Mobiliseringstider -realistiska?

[Vysotskij]

Undrar om det genomfördes tester med mobiliseringstider på typ bat. storlek. Räknade man med att mobilisera till tiderna?

Det gjorde man nog men man räknade med att mobilseringen inte skulle fortgå ostört. Att räkna med 100% mobbat förband var nog en dröm.

Man skall beakta att alla mobplaner och all övrig krigsplanläggning var väl genomarbetad. Man övade bl.a. under GU att genomföra mobövningar vid skarpa mobförråd.

Detta för mig över till en anslutande fråga: var varje befattning i, säg, en brigad bemannad med exakt en krigsplacerad person, eller fanns det någon form av reserv?

Om det fanns en sådan reserv, hur stor var den? Var den avsedd att täcka upp för folk som aldrig dök upp på mobplats, eller för beräknade första förluster? Vilken utrustning fanns för denna reserv? Vilka uppgifter kan man tänka sig att den hade haft efter en ostörd mobilisering? Fanns det rentav hela fristående skyttebataljoner (med mauser och landstormshattar ) som kunde tillföras en brigad där mobiliseringen misslyckats kapitalt?

[MD650]

fanns det någon form av reserv?

Varje förband (kompaninivå) hade en egen mobreserv på ca 10 % av personalstyrkan.

[Vysotskij]

Var det personal som var utbildad tillsammans med resten av kompaniet, överåriga eller KFÖ-skolkare?
VIlken typ av utrustning fanns i förråden till denna reserv?
Var det tänkt att reserven skulle sättas in gruppvis eller individvis?
Fanns det en reservtropp organisatoriskt i kompanierna?
Var styrkan (10 procent) lika stor oavsett vilket kompani som mobiliserade? (Man kan ju annars tänka sig att en hel del stockholmare skulle kunna ta sig till IB 1/38 mobplatser, men att det i värsta fall kunde bli lite problem för andra 08-bröder att inställa sig till NB 19.)

[MD650]

Var det personal som var utbildad tillsammans med resten av kompaniet, överåriga eller KFÖ-skolkare?
VIlken typ av utrustning fanns i förråden till denna reserv?
Var det tänkt att reserven skulle sättas in gruppvis eller individvis?
Fanns det en reservtropp organisatoriskt i kompanierna?
Var styrkan (10 procent) lika stor oavsett vilket kompani som mobiliserade? (Man kan ju annars tänka sig att en hel del stockholmare skulle kunna ta sig till IB 1/38 mobplatser, men att det i värsta fall kunde bli lite problem för andra 08-bröder att inställa sig till NB 19.)

Mobreserven hade ingen speciell egen utrustning.
På strvkomp resp. bandpvkomp fanns det organisatorikst en resplut/-to.

[Vysotskij]

Mobreserven hade ingen speciell egen utrustning.

Men personliga vapen och uniformer fanns, eller?

[MD650]

Mobreserven hade ingen speciell egen utrustning.

Men personliga vapen och uniformer fanns, eller?

Jag är osäker om det fanns mtrl för den personalen. Har svagt för mig att det fanns en extra pott.

[FNP]

Som jag minns det så fanns ingen utrustning öronmärkt för ev inkommande "övertaliga" vid respektive krigsförbands mobiliseringsförråd.
Tanken var ju att när förbandet var organiserat så skulle det ju i allmänhet gå någon annanstans så fort som möjligt.
Yttre händelser skulle i realiteten avgjort när förbandet ansågs (måste) vara färdigorganiserat. Av det följer att vissa förband inom ett försvarsområde sannolikt skulle uppnå nära 100% av mobiliseringsstyrkan inom mobtiden tack vare respektive förbands mobiliseringsreserv. Några (få) förband kunde kanske möjligen nå över 100% - övertalig personal skulle då fördelats till Fo:ts depå och ersättningskompanier/bataljoner för att den vägen fördelas ut till de förband som saknade personal antingen som följd av brister vid mobilisering eller stridsförluster.

Utrustning för denna personal skulle vara en kombination av vid mobiliseringsförråden ej ianspråktagen, till depån insamlad utrustning, utrustning för tillfället vid centrala förråd och verkstäder som inte kunnat nå mobiliserande krigsförband, samt i övrigt vad man kunnat rekvirera eller skramla i hop (t.ex. fordon men även klädespersedlar). Det fanns ett överskott i Försvarsmakten av viss utrustning t.ex. uniformer (m/39, m/58) och eldhandvapen (gevär m/96, m/38 kpist m/37-39) men detta överskott var inte med automatik fördelat till krigsförband utan snarare milovis eller fovis.

