Va!Läste nyligen att biblioteket i Alexandria har katalogiserat Sions vises protokoll som en av judendomens heligaste böcker. (SvD 040308)
Den boken är ju en konsperatorisk smörja som Tzaren beställde fram för att komma åt judarna!!
/Martin
Du beskriver ju hur sionismen utvecklats, och synen på vad en sionist är (vilket naturligtvis blir en snäv generalisering till att bara vara en sak) här i västvärlden har väl gått till att betyda i stort sett enbart en religiöst motiverad anhängare av Israel som en stat för judar.Lindir skrev:Vilken betydelseglidning syftar du på att ordet "sionist" har varit utsatt för?
Ja, i politiska kretsar är det så, men jag beskrev israelkritik på individnivå. Jag ser inte min egen (ibland förekommandeLindir skrev:Det är givetvis så att antisionism och antisemitism inte är samma sak, och att Israelkritik inte behöver ha med vare sig antisionism eller antisemitism att göra. Däremot är det ingen tvekan om att både israelkritiker och antisionister i skrämmande hög grad har börjat blanda in klassiska antisemitiska vändningar (och bilder) i sitt agiterande. Många sedan länge antisemitiska grupperingar har börjat formulera sin kritik som antisionism eller israelkritik för att framstå som mer rumsrena, och många antisionister har också börjat använda rent antisemitiska argument - framför allt inom arabvärldens politiskt ledande kretsar.
Ok. Du har givetvis rätt i att många här tror att sionism automatiskt innebär att man bygger på religiösa motiv för sin politiska ståndpunkt, men detta beror sannolikt till största delen på ren okunskap (eller överförenkling) och i viss mån också på avsiktlig förvrängning av deras bevekelsegrunder, för att lättare kunna avfärda dem som "bara religiösa fanatiker", som man inte behöver lyssna på.Dûrion Annûndil skrev:Du beskriver ju hur sionismen utvecklats, och synen på vad en sionist är (vilket naturligtvis blir en snäv generalisering till att bara vara en sak) här i västvärlden har väl gått till att betyda i stort sett enbart en religiöst motiverad anhängare av Israel som en stat för judar.Lindir skrev:Vilken betydelseglidning syftar du på att ordet "sionist" har varit utsatt för?
Jag var måhända inte tydlig nog med att påpeka att det jag skrev om naturligtvis inte gäller alla israelkritiker (eller antisionister) - inte heller på politisk nivå.Dûrion Annûndil skrev:Ja, i politiska kretsar är det så, men jag beskrev israelkritik på individnivå. Jag ser inte min egen (ibland förekommande)israelkritik som antisemitiskt motiverad.
Läste faktiskt en gammal tidning [Metro] från februari om hur Palestinier i Haag protesterade mot Israels mur, dessa hade faktiskt ortodoxa judar på sin sida som demonstrerade mot själva staten Israel. På ett av plakaten kunde jag avläsa "judarna får inte ha ett eget land innan Messias kommer".Övriga, som inte tycker att Israels nuvarande regering för en riktigt sund politik (och det är, ehm, ganska många - inklusive många sionistiska judar i Israel).
Någon palestinsk stat har aldrig existerat, varför palestinierna inte är rättmätiga ägare till Gazaremsan, Västbanken eller Östra Jerusalem. Israel kan därför svårligen lämna "tillbaka" något till någon som inte har giltiga äganderättsanspråk. Vid tiden för de israeliska erövringarna av dessa områden var det Egypten respektive Jordanien som kontrollerade dem. Däremot föranleddes deras erövringar av ett tidigare aggressionskrig mot Israel [författaren menar, fast uttrycker det oklart, att orsaken till att Israel erövrade dessa områden var att landet angreps av Egypten och andra arabstater].
Det finns ingen skillnad mellan jordanier, palestinier, syrier och libaneser... Vi är ett folk, Det är bara av taktiska skäl som vi omsorgsfullt understryker vår palestinska identitet. Ty det är i arabernas intresse att uppmuntra palestiniernas existens gentemot sionismen. Ja, existensen av en särskild palestinsk identitet förekommer bara av taktiska skäl. Upprättandet av en palestinsk stat är ett nytt medel att fortsätta kampen mot sionismen och för arabisk enhet. ...Jordanien, som har erkända gränser, kan av taktiska grunder inte kräva Haifa, Jaffa, Beer Sheba och Jerusalem
Är det inte intressant att det före kriget mellan araber och israeler 1967 inte fanns någon seriös rörelse för ett palestinskt hemland? "Men Farah", kanske du säger, "detta var innan israelerna tog Västbanken och de äldre delarna av Jerusalem i besittning."
Det är sant. I sexdagarskriget intog Israel Judéen, Samarien och östra Jerusalem. Men, man intog inte dessa territorier från Yassir Arafat. Man erövrade dem från Jordaniens kung Hussein. Jag kan inte låta bli att undra varför alla dessa palestinier plötsligt upptäckte sin nationella identitet efter det att Israel vunnit kriget....
Palestina har dock aldrig existerat -- vare sig förr eller senare -- som en självstyrande stat. Det regerades alternerande av Rom, muslimer och kristna korsfarare, det Ottomanska Imperiet och, för en kort tid, av Storbritannien efter första världskriget. Britterna gick slutligen med på att ge tillbaka åtminstone en del av landet som hemland åt judarna. Det finns inget palestinskt språk. Det finns ingen kännetecknande palestinsk kultur. Det har aldrig funnits något palestinskt land styrt av palestinier. Palestinier är araber, som inte kan särskiljas från jordanier, (en annan ny uppfinning), syrier, libaneser, irakier etc. Kom ihåg, att araberna kontrollerar 99,9 procent av Mellanösterns totala landområde. Israel utgör endast en tiondel av en procent av landmassan. Men detta är för mycket för araberna. De vill ha allt. Detta är den yttersta orsaken till stridigheterna i Israel idag. Girighet, Stolthet, Avundsjuka, Begär.....
