titelras(eri)

[G:son]

Först undrar jag var en kupongklippare är?

Sen förstår jag inte snacket om "titelsjuka". I Tyskland och Frankrike är alla herr doktor, monsieur och vous utan något problem. Medan vi i Sverige kallar det titelsjuka när vi går bortom du.
Varför?

På den gamla goda tiden, när aktiebreven existerade som fysiska papper, klippte man ut dividendkuponger från dessa. Dessa kuponger växlades sedan in på banken mot pengar.

/G:son

Edit:

Beträffande titlarna i Tyskland, så kommer jag ihåg när jag praktiserade på ett stort kemiföretag där. Jag delade rum, egentligen ett laboratorierum, med en man som jobbat där i tiotals år. På alla andra namnskyltar fanns titlar, Herr Dr., Herr Dipl.Ing., eller åtminstone Herr, Frau eller Fräulein. Men på hans skylt stod det endast "Hatzinger". Jag försökte skämta med honom om detta, men han var måttligt road. Följande dag fanns en ny skylt vid dörren, "Herr Hatzinger".

/G:son

[lampros]

Först undrar jag var en kupongklippare är?

Det förklaras bra ovan - men själva innebörden i "kupongklippare" var "lat rikis som lever på räntor". Typ.

[Hexmaster]

Sen förstår jag inte snacket om "titelsjuka". I Tyskland och Frankrike är alla herr doktor, monsieur och vous utan något problem. Medan vi i Sverige kallar det titelsjuka när vi går bortom du.
Varför?

För det första är ju varken monsieur eller vous någon titel.

För det andra är det väl enkelt och bra att kunna tala med folk utan att hålla reda på yrke eller examina. (Inget "has det hund?")

För det tredje är jag absolut säker på att folk höll på titlarna i Jante. Om det nu skulle betyda något.

[feffe]

Sen förstår jag inte snacket om "titelsjuka". I Tyskland och Frankrike är alla herr doktor, monsieur och vous utan något problem. Medan vi i Sverige kallar det titelsjuka när vi går bortom du.
Varför?

Jag undrar om det inte hänger ihop lite med jantelagen --"Du ska inte tro att du är något"...

Lustigt, jag skulle säga precis tvärtom; att Jantelagen till stor del bygger på ett starkt hierariskt tänkande där titulerandet är en central del. "Du ska inte tro att du är något- för du står faktiskt lägre i hackordningen än jag".

Med mindre skarpa sociala gränser i samhället blir det inte heller lika viktigt att hålla på sociala markörer som tex titlar. Varför man överhuvudtaget anser att titulerande skulle vara någonting eftersträvansvärt har jag därför svårt att förstå.

MVH
F

[von Adler]

På finare restaurang har jag blivit tilltalad Monsieur - i Sverige. Jag tyckte mest det var fånigt.

Ville jag slänga med titlar kunde jag väl kalla mig "Herr Filosofie Magistern informationsteknologidirektören Anteskog-Adler" men då skulle jag behöva dricka ett glas vatten mellan varje presentation för att inte torka ut fullständigt.

Jag tror faktiskt titlarnas föränderliga tillstånd är en orsak till att de inte används särskilt ofta längre. Först och främst studerar betydligt fler idag. En magister- eller kandidatexamen är inte lika fint nu som när bara 1% av befolkningen tog studenten och folk byter inriktning på livet betydligt mer nu än då. Sverige är väldigt socialt rörligt. En adelsmans dotter kan vara socialsekreterare idag, även om hon är ekonomiskt oberoende. Det kan bo en frihette i en trea i förorten, medan arbetarsonen läser på högskola och gör karriär tills han blir VD - via derivatsäljare, backofficeagent, teamleader, avdelningschef, filialchef och styrelseledamot.

Dessutom flyter vad en titel betyder runt en hel del. Vad är en direktör idag? En presentatör på cirkusen? En avdelningschef? En maskininställare? En högt uppsatt chef i företagets ledning? Vad är en styrelseledamot? O.s.v.

I och med att titlarna inte säger något specifikt längre, och vi byter titlar så mycket oftare nu än förr i tiden har de blivit i princip meningslösa.

[Osprey]

Lustigt, jag skulle säga precis tvärtom; att Jantelagen till stor del bygger på ett starkt hierariskt tänkande där titulerandet är en central del. "Du ska inte tro att du är något- för du står faktiskt lägre i hackordningen än jag".

Jag tycker nog att det där förekommer i båda riktningar, som "du ska inte tro att du är något bara för att du är major", "du ska inte tro att du är något bara för att du är politiker", "du ska inte tro att du är något bara för att du är polis", "du ska inte tro att du är något bara för att du är ingenjör" etc...

[tryggve]

Beträffande titlarna i Tyskland, så kommer jag ihåg när jag praktiserade på ett stort kemiföretag där. Jag delade rum, egentligen ett laboratorierum, med en man som jobbat där i tiotals år. På alla andra namnskyltar fanns titlar, Herr Dr., Herr Dipl.Ing., eller åtminstone Herr, Frau eller Fräulein. Men på hans skylt stod det endast "Hatzinger". Jag försökte skämta med honom om detta, men han var måttligt road. Följande dag fanns en ny skylt vid dörren, "Herr Hatzinger".

/G:son

Själv är jag rätt fascinerad över att man ibland sätter ut multipla akademiska titlar i Tyskland, till exempel Prof Dr före ett namn. I alla fall på hemsidor för universitet så förekommer detta ibland.

[tryggve]

Har inte den sk. "du reformen" på 60-talet fått det att gå troll i titulering? Att "Dua" anses jämlikt och därmed demokratiskt i likhet med "medborgare" (citizen) under franska revolutionen eller "kamrat" i Sovjet. Folk blir ju upprörda när det av artighet tituleras på TV tex, vilket jag finner ytterst underligt.

