Nåväl, här tänkte jag dela med mig av en text som jag skrev ihop för några veckor sedan, om en del av kriget som kanske inte är allt för känd för oss svenskar;
Repubblica Sociale Italiana (RSI)
Den Sociala Republiken i Italien 1943-45
I och med de allierades invasion av Sicilien sensommaren 1943 ställdes Italien inför ett dilemma; skulle man fortsätta strida sida vid sida med tyskarna eller skulle man kapitulera inför de allierade och försöka få ett snabbt slut på kriget? Den 24 juli samma sommar hade Fascistrådet i Italien avsatt Mussolini som då blev arresterad och satt i arrest fram till den 12 september då han räddades av Otto Skorzenys tyska styrkor i en räd mot alphotellet Gran Sasso. Under tiden som Mussolini satt fängslad hade Italiens konung Viktor Emanuel III och fältmarskalk Pietro Badoglio förhandlat om en kapitulation med de allierade, som trädde i kraft den 8 september. Kungen och Badoglio tog sig till de allierade linjerna, och utan några direktiv lämnade man hundratusentals italienska soldater i sticket.
I det kaos som rådde i Italien och de länder landet ockuperade vi denna tidpunkt avväpnades och internerades de italienska trupperna av tyskarna. Tusentals som vägrade lägga ned sina vapen blev mördade av sina forna allierade, medan andra lade ned sina vapen utan strid. Tusentals italienska soldater valde dock att fortsätta kampen på tyskarnas sida. Tyskarna ockuperade även norra Italien och de länder som stod under italiensk kontroll(Albanien, delar av Grekland osv.)
Efter att ha fritagits flögs Mussolini till Tyskland för att överlägga med Hitler, som i sin tur lyckades övertala den utmattade italienske diktatorn att utropa en ny fascistisk stat; Den Sociala Republiken eller Repubblica Sociale Italiana(RSI). Den 23 september utropades den nya republiken och huvustaden blev den lilla staden Saló vid Gardasjön(därav namnet Saló-republiken som den ofta kallas i folkmun). Man var dock mer eller mindre beroende av hjälp från tyskarna och även om man hade en stor handlingsfrihet och autonomi så var RSI i grund och botten en marionettstat. Från och med detta datum, 23 september, till krigsslutet våren 1945 så rasade ett mer eller mindre regelrätt inbördeskrig i Italien; med stridande italienare på alla sidor(RSI, den allierade södra armén och hos partisanerna)!
Esercito Nazionale Repubblicano
RSI grundade även en ny krigsmakt; Esercito Nazionale Repubblicano, den republikanska armén. Man rekryterade bland de italienare som internerats i Tyskland, men även i hemlandet. över 150,000 man anmälde sig som frivilliga(eller inkallades) till denna nya italienska armé.
Man bestämde att 4 nya divisioner skulle bildas, och dessa skulle komma att utbildas i Tyskland, under tyskt befäl. Livet i träningslägren var hårt, dålig logi, dålig mat och mycket hård träning, det var i vissa fall snäppet bättre än livet i interneringslägren. Men det gav resultat, och sommaren 1944 hade man 4 välutrustade, välutbildade och högt motiverade divisioner som var entusiastiska över att möta de allierade vid fronten i Italien.
Men tyskarna som dock ännu inte litade på italienare till fullo efter September 1943 satte först och främst in divisionerna mot partisanerna(både de italienska och jugoslaviska), vilket medförde att moralen sjönk och att flera soldater deserterade.
Den enda större operationen som enheter ur dessa divisioner deltog i var under vintern 1944, när man lyckades slå tillbaka amerikanska trupper under Operation Wintergewitter, en operation som var mycket lyckad och RSI-styrkorna uppförde sig mycket skickligt.

En soldat ur en Mussolini-bataljon(eliten inom MVSN och senare GNR), soldater ur Sturmbataillon Forlí som var underställd en tysk enhet vid fronten samt en underofficer ur armén
Efter kapitulationen våren '45 dödades tusentals soldater av partisanerna i rena hämndaktioner. Den enda garantin för en viss mån av säkerhet för RSI-soldater var att antingen kapitulera till allierade förband eller till mer "städade" partisanenheter, dvs. enheter som stridigt sedan 1943 och inte bestod av civila som under den sista veckan av april 1945 bildat "hämndförband". Det var dock inte ovanligt att RSI-soldater deserterade och gick med partisanerna under krigets sista månader, när man insåg att kriget var förlorat.
Under åren 1943-1945 stred italienska enheter även på andra fronter förutom den i Italien; bla. i Grekland, Jugoslavien och ett par enheter stred faktiskt i Frankrike(underställda tyska divisioner), det fanns även ett mobilt fältsjukhus på östfronten fram tills krigsslutet.
Enskilda italienare och grupper av soldater tjänstgjorde även i tyska enheter; i både heer, Luftwaffe och polisen(två divisioner sattes upp vid sidan av många mindre enheter).
Medan det mesta av flottan gick över till de allierade eller sänktes av tyskarna, så gick majoriteten av flygvapnet över till RSI. I början använde man italienskt flyg, men även tyska plan så som Bf109 användes. En liten grupp piloter ska även ha rest till Tyskland för att öva med de nya jetplanen Me163 och Me262, men kriget hann ta slut innan man hann börja med den egentliga träningen.
Ett antal fallskärmsjägare stred även under RSI's flagg. Både armén, flygvapnet och GNR satte upp egna enheter. En av dessa enheter var Nembo-bataljonen som stred tillsamman med tyska fallskärmsjägare vid Anzio och Nettuno, under mycket hårda strider där Nembo förlorade 70% av sin ursprungliga styrka.

