Joseph Schultz tillhörde inte bataljon 101, som verkade i Polen. Den händelse som Schultz skall ha varit inblandad i inträffade under partisanbekämpning i Jugoslavien.Mathias Forsberg skrev:Håller med Wreezig, han var troligen så nedbruten och desillusionerad att han var totalt likgiltig även inför sitt eget liv.
Det finns f ö gott om händelser där tyskar (och andra nationaliteter) vägrat att utföra avrättningar och gått därifrån utan att straffas. I synnerhet under 1941 innan dödandet organiserades under mer kontrollerade former i dödslägren.
Finns en del samtida tyska utredningar som sitt sedvanliga "kalla" vis observerar problemen bland den personal som skötte massavrättningarna. Även de mest kallhamrade bödlarna verkar ha blivit starkt påverkade av det hela och många togs ur tjänst efter ett antal avrättningar.
Nämnde Schultz uträttade ju heller ingenting, jämfört med en del andra som lyckades avstyra avrättningar eller på andra sätt rädda liv./Forsberg
Överhuvudtaget undrar jag om inte det som beskrives i boken "Helt vanliga män" var en rätt enstaka händelse. Det var när deras befälhavare ställdes inför en ny uppgift, att massavrätta judar med kvinnor och barn, som han gav möjlighet för de underställda att säga nej till detta. Jag har inte sett att det skulle ha skett någon annanstans och även om så skulle vara fallet, tror jag inte att den enskilde självmant kunde vägra att delta i sådana avrättningar. Krigsrätt eller t.o.m. ståndrätt med omedelbar avrättning riskerades då uppenbarligen - som fallet kanske var med Joseph Schultz.
Att det sedan var mycket psykiskt påfrestande att delta i sådana avrättningar och att en del med tiden kanske måste tas ur denna tjänst är en annan sak.
Boken av Christopher Browning, "Helt vanliga män - Reservbataljon 101 och den slutgiltiga lösningen i Polen", Stockholm 1998, Norstedts, rekommenderas.