Är Sverige inte nationalistiskt?

[Wavy Gravy]

Är Sverige och svenskarna mindre nationalistiska än andra nationer? Jag läste för ett tag sedan Gustav Sundbärgs aforismer om svenskarna. Där sade han att svenskarna led brist på nationalkänsla och att detta var orsaken till partisplittring, emigration och gud vet vad. För att komma åt problemen i samhället måste graden av nationalism öka. Jag har alltid hört att svenskarna skulle vara mindre nationalistiska än andra och att ett exempel på det är att vi saknat nationaldag fram till för ett par tre år sedan. Kan det stämma att vi saknar nationalkänsla. Har inte aforismer i ämnet skrivna av Sundbärg och Heidenstam t.ex. botat oss från icke-nationalism. Myt?

[Hans]

Såsom varandes utlandsvensk sedan 1993 så har jag kanske en annan invinkling.

Jag brukar formulera det såhär; Många nationer tror att de är de bästa men blott svenskarna vet att de är bäst.

Nationalismen hos svenskarna ligger djupare än flaggviftning. Svenskarna är djupt övertygade att just deras sätt att hantera olika frågor är bäst. Med automatik utgår de ifrån att utländska sätt att hantera frågorna är sämre. Sedan att vi anammar gladeligen i olika modevågor mat och dryck från andra länder och betraktar oss så öppna undanröjer inte den här djupt liggande tron på att vi är bättre i grunden. Att osvenskt är något positivt (jämför med odanskt i danskan) undanröjer heller inte den dolda övertygelsen.

Mina 2 € cent.

MVH

Hans

[Markus Holst]

Att vara osvensk är bara positivt i vissa sammanhang. Vi hyllar gärna osvensk mat och en del osvenska umgängesformer med mera. Men vem gillar osvensk livsmedels-standard, eller osvensk äktenskapslagstiftning, eller osvensk barnuppfostran eller...

Nä, jag håller med Hans, svensken är förbannad bra på att hävda att Sverige är bäst, även om just gemenskaps-känslan kanske är sämre än hos andra. Vi ser nog inte stoltheten över oss själva som en stolthet över nationen, utan mera en stolthet över att vi är bättre än alla andra på att göra rätt.

[Giancarlo]

Så här brukar väl den här plattitydåsikten se ut:

Allt som är ordnat: Svenskt
(Inkluderar bra ordning, effektiv rationalism men även tråkig stelhet!)

Allt som är kaotiskt: Osvenskt
(Inkluderar spontan fest men även korruption mm).

Stämmer ju absolut inte i mina ögon.

[pandersson2]

Även jag instämmer med Hans. Själv fick jag höra när jag studerade utomlands att svenskarna var de enda som var mer chauvinistiska än fransmännen. Jag skulle snarast hävda att svensken är så svensk så han behöver inte framhäva nationalistiska symboler. En svensk är chauvinistisk året om men inte på beställning. Denna chauvinism har även medfört vissa problem för min fru som inte uppskattad den svenska attityden att "i Sverige är vi alla svenskar". Eftersom hon inte ser sig som svensk och stolt hävdar att hon inte är det och inte vill bli kallad för det så har det tyvärr blivit konflikt då hon inte underordnat sig i ledet (och instämt i att alla vill ju vara svenskar). Denna attityd har ju märkts tydligt nyligen (liksom varje år) i samband med Eurovisionsschlagern. Per definition är det svenska bäst, de som inte instämmer gör det för att de inte förstår bättre.

[pandersson2]

Vill göra ett förtydligande. Sverige är mindre nationalistisk än de flesta andra länder om man enbart ser på symboler för nationen som kommer som påbud. Den traditionen är svag i landet, troligtvis som en följd av avsaknad av krig och ockupation under senare tid.

[Olof Trätälja]

Frågan blir kanske då om nationalism och nationell chauvinism är samma sak. Inte riktigt tycker jag. Det senare är väl snarare en del av det förra. Viftar några tillräckligt mycket med sina flaggor så kanske det till och med kan anses väga upp den svenska chauvinismen?

[Blixten]

Hans: så sant, så sant, så sant!

Vad gäller flaggande tror jag att Sverige och Norge och säkert några till är lite speciella. Ingen tex fransman skulle pryda trädgården med en flaggstång. Där är flaggan en symbol för staten med sina poliser, lagar och myndigheter. Inte för alla oss härliga människor som *vet* att Volvo är världens bästa bil *egentligen*.

[Markus Holst]

Men där har vi en skillnad mellan svenskar och till exempel norrmän. Här verkar det patetiskt att vifta för mycket med flaggan på nationaldagen, eller eljest hylla svenskheten. Enda gången det är tillåtet är vid fotboll och ishockey. Trots att vi då inte vill hävda nationen, vet vi att vi är bäst.

[Martin Lundvall]

Delvis på samma tema.
Strax efter fiaskot i Eurovision song contest fanns det en artikel om hur bra vi svenskar tycker vi är. Som framgår i artikeln så är det inget unikt för just oss svenskar men vi är väldigt bra på att förhäva oss.
http://nyhetskanalen.se/1.483779/2008/0 ... s_svenskar

/Martin

[Donkeyman]

Nationalismen finns nog i de flesta länder, eller åtmindstone bland de flesta folkgrupper. Den tar bara olika uttryck. Se bara till dessa tre länder:

Fransmän försvarar sitt språk och sin kultur med alla medel. Men går inte i parader och viftar inte med flaggor. Allra mest nationalistiska är de Fransmän som inte bor i Frankrike (Quebec till exempel).

Norrmän anser att man är Guds gåva till mänskligheten och att Norge är världens bästa land. Man går i tåg, viftar med flaggor och är mycket noga med de yttre formerna kring 17.maj. Men samtidigt snackar man om "Ola Dunk" och skrattar åt många bisarra lagar. Men blir man kritiserade utifrån står man samman - även om man egentligen håller med kritikern.

Svenskar viftar inte med flaggor (annat än vid idrottsevenemang) och går inte i parader. Däremot hissar var och en sin flagga och anser sig därmed ha visat sitt nationella sinnelag. Samtidigt är man övertygade om att folket har en kollektiv duglighet. Man är välorganiserade och tycker inte om anarki. "Ordning och reda - löning på fredag" är ett mycket målande talesätt. Medan man anser att alla andra (Norrmän till exempel) inte duger till att organisera något som helst.

Se till alla andra nationer. Visst är man stolta över sin nationella härkomst. Men visar det på olika sätt. Donkeyman bor i Norge och tycker att 17.majfirandet är en riktig höjdpunkt på året. Vackert, storslaget och festligt. Men jag skulle inte vilja ha det till Sverige. Därför att där passar det inte in .......

läs Donkeymans artikel om 17.maj http://nordens-paris.blogspot.com/2008/ ... dagen.html

++++++
Donkeyman filosoferar på http://www.nordens-paris.blogspot.com

[pandersson2]

Martin,

tack för ditt bekräftande av det jag skrev om hur man ser det som att den svenska smaken är bäst. Att kalla den svenska insatsen i år i ESC för ett fiasko när Sverige hamnade i mitten av alla deltagande länder tycker jag visar på hur man ser det svenska som bättre. En mittplacering är ju det som är normalt, vilket vi även haft de senaste åren.

[Wavy Gravy]

Tänkte på att den "självklarhet" som finns i den svenska nationalismen kanske gör att nationalismen inte är aggressiv som i andra länder, dvs. att vi är "bäst" och behöver därför inte yttre symboler eller för den delen heller något mål (förutom vid tillfällen där de svenska musklerna eller stämbanden behöver hävdas p.g.a. sakens natur).

Ergo: Självklarhet = "mjukare" nationalism; mindervärdeskomplex eller dyl. = "hårdare", aggressivare nationalism. Vad sägs? Nynazister tenderar minst sagt vara nationalister, men har inte dessa figurer också personliga problem eller anser att svenskarna och de själva är utsatta för "svenskhat"?

[Martin Lundvall]

Martin,

tack för ditt bekräftande av det jag skrev om hur man ser det som att den svenska smaken är bäst. Att kalla den svenska insatsen i år i ESC för ett fiasko när Sverige hamnade i mitten av alla deltagande länder tycker jag visar på hur man ser det svenska som bättre. En mittplacering är ju det som är normalt, vilket vi även haft de senaste åren.

När man menade att Sverige skulle slåss om förstaplatsen så är en mittenplacering enligt mitt tycke ett fiasko, sedan att placeringen i sig kanske inte var så dålig är en annan sak.

/Martin

[pandersson2]

Wavy Gravy,

jag tror att mycket av anledningen till den svenska nationalismens uttryck kommer av att den fått utvecklas utan konkurrens.i de flesta andra länder har det funnits olika nationaliteter samt stridigheter med andra länder om gränserna. Detta har Sverige till stor del sluppit. Det är ju enbart i mindre tätbefolkade delar i Norrland som svenskheten egentligen varit utsatt för finsk och samisk konkurrens. Troligtvis har väl den svenska nationalismen även ändrat uttryck i de områden där vi haft större invandring. Invandringen har ju nedfört en ny konkurrenssituation som inte funnits tidigare. De som varit med längre än jag kanske kan skriva om nationalismen ändrat uttryck sedan 70-talet, då man väl får se det som att dagens invandring började taga fart.