Kungens betydelse??

[Davian]

Tja, jag funderade på en sak nu. Varför vill man vara kung i exempelvis Sverige på 1200-talet? eller 1000-talet? (inte just Sverige då, men kung som sådan!)

Hur stort var ens kungliga nflytande? Vad bestämde man över?

Eftersom man krigade hejvilt om att få vara kung borde ju det innebära någonting, mer än själva titeln. Men vad innebar det att vara kung? Jag har koll på exempelvis envälde och sånt. Där är ju kungens roll i samhället klarare. Och dagens kung. Men att vara kung i ett område som knappast är en stat, som är efterblivet i stora delar, samt är sjujävla stort? Var man kung för sin egen skull eller var det för ättens skull?

[frejs väpnare]

För ätten, ärans maktens och rikedomens skull. Det har nog, i hela mänsklighetens historia, varit så att "höga" titlar alltid varit eftersträvansvärda.
Innan kristendomens införande, finns det också en religiös dimension, där kungen är överste-gode, med ty åtföljande ära, makt och rikedomar.

Lite OT. Det finns en socialantropologisk teori att kungaskapet är en vidareutveckling av prästerskapet. Kungaspiran skulle i så fall vara en vidareutveckling av trollstaven.

[Stefan Lundgren]

Kungen var mer betydelsefull då och om man sträcker på det där lite mer så handlade merparten av de akademiska handlingarna om kungarna och de främsta adeln var också representerade i dessa. Historien skulle utgå ifrån dessa grupper och jag skulle inte bli försvånad att det t o m sträckte sig ända tillbaka till medeltiden. En sökning på medeltida brev på statens arkiv hemsida (www.statensarkiv.se) gav följande resultat.

http://www.statensarkiv.se/default.aspx ... refid=4045

Kung: 267
Adel: 79
Birger Jarl: 79
Magnus Ladulås: 24

För att nämnda några poster, de förekom inte enbart i medeltida brev utan även andra källor. Bönderna upptogs sällan i någon medeltida källa, ett exempel är Funbo kyrkas räkenskaper som täckte från slutet av 1300-talet och ungefär 90 år framåt, en unik sammanställning från denna tidsperiod.

Stefan

[Odinkarr]

Det gamle ord for ”slægt” er ordet ”køn” (”cyn” (oldengelsk), ”kyn” (oldnordisk), der begge oprinder fra det indoeuropæiske ”*gen-" (direkte oversat ”at gro”) men alle i betydningen ”slægt”. En søn af en fin slægt var derfor ”kyn-ugr/ungr” (oldnordisk) eller ”cyn-ing” (oldengelsk), begge med betydningen ”slægtens efterkommer”.

Nr. 757 Bædræ ær at wære køøn ligh æn koningh.
(Det er bedre at være lig sin slægt end at være konge)


Kongen er i den oprindelige opfattelse indtil troskiftet år 600-630 e.Kr. Odin. Der er, som allerede er nævnt, en væsentlig shamanisk opgave for drotten i oprindelig tanke, en opgave der i 700 tallet e.Kr. overgår til den nye titel "gode", som alle lokalkonger bar.

Kongen og Dronningen er de udødelige forfædres dødelige repræsentant i nutiden. Det er deres rette fortolkning af vore sæder og skikke, ved deres domsafsigelser, der muliggør stammens evne til at overleve. Det royale "vi" er ikke kun "vi, på vegne folket", men "vi, forfædrene og jeg".

Det er umuligt at overvurdere betydningen af drotten i den vis vore sæder og skikke er opbygget på. At dette stadig har betydning kan vi f.eks. se på reaktionen i Norge til det, mildelst talt, mærkværdige navn til den seneste prinsesse - Emma Tallulah. Et land i forandring eller hur?

Snorre skriver i Ynglinga Saga (kap. 17) at overgangen fra titlen ”Drottnar” (mænd) og ”Drottningar” (kvinder), tilsammen ”Drótt” til ”Konge” i Scyldinga-ætten sker under Kong Rig (sagnkonge, men kan ikke afvises. Se f.eks. Wessex kongen Cynric (d. 560) –”den der råder over slægten”), og i Ynglinga-ætten under Kong Dygve. Mit gæt er at tidsrummet er ca. år 450 e.Kr.

mvh

Flemming

[rikf]

Tja, jag funderade på en sak nu. Varför vill man vara kung i exempelvis Sverige på 1200-talet? eller 1000-talet? (inte just Sverige då, men kung som sådan!)

Hur stort var ens kungliga nflytande? Vad bestämde man över?

Eftersom man krigade hejvilt om att få vara kung borde ju det innebära någonting, mer än själva titeln. Men vad innebar det att vara kung? Jag har koll på exempelvis envälde och sånt. Där är ju kungens roll i samhället klarare. Och dagens kung. Men att vara kung i ett område som knappast är en stat, som är efterblivet i stora delar, samt är sjujävla stort? Var man kung för sin egen skull eller var det för ättens skull?

Strävan efter makt och inflytande är väl naturlig. Och takt med att man steg i rang så blev det fler som var beroende av en och hade krav på en, vilket kanske gjorde att det naturliga valet var att ta de chanser som uppstod.

Sedan tror jag inte att dåtidens kungar ansåg landet vara efterblivet.

[Odinkarr]

Man vil med fordel kunne lytte til teksten til Mel Brooks "It's Good To Be King":

http://www.youtube.com/watch?v=goJnNGObLRk

mvh

Flemming