Vitryska som herrespråk i Storfurstendömet Litauen

[pandersson2]

Jag har flera gånger stött på påståendet att den litauiska noblessen skulle talat vitryska under storfurstendömets tid. Tex i denna artikel. Är det någon som kan vet vilka grunder dessa påståenden bygger på? Detta eftersom jag inte litar på författarens kunskaper ifråga då han skriver så många andra konstigheter i sin artikel.
http://www.svd.se/kulturnoje/understrec ... 138321.svd

[Niedzwiadek]

Jag läste igenom artikeln men kunde inte hitta påståendet. Kan du kanske citera vad han skriver? Jag såg bara någonting om att det var främst slaviska språk som användes i det forna riket. Jag tror isf han syftar på polska bland adeln och det nu utdöda språket "old beylorussian" bland lokalbefolkningen.

[medundersåte]

Men det medeltida litauiska storfurstendömet hade, trots namnet, ingen särskild anknytning till den etniska gruppen litauer. Hovet och den administrativa apparaten nyttjade ett slaviskt förvaltningsspråk, sprunget ur kyrkoslaviskan, som i sin folkliga tappning blivit vår tids vitryska.

Etniska grupper kunde vara väldigt löst kopplade till statsbildningar som bar deras namn lite varstans i Europa under tidigmodern tid, att dessa inrymde många olika språk var också vanligt. Det är väl knappast speciellt för just Litauen. Att förvaltningsspråket baserades på kyrkslaviska kan väl bero på att det var ett etablerat skriftspråk i området sedan tidigare. Enligt svenska Wikipedia blev litauiskan ett "litteraturspråk" under 1500-talet.

[pandersson2]

Niedzwiadek,

det var en slarvig formulering av, jag ber om ursäkt. Det som jag var ute efter var det citat som medundersåte hade i sitt inlägg. Att litauerna i Storfurstendömet Litauen i själva verket var vitryssar och talade vitryska har jag hör flera gånger tidigare, därför var jag intresserada vad det har för grund, denna artikel råkade bara vara den mest seriösa i området som jag nyss läst.

[Giancarlo]

Men det medeltida litauiska storfurstendömet hade, trots namnet, ingen särskild anknytning till den etniska gruppen litauer. Hovet och den administrativa apparaten nyttjade ett slaviskt förvaltningsspråk, sprunget ur kyrkoslaviskan, som i sin folkliga tappning blivit vår tids vitryska.

Etniska grupper kunde vara väldigt löst kopplade till statsbildningar som bar deras namn lite varstans i Europa under tidigmodern tid, att dessa inrymde många olika språk var också vanligt. Det är väl knappast speciellt för just Litauen.

¨

Förvissso sant, men även de nuvarande vitryssarna, slaverna i Litauen kallades på denna tid för "Litviner" (Antingen Litviny eller Litsviny på vitryska) dvs Litauer (litauiska: Lietuviai)

Antagligen gjorde man ingen etnisk skillnad mellan dessa grupper i landet, eller så kallades slaverna i Litauen för litviner av främst utlänningar.

[Jurgen Wullenwever]

Var skillnaden så stor mellan litauiska och vitryska? Båda språken hade (väl?) ungefär samma gamla indoeuropeiska struktur, till skillnad från de germanska språken som avviker väldigt mycket från den, och det kanske var förhållandevis lätt att hålla en hyfsad språkförmåga i båda språken, eller är jag helt bortom all rimlighet i den tanken?

[pandersson2]

Jurgen Wullenwever,

skillnaden är mycket stor språken emellan. Litauiska är ett baltiskt språk och vitryska ett slaviskt. Skillnaden är ungefär som att kommunicera med en fransman för en tysk.

[Probstner]

Jurgen Wullenwever,

skillnaden är mycket stor språken emellan. Litauiska är ett baltiskt språk och vitryska ett slaviskt. Skillnaden är ungefär som att kommunicera med en fransman för en tysk.