Titulerar man verkligen folk på TV så mycket idag? Det enda jag kommer på är väl när man bjudit in professorer eller liknande till program, då presenterar man väl dem med akademisk titel, men inte kallar man väl dem för professor under intervjun?
Ja, kanske utlänningar, då...

Vänd på det istället varför inte titulera i större utsträckning.

Förmodligen för att de flesta upplever det som ett nästan fossilt beteende att hålla på att titulera folk idag.

[G:son]

Själv är jag rätt fascinerad över att man ibland sätter ut multipla akademiska titlar i Tyskland, till exempel Prof Dr före ett namn. I alla fall på hemsidor för universitet så förekommer detta ibland.

Javisst. Det kan också heta t.ex. "Prof. Dr. Dr. h.c.", i synnerhet i Österrike, som sannolikt är det mest titelglada landet i Europa. Man kan också tänka sig, att man tillfogar en adlig eller någon hederstitel till det föregående, då blir det t.ex. "Kommerzialrat Prof. Dr. Dr. h.c.". Om den akademiska titeln är extra fin, vill man kanske framhäva dess betydelse: "Kommerzialrat Prof. Dr. iur. Dr. h.c." u.s.w. u.s.w. i all oändlighet.

/G:son

[a81]

Sen förstår jag inte snacket om "titelsjuka". I Tyskland och Frankrike är alla herr doktor, monsieur och vous utan något problem. Medan vi i Sverige kallar det titelsjuka när vi går bortom du.
Varför?

Frågan är om tituleradet/niandet inte har minskat även i Tyskland. Jag har i alla fall blivit duad i Tyskland, åtminstone vid något/några tillfällen, när jag var där med jobbet förra året. Kan det möjligen ha att göra med att man pratar dålig tyska och att de hör att man kommer från Sverige? Det var alltså inte personer jag kände på något sätt. Och det var heller inte jobbrelaterat (där pratades det engelska).

[Wooster]

Själv är jag rätt fascinerad över att man ibland sätter ut multipla akademiska titlar i Tyskland, till exempel Prof Dr före ett namn. I alla fall på hemsidor för universitet så förekommer detta ibland.

Javisst. Det kan också heta t.ex. "Prof. Dr. Dr. h.c.", i synnerhet i Österrike, som sannolikt är det mest titelglada landet i Europa. Man kan också tänka sig, att man tillfogar en adlig eller någon hederstitel till det föregående, då blir det t.ex. "Kommerzialrat Prof. Dr. Dr. h.c.". Om den akademiska titeln är extra fin, vill man kanske framhäva dess betydelse: "Kommerzialrat Prof. Dr. iur. Dr. h.c." u.s.w. u.s.w. i all oändlighet.

Britterna är rätt titelglada också, både i arbetslivet - där alla har en titel inkluderande manager eller director, till och med städaren har titeln Service Manager - och i presentationer där alla akademiska titlar, åtminstone de som är något skall med. För att inte tala om alla utmärkelser efter namnet på potentaterna. Fast det roligaste är ju deras Lord, Lady, Sir och Hon (The Honourable).. När jag bokar flygbiljetter eller hotell i Storbritannien brukar jag inte kunna låta bli att välja titeln Sir, den passar så bra till mitt son-efternamn

På tal om titelraseri kom jag på en anekdot jag läste i Dagens Industri för flera år sedan, det handlade om Jacob Wallenberg som inte hade någon titel på sitt visitkort, vare sig det svenska (inte helt ovanligt) som det anglosaxiga (desto mer ovanligt). Varför? Därför att han inte behövde någon titel för att framhäva sig själv, eller lite mer brutalt: Den som måste berätta vem han är - är ingen.

[frejs väpnare]

Ett klipp från någon tysk lantortstidning från 1900-talets början. (Minne från min röda ungdom, så jag kan inte precisera bättre)
Regementet excercerade kraftfullt i den tryckande värmen. Manskapet svettades som svin, och även Herrar Officerare transpirerade kollossalt.

[Osprey]

Regementet excercerade kraftfullt i den tryckande värmen. Manskapet svettades som svin, och även Herrar Officerare transpirerade kollossalt.

Rätt kul att manskapet svettades som svin, medan officerarna bara transpirerade. Det innebär iofs ungefär samma sak, men ordvalet var kul...

[Markus Holst]

Hela saken är emellertid så ofta förekommande som anekdot, om än i olika tappningar, att det troligen är en anekdot. Stod det månne i Schiltbürger Allgemeine?

[feffe]

Lustigt, jag skulle säga precis tvärtom; att Jantelagen till stor del bygger på ett starkt hierariskt tänkande där titulerandet är en central del. "Du ska inte tro att du är något- för du står faktiskt lägre i hackordningen än jag".

Jag tycker nog att det där förekommer i båda riktningar, som "du ska inte tro att du är något bara för att du är major", "du ska inte tro att du är något bara för att du är politiker", "du ska inte tro att du är något bara för att du är polis", "du ska inte tro att du är något bara för att du är ingenjör" etc...

Kanske det. Nu utgick jag förstås från jantelagen så som den formulerads av Aksel Sandemose i "En flykting korsar sitt spår".

För att gå tillbaka till ursprungsfrågeställningen; kanske man kan påstå att titeln "Kung" (iaf i svenska språket) genom historien gjort en "karriärsresa", både upp och ner?
Ursprungligen var väl kung enbart en av sina likar till ledare utsedd person för att senare öka sin betydelse till en av guds nåde utsedd person med i stort sett oantastlig status. För att i senare tid åter ha, åtminstone bildligt talat, blivit ett uttryck för att man är snäppet bättre än det normala; "dansbandskung" odyl.

/F