Branden: Jörg Friedrich

[John]

I SVd idag finns en artikel om Jörg Friedrich och hans bok Branden.
http://www.svd.se/kulturnoje/litteratur ... 291681.svd
Uppenbarligen har han skapat kritik för att han tagit upp ämnet. Eller möjligtvis på det sätt han tagit upp det.
Bo Inge Andersson har starka synpunkter
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=27170&a=1149965

En sak som vore intressant att debatera på detta forum är huruvida det är en nödvändighet att balasera varje bild av påstått tysk lidande eller påstått allierad krigsförbrytelse med en portion förintelse.
Eller om man kan diskutera var sak för sig.

En som gör denna balansering är Fredreick Taylor i boken Dresden där (om jag kommer ihåg rätt) första halvan av boken beskriver nazismens ildåd i allmänhet och Dresdenbornas deltagande i synnerhet.
När jag till slut läst boken fram till bombningarna börjar beskrivas tyckte jag nästan att bombningen var rätt åt Drendenborna.


Andra artiklar i ämnet:
http://www.svd.se/kulturnoje/understrec ... 406257.svd
http://www.blt.se/N_je___Kultur/bombkri ... 660935).gm
http://www.st.nu/noje/kultur.php?action ... &id=284801

[Wooster]

Men det som gör hans bok så tvivelaktig, i mitt tycke cyniskt vidrig, är att han beskriver detta utan att sätta det i något sammanhang med varför bomberna föll - och vilka bestialiska massmord tyskarna utförde runt om i världen medan bomberna föll.

Som om någon som läser "Branden" är omedveten om, eller har missat sammanhanget..

Givetvis borde man kunna diskutera sakerna för sig - men det ligger närmast en rädsla i att inte göra det, just för att inte bli utpekad som cynisk och tvivelaktig om man inte "nämner sammanhanget".

[Hexmaster]

Problemet med Friedrichs bok är en nästan brottslig brist på sammanhang. Det var ju tyskarna som lät Hitler komma till makten och som aldrig förmådde sig att skapa en duglig motståndsrörelse som kunde avsätta honom.

Vilken enastående underlig kritik. På så sätt är ju ingen historiebok komplett, eftersom allt som händer kommer av tidigare händelser.

Det går ju alldeles utmärkt att skriva om Hiroshima och Nagasaki utan att gå in på Japans imperie-drömmar.

[B Hellqvist]

En som gör denna balansering är Fredreick Taylor i boken Dresden där (om jag kommer ihåg rätt) första halvan av boken beskriver nazismens ildåd i allmänhet och Dresdenbornas deltagande i synnerhet.
När jag till slut läst boken fram till bombningarna börjar beskrivas tyckte jag nästan att bombningen var rätt åt Drendenborna.

Att avhumanisera motståndaren är en gammal taktik som nazisterna använde med framgång. Metoden dog inte med dem... Problemet med Taylors resonemang (så som du återger det; jag har inte läst boken) är att staden även var full av folk som inte hade någon delaktighet i nazisternas illdåd, och i vissa fall var aktivt emot dem. Jag läste en biografi om en kvinna med judiskt påbrå som höll på att stryka med i räden, och i staden fanns även allierade krigsfångar (bl.a. Kurt Vonnegut) och tvångsarbetare från ockuperade länder. Som någon sa en gång: "Den som skiljer på rättfärdiga och orättfärdiga bomber borde själva bli träffade av en rättfärdig bomb".

[tyskaorden]

Bo Inge Anderssons slutsatser är minst sagt lite underliga. Bokens ämne är ju inte Förintelsen utan just bombkriget mot Tyskland och dess effekter, så i sammanhanget är Förintelsen inte så relevant. Det finns ju för övrigt många böcker som behandlar olika aspekter av andra världskriget som inte heller tar upp Förintelsen, undrar om Bo Inge Andersson tycker dessa är cynisk vidriga också? Eller är det bara böcker som råkar fokusera på att även tyskar fick lida under andra världskriget som är detta?

[Ola Häggström]

Bo Inge Andersson är inte helt konsekvent heller (utöver att han verkar vilja dra alla tyskar över en kam);

Men hur ska man jämföra 600.000 döda tyskar med 6 miljoner judar som dessa tyskar mördade? Friedrich tycks jämställa siffrorna.

