Furir, seargant, korpral och fanjunkare?

[SuperPalle]

Vad är det för skillnad mellan: Furir, seargant, korpral och fanjunkare?

[Ender Wiggin]

Det finns flera skillnader, beroende på hur man ser på frågan. Först och främst är det fyra olika militära grader, men det är kanske ganska självklart... Korpral och furir räknas som gruppbefäl medan sergeant och fanjunkare räknas som plutonbefäl. Graden fanjunkare finns, såvitt jag vet, idag endast kvar inom frivillligorganisationerna medan de övriga är de tre lägsta graderna inom den "dagligen verksamma" försvarsmakten. Med andra ord, om du planerar en karriär inom det militära är dessa de tre första befordringarna du får uppleva, vilket oftast är ganska trevliga tillställningar/ceremonier.

Är du intresserad av hur gradbeteckningarna för dessa ser ut, kolla då här:
http://www.mil.se/article.php?id=432

[Örjan]

Titlarnas innebörd har också förändrats kraftigt i ett historiskt perspektiv. Under den karolinska tiden förde en korpral befäl över 23 man. Numera är han som ställföreträdande gruppchef, en grupp består av 8 man. Framförallt under 1900-talet har gradbeteckningarna devalverats många gånger. En fänrik idag motsvarar en överfurir på 1960-talet. Motiven till dessa förändringar har för det mesta varit en önskan att höja de stamanställdas status.

Nationalencyklopedin har en bra tabell där man kan jämföra gradbeteckningarna i ett historiskt perspektiv. Jag tror att uppslagsordet är "militär tjänstegrad".

[Protiwa]

Det finns flera skillnader, beroende på hur man ser på frågan. Först och främst är det fyra olika militära grader, men det är kanske ganska självklart... Korpral och furir räknas som gruppbefäl medan sergeant och fanjunkare räknas som plutonbefäl. Graden fanjunkare finns, såvitt jag vet, idag endast kvar inom frivillligorganisationerna medan de övriga är de tre lägsta graderna inom den "dagligen verksamma" försvarsmakten. Med andra ord, om du planerar en karriär inom det militära är dessa de tre första befordringarna du får uppleva, vilket oftast är ganska trevliga tillställningar/ceremonier.

Fanjunkare finns inte kvar, så tillvida att den inte delas ut. Där emot finns det personer som har graden. Så länge de inte befodras eller avlider så finns graden kvar. Vilket innebär att så småningom så kommer den att helt vara borta.

[Falk]

Jag är furir, och det komiska med denna grad är att förr i tiden så hadde de som tog hand om hästarna och foder fick graden furir (foder=furage). Fanjunkaren var stf fanbärare efter fänriken. Är det nån här som kan det historiska bakom de andra graderna? Jag kan bara vagt om de andra.

[lampros]

Är det nån här som kan det historiska bakom de andra graderna? Jag kan bara vagt om de andra.

Vet ej vad "sergeant" betyder. Nåt franskt.

Går man högre upp har vi ju löjtnant, fra. "lieutenant", har att göra med "plats" (lieu) och "hålla" (tenant av verbet tenir), alltså en som ordnar grupperingsplats el dyl.

Kapten av lat capo, huvud. Major, lat stor. Överste, ty oberst, "överst". General, har "generell" begåvning (?).

Sist marskalk, har med hästar att göra (fra mar- (?), jfr sv märr).

[Osprey]

Jag försökte en gång i tiden reda ut bakrunden till olika militära grader och vad de egentligen betyder. En del lyckades jag iallafall komma fram till en rätt bra förklaring till: viewtopic.php?f=34&t=26862

[Edit] Det mesta jag kommit fram till bygger förresten på vad som står under Etymologi för respektive ord (grad) i SAOB.

[Psilander]

Marskalk är kopplat till krigsguden "Mars" jfr det svensk "Riksmarsk" vilket motsvarar dagens arméchef. Amiral däremot kommer av arbiskans "emir el meer" dvs prins av havet.

Fänrik är mycket riktigt han som bär fanan - fänikan, medan löjtnant betyder ställföreträdare, löjtnanten är kaptens ställföreträdare på kompaniet, överstelöjtnantet ävr överstens och generallöjtnanten är generalens, därför är även en genlt högre än en generalmajor.

En captain är däremot en kommendör, men under sig har ett antal lietenats, dock är "Royal marines" chefen major eftersom man inte kan ha två kaptener (captains) ombord, med olika tjänsteställning.

Fanjunkare hette dessutom olika i olika vapenslag och grenar, flggstyrman, styckjunkare, flaggradiomästare osv.

Förhoppningsvis för vi snart se dessa gamla fina uoff grader i sverige igen, det lutar åt i allafall. De spec. officerare som tog examen i somras utnämndes till serganter, inte fänrikar vilket numera är förbehållet de som läser "taktisk/ operativ inriktning".

[lampros]

Tack Psilander, du redde ut "lieutenant" bättre än vad jag gjorde. Jag hade rätt etymologiskt men svävade sedan ut i det blå.

Beträffande "marskalk". Är fortfarande inne på det "hästliga": "skalk" som suffix, ett slags befattningshavare (jfr "skalkaktig"), och förledet - efter Mars eller Märr? Forskningen får gräva vidare.

[Markus Holst]

Hur är kopplingen mellan fanjunkaren och fanan? Jag trodde det var fanjunkaren som bar fanan, men det gör tydligen fänriken.

[lampros]

Hur är kopplingen mellan fanjunkaren och fanan? Jag trodde det var fanjunkaren som bar fanan, men det gör tydligen fänriken.

Mellan tummen och pekfingret: fänriken var den äldre, ordinarie fanbäraren, medan "junker" i fanjunkare antyder en yngre befattningshavare. Jfr jung, ty "ung". En junker är en som är ung.

[Donkeyman]

Mellan tummen och pekfingret: fänriken var den äldre, ordinarie fanbäraren, medan "junker" i fanjunkare antyder en yngre befattningshavare.

Men i "modern" tid har det blivit tvärtom. En fänrik var den gröne, nyutbildade officeren medan fanjunkaren var den gamle erfarne underofficeren.

[KoteGaeshi]

Citerar "Karoliner" av Alf Åberg och Göte Göransson (hittar inget ISBN, men Bra Böcker 1976...)

(Ids inte markera där det fattas text, jag har även utlämnat ett antal grader, prio på dem som diskuteras.)
"Föraren skulle ha noga uppsikt över kompaniets fana, som han under marschen bar bakom fänriken men överlämnade till denne när det drog ihop sig till strid.
Furiren skulle utsticka kompaniets lägerplats. Han skulle också mottaga provianten och dela ut den till kompaniet.
Fänriken skulle vara en sedlig, stilla, nykter, kysk och därtill tapper karl. Han skulle vara gudfruktig och full av medömkan, så att om någon fattig soldat förtjänade något straff, skulle han avge förbön för honom om nåd. På så sätt skulle soldaterna i striden stå honom bi så mycket modigare och försvara kompaniets fana som fänriken bar.

Lite bakgrund, hoppas det smakar!

[diravi]

Titlarnas innebörd har också förändrats kraftigt i ett historiskt perspektiv. Under den karolinska tiden förde en korpral befäl över 23 man. Numera är han som ställföreträdande gruppchef, en grupp består av 8 man. Framförallt under 1900-talet har gradbeteckningarna devalverats många gånger.

Det beror ju aldeles på förband.

Själv ingår/ingick jag i ett förband där en grupp var 6 personer, varav gruppchef och stf gruppchef var av fändriks grad.

Altså fyra meniga och två oficerare.

[G:son]

Tack Psilander, du redde ut "lieutenant" bättre än vad jag gjorde. Jag hade rätt etymologiskt men svävade sedan ut i det blå.

Beträffande "marskalk". Är fortfarande inne på det "hästliga": "skalk" som suffix, ett slags befattningshavare (jfr "skalkaktig"), och förledet - efter Mars eller Märr? Forskningen får gräva vidare.

Enligt min minnesbild, som får stöd åtminstone av tyska wikipedia, så härleds förleden till marah, dvs just märr. Marskalken var alltså ursprungligen någon slags stallskötare eller stallknekt.

Das Wort stammt von Althochdeutsch marahscalc, zusammengesetzt aus marah, „Pferd, Mähre“ und scalc „Knecht, Diener“. Es bezeichnet ursprünglich den „Pferdeknecht (Roßknecht)“. Mit dem Titel seines Herren steigt – wie auch bei Mundschenk „Tafeldiener“, Kämmerer „Kammerdiener“ – auch seine Bedeutung, zu „Stallmeister“ und später zu allgemeiner Bedeutung im Sinne „Kommandeur der Reiterei“.

http://de.wikipedia.org/wiki/Marschall

/G:son