En viktig skillnad mot 1930-talet var att folk (med kapital) då i större utsträckning litade till att staterna skulle hålla ingångna utfästelser och avtal. När så inte längre skedde utan guldkonfiskering och så vidare kom, så blev förstörelsen successiv och pågick i ca fyra år på såväl aktiemarknad som i produktionen.Hexmaster skrev:Intressanta historiska jämförelser:http://www.bbc.co.uk/blogs/thereporters ... _1931.htmlBritain's oldest economic think tank believes that the economy could shrink by more this year than it did in 1931. That's not good. But it's not as bad as you might think.
[...]
Still, economically speaking, 1931 was not half as bad for the UK as it was for other parts of the world - notably the US, which shrank by more than 10% that year, and by around 30% between 1929 and 1933.
Where the UK is concerned, the year you really don't want to replicate is 1921, when the economy shrank by nearly 10%.
Idag har man bättre erfarenhet av vad demagoger kan åstadkomma och man är beredd på en långvarig politiskt driven förstörelse där staterna söker öka sin makt, tex genom floskler som "stimulanspaket". Givetvis riskerar det att upprepas för själva industrin, däremot har finansmarknaderna lärt. Aktiebörserna har fallit mycket mycket snabbare än på 30-talet just eftersom man befarar en upprepning av den depressiva politiken och eftersom tråden handlar om just kraschen, dvs finansmarknaden och inte produktionen så är det viktigt att skilja på detta.
Det blir sannolikt ingen "långdragen krasch" (kan man säga så) eftersom finansmarknaderna redan mer eller mindre prisat in en depression och tyvärr så verkar man ju få rätt igen.
I just Sverige är situationen lite annorlunda eftersom vi redan har en extremt dominerande stat kombinerat med en regering som vilar på partier som tidigare inte ansett att den bör utvidgas. Det är därför inte troligt att "det politiska läget" nyttjas till att expandera staten på det vis som sker i Storbritannien och USA. Däremot har man ju även i Sverige varit mycket snabba med att nyttja det till att skriva av statsskulden via en genom räntesänkningar framtvingad gigantisk devalvering till skillnad mot tex större delen av EU-länderna.