Fallskärmsjägare
Xª Mas
En enhet som dock tillhörde den italienska flottan men som skulle komma att strida i land, mot de allierade vid bla. Anzio och mot partisanerna i de italienska bergen, var enheten Xª Mas(Xª Mas uttalas Decima, Decima betyder "tionde"). Innan 1943 hade denna enhet bestått av grodmän och torpedbåtar som utförde mycket lyckade sabotage mot allierade fartyg(bla. vid Alexandria). Men under RSI-perioden skulle denna enhet komma att utvecklas till en mer eller mindre autonom styrka bestående av tusentals marinsoldater, ledda av prins Juni Valerio Borghese. Dagen efter Italiens kapitulation 1943 hade Borghese erbjudit sina tjänster till tyskarna, och sedan satt upp Xª Mas. I april 1944 bestod Borgheses "privatarmé" av över 25,000 man och styrkan var både fruktad och respekterad av de allierade.

Xª Mas

prins Borghese och soldater ur Xª Mas
GNR och Brigate Nere
Under RSI-perioden sattes det även upp, vid sidan av armén, en mängd enheter som stred mot partisanerna, och i vissa fall även mot de allierade. Partisanerna utgjorde ett stort hot i RSI, och man behövde män som kunde bekämpa dem. Innan 1943 hade fascistpartiets egen milis MVSN visat sig vara opålitlig och under RSI-perioden satt man därför upp en ny styrka; Guardia Nazionale Repubblicana(republikanska nationalgardet), bestående av lojala veteraner från MVSN, afrikapolisen, karabinjärerna och unga frivilliga. Man skulle kunna säga att GNR hade vissa likheter med Waffen-SS, fast med mer polisiära uppgifter. Det är också intressant att GNR's emblem(två M formade som blixtar) påminner mycket om just SS-runorna. Kriget mellan partisanerna och GNR var mycket brutalt, och båda sidor begick många förbrytelser.
När det visade sig att GNR inte kunde hantera partisanhotet på egen hand beslutade man att mobilisera fascistpartiet - för alla medlemmar mellan 18(officiellt, barnsoldater var vanligt) och 60 var tjänstgöringen obligatorisk. På detta vis skapades Brigate Nere. Brigaderna bestod av de bästa och värsta elementen av RSI om man så vill; dekorerade hjältar, barnsoldater, kriminella, äventyrare, idealister och opportunister. Många av milismännen var veteraner från fascismens tidiga dagar, medan andra var unga idealister som aldrig känt till någon annan statsform än fascism.
Det enda obligatoriska uniformsplagget för Brigate Nere var just en svart skjorta eller tröja. Detta gjorde att en myriad av uniformer och märken användes. Enligt visa källor kunde det ibland uppstå en rivalitet brigader emellan, vilket kunde resultera i mindre skärmytslingar med dödsfall. Brigadernas officiella symbol var en dödskalle, och man bar en mängd olika dödskallemärken.

GNR


Brigate Nere - alla är soldater ur samma organisation men det ser mer ut som att det skulle kunna vara helt olika organisationer!
Lägg märke till de små dödskallarna av SS modell, antagligen lokalt tillverkade
SS Italiane
En av de enheter som har fått mest uppmärksamhet efter kriget är det italienska SS, kanske är det de ovanliga uniformerna, kombinationen av italienskt och tyskt eller just att de tillhörde Waffen-SS. Nästan direkt efter grundandet av RSI började tyskarna sätta upp en italiensk SS-enhet. Under kriget sattes de främst in mot jugoslaviska och italienska partisaner, men enheten stred även in mot amerikanerna vid Anzio, där de stred väl och vann de skeptiska tyskarnas respekt. Värt att nämna är att italienska SS sällan stred som en hel enhet, utan divisionens trupper var ofta utspridda över hela norra Italien. Efter kriget hamnade många italienska SS-soldater i händerna på hämndlysta civila eller partisaner, och många avrättades direkt.

SS Italiane
Det sattes även upp en antal mindre enheter som var mer eller mindre autonoma, bla. polisenheter, bergsjägarenheter osv. Två av dessa var den mobila polisenheten "Ettore Muti" som opererade i och omkring Milano, där även pansarenheten "Leonessa" var stationerad.

Soldater ur "Ettore Muti" och officerare ur "Leonessa"(i tyska pansaruniformer)
När kapitulationen i Italien tillkännagavs i april 1945 försökte Mussolini, förklädd till en tysk soldat, tillsammans med en grupp soldater ur Brigate Nere och tyska soldater fly landet, Mussolini upptäcktes dock, tillfångatogs och avrättades senare i Milano, ironiskt nog den stad där fascismen föddes.

I mars 1945, en månad innan RSI's kollaps, besöker Mussolini en bergsjägarenhet ur Brigate Nere
Om ni har några frågor eller synpunkter så är det bara att hojta till!
/Magnus