Men islams heliga platser då? Det finns ingen i Jerusalem. Chockad? Det borde du vara. Jag förväntar mig inte att du får höra denna brutala sanning från någon annan inom internationella media. Den är helt enkelt inte politiskt korrekt.
Jag vet, att du kommer att säga: "Farah, Al-Aksa-moskén och Klippdomen i Jerusalem utgör islams tredje heligaste plats." Detta är inte sant. Om vi håller oss till fakta, så säger Koranen ingenting om Jerusalem. Den nämner Mecka hundratals gånger. Den nämner Medina oräkneliga gånger. Den nämner aldrig Jerusalem, av förklarliga orsaker. Det finns inget historiskt bevis som säger att Muhammed någonsin besökte Jerusalem. Hur kommer det sig då att Jerusalem har blivit den tredje heligaste platsen för islam? Muslimer idag gör ett tveksamt antagande utifrån ett avsnitt ur den sjuttonde suran i Koranen, som kallas "Den nattliga resan". Här talas det om hur Muhammed, i en dröm eller vision, på natten blev förd "från det fridlysta templet till det allra avlägsnaste templet, vars hela omkrets vi välsignat, för att visa honom några av våra tecken!" På 600-talet kom några muslimer fram till att de två tempel, som nämns i denna vers i själva verket är templen i Mecka och Jerusalem. Djupare än så är inte islams koppling till Jerusalem -- myt, fantasier, önsketänkande.
4. Ultraortodoxa judar, tillika antisionister som anser att Sionismen är en dålig ersättning för "riktig judendom" i och med att staten Israel i Sionismen har fått för stor betydelse i förhållande till Gud.Man kan väl säga att det finns tre grupper av Israelkritiker:
1. Antisemitiska.
2. Icke antisemitiska, som antingen av ren okunskap eller av politiska/taktiska skäl använder antisemitiska stereotyper och argument (vare sig de är antisionister eller ej).
3. Övriga, som inte tycker att Israels nuvarande regering för en riktigt sund politik (och det är, ehm, ganska många - inklusive många sionistiska judar i Israel).
Jag måste säga att detta var en god sammanfattning av ditt inlägg: Du presenterar din egen politiska ståndpunkt.Torbjörn Holmgren skrev:Det måste nästan med tanke på det rättmätiga i Israel och det felaktiga i arabernas klagomål vara så att antisionism är en förtäckt form av antisemitism, ehuru den aldrig erkänns.
Det var däremot ett relevant referat. Kontentan är väl att antisionism och antisemitism alltså inte är samma sak annat än när någondera utnyttjas för att stödja det andra.Torbjörn Holmgren skrev:Då tar vi lite mer ur sid 566:
"Det har gjorts många försök att dra upp gränserna mellan antisionism och antisemitism. Det råder bred enighet om att antisionism varken är en nödvändig eller nöjaktig förutsättning för antisemitism. I princip kan man vara antisemit utan att samtidigt vara antisionist, och det är heller inte svårt att finna exempel på antisionistiska ståndpunkter som inte är antisemitiska. Icke desto mindre blev antisionismen efter 1967, med Henrick Bachners ord, 'en ny och viktig plattform för klart formulerade fördomar och ressentiment mot judar'. Och i praktiken har det visat sig att antisionismen ofta varit en eufemism för judefobi. (not)
Det kan finnas många anledningar att kritisera Israel, både goda och dåliga. Ett fåtal har något med antisemitism att göra. Huruvida antiisraeliska utfall också är antisemitiska kan endast avgöras genom en analys av det konkreta fallet. Det är inte en fråga om huruvida kritiken är grov och kränkade eller om den är ett uttryck för en berättigad vrede. Den springande punkten är om den aktiverar antijudiska stereotyper som stigmatiserar judarna som judar"
(not: bl.a. till debatt mellan H Bachner och G Rosenberg, Dagens nyheter 2,7,12, feb 2000)
Just detta minns jag inte att jag har läst något om (så det har väl kommit bort ... ), men något som ofta nämns i sionismens historia är konflikterna mellan vänstersionister och högersionister under trettiotalet och de följande decennierna, med ett antal kända våldshandlingar som följd, fast båda dessa grupper var uttalat pro-sionistiska.loop skrev:Finns ju rätt gott om anti-sionistiska judar. Vet inte riktigt varför det alltid kommer bort, men de ortodoxa och sionisterna har ju skjutit en del på varandra genom årens lopp.
Själv har jag aldrig hört talas om denna kombination, men det låter intresant. Jag skulle vilja höra mer. Kan du specifisera vilken tidsepok som du avser och vilken regering eller politiskåskadning du avser?LasseMaja skrev:Historiskt sett så är det inte ovanligt med kombinationen antismeitism och stöd för sionismen. Under nationalismens glada tid så ville man bli av med judarna och få en egen "ren" nation så varför inte låta dessa flytta till en egen nation i kolonialområdena. (både palestina och madagaskar har varit på förslag, att dessa områdens innevånare själva skulle vilja ha en egen nation övervägdes inte då de ansågs bebos av mindre utvecklade människotyper)