[Vysotskij]

Men funkade det så att det fanns nio personer krigsplacerade i en skyttegrupp på nominellt åtta man, eller var vissa personer krigsplacerade i något reservförband och kastades in där det fanns brister, i den utsträckning de hann först till mobplatserna?

[Stellan Bojerud]

Mobreserven fanns på olika nivåer från kompani och självständig pluton. Kompaniet hade ca 10%, bataljonen likaså 10% o s v.

Ett skyttekompani hade t ex - taget ut minnet och ungefärligen - en skytteplutonchef, en stf plutonchef, tre skyttegruppchefer, en granatgevärsgruppchef, sex skyttesoldater, två granargevärsskyttar, en kock och en traktorförare i mobreserv.

På bataljonsnivån fanns en skkompch och en stf kompch i mobreserv jämte ett antal plutonchefer, gruppchefer och manskap.

Det fanns ingen särskild vapen utrustning för mobreserven. Däremot räckte antalet uniformer, som var fler än antalet krigsplacerade soldater, eftersom storlekarna var utvalda efter en generell mall baserad på normalfördelning.

[Zizka]

eldhandvapen (gevär m/96, m/38 kpist m/37-39)

Hej !

Såldes inte alla dessa Kpistar m37-39 tillbaks till Finland när vi tog fram m/45 ??

//Janne

[FNP]

eldhandvapen (gevär m/96, m/38 kpist m/37-39)

Hej !

Såldes inte alla dessa Kpistar m37-39 tillbaks till Finland när vi tog fram m/45 ??

//Janne

Det är första gången jag hört den uppgiften.
Men nedanstående kan kanske vara en del i förklaringen?

9 mm kpist m/37 (Suomi med m/07)
Ett begränsat antal - 500 st? -köpta från OY Tikkakoski i Finland. Husqvarna gjorde 4.800 ex.

9 mm kpist kpist m/37-39F (9 x 19) version med förlängd pipa, vilken benämndes m/39 F
500 köpta från Finland.

9 mm kpist m/37-39 (9 x19)
Produktion vid Husqvarna 1943-45 ca 73.600 ex.
Det är dessa jag avser.

[Zizka]

eldhandvapen (gevär m/96, m/38 kpist m/37-39)

Hej !

Såldes inte alla dessa Kpistar m37-39 tillbaks till Finland när vi tog fram m/45 ??

//Janne

Det är första gången jag hört den uppgiften.
Men nedanstående kan kanske vara en del i förklaringen?

9 mm kpist m/37 (Suomi med m/07)
Ett begränsat antal - 500 st? -köpta från OY Tikkakoski i Finland. Husqvarna gjorde 4.800 ex.

9 mm kpist kpist m/37-39F (9 x 19) version med förlängd pipa, vilken benämndes m/39 F
500 köpta från Finland.

9 mm kpist m/37-39 (9 x19)
Produktion vid Husqvarna 1943-45 ca 73.600 ex.
Det är dessa jag avser.

//

Jag läste på sidan 16 i "Arméns eldkraft" av Gunnar Grenander följande textstycke:

"
Under åren 1952-1953 såldes alla kulsprutepistoler m/37-39 och i stället anskaffades ett större
antal kusprutepistoler m/45.
"


Janne

[FNP]

Slarvigt av mig - jag har den boken (och har läst den)!

Jag tror dock att Grenander har fel denna gång - (Jag ser gärna - nåja - att jag blir överbevisad, i ty jag håller Grenander högt) Frågan är intressant! det borde finnas någon försäljningsorder eller order för utmönstring på KrA.

Men, Stellan kanske vet?

[Bjernevik]

K-pist m/37-39 fanns kvar i Flygvapnet så sent som 1991. Då såg jag den med egna ögon. Däremot kan Armén ha avvecklat sina 37-39or på 50-talet, fram till 1994 så var det ganska täta skott mellan försvarsgrenarna.

[Stellan Bojerud]

Kpist m/37-39 fanns åtminstone kvar inom KA och FV på 1970-talet. FV hade då även ag m/42.

Tillverkningslinjen för kpist m/45 resp ag m/42 såldes omkring 1952 till Egypten. Kpist m/45 "Port Said" och ag m/42 "Hakim" kom även till Israel som krigsbyte. Även Irland och Indonesien köpte kpist m/45.