska armén. Med liite välvilja kan man således tolka detta som ett politiskt ställningstagande: de ville inte delta i nazitysklands krig, men skulle kanske kämpat på i ett vanligt krig.
Alltså, sett med andra glasögon - det var just de som var the good guys.

Alldeles speciellt som den citerade artikeln uttryckligen nämner att en del av de dömda för desertering var inte alls militära desertörer, utan visade stort civilkurage och motsatte sig de nazistiska påfunden.


jag antar att en individuell prövning vore optimalt, men nu så här länge efteråt är det enklast att ta dem över en kam.

"Förräderi är en fråga om timing", som någon sagt, och detsamma kan väl sägas om desertering. Jag tycker Stefan har en poäng med att ta upp det faktum att en hel del soldater inte var bekväma med tanken att de slogs för Hitlers storhetsvansinne. Jämför med de otaliga Röda armé-soldater som deserterade till tyskarna, i vissa fall så sent som bara månader före krigsslutet. Att lämna kamrater i sticket är en sak, och jag förstår bitterheten hos de som stannade kvar och slogs, men krig är en extrem omständighet och man kan inte begära att folk ska handla rationellt - om nu inte desertering är en mer rationell handling än att kriga.

[tyskaorden]

Jo naturligtvis borde det vara optimalt med en individuell prövning men inser att det av praktiska själ inte lär vara görligt. Dock får jag sticka ut hakan och skriva att det bland desertörerna säkerligen funnits de som motsatte sig Hitlers krig, men jag tror faktiskt inte att de utgjorde en majoritet. Skulle tro att den stora massan gav blanka f-n i Hitler och helt enkelt hade fått nog och ville rädda livhanken.

[Stefan]

Dock får jag sticka ut hakan och skriva att det bland desertörerna säkerligen funnits de som motsatte sig Hitlers krig, men jag tror faktiskt inte att de utgjorde en majoritet. Skulle tro att den stora massan gav blanka f-n i Hitler och helt enkelt hade fått nog och ville rädda livhanken.

Javisst är det en rimlig teori. Så var det nog.
Men vad är det man brukar säga inom rättsväsendet? Principen att medge någon rätt till tvivel. Dvs i alla tveksamma fall tenderar att fria.

Det finns ett indicium till. Den polska armén i väst hade tydligen ett ganska stort intag av fd tyska soldater. Dvs krigsfångar av polsk eller polsktalande ursprung, som istället för att sändas till krigsfångeläger erbjöds att delta som fullvärdiga polska soldater i kampen mot nazityskland. I vissa extra tydliga fall skedde det inom några få timmar, inom ramen för samma pågående fältslag.

Detta är iofs inte min egen kunskap, men väl referat av vad kännare i Axis-forumet har vetat och berättat. Men jag tror på uppgifterna. Även fastän jag blev förbluffad över omfattningen, inte enstaka individer utan snarare tusentals, en rätt substantiell andel det mobiliserade manskapet.

Armén i öst? Det skulle inte förvåna mig om motsvarande skedde där också, iaf i enstaka fall, men jag har inga belägg. Föreställer mig dock att sovieterna hade stränga krav på teminstingens en omindoktrinering. Liksom de fd tyska soldaternas motvilja att tjänstgöra i en pro-kommunistisk armé.
Liten edit: här talar jag givetvis om de polsktalande tyska soldaterna resp den polska armén i öst. Seydlitz-armén är en delvis annan story...- väldigt bra att den nämndes i efterföljande inlägg. .

Britterna kunde också göra så, men efter grundlig omskolning. Så hos dem hann få av dessa fd tyska soldater komma ut i verklig strid, enligt samma källa nämnd ovan.

[varjag]

I detta sammanhang förtjänas erinras om den s.k. ''Seydlitzarmén'', sammansatt på initiativ av det Tyska Kommunistpartiet i exil, av General Walther von Seydlitz som togs till fånga i Stalingrad. Och var ett ledande ljus i bildandet av Nationalkommitten för ett Fritt Tyskland. En sovjetisk politisk manöver som bland andra, naturligtvis innefattade kommunisten och senare DDR's statschef - Walther Ulbricht.
Varpå följde officerssammanslutningen Bund Deutsche Offiziere. Detta kommunistiska agerande, alltsammans regisserat av NKVD - lockade naturligtvis tusentals tyskar; som i valet mellan svältdöden och att på överlevnadsransoner - sitta ut kriget, valde det senare.
Men det betyder inte på minsta sätt - att de alla förkastade Hitler eller hans politik. Varjag

