Frågan är, som så ofta, fel ställd. Bättre vore att be om kontrahenternas starka resp. svaga sidor, drivkrafter, taktiska uppträdande och liknande.
En hel del klokt i den vägen har också framförts.
Givet den bilden, och vilken sådan bild som helst, kommer vi sedan till en punkt där vi tvingas konstatera det uppkommande resultatet:
- Gustav utnämndes till riksföreståndare,
- Finland förlorades,
- Neil Armstrong blev förste man på månen,
- O.s.v.
Alltså, ur ett antal identifierade omständigheter följer ingen kausalitet.
Att vi inte så noga kan fastslå VARFÖR tyskarna t.ex. förlorade slaget om Storbrittannien betyder inte att vi skulle ha missat någon faktor av betydelse. (Det stod m.a.o. inte skrivet i stjärnorna att de skulle förlora.)
Mongolerna kom, såg och segrade. Sedan drog de hemåt igen. Säkert!
I min ägo har jag en fransk Sanson-karta över Centraleuropa, tryckt år 1789. Här finns huvudinvasionsvägarna runt Asovska sjön och in mot området fortfarande markerade, ett par hundra år efteråt. Det tog m.a.o. lång tid innan spåren försvann. Betecknas på kartan som "svarta spåret", charny słack.
Vad hindrade mongolerna från att gå längre västerut?
-
Olof Trätälja
- Utsparkad
- Inlägg: 1456
- Blev medlem: 16 april 2006, 09:36
- Ort: Sverige
Re: Vad hindrade mongolerna från att gå längre västerut?
Vad som kanske förbises ibland är att slagen 1240 Sverige-Novgorod och 1242 Tyska orden-Novgorod nog delvis bör ses som västs nordeuropeiska respons på mongolernas härjningar. Mongolerna hade redan på 1220-talet genomfört härjningar i Ukraina som sedan avbröts vid Djingis Khans död. Dessa fick inga direkta följder, men på 1230 underkuvas de flesta av de på 1200-talet splittrade ryska furstendömena. Från 1238-1240 ägnar sig mongolerna åt ett "skyttegravskrig" (utan skyttegravar givetvis) mot Novgorod. När Novgorods furste Alexander Jaroslavskij till slut ingår en allians med mongolerna och mongolerna ger sig av för att istället erövra Kiev och så småningom plundra Ungern och Polen 1241 så är maktbalansen bruten. De förbund av egentligen förhistorisk karaktär som dittills reglerat förhållandet mellan de ryska furstarna och Sverige finns inte längre.
I det läget är det nog ganska naturligt att Sverige respektive påvemakten som helhet, inte minst genom Tyska orden, med krigsmakt söker återupprätta ett förbund med Novgorod och när det inte går söker skaffa sig egna buffertzoner på andra sidan Östersjön. Ur det globala perspektivet är det inte heller märkligt dessa krig ges status av korståg även om själva Novgorod råkar vara kristet och kräver särskilda omdefinitioner.
Omkring 1250 ser ju kartan beträffande det nordligaste Europa ut ungefär som idag och gränsförberedelserna är gjorda. Mongolernas chans att ta sig vidare mot väster är kanske helt enkelt förbi.
I det läget är det nog ganska naturligt att Sverige respektive påvemakten som helhet, inte minst genom Tyska orden, med krigsmakt söker återupprätta ett förbund med Novgorod och när det inte går söker skaffa sig egna buffertzoner på andra sidan Östersjön. Ur det globala perspektivet är det inte heller märkligt dessa krig ges status av korståg även om själva Novgorod råkar vara kristet och kräver särskilda omdefinitioner.
Omkring 1250 ser ju kartan beträffande det nordligaste Europa ut ungefär som idag och gränsförberedelserna är gjorda. Mongolernas chans att ta sig vidare mot väster är kanske helt enkelt förbi.
Re: Vad hindrade mongolerna från att gå längre västerut?
