Ditt kronolgiska argument håller inte. Den FÖR-germanska formen [*h2azg-] är i ljudhistoriskt hänseende extremt gammal, laryngalen *h2 brukar till och med dateras till TIDIG-urindoeuropeiska. Ett antal lån som förefinns enbart i östersjöregionen uppvisar dock denna laryngal, och man bör således anse att FÖR-germansk urindoeuropeisk dialekt och FÖR-balto-slavisk indoeuropeisk dialekt, talat av de stenålders snörkeramikerna och deras efterkommande, bevarade laryngalerna ända till det andra årtusendet före Kr, men knappast senare.Jotuni skrev:Att ordet kaski är från germanisk ordet för aska är problematisk därför, att man odlade många tusen år före urgermaniska språket utkom.Jouppe skrev: Fonologi: Det finns en motsvarighet till [k-] i kaski i originalet [*h2azg-] > aska. Motsvarigheten är den sk. laryngalen */h2/, kanske en faryngal eller velar frikativ. Alla laryngaler (h1, h2 och h3) har ersatts med k i övriga finsk-ugriska och förurfinska låneord. Jag medger att inte heller din etymologi verkar fonologiskt problematisk.
Jouppe
K i kaski alltså tvärtom förutsätter den tidiga detering du förespråkar.
För-germansk betyder i det här sammanhanget att originalet på den indo-europeiska sidan finns bevarat bara i germanska språk.
Det likabetydande ordet huhta 'svedja' är lånat från en östligare källa, orginalet finns bevarat i baltiskan. Påfundet har kanske nått de finsk-mordvinska språken från två hållJotuni skrev:
Tydigen finno-ugrisk folk någonstans i Södra-Rysland, Ukraina lärde sig odla kaski (i mening korn) före germanisk språk föddes i Skandinavien. Svedning är urgammal odlings - tydligen den första - metod och det har praktiserats i hela världen. Ordet "kaski" spridde i SU språk där man brände trä och moss för att gödsla och bränna bort andra växter att förbättra korns (kaski) skörd. Kaski eller korn var tydligen den ena sädeslag för tusentals år före råg, som tydligen ersätte korn (kaski) i svedjning tydligen efter år 0. Det menar att man inte väljde sädeslag, men det var bara en slag ursprungligen - nämligen korn (kaski).
Inget kan vara mer missvisande. Koivulehto har funnit många urgermanska lån men här har han haft konkurens av andra. Däremot är han en nästan exklusiv pionjär på att hitta urindoeuropeiska lån i finsk-ugriskan (efter Aulis Joki på 1970-talet). Han är också en av de främsta framställarna av baltoslaviska och indo-iranska lån. Se förutom monografin som jag nämner i mitt inlägg högre upp och i tillägg: Koivulehto, Jorma (2001). "The earliest contacts between Indo-European and Uralic speakers in the light of lexical loans", in C.Carpelan, A.Parpola P.Koskikallio (ed.): The earliest contacts between Uralic and Indo-European: Linguistic and Archeological Considerations. Helsinki: Mémoires de la societé Finno-Ougrienne 242, pp. 235–263.Jotuni skrev: Koivulehto är berömd för att tolka finska orden vara av protogermanisk ursprung. Tydlingen han har det rätt ofta, men kanske inte alltid. Man hittar vad man söker (protogermaniska låner). Om man söker inte äldre låner (indo-europeiska), finner man detta inte.
Jouppe