[Amund]

I detta sammanhang förtjänas erinras om den s.k. ''Seydlitzarmén'', sammansatt på initiativ av det Tyska Kommunistpartiet i exil, av General Walther von Seydlitz som togs till fånga i Stalingrad. Och var ett ledande ljus i bildandet av Nationalkommitten för ett Fritt Tyskland. En sovjetisk politisk manöver som bland andra, naturligtvis innefattade kommunisten och senare DDR's statschef - Walther Ulbricht.
Varpå följde officerssammanslutningen Bund Deutsche Offiziere. Detta kommunistiska agerande, alltsammans regisserat av NKVD - lockade naturligtvis tusentals tyskar; som i valet mellan svältdöden och att på överlevnadsransoner - sitta ut kriget, valde det senare.
Men det betyder inte på minsta sätt - att de alla förkastade Hitler eller hans politik. Varjag

Jag undrar om det inte är så att det ofta var de ivrigaste Hitlerdyrkarna som hade lika lätt att snabbt anpassa sig och bli övertygade kommunister. Jag menar att t.ex Pieck, Ulbricht och Mahle hade ju lämnat Tyskland redan 1933 och måste väl medges redan valt sida och stod upp för detta i motsats till NFD och BDO som absorberade många fanatiska nazi-officerare. Det var möjligt att stå utanför dessa organisationer även om det förmodligen var lättare sagt än gjort.

Här ett citat ur boken Stalingrad Fångenskapen av Horst Zank.

"Som en av de ivrigaste förespråkarna och till och med grundarna av denna officersförening (BDO) uppenbarar sig befälhavaren för 767: e Regementet från min 376:e Infanteridivision, överste Steidle, vars försäkringar om "trohet mot Fuhrern" vid mitt besök i stabshögkvarteret nyårsnatten 1942/43 i Stalingradgrytan, särskilt etsat sig in i mitt minne.

När han nu uttryckligen blir varnad av överste von Hanstein-den siste befälhavaren för 3:e Infanteridivisionen i Stalingrad för att delta i denna rysstyrda aktion, lovar Steidle att inte företa sig något som kan riktas mot Fuhrern. Den 11:e september 1943 grundas BDO och bland initiativtagarna finns översterna Steidle och van Hooven. Under stor uppståndelse kungörs grundandet i Nationalkommittens tidning och talet som Steidle hållit hade titeln 'Hur kan vi göra oss av med Hitler'

Denna radikala sinnesförändring hos en hittills aktad officer som Steidle kan jag inte alls begripa. Han hade i den utsiktslösa situationen i slutet av Kessel Stalingrad uppmanat sina soldater att med "trohet mot Hitler" offra sina liv "till sista patronen". Det var ett uttalande som gjorde att han under de sista dagarna i Stalingrad lät sig belönas med Riddarkorset av "sin Fuhrer".

Får även en sådan man upprättelse? Filip av Makedonien erövrade staden Olynthos efter en lång belägring ; dess portar lär slutligen ha öppnats av förrädare bland statsbefolkningen. Dessa förrädare kom en dag till Filip och beklagade sig över att någon vid hans hov hade kallat dem förrädare. Filip svarade att han bad så mycket om ursäkt, men makedonierna var tyvärr ett oborstat folk som inte förstod bättre än att kalla en potta för en potta.

Nu till slutklämmen: Var kommer alla de stackars vanliga soldaterna in i detta resonemang? Inte minst alla som hängdes på order av den fanatiske Hitleranhängaren Ferdinand Schörner, som nyss frisläppt 1955 kom åkande tillbaka till Tyskland i en helt egen tågvagn med privat butler och allt…….???(Om nu Sovjetunionen var ett samhälle där alla var jämlika så måste de ha haft humor!)

Tyskaorden skrev:

Jo naturligtvis borde det vara optimalt med en individuell prövning men inser att det av praktiska själ inte lär vara görligt. Dock får jag sticka ut hakan och skriva att det bland desertörerna säkerligen funnits de som motsatte sig Hitlers krig, men jag tror faktiskt inte att de utgjorde en majoritet. Skulle tro att den stora massan gav blanka f-n i Hitler och helt enkelt hade fått nog och ville rädda livhanken.

Här tror jag du slår huvudet på spiken!

Mvh Amund

[Daniel L]

Någon som kan förklara vad upprättelsen innebär i och med att de redan för ett par år sedan benådades och så vidare.

/Daniel