Det är säkert som Giancarlo skriver att alla invånare i Litauen kallades litauer, på den tiden landet var stort så spelade begrepp som etnicitet och dpråktillhörighet mycket mindre roll än idag. Med undantag för städerna, där det säkert talades mer tyska, polska och jiddisch än idag, så gissar jag att språkgränsen hos lantbefolkningen gick ungefär som idag. Jag tror dessutom knappast att de som talade olika slaviska dialekter hade en bestämd uppfattning om vilket språk de talade. Utomstående ansåg gissningsvis att de katolska slaverna talade polska medan de ortodoxa ansågs tala ryska. Men i nationell bemärkelse kan de mycket väl ha betraktaats som litauer oavsett språk.

/ Probstner

[pandersson2]

Probstner,

tyska var nog ovanligt. Litauen var ständigt i krig med tyskarna. Det var ju av denna anledning som man förenade sig med Polen. Jiddisch tror jag uppkom senare, jag vet inte vilket som var det gemensamma språket för judarna under 1200-talet.

[pandersson2]

Jag kanske får precisera lite grann.

Storfurstendömet expanderade in i slaviskt land på 1300-talet då mongolernas makt minskade. Kiev Erövrades av Litauerna 1321. Det är den perioden som jag vill få källor ifrån.

Den första boken på kyrkoslaviska skall vara från 1483 (ej från Litauen).
Den första boken på litaiska skall vara från 1503.

I Wikipedia finns det hänvisning till att rutenska (och tyska, polska och latin) var förvaltningsspråk i Storfurstendömet. Det är dock ingen samtida källa utan en bok från 2000-talet.
Hänvisningen går till Stone, Daniel. The Polish-Lithuanian State, 1386-1795. Seattle: University of Washington, 2001. p.4

[Probstner]

tyska var nog ovanligt ... Jiddisch tror jag uppkom senare

Jag kanske missförstod vilken tid det hela handlar om. Men vad gäller senmedeltiden grundades nästan alla städer i Litauen med tysk rätt som grund. Visst var det tyskspråkiga inslaget mindre än i exempelvis Livland, men som regel hade städer med tysk rätt också ett tyskspråkigt befolkningsinslag. Jiddisch utvecklades till eget språk i östra Centraleuropa i samband med att f a Rhenlandets judar fördrevs ut ur Riket under 1300-talets andra hälft.

/ Probstner

[Giancarlo]

Innan den Ashkenaziska kulturen spred sig över centraleuropa under senmedeltiden talade judarna i Böhmen,
men även i Polen och andra områden ett slaviskbaserat språk kallat Leshon Knaan eller Knaaniska.

The language became extinct some time in the Middle Ages, possibly due to expansion of the Ashkenazi culture and their own Yiddish language based on German. This hypothesis is often backed up with a large number of Yiddish loanwords of Slavic origin, many of which were no longer in use in Slavic languages themselves at the time of the Ashkenazi expansion. These are believed to be loaned from Knaanic rather than from Czech or Polish language. Another hypothesis voiced by Paul Wexler argues, that Knaanic is indeed the direct predecessor of Yiddish and that the language became later Germanized. [5] Alternatively, the Knaanim, that is the people speaking the Judaeo-Slavic languages were to be the main factor in changes within the Yiddish language. [6] Such views are in contrast with Max Weinreich's theories, who argued that the Slavic loanwords were assimilated only after the Yiddish was already fully formed.[7][8]

[Anckarström]

Då dagens vitryska och polska är väldigt närbesläktade så skulle jag nog tro att de talande någon form av äldre slaviskt språk som sedan utvecklats till dagens dito. Men är inte dagens Litauiska grundat i något icke-slaviskt språk som fortfarande är mycket ålderdomligt till sin form? Har för mig att jag läst någonstans att så är fallet -- eller blandar jag ihop det med lettiskan?

[pandersson2]

Litauiska är inte ett slaviskt språk. Det är mycket arkaiskt och ses som det indoeuropiska språk som som är äldst i sin struktur, om jag förstått det rätt. Lettiskan är mer modern i sin form (och inte heller ett slaviskt språk). Troligtvis blev väl lettiskan mer påverkad av det tyska styret.