Vad är detta för xxxxx?JohnT skrev: Ett boktips är "Folkrätt för totalförsvaret - en Handbok" av Bring och Körloff är en bra start.
Försvarshögskolans logga finns på framsidan och författarna är verksamma där.
Om man går till kapitel 3.3 - Krigets folkrätt så börjar det med ett stycke om rätten till självförsvar.
Därefter följer ett stycke med rubriken Proportionalitetsprincipen
Lite senare tar man upp Altmarkaffären som jag skrev
viewtopic.php?f=6&t=28260&start=16
Med andra ord, jag finner inget stöd för MajorLoves tolkning av "Nazi Tysklands rätt".
En sak som är intressant i denna debatt är hur Svenska officerare har utbildats i neutralitetsrätt-
Jag känner igen synsättet att "neutraliteten är skör och att minsta avsteg från IKFN innebär att DU drar in landet i krig" från kadetter på åttiotalet då Svenska officerare främst skulle värna vår neutralitet.
Finns ju en massa bra skäl att utbilda officerare på det sättet,
- Ett helt korrekt uppträdande är naturligtvis enklast för UD att försvara i eventuell juridisk tvist.
- Ett tankesätt där man vet att neutraliteten inte är gudsgiven rättighet utan att landet kan hamna i krig är bättre än de Norrmän som 1940 inte förstod att man skulle kunna slå tillbaka om man utsattes för ett anfall.
- Officerarna skulle ju knappast föra Sveriges talan i domstol så de behövde helt enkelt inte bry sig om subtiliteterna kring de rättigheter den Neutrala staten kunde hävda.
- Neutralitetsrätten är ju inte det som i verkligheten styr, så varför bry sig om juridiska spetsfundigheter?
Ville stormakten anfalla så anföll stormaken.
Så jag kan förstå att man använde den pedagogiken men det gjorde inte eleverna till experter på folkrätten i allmänhet.
I dagens internationella miljö så har folkrätten fått en större praktisk betydelse för försvarsmakten och det speglas även i officersutbildningen, tjockare läroböcker och då har man tid att vara mindre svart-vit i hur den ska tolkas.
Mvh
/John T.
För det första - När utkom "Folkrätt för totalförsvaret - en Handbok"? Du säger också "I dagens internationella miljö så har folkrätten fått en större praktisk betydelse". Här visar du tydligt att du anser att historien skall ses i ljuset av och tolkas grundat på nuvarande rättsprinciper.
För det andra - ditt raljerande över 80-talets officerare och officersutbildning är skrattretande. En grundprincip är att Försvarsmakten och dess officerare är ett regering och riksdag underställt och lojalt verktyg. Det är således regering och riksdag som tolkar och bestämmer, inte tvärtom! Det utesluter däremot inte att Försvarsmaktens officerare hade en långt bättre kunskap om, insikt i och förståelse för "krigets lagar" än de individer som i egenskap av riksdagsledamöter och statsråd hade att fatta beslut.
För det tredje - Folkrätten är inte en omutlig oförenderlig naturlag utan är likasom stater och umgänget stater emellan statt i en fortlöpande utveckling. Haag- och Genevekonventionerna avfattades mellan i huvudsak monarkier och grundades på deras föreställningar. Redan det första, men i synnerhet det andra världskriget, visade att samhällsutvecklingen och teknikutvecklingen sprungit ifrån dem. Efter det andra världskriget bestod världen i huvudsak av två block, demokratier respektive totalitära stater med ömsesidig förmåga till total förintelse och med oförenlig syn på mänskliga fri- och rättigheter. Efter det totalitära blockets fall och "segern" för de stater som betonat de mänskliga fri- och rättigheterna, är det inte konstigt att dessa nu upphöjs till grundstenar för umgänge stater emellan. Detta är emellertid en mycket farlig väg då det ger de "demokratiska" staterna moralisk och laglig rätt att ingripa mot stater som inte ansluter sig till dessa principer. Steget från "rätt att ingripa" till "skyldighet att ingripa" där dessa fri- och rättigheter "hotas" ar inte långt.