Det som stoppade mongolerna var deras egen interna politik. De hade 1241 slagit en här på 30000 under Hertig II av Schleisen med riddare från Tyskland, Polen och Frankrike med en 20000 stark avledningsmanöver.
Det riktiga angreppet var slättlandet i Ungern och med 50000 mongoler under ledning av Subutai skövlade de en stor del av Ungern. Kung Bela angrep mongolerna som valde att retirera till Mohislätten. Ungrarna och deras allierade, bl.a. många riddare från Tempelherreorden slog läger tätt packade i en vagnborg. Subatai lät genast kastmaskiner bombadera ridarna med nafta, krut och olja. Kung Bela och hans armé försökte slå sig ut ur mongolernas inrigning och fann en obevakad del, en lucka som visade vägen mot Pest. Ungrarna flydde ditåt men det var precis det mongolerna ville. Ridarna blev förintade och Bela försvann från Ungern.
Europas ridderskap hämtade sig aldrig från dessa två slag, en del påstår att Europa förlorade 100000 soldater och riddare. Ingenting tyder på att mongolerna kunde besegras.
Den 11 december 1241 dog storkhanen Ogotai. Nyheten om hans död nåde de europeiska mongolerna på fem veckor! Ogotai dog 6400 kilometer bort. Nu gällde det för de mogoliska ledarna att bekämpa varandra för att bereda väg för nästa storkhan. Den kampen tog cirka 10 år. Det var för en medlem av den gyllene familjen mycket viktigare än att erövra några småstater i utkanten av världen.
Mongolena var på väg tillbaka mot Europa under den kristna Storkhanen Kuiuk för att erövra Europa. Kuiuk ville foga det till sina egna personliga domäner men blev troligtvis lönnmördad i maktkampen.
När sedan maktkampen var över och Mangu blev storkhan koncentrerade han mongolerna på ett tvåfrontskrig för att erövra Songriket och arabländerna. Mangu såg det som att fullfölja sin farfars, Djingis Khan, krigiska politik.
Det riktiga angreppet var slättlandet i Ungern och med 50000 mongoler under ledning av Subutai skövlade de en stor del av Ungern. Kung Bela angrep mongolerna som valde att retirera till Mohislätten. Ungrarna och deras allierade, bl.a. många riddare från Tempelherreorden slog läger tätt packade i en vagnborg. Subatai lät genast kastmaskiner bombadera ridarna med nafta, krut och olja. Kung Bela och hans armé försökte slå sig ut ur mongolernas inrigning och fann en obevakad del, en lucka som visade vägen mot Pest. Ungrarna flydde ditåt men det var precis det mongolerna ville. Ridarna blev förintade och Bela försvann från Ungern.
Europas ridderskap hämtade sig aldrig från dessa två slag, en del påstår att Europa förlorade 100000 soldater och riddare. Ingenting tyder på att mongolerna kunde besegras.
Den 11 december 1241 dog storkhanen Ogotai. Nyheten om hans död nåde de europeiska mongolerna på fem veckor! Ogotai dog 6400 kilometer bort. Nu gällde det för de mogoliska ledarna att bekämpa varandra för att bereda väg för nästa storkhan. Den kampen tog cirka 10 år. Det var för en medlem av den gyllene familjen mycket viktigare än att erövra några småstater i utkanten av världen.
Mongolena var på väg tillbaka mot Europa under den kristna Storkhanen Kuiuk för att erövra Europa. Kuiuk ville foga det till sina egna personliga domäner men blev troligtvis lönnmördad i maktkampen.
När sedan maktkampen var över och Mangu blev storkhan koncentrerade han mongolerna på ett tvåfrontskrig för att erövra Songriket och arabländerna. Mangu såg det som att fullfölja sin farfars, Djingis Khan, krigiska politik.
Re: Vad hindrade mongolerna från att gå längre västerut?
Lite ot kanske men läs conn igguldens bok stäppens krigare den är inte helt historiskt korrekt men den beskriver djinigis khans uppväxt man får sig dessutom en ganska bra bild av deras kultur (som var ganska otrolig) 