Detta skall vi läsa som att 6 miljoner är mycket värre än 600 000.
Men längre ner vill han jämföra med stalinismen

I boken Gulag skildrar Anne Appelbaum Stalinterrorn men hon argumenterar för att brotten inte kan jämställas med Hitlers, fast kanske Stalins offer var fler.

Nu skall vi alltså läsa att fler inte är värre(?!).

Men proportionerna i Friedrichs skildring blir sådana att hela det historiska förloppet förvrängs. Plötsligt har mördarnationen blivit till en nation av offer.

Det kanske är så att den cementerade bilden av det ärofulla hårt kämpande Storbritannien är för svår för Bo Inge Andersson att ta sig förbi, att den "offernationen" efter Blitzen gav igen mångdubbelt värre.

P.S. Nu missade jag helt att ge mig in i sammanhangbalansen utan hakade upp mig på B.I. Anderssons artikel D.S.
/Ola Häggström

[Mathias Forsberg]

Problemet med Friedrichs bok är en nästan brottslig brist på sammanhang. Det var ju tyskarna som lät Hitler komma till makten och som aldrig förmådde sig att skapa en duglig motståndsrörelse som kunde avsätta honom.

Den här argumenteringen är också en smula märklig. Enligt resonemanget är således Iraks befolkning skyldig till dagens lidande eftersom de inte skapade en "duglig motståndsrörelse" som förmådde avsätta Saddam före 2003. Ska det också gälla för demokratier?

BIA brukar ge bra och gedigna analyser, men den här gången har han sladdat in i mitträcket.

RAFs bombningar av tyska städer hade ingenting med tyska förbrytelser att göra. Det var ett sätt att visa att UK var med i matchen och att avsluta kriget från luften. Bombkampanjen hade sett exakt likadan ut även utan tyska förförjelser mot judar och andra. Att bombningarna intensifierades från 1944 hade heller inget med att mer och mer information kring dödslägren sipprade ut. Tvärtom. Det var i USAs fall en uppsjö av bombplans och i Storbritanniens fall "Bomber" Harris obstinata och självgoda inställning.

[Mathias Forsberg]

En annan intressant reflektion i ämnet är BIAs reflektion över bristande sammanhang. Här ter det sig ganska naturligt att "bägge sidor" också skriver saken ur sitt eget perspektiv.


Igår vandrade jag i en brittisk bokhandel, och jag räknade in ett tiotal böcker som på olika sätt behandlade bombkriget och framförallt de brittiska bombflygarna under kriget. Det är heller inte konstigt; de hade högst förlustsiffra av alla under kriget och visade onekligen tapperhet och framåtanda genom att nattetid flyga räder djupt in i Tyskland.

När jag bodde i Tyskland fanns det i varenda stad en packe litteratur, nationell och lokal, om bombkriget och det civila lidandet under kriget. Självklart ackompanjerad av en bok om det lokala NS-motståndet. Återigen inte konstigt. De flesta tyskar flög inte jaktplan utan tillbringade nätterna i fuktiga källare.


De flesta som läser den här boken har förmodligen den förkunskap som behövs för att sätta saker i sitt sammanhang, och låter inte det ta överhanden från en god skildring. Själv har jag bara läst delar av den tyska versionen, men tyckte att boken levererar precis vad Friedrich vill förmedla: en osminkad skildring av bombkriget.

[Jokke]

Boken ska ju faktiskt inte behandla förintelsen, så jag ser inge fel att inte nämna det. Däremot är det givetvis otäckt hur nazismen ökar bland tyska ungdomar. Taktiken att tiga och bara måla upp Tyskland som enda boven i dramat har inte funkat. Civila på båda sidor var lika oskyldiga. Jag skulle gärna vilja se Bo Inge Andersson under Nazityskland offra sitt liv och bygga upp en motståndsrörelse som krossar Hitler.

[Kai Robert]

har beställt boken via smb, verkar vara en bok som passa mig (är mest intresserad av den enskilda människans upplevelser av kriget, inte förband eller truppförflyttningar hit o dit)
Tycker också att det är lite korttänkt att säga att det tyska folket fick skylla sig själva som lät Hitler komma till makten, ingen hade -33 kunnat ana vad som skulle komma att ske.

