Faktioner, partier, miliser under Spanska inbördeskriget

[Robert Sköld]

Kom till insikten att vi kanske borde ha en liten sammanställning här i denna forumdel över alla faktioner, partier och miliser som var verksamma under det Spanska inbördeskriget, då detta är ett ämne som återkommer med jämna mellanrum.

Fritt fram för alla att lägga till valfri information!

Eder

Sköld

[Robert Sköld]

Börjar med min egen favorit;

POUM

Partido Obrero de Unificacion Marxista - ungefärlig svensk översätting blir väl något i stil med Arbetarpartiet för marxistisk enhet!?

Var ett Kommunistiskt parti under indbördeskrigets Spanien som från början bestod av två partier på vänster kanten av vänsterkanten i spansk politk. Dessa två enades trots att Trotskij var imot det. (ett av partien var trotskister)
Partiet var i hög grad antistalinistiskt i sin hållning, och vände sig bland annat mot kominterns "Enhetsfronts taktik", man följde istället Trotskijs idéer (dock inte rigoröst).

Partiet och dess milis var kanske främst kända för eftervärlden i och med att den brittiske författaren George Orwell stred jämsides med dem, vilket han även skildrade i sin Hyllning till katalonien

[Wooster]

Det finns en väldigt bra genomgång av fraktioner, partier och miliser under Spanska Inbördeskriget alldeles i början av av Anthony Beevors bok Spanska Inbördeskriget.

[Robert Sköld]

Jo jag vet, detta var dock ett försök till att göra en "egen" förteckning över dessa, med en skalman prägel.
En idé bara över ett ämne som är aktuellt inom forum delen.

Robert Sköld

[Gorwell]

CNT (Confederatión Nacional del Trabajo) sv. "Den Nationella Arbetskonfederationen" en anarkosyndikalistisk fackförening med över en miljon medlemmar när man var som störst. De hade stösrt inflytande i Katalonien och deltog i gatustriderna i Barcelona mot de sovjetvänliga gruperingarna.

[tyskaorden]

På motståndarsidan fanns Falangisternas milis och Carlisternas Requetes. Dessa två grupper var dock rätt så olika Falangisterna var fascistiska, antiklerikala och många var även republikaner. Carlisterna däremot var traditionalister, ultramonarkister (de godkände inte att Ferdinand VII's dotter Isabella ärvde tronen vid faderns död 1833 och stödde i stället hennes onkel Don Carlos) och mycket katolska. Det enda som verkligen förenade dem var deras motstånd mot vänsterregeringen i Madrid.