/ Kai

[Johst]

har beställt boken via smb, verkar vara en bok som passa mig (är mest intresserad av den enskilda människans upplevelser av kriget, inte förband eller truppförflyttningar hit o dit)
Tycker också att det är lite korttänkt att säga att det tyska folket fick skylla sig själva som lät Hitler komma till makten, ingen hade -33 kunnat ana vad som skulle komma att ske.

/ Kai

Boken är suverän, du kommer inte att bli besviken, däremot ganska förbannad på den systematiska kulturförstörelsen som västvärldens 'räddare' utsatte centraleuropa för.

[Kai Robert]

har beställt boken via smb, verkar vara en bok som passa mig (är mest intresserad av den enskilda människans upplevelser av kriget, inte förband eller truppförflyttningar hit o dit)
Tycker också att det är lite korttänkt att säga att det tyska folket fick skylla sig själva som lät Hitler komma till makten, ingen hade -33 kunnat ana vad som skulle komma att ske.

/ Kai

Boken är suverän, du kommer inte att bli besviken, däremot ganska förbannad på den systematiska kulturförstörelsen som västvärldens 'räddare' utsatte centraleuropa för.

Låter lovande. Det här med kulturförstörelse är ju tyvärr inget nytt, har förekommet i alla tider och förekommer än i dag, vilket är en stor förlust för oss alla.

Välkommen till forumet, mvh Kai

[sonderling]

Jag hade höga förväntningar just eftersom det inte skrivs så mycket om ämnet men ärligt talat blev jag skeptisk till boken efter Bo Inges recension. Jag tycker han har en poäng. Boken föll ner till nivån, "läser den när den kommer på pocket" på min lista. Jag tillhör dem som anser att saker borde sättas i sitt sammanhang. För dig och mig som läst +hundra böcker om vk2 är det inget problem men jag tror att det är bristen på sammanhang som gör att man kan läsa indignerade inlägg om bombkriget eller behandlingen av tyska krigsfångar ( Systematisk Kulturförstörelse den var bra. )Att författaren sedan skulle vara nån slags pacifist gjorde ju inte saken bättre. Det brukar vara mer känslor än historiska fakta när de beskriver historien, vare sig det är nutid eller dåtid.

Sonderling

[Blixten]

Man kan relativisera utan att blanda in förintelsen. Om jag inte minns fel så påstår Taylor att det dog lika många civila i tyska bombningar som det gjorde i allierade. Någon som vet hur det förhåller sig med den saken?

En annan cynisk kommentar: Det verkar som att de allierade åstadkom tio dödsoffer på marken för varje flygare som dog. Är inte detta ganska dålig utdelning rent krigsekonomiskt? (Flygarna var gräddan av de allierades humankapital, deras mest värdefulla schackpjäser sas.)

[Wooster]

En annan cynisk kommentar: Det verkar som att de allierade åstadkom tio dödsoffer på marken för varje flygare som dog. Är inte detta ganska dålig utdelning rent krigsekonomiskt? (Flygarna var gräddan av de allierades humankapital, deras mest värdefulla schackpjäser sas.)

Nja - syftet med bombningarna var ju inte primärt att döda så många tyskar som möjligt, utan förstöra den tyska produktionskapaciteten.

Läste i en artikel, tror det var av Peter Englund i Brev till Nollpunkten, att britterna slängde sig med ganska morbida beräkningar där man jämförde kostnaden för att bygga ett bombplan och utbilda dess besättning och sedan de kostnaderna som ett utfört bombuppdrag åsamkade tyskarna och därmed menade att bombplanet "betalts tillbaka" efter två eller tre räder.

Minns inte de exakta uppgifterna eller exakt vad man tagit hänsyn till i beräkningarna - men de är ju snarare illustrativa till på vilka felaktiga premisser den brittiska bombstrategin byggde. Det är ju närmast jämförbart med tyskarna strategi under första världskriget att få Frankrike att förblöda vid Verdun. Men det går inte att ekonomiskt räkna ut hur man kan besegra en fiende eftersom faktorerna man skulle behöva ta hänsyn till är närmast oändliga - och till det måste lägga alternativkostnader - dvs vilken verkan hade ens egen insats kunnat göra på en annan front eller